Respekt och mångfald! #2

Debatten har fortsatt om Svenska kyrkan, Kinna församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkans inställning till homosexuella.

Helle Klein skriver i SvD och kräver att Svenska kyrkan redan i höst på kyrkomötet skippar fegliret och genomför en förändring med anledning av det som kallas "väjningsrätt".

SvD: Kyrkan upprätthåller ett förtryck>>

EKHOs förre ordförande, prästen Gunnar Bäckström, skriver i Göteborgs-Posten och uppmanar Svenska kyrkan i Mark att ställa upp för det trakasserade homosexuella paret. Allt byggt på artiklarna i SvD.

GP: Svenska kyrkan måste ta avstånd från hatbrotten i Kinna>>

Kyrkans Tidning skriver att kyrkoherde Owe Johansson deltog i den manifestation i Kinna som var till stöd för det homosexuella par som utsatts för attentat.

Kyrkans Tidning: Kinna församling står upp mot homofobi>>

Och i tidningen Dagen citeras biskop Per Eckerdal från Göteborgs stift där han meddelar att han nu talat med kyrkoherde Owe Johansson. Och att de är överens. Och att Svenska Dagbladets artiklar varit starkt vinklade och utpekat Svenska kyrkan på ett felaktigt sätt.

Tidningen Dagen: Biskopen kritisk mot beskrivning av kyrkan som orsak till hatbrott>>

Vad man kan säga generellt är att det finns betydligt fler präster som vill viga homosexuella par än det finns par att viga. Även om de prästerna inte finns just i Kinna församling. Så det par som vill bli vigt har inga som helst problem med att hitta en präst.

Och ingen präst har vigselplikt. Prästerna har vigselrätt. Det innebär att de inför varje par gör en bedömning om de kan eller vill viga det par som vill vigas. Om de, av någon anledning, inte kan eller vill viga så får de lämna över till någon annan. (Vissa präster viger inte frånskilda till exempel).

Och jag upprepar det vi i POSK säger i vårt program:

Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSKdelar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast. Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.
(…)

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska
kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att
respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt
fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom
ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna
uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på
att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har
idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som
karaktäriseras av mångfald och respekt.

Respekt och mångfald!

Svenska Dagbladet har dragit igång en artikelserie om de homosexuellas ställning. (Flera artiklar har också varit publicerade i Göteborgs-Posten de senaste dagarna).
SvD: Hatet stoppar inte deras kärlek>>

Huvudartikeln i SvD handlar om Roy och Håkan i Kinna. Ett homosexuellt par som var det första att vigas kyrkligt i Kinna kyrka. Efter vigseln, som gjorde paret mer offentligt, har de råkat ut för flera hatbrott. Brott som är fullständigt förkastliga, vem som än råkar ut för dem!

Paret fick vigas i Kinna kyrka. Det framgår dock av artiklarna att kyrkoherden i den aktuella församlingen själv inte viger homosexuella par. Men en präst fanns. En vigselgudstjänst ordnades i Kinna. Paret är kyrkligt vigda.

Svenska Dagbladet har också intervjuat kyrkoherden, som enligt tidningen, tror att homosexualitet går att bota. Det står också att han rekommenderar bibeltexter med homofientliga budskap till läsning om någon kommer och är osäker på sin sexualitet. Och sen står det i tidningen att biskop Per Eckerdal tar avstånd från sådana värderingar.

SvD: Strider mot kyrkans värderingar>>

Kyrkoherde Owe Johansson ordinerar homofientliga bibeltexter till unga som tvekar kring sin sexuella läggning. Klart olämpligt och i strid mot Svenska kyrkans värderingar, menar Per Eckerdal, biskop Göteborgs stift. (…)

Kyrkoherden i Kinna församling, Owe Johansson, tror att homosexualitet går att bota. Ett alternativ för homosexuella är att avstå från sexuella handlingar, menar han.
I samtal med unga har Owe Johansson rekommenderat läsning av bibeltexter med homofientliga budskap och upplyst om negativa konsekvenser av att leva ut homosexualitet. Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift, tar avstånd från sådana värderingar.

– Jag tycker att det är högst tveksamt att ta upp frågor om samlevnad och sexualitet på det viset. Jag ifrågasätter det verkligen och beklagar om det bedrivs på det sättet. (…)

Strider det Owe Johansson säger och gör mot vad kyrkomötet har kommit fram till när det gäller homosexuella inom kyrkan?
– Det blir problematisk när man tolkar bibeltexter på ett sätt som går stick i stäv med vad kyrkomötet och biskoparna kommit fram till. I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.

Jag läser sedan i Dagens Seglora att Helle Klein tycker att biskopsmötet nu måste utvärdera den "väjningsplikt" som finns, helt enligt lagar och regler. Hon skriver:

Det är hög tid att biskopsmötet utvärderar kyrkans beslut om att säga ja till samkönade äktenskap men tillåta präster att säga nej. Inte heller borde det vara förenligt med prästämbetet att undervisa om att homosexualitet är syndigt, onaturligt eller vad sjutton man nu påstår för idiotier.

Numera kan man inte bli präst om man inte erkänner kvinnors rätt till prästämbetet och kan samarbeta med prästvigda kvinnor. Det är hög tid att kyrkan bestämmer sig för att personer som inte erkänner HBTQ-rättigheter och vägrar viga homosexuella par inte kan bli präster.
Kyrkan har den juridiska delen av vigseln på entreprenad i förtroende från staten. Då borde det vara en självklarhet att kyrkans ämbetsinnehavare ställer upp på statens äktenskapslag.

Flera andra har reagerat på artiklarna.
Areopagen: Ett minimum som gäller>>
Seglora Smedja: Samkönade vigslar borde vara självklart>>
Åke Bonnier: Varje mässa borde vare en kärlekens mässa!>>
Jacob Sunnliden: Vem får vara med i Svenska kyrkan>>
Jacob Sunnliden: Biskop Eckerdal brister i sitt uppdrag>>
Erik Johansson: Farlig bibeltolkning>>
Erik Johansson: Frustration>>
Dag Sandahl: Befängt>>
Ewa Almqvist: Kyrkan ska inte "bota" eller "omvända" homosexuella>>
Ewa Almqvist: Åsikter ska respekteras – beslut likaså!>>
Tidskriften Evangelium: Finns det utrymme för variation?>>
Tidningen Dagen: Trakasserier är inte kyrkans fel>>
Kyrkans Tidning: Mark och Bollebygd under lupp efter kyrklig vigsel>>

Kyrkomötets beslut 2005: GU 2005:2 Samlevnadsfrågor>>
Kyrkomötes beslut 2009: GU 2009:2 Vigsel och äktenskap>>

När det gäller hatbrotten är dessa fullständigt vidriga. Ingen ska behöva utsättas för liknande händelser.

Sen är det två saker som jag vill göra väldigt klart. När kyrkomötet tog beslutet om den förändrade äktenskapssynen så var ett villkor att det inte finns någon vigselplikt för någon präst. Utan prästerna har vigselrätt. Och detta tycker vi i POSK är oerhört viktigt! Vi skriver i vårt program:

Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast.
Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.

Den andra frågan handlar om bibeltolkning. Kyrkoordningen är på inget sätt en bibelkonkordans. Den hjälper oss inte att tolka bibelställen och säger vad som är rätt eller fel. Kyrkomötets beslut i organisatoriska frågor anger riktningar, men vi kan inte säga att vi bara kan se till vissa kapitel eller meningar eller att vissa tolkningar är den enda sanna.

POSK skriver i sitt program:

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

Att som Helle Klein vill, att bara vissa (enligt henne) rätta åsikter ska få finnas bland prästerna vore helt förödande! Och det finns betydligt fler saker att diskutera i så fall än vigselfrågan!

1 Korintierbrevet 13:6
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Svenska kyrkan i Göteborg filmar sitt kyrkofullmäktige

Svenska kyrkan i Göteborg filmade sitt senaste kyrkofullmäktige (17 mars 2014) som innehåll en allmän kyrklig debatt med ekonomisk inriktning, diskussion om kompensationer i ny fördelningsmodell samt information om utökning av krematoriekapaciteten.

Alla inläggen ligger på YouTube-kanalen Svenska kyrkan Göteborg>>.

 

…i gemenskapen på internet.

I Göteborgs-Posten står det i söndagstidningen en stor artikel om en ung bloggerska. Hon heter Lisa Jonsson och fyller 13 år i dag. Hon har en blogg som heter Misslisibell.se och som får 150000-200000 klick i veckan. Hon har en Youtube-kanal som följs av 168000 prenumeranter.

Misslisibell.se: Är med i GP!>>
http://misslisibell.se>>

Så här står det i artikeln:

I filmerna visar Lisa sin vardag: ponnyn, kompisar, kläder, parfymer, Iphone-skal, sin kristna tro.

Läste du hela meningen? "…sin kristna tro."

http://misslisibell.se/2012/09/29/kristen/

Vi har missionärer på nätet, ungdomar som berättar om sin kristna tro. Lisa är en av dem och hon har massor av följare. Och hon gör precis det som vi alla borde göra. Genom sin vardag berättar hon om sin kristna tro.

Det är också därför det är så viktigt att vi finns kristna vuxna ute på nätet och möter ungdomar som är där.

Ur POSKs vision och program>>

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det
behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel
i skolan och i gemenskapen på internet.

Mission och inspiration

Den här helgen har jag varit på en unconferense – eller en knytkonferens som man kan säga på svenska. En konferens som ordnas helt av ideella krafter.

Jag har varit på Webcoast – för oss som älskar webben>>. Det är en konferens för alla som på ett eller annat sätt älskar internet och webben. Och det finns inget program bestämt innan. Utan alla kommer dit utan att veta vad det ska handla om – det är deltagarna som gör programmet. 20 eller 40 minuter kan man bidra med, vad man vill föreläsa om, diskutera eller hålla workshop om.

Det är fantastiskt inspirerande och energirikt att vara på den här konferensen. Det är en stor variation av personer; män, kvinnor, gamla, unga, "nördar" och amatörer. Det som vi har gemensamt är intresset för webben. Utan det intresset hade de flesta av oss aldrig träffats.

Som del av Svenska kyrkan så börjar jag givetvis fundera över hur likt det egentligen är vår egen organisation. Vi är medlemmar i Svenska kyrkan, gamla, unga, "nördar" och "nybörjare" och vi delar något gemensamt – nämligen vår tro och bekännelse av Jesus Kristus.

Tänk om vi i Svenska kyrkan skulle våga vara som den här "knytkonferensen"! Att dela med sig av det vi vill berätta om. Att våga bjuda på sig själv. Att vilja föreläsa, diskutera och hålla workshop.

Vi var flera som på ett eller annat sätt också hade anknytning till Svenska kyrkan. Och vi pratade om hur vi skulle kunna använda oss av idéer och koncept inom vårt område. Vi fick många idéer!

För visst handlar det om att våga dela med sig. Hela tiden! Det jag tror på och det jag vet är något som är bra för mig – det vill jag ju också dela med mig av… eller hur?

Ur POSKs Vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Mission – för vem och varför?

Mission är en av grundstenarna i den grundläggande uppgiften i vår Svenska kyrkan. Men det är också den av uppgifterna som är svårast att definiera.

I lördags hade vi i Göteborg en fortbildningsdag för kyrkoråden. Temat var mission. Först ut var domprost Karin Burstrand som berättade om mission bland annat ur ett ekumenisk perspektiv. Hon är också vice ordförande i KEK, Den europeiska kyrkokonferensen. Och hon berättade också om sina erfarenheter när hon var kyrkoherde för Svenska kyrkan i Paris.

Sen fick vi lyssna på Karin Sarja som berättade om projektet "Dela tro Dela liv", kyrkostyrelsens stora utbildnings och missionsprojekt.

Visionen för Dela tro – dela liv är att de människor Svenska kyrkan möter och står i relation till ska ha en sådan förtrogenhet med kyrkans tro och tradition att de kan erfara, förstå och uttrycka evangeliet om Jesus Kristus.

Och sen avslutades dagen med att församlingsherde Ann Aldén från Malmö som berättade om sin bok "Mission i vår tid" – om att vara Svenska kyrkan i en församling med låg kyrkotillhörighet. Om vad mission kan vara i vår tid.

Det var tre spännande föredrag.

Men jag hörde också synpunkter där kyrkorådsledamöter från olika församlingar som inte kände att detta rörde dem och deras församling. De hade inte en massa andra kristna samfund inom sina gränser. De hade inte låg kyrkotillhörighet.

Men kan det vara så? Att mission inte angår mig? Eller är det kanske så att vi alla är ansvariga för mission där jag befinner mig? Att det är något som pågår vid varje möte, varje samtal, varje gång jag interagerar med någon annan människa?

Det går inte att som kristen (och framförallt som förtroendevald) att tro att man inte behöver ta ansvar för missionen. En uppmaning har vi fått i bibeln Matt 28:16-20

Jesus sänder ut sina lärjungar
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Det som för mig är starkast i den texten är orden "men några tvivlade". Trots det så ger Jesus lärjungarna ett stort uppdrag. Ett uppdrag som gäller oss i dag också. Och jag tänker att vi som förtroendevalda har ett särskilt ansvar för att se till att det praktiskt fungerar runt omkring. Att det finns någonstans att vara, att vi fördelar pengar och personal på ett klokt sätt, ser till att frivilliga och andra intresserade har en möjlighet att delta i verksamheten.

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att
växa i kyrkans tro och gemenskap.

Grund för obehörighet?

Det har pratats en del i sociala medier samt varit artiklar i tidningarna om Axel W Karlsson, präst och invald ledamot i kyrkomötet för Sverigedemokraterna.

Axel W Karlsson har, enligt Expo och Seglora smedja, vid flera tillfällen medverkat i en starkt högerextrem tidning. Sverigedemokratiska partiet har nu uteslutet Karlsson för sina åsikter.

Seglora smedja har under hösten försökt att få ett besked av biskop Per Eckerdal i Göteborg huruvida domkapitlet kommer att agera på grund av Karlssons åsikter, och har av biskopen fått ett nekande svar.

Men den 30 januari skriver Seglora smedja att biskop Per Eckerdal sagt "-Att han nu är utesluten ur SD motiverar oss att undersöka skälen för uteslutning och se om det föranleder oss att göra något"

Axel W Karlsson har, enligt Kyrkans Tidning, anmält sig själv till domkapitlet. Oklart på vilka grunder.

Vad är det då som gäller för att en präst ska kunna bli av med sitt ämbete?

Detta regleras i kyrkoordningen 31 kap §§11-12.

11§ En präst ska föklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst om han eller hon1. har övergett Svenska kyrkans lära,
2. genom en egen ansökan begär det, eller
3. har utträtt ur Svenska kyrkan.

§12 Domkapitlet för förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen skriftlig erinran, om prästen
1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen,
2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård,
3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vingningstjänsten, eller
4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha.
Om domkapitlet beslutar om prövotid ska den pågå i tre år. Om prästen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag ska han eller hon förklaras obehörig.

Detta är de regler som gäller. Att man ogillar Karlssons åsikter eller att han skriver i en tidning som man heller inte gillar är i sig inget skäl för obehörighetsförklaring. Hur gärna man än skulle vilja det. Vi har en stark yttrandefrihet här i Sverige.

Jag har svårt att se att Karlsson skulle kunna bli obehörighetsförklarad enbart på vad han skriver eller vilket parti han röstar på.

Men om han har uppträtt olämpligt i gudstjänsten, om han har uppträtt olämpligt mot någon person (särskilt om han också i det sammanhanget har varit klädd i prästkläder) eller om han brutit mot Svenska kyrkans tro bekännelse och lära. Då kan domkapitlet agera.

Hur illa jag än tycker om vad andra tycker så har vi ett regelverk att hålla oss till. Kyrkoordningen skriver utförligt om vad och hur ett ärende ska hanteras som gäller obehörighetsförklaring.

Och i kyrkomötet har vi fått en politisk vilde under den här mandatperioden.

Dagens Seglora Biskopen sväger om SD-prästen>>
Kyrkans Tidning: Axel W Karlsson anmäler sig själv till domkapitlet>>

Kyrkoordningen>>

"Vara en profetisk röst i samhället…"

Inför varje nytt år brukar olika medier lista personer som på ett eller annat sätt är viktiga eller troligen kommer att påverka oss under det kommande året.

Så har bland annat GP gjort.

De listade 100 personer med makt och delade upp dem i lite olika kategorier. Det som slog mig var att det endast var 1 (en) person som hade ett tydlig förankring till Svenska kyrkan. (Sen finns det säkert många kristna människor bland de 100 personerna, men det var inte i den funktionen de var listade eller kunde påverka).

Den personen som GP valt ut var Lotta Säfström som är Göteborgs stadsmissions direktor. Och det är bra att diakonin får göra skilland i samhället.

Men ingen annan kyrklig profil har enligt GP satt avtryck eller kommer att göra det under 2014.

Jag konstaterar dock glädjande att biskop Åke Bonnier har blivit vald till årets Skaraborgare. Efter 1,5 år i Skaraborg har han satt ett så stoft avtryck att han fick den här utmärkelsen.

Det kan mycket väl hända att det finns fler i andra stift (tipsa gärna!) Men är det inte lite oroande att till exempel ärkebiskopen inte finns med på någon lista? Eller någon annan kyrklig personlighet?

Det här får vi hjälpas åt att försöka ändra på under 2014. För POSK vill:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro 

 

Kyrkans Tidning: Åke Bonnier utsedd till årets Skaraborgare>>
Dagen: Biskop Bonnier blev Årets skaraborgare>>

Per fick medalj

I går delade Svenska kyrkan i Göteborg ut Staffan Holmgrenmedaljen. Medaljen delas ut till någon som gjort betydande insats inom Svenska kyrkans administration.

Det är ett område som vi kanske inte tänker på så ofta. Administrationen och organisationen, ramarna som hjälper oss att hantera den viktiga verksamheten. Så att andra kan få göra det som de är bäst på. Så att gudstjänst, mission, diakoni och undervisning kan genomsyra våra församlingar.

Per Westberg har gjort betydande insatser inom Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och som tjänsteman i kyrkomötet.

Medaljen delades ut av kyrkomötets ordförande Gunnar Sibbmark och det var hans sista officiella uppdrag som ordförande.

MyNewsDesk: Per Westberg får Staffan Holmgrenmedaljen 2013>>
Kyrkans Tidning: Per Westberg får medalj>>

Hur kan vi vara med och skapa fred?

Hur kan vi vara med och skapa fred?

Nu pågår Kyrkornas globala vecka med temat ”Helig fred – tro som fredsskapare”. Svenska kyrkan och andra samfund runt om i Sverige sätter då fokus på sätt att bygga fred både i vardagen här hemma och globalt. Syftet är att visa religioners fredsskapande roll och slå hål på myten om religion som huvudsaklig orsak till konflikter.I vår historia finns det finns gott om "heliga krig" – nu är det dags för helig fred!

Som församlingar har vi stora möjligheter att engagera oss i frågor om fred och rättvisa lokalt och globalt.

I min distriktskyrka i Sollentuna församling, Kummelby kyrka, firade vi söndagen 17 november temamässa där tre personer reflekterade om att skapa fred lokalt och globalt.

Ann-Britt som finns med i läxhjälpen i Helenelunds kvartersgård, vår diakon Lisa Hofverberg berättade om de middagsmöten över kultur- och religionsgränser som vi kommer att inbjuda till under våren och bonusgäst Benedict Rogers (till vänster på bilden) från Christian Solidarity Worldwide berättade om arbetet med mänskliga rättigheter med fokus på religionsfrihet. Inspirerande och utmananande!

Under veckan bär jag med mig frågor: Hur är och kan vi som församlingsmedlemmar vara med och skapa fred?

Eva-Maria Munck
Förtroendevald för POSK  

Kyrkornas globala vecka: www.globalaveckan.se

Bild från vänster till höger: Benedict Rogers, Eva-Maria Munck och William Grönroos
Foto Saw Weldone