Mångfald och respekt

Skrivet av

Med anledning av den debatt och diskussion som uppstod efter Annika Borg och Johanna Anderssons debattartikel i DN den 7 februari har några POSKare skrivet ett debattinlägg.

Här kan du läsa om de första inläggen på POSK-bloggen>>

Under pågående Teologifestival i Uppsala publicerades i Dagens Nyheter 7 februari en debattartikel av Annika Borg och Johanna Andersson, där författarna, enligt vår åsikt, fördömde i mycket hårda ordalag att den palestinska lutherske prästen Mitri Raheb inbjudits att medverka i ett av festivalens tretton strömmar.

Det har kommit till vår kännedom att många som läst DN-artikeln undrar om POSK som organisation och nomineringsgrupp står bakom de åsikter som debattörerna framförde, vilket vi tycker är olyckligt.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, har som organisation inga synpunkter på vilka teman Teologifestivalen väljer, eller vilka medverkande som är lämpliga att bjuda in. Det Borg och Andersson framför i artikeln är helt och hållet deras egna ståndpunkter.

Vi som skriver detta är förtroendevalda för POSK. Vi framför här våra egna uppfattningar. Vi delar inte de åsikter som framförs i DN-artikeln, och tar bestämt avstånd från formuleringar som "hatpropaganda" och att "Svenska kyrkans aggressiva propalestinska aktivism nu nått sin topp, eller sin bottennotering". Vi anser även att debattörerna mycket svepande använder ordet "ersättningsteologi" utan att egentligen exemplifiera detta i sak.

Mitri Raheb är född och verkar i Betlehem, och delar med övriga palestinier de prövningar och den utsatthet som nära 50 års ockupation innebär. Han är bl.a. känd för sitt energiska och konstruktiva arbete med uppbyggnad av bl.a. ett kulturcenter och flera skolor i Betlehemsområdet. Som kristen palestinier och mot denna bakgrund anser vi att han är väl värd att lyssna till. 

Mitri Raheb är också flitig som skribent och debattör, och det finns enskildheter i det han sagt eller skrivit som kan och bör diskuteras och problematiseras. Ett tillfälle till detta gavs ju också genom hans medverkan i festivalen.

Annika Borg lyssnade till detta seminarium, men tog inte tillfället att ställa frågor eller samtala med Mitri Raheb, vilket vi beklagar och även ställer oss undrande inför.

Arbetet och samtalet kring en hållbar fred i Palestina-Israel måste fortsätta och det är av yttersta vikt att kyrkor över hela världen stöttar i bön och handling. Dialogens agenda är central att upprätthålla – de splittringens motiv som manifesteras i debattartikeln i DN finns det redan tillräckligt av.

Eva-Maria Munck, kyrkomötesledamot Stockholms stift
Roland Johansson, kyrkomötesledamot Stockholms stift
Lisa Tegby, kyrkomötesledamot Luleå stift
Katarina Wedin, kyrkomötesledamot Luleå stift
Katarina Glas, kyrkomötesledamot Luleå stift
Lars-Gunnar Frisk, stiftsstyrelseledamot Luleå stift
Emma Hedlundh, kyrkomötesledamot Uppsala stift
Erik Sjöstrand, kyrkomötesledamot Uppsala stift
Peter Bernövall, kyrkomötesledamot Västerås stift

____________________________________

Annika Borg har i en e-post till kyrkomötesledamöterna i POSK lämnat en sakupplysning och skrivit:

En sakupplysning: Jag var ackrediterad som journalist. Att skribenter närvarar under seminarier, lyssnar och skriver om dem är som väl alla känner till en vanlig uppgift. Jag tackade sedan ja till ett möte med Mitri Raheb och samtalade med honom.

Annika Borg

___________________________________

Ur POSKs vision och program:

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

(…)

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Betala utan kontanter

Skrivet av

Hur många gånger kommer du till kyrkan, plockar fram plånboken för att lämna kollekt – och inser att där inte finns några kontanter?

Mig händer det gång efter annan. Det är så vanligt att jag inte behöver kontakter i samhället att jag ofta glömmer att skaffa det – även om jag vet att jag borde ha det.

Erik Sjöstand, POSK från Uppsala sitter i kyrkomötet och är också ledamot i kyrkostyrelsen. Han motionerade om detta problem 2013 och kyrkomötet beslutade då att det skulle göras en utredning. För att underlätta för de som kommer till kyrkan att kunna betala kollekten på annat sätt än genom kontanter.

Här kan du läsa om motionen och beslutet i kyrkomötet

Behandling §119 2013 Nya sätt att ge kollekt>>

I dag läser jag i flera olika artiklar just om den utredningen och om hur bankerna och församlingarna får betala.

hd.se Snabba cash går först i kyrkan>>

hd.se Banken tar del av kollekten>

hd.se Digital kollekt kan bli verklighet redan i år>>

Det kommer alltid att bli en kostnad i någon ände av hanteringen. Frågan är vem som ska betala den och hur stor den kostnaden får vara. Jag som sällan har kontanter i plånboken välkomnar möjligheten att få betala via Swich, iZettle eller något liknande. Kollektomaterna har jag stött på. De fungerar också bra. Även om jag förstått att de blivit dyra på sina håll.

Jag ser fram emot den utredning som kyrkokansliet håller på att ta fram och resultatet. Jag hoppas verkligen att den ska hjälpa församlingar att underlätta för medlemmarna att dela med sig och att kunna betala i församlingarna.

Släpp greppet om kyrkan

Skrivet av

Erik Eckerdal skrev i sin artikel som vi publicerade på POSK-bloggen förra veckan att han var förvånad över det socialdemokratiska partiet som valde att placera en novis i kyrkliga sammanhang på en av Svenska kyrkans tyngsta förtroendemannaposter.

Läs här: Från fackpamp till andlig ledare>>

Det utbröt en intensiv debatt och diskussion om den artikeln och jag skrev en ny artikel på bloggen dagen efter.

Läs här: Vad får man säga egentligen?>>

Just nu är det nära 180 kommentarer till den första artikeln i den tråden som finns på facebook i Kyrkomötesgruppen.

I dagens Kyrkans Tidning (19/2) skriver Erik Eckerdal på debattsidan under rubriken "Släpp greppet om kyrkan>>"

Där skriver han bland annat:

För var och en som är intresserad av Svenska kyrkans framtid så är det mycket oroande att avståndet mellan beslutsfattare och oss andra blir allt större. Med avstånd menar jag det mentala avståndet, vilket bidrar till att människor väljer olika överlevnadsstrategier: Man inväntar sin pension, man bygger sin egen kyrkliga bubbla, man resignerar, man konverterar.

Liksom många menar jag att denna fråga är en fråga om överlevnad för vår kyrka. Vi kan ta den teologiska diskussionen och analysen nu, eller så kan vi vänta till dess att medlemstalen är nere på 40-30 procent. Inom tio år är siffran under 50 procent! Kommer de politiska partierna vara lika intresserade att behålla sitt inflytande även då?Den nuvarande organisationen har inte varit särskilt bra på att möta denna utveckling, som självklart också har andra orsaker. Och det är nu, när vi är mitt i en mandatperiod denna diskussion skall föras.

(…)

Nu, ett förslag till alla er som förespråkar det partipolitiska
systemet: Hjälp mig och alla andra som inte förstår, ge oss de
teologiska, ecklesiologiska och kristologiska argumenten för de
politiska partiernas närvaro och maktställning i kyrkan. Kanske med rubriken: ”Därför vill Jesus att de politiska partierna skall bestämma ikyrkan!”, eller något liknande.

Som del av POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, så tycker jag det är självklart att kyrkan ska vara fri från partipolitik. Jag skrev om det senast på bloggen i tisdags.

Läs här: Vad skulle hända om (S) lämnade kyrkovalet?>>

Självklart ska alla vi som är förtroendevalda och just nu sitter på olika stolar och tar ansvar i kyrkan göra detta med största respekt för varandra. Men vi måste också våga diskutera och ifrågasätta de grundläggande frågor som rör vår övertygelse. Ge oss ut på de offentliga och interna arenorna och våga diskutera.

Ur POSKs vision och program:
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Jonas Lindberg doktorerar 6 mars

Skrivet av

Jonas Lindberg, präst, religionssociolog och doktorand vid Uppsala universitet ska den 6 mars disputera på sin avhandling "Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion. An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012" (ungefärlig översättning "Religion i nordisk politik som en sammanhållning i samhället. En Empirisk studie om partiplattformar och parlamentsdebatter 1988-2012")

Jonas Lindberg var med när POSK hade kyrkodagar i Uppsala 2014. Du kan se hans föreläsning här. Då talade han om "Sverigedemokraterna och kyrkopolitiken".

POSK kyrkodagar 11-12 januari Jonas Lindberg from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Jonas Lindberg skriver i kommande nummer av Svensk kyrkotidning (2/2015) en längre artikel om sin doktorsavhandling.

I den artikeln skriver Lindberg bland annat:

I min analys av hur religion har använts i nordisk politik under de senaste 25 åren framträder en helt annan bild. Här har religion blivit i allt högre grad politiserad, det vill säga använts för att driva politiska konflikter. Det är i synnerhet fallet i Danmark, men också i Norge och Sverige. I Finland och Island har denna typ av politisering däremot märkts mindre, vilket sannolikt hänger samman med betydligt lägre grad av religiös mångfald i de länderna.

De förändringar, som jag kan konstatera i mitt material, får konsekvenser för synen på religiös förändring, som något betydligt mer komplext än den traditionella uppfattningen om sekulariseringstesen. På ett liknande sätt påverkas också teorin om den religiösa skiljelinjen i politiken, som presenterades av Seymour Lipset och Stein Rokkan 1967, som en av fyra grundläggande orsaker till Västeuropas partibildningar.

Här kan du ladda hem och läsa hela Jonas avhandling>>

Jonas Lindberg är också aktiv POSKare i Uppsala stift.

Disputationen äger rum fredag 6 mars kl 14 i Ihresalen, Engelska parken.
Fredagen den 6 mars lägger religionssociologen Jonas Lindberg fram sin avhandling Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012.
Opponent är professor Pål Repstad. Betygskommitté: professor Marie Demker, professor Mattias Martinson och professor Jørgen Straarup.

Vad skulle hända om (s) lämnade kyrkovalet?

Skrivet av

Förra veckan skrev Erik Lindberg i Aktuellt i Politiken (AiP) en debattartikel där han ifrågasatte att socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet som parti.

Jag skrev om hans artikel på bloggen här>>

Sofija Pedersen Videke (S) och ledamot av kyrkomötet har i AiP bemött Erik Lindbergs artikel.

AiP: Analysera M-nedgången i kyrkovalet>>

Sofija Pedersen Videke>> försvarar att socialdemokraterna som parti ska vara i kvar i kyrkovalet.

Hon säger sig vara stolt över att tillhöra (S)-gruppen i kyrkomötet (som är den största gruppen med 73 mandat). Och hon skriver:

För det femte, jag är stolt över att vara en del av Svenska kyrkan. Jag har konverterat och valt ett samfund, som är en öppen folkkyrka, som aktivt arbetar som en del av det mångkulturella samhället. Varför då göra det otydligare för medlemmarna vilka värderingar det är som styr vår nomineringsgrupp?
(…)
Och slutligen, hur vore det om också vi analyserade Borgerligt alternativs kraftiga nedgång med hela tio mandat efter namnbyte och relationsförändring till Moderata samlingspartiet samtidigt som Socialdemokraterna ökade med två mandat?

Vill man att socialdemokratiska värderingar ska fortsätta höras i Svenska kyrkan, är såväl vår nomineringsgrupps namn som relation till partiet värda en ordentlig genomlysning. Jag ser fram emot kongressens diskussion och beslut!

Att den socialdemokratiska stämpeln skulle vara en garanti är något som också Wanja Lundby Wedin uttrycker i flera artiklar. Bland annat i AiP från 2013 03 11 när det var klart att hon skulle stå med på röstsedeln för Socialdemokraterna. 

AiP: Wanja Lundby-Wedin toppar kyrkolista>>

Det föreslagna toppnamnet Wanja Lundby-Wedin lyfter fram värderingsfrågorna i kyrkan; det viktigaste är att stå för alla människors lika rätt och värde.
– Det är mycket tack vare att Socialdemokraterna höll ihop som vi fick kyrkan att säga ja till homoäktenskap. Det ska inte få finnas utrymme för kvinnoprästmotstånd och homofobi i kyrkan.
(…)
Gudstjänster kan göras mer tillgängliga, kyrkan kan även vara en arena för diskussioner. Och kyrkan har en viktig roll att spela för att skapa trygghet och gemenskap. 
– Kyrkan ska inte ta över statens ansvar för en fungerande välfärd men det är ändå viktigt att kyrkan finns där för människor som har det svårt. Vi ser att det finns ordentliga brister i välfärdsnätet i dag, där tror jag kyrkan kan spela en roll.
Socialdemokraterna bör självklart ställa upp som politiskt parti i kyrkovalet; det underlättar för väljarna, enligt Wanja Lundby-Wedin. Om de kända politiska partierna lämnade kyrkopolitiken är hon rädd att det skulle leda till ett lägre valdeltagande.
– När du ska rösta som väljare vet du vad de politiska partierna står för värdemässigt, du får en varudeklaration redan i namnet. Det är mycket svårare att veta med andra namn som alltför ofta döljer väldigt konservativa strömningar.

Jag har verkligen inget problem med att Sofija eller Wanja ställer upp och vill ta ansvar i Svenska kyrkan. Båda gör ett utmärkt jobb som ledamöter i kyrkomötet. Sofija är präst och har varit med i flera mandatperioder och sitter nu ordförande i gudstjänstutskottet. Det utskott som kommer att få ansvar för kyrkohandboken, en av de stora tunga frågorna som kommer under mandatperioden. Wanja är ju helt ny i kyrkopolitiska sammanhang.

Mitt problem är alltså inte personerna. Jag vill göra det väldigt klart!

Mitt problem är när partiets värderingar verkar vara det som styr vilka frågor som ska drivas i kyrkan. Att partiets värderingar övertrumfar debatter och diskussioner inom kyrkan, en debatt som borde föras på teologisk och biblisk grund – inte på ett partis värderingar eller program. Det kan i vissa fall sammanfalla – men det ska inte vara partiprogrammet som väger över!

Detta är mitt problem med att Socialdemokraterna som parti ställer upp i kyrkovalet. Inte att Wanja eller Sofija (eller någon av alla de andra duktiga socialdemokraterna) är aktiva i kyrkopolitiken.

Så vad skulle hända om Socialdemokraterna som parti valde att lämna kyrkovalet? Om de socialdemokrater som är aktiva i kyrkopolitiken bildade en egen nomineringsgrupp och fick ta ansvar utan att ha partikansliet bakom sig?

Ja, det skulle säkert bli en stor skillnad för gruppen. Men jag tror det skulle vara bra. Framförallt tror jag det skulle vara bra för Svenska kyrkan, men jag tror också att det skulle vara bra för de socialdemokrater som ställer upp som förtroendevalda. För då skulle de kunna få driva egna kyrkliga frågor, istället för att behöva driva en partilinje. Många socialdemokrater som är med i kyrkomötet är aktiva församlingsbor, som tar ett stort ansvar i sin lokala församling.

Men jag känner också, tyvärr, socialdemokrater som sitter i ett kyrkoråd och tar ett stort ansvar där, eftersom man är lojal mot sitt uppdrag och sitt parti. Men som aldrig sätter sin fot i kyrkan. Aldrig går på en gudstjänst. Inte har en aning om vad som händer i den dagliga verksamheter eller delar gudstjänst, bröd, vin, böner och lovsång med församlingen.

Det är därför jag tror det är bra om Socialdemokraterna som parti inte är med i kyrkovalet. Det är därför jag tror det blir bättre om de kristna socialdemokraterna istället bildar en egen nomineringsgrupp (eller om de går med någon av de befintliga grupperna om de känner sig hemma där) och tar sitt ansvar inom kyrkan och med kyrkans värderingar i botten i första hand.

Ur POSKs vision och program>>
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.
(…)
De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt

Vad får man säga egentligen?

Skrivet av

I går publicerade jag Erik Eckerdals artikel här på bloggen>>. Den bloggposten spred sig vidare och bland annat på kyrkomötets facebook-sida utbröt det en lång diskussion.

Några hade uppfattat artikeln som en påhopp på kyrkostyrelsens förste vice ordföranden. Den som läser artikeln ordentligt och de kommentarer som Erik Eckerdal skrivit förstår att det inte handlar om någon enskild person. Det handlar om själva sakfrågan.

Frågan om hur kan det komma sig att en helt kyrkligt oerfaren person plötsligt hamnar på en av de högsta positionerna i Svenska kyrkan. En person som inte suttit i kyrkomötet eller har någon annan styrelse i kyrkan på riks eller stiftsnivå. Är det inte konstigt? Förväntar vi oss inte att de som sitter på beslutande poster ska ha en förankring i kyrkans organisation och liv?

Bloggposten har blivit ifrågasatt. "Är detta verkligen POSKs uppfattning?" "Ska POSK ägna sig åt personliga påhopp?"

Nej, POSK ägnar sig inte åt personliga påhopp. Den här artikeln som Erik Eckerdal skrivit gav bara ett exempel för att visa på det som POSK tycker är orimligt. Nämligen att det ska gå att få en toppost inom Svenska kyrkan utan kyrklig erfarenhet, bara för att man är med i ett parti.

Och ja, det är POSKs uppfattning – nämligen att politiska partier och partipolitiken inte har med Svenska kyrkan att göra. Det går att läsa vårt program

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna
kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de
som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är
gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka
som företräder POSK.
(…)
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

POSK kommer att fortsätta driva frågan om en Fri kyrka på på riktigt! Inga partipolitiska partier ska blanda sig i Svenska kyrkan angelägenheter. Det skriver vi i vårt program.

Inga politiska partier, men däremot är alla engagerade medlemmar välkomna att engagera sig för Svenska kyrkan och dess organisation. Oavsett om man är medlem i ett parti eller inte.

Från fackpamp till andlig ledare

Skrivet av

Erik Eckerdal har delat med sig av sin artikel som är publicerad i Axess nr 1/2015. Erik Eckerdal är präst och just nu doktorand i Ekumenik.
Erik Eckerdal är POSKare.

Från fackpamp till andlig ledare

Av Erik Eckerdal

Wanja Lundby-Wedin bär inte kyrkans utan sitt partis förtroende.

Wanja Lundby-Wedin verkar vara en sympatisk person, med en imponerande karriär som lett hela vägen till positionen som Sveriges mäktigaste fackliga företrädare. Min fråga gäller därför inte främst Lundby-Wedin som person, utan det fenomen hennes nya kyrkliga kometkarriär utgör och vad det säger angående Svenska kyrkans schizofrena och motsägelsefulla organisation.

På några månader och ett kyrkoval förändrades Lundby-Wedins position från fackpamp till andlig ledare och en av Svenska kyrkans främsta företrädare. Ja, den allra främsta kyrkopolitiska företrädaren som kyrkostyrelsens första vice ordförande, vid sidan av Ärkebiskopen som självskriven ordförande. Som sådan har hon att fatta beslut om komplexa frågor om antropologi, kyrkosyn, filosofiska och socialetiska frågeställningar i relation till kyrkans tro, liv och lära. Frågor som kräver kunskap och erfarenhet det annars brukar ta är av studier och andlig träning att tillgodogöra sig.

Till det yttre är det inte svårt att se hur hennes kyrkliga karriär iscensattes av Socialdemokratiska partiet. Det är bland yrkespolitiker en vanlig väg, att efter trogen tjänst ges nya uppdrag. Kyrkomötet är ett sådant vanligt uppdrag. Lundby-Wedin är inte ensam om sin kyrkliga karriär. Andra är Lars Stjernkvist och Birgit Friggebo. Vid kyrkovalet 2013 lanserades Lundby-Wedin som första namn för Sossarna och medlemmarna uppmanades, elegant uttryckt av sossarnas valstrateg Olle Burell i sin beskrivning av valstrategin, att ”lyfta arslet ur soffan och gå och rösta”.

Uppenbarligen gillades de vackra orden för Lundby-Wedin fick flest röster av alla sossar, vilket väl endast kan betyda att Lundby-Wedin är väldigt populär, alternativt att en sosse gör som hen blir tillsagd. Huruvida de också tänkte på Jesus och kyrkans väl är oklart. Väl invald i Kyrkomötet befallde den socialdemokratiska partiledningen, bestående av både dem som är och inte är kyrkotillhöriga och både ateister och muslimer, att partiets kyrkomötesgrupp skulle rösta in Lundby-Wedin som förste vice ordförande i kyrkostyrelsen (att jämföra med vice statsminister) samt ge den tidigare vice ordförande Levi Bergström en slickepinne och uppdraget som förste vice ordförande i Kyrkomötet (att jämföra med vice talman). Lydigt utförde partigruppen befallningen.

Från sekulärt perspektiv är detta inte mycket att säga om. Det är så representativ demokrati fungerar, eller inte. Men i kyrkligt perspektiv blir det problematiskt om man betänker vad ordet förtroendevald egentligen betyder. För var och en, som inte är partiideologiskt förblindad, är det uppenbart att Lundby-Wedin – för att ta henne som exempel – inte är vald med förtroende av kyrkan, utan av det socialdemokratiska partiet. Det är partiet som lanserar, som uppmanar att rösta och som verkställer att Lundby-Wedin blir invald. Det är i egentlig mening inte kyrkans förtroende hon uppbär. Att vara förtroendevald i kyrkan är något annat: Den person som kyrkans folk har känt igen som föredöme som människa och kristen och vars liv bär frukt i goda gärningar, har kyrkan i förtroende utvalt.

Traditionellt finns det två typer av förtroendevalda i kyrkan; formellt och informellt valda. De formellt valda är de män och kvinnor som utväljs, utbildas och formeras för att vigas till diakon, präst eller biskop för att leda kyrkans liv. De informellt valda är alla de män och kvinnor i vilka kyrkan har igenkänt särskilt andliga gåvor. Till exempel: Heliga Birgitta, Nicolaus Hermanni, Lina Sandell, Eva Spångberg, Britt G Hallqvist, Anne-Marie Thunberg, Per-Olof Sjögren, biskop Martin Lönnebo. Nu är inte min poäng att man måste vara en andlig gigant för att vara förtroendevald i kyrkan, men kyrkligt val, om det skall kunna kallas kyrkligt, handlar om urskillning och igenkänning av personliga egenskaper, inte om aktivism och maktpolitik som präglar de politiska partiernas agerande.

Att Wanja Lundby-Wedin befinner sig tämligen långt från ett sådant kyrkligt grundat förtroende blev tydligt vid senaste Kyrkomötet då hon glatt facebookar: ”Morgonens möte med Kyrkomötets S-grupp avslutades med ’Internationalen’ och Kyrkomötet avslutades med psalmsång. En fin mässa i Domkyrkan som leddes av biskop Åke Bonnier från Skara stift.” Så strax innan Lundby-Wedin tillsammans med övriga Kyrkomötet gemensamt bekänner sin tro i trosbekännelsen på Jesus Kristus som den som frälser från död till liv och konkret tar emot Kristi kropp och blod i kyrkans heliga nattvard gav alltså de socialdemokratiska ledamöterna hals för en annan trosbekännelse, som i ”Internationalens” andra vers säger:

I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi, nej, själva vilja vi oss frälsa,och samfälld skall vår räddning bli.

Ja, tydligare än så kan väl inte den kristna tron förnekas. Naturligtvis är Lundby-Wedin fri att bekänna vilken otro hon vill, men är det verkligen trovärdigt att hon gör det som Svenska kyrkans främsta valda ledamot? Eller hur skall hennes och de andra sossarnas dubbla trosbekännelse förstås? Vilken är det hon egentligen omfattar och vilken hycklar hon?

Främst visar hela pinsamheten att Svenska kyrkans partibaserade och elitistiskt odemokratiska organisation spelat ut sin roll och att Olle Burell, Wanja Lundby-Wedin och de politiska partierna, med deras egna ord, borde ”lyfta på arslet” och lämna kyrkan i frihet. Sedan är de naturligtvis välkomna att som alla andra döpta bli förtroendevalda på riktigt i kyrkan!

Erik Eckerdal

Foto: Knivsta pastorat

Teologidebatter

Skrivet av

Just nu pågår Teologifestivalen i Uppsala. Det är fjärde gången festivalen ordnas och i tretton olika "strömmar" får deltagarna diskutera och lyssna på teologi från en mängd olika synvinklar och ämnen.

Jag valde att gå på strömmen som hette "Hur reformeras vår kyrka?" som jag hoppades skulle innehålla information om reformationen för 500 år sedan, vad som hänt sedan dess i Svenska kyrkan och vad som händer nu samt framåt. 2017 ska vi ju ha stort jubileum. En del av det fick jag – och en hel del annat också.

Men det är inte bara på teologifestivalen som det sker teologiska diskussioner. Två av våra POSKare har i dag varit flitiga och har fått in debattartiklar i både DN och GP.

På DN debatt skriver i dag Annika Borg och Johanna Andersson en mycket kritisk artikel till en av de inbjudna föreläsarna under festivalen.

DN: "Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar!">>

Den här artikeln har under dagen varit upphov till mycket prat och synpunkter under rasterna på festivalen. Nu har biskop Hans-Erik Nordin gått in med en replik som publiceras på DN där han försvarar inbjudan.

DN: Biskop försvarar utpekad palestinsk pastor>>

Biskop Åke Bonnier skriver på sin facebooksida om artikeln:
Har just läst Annika Borg och Johanna Anderssons kritiska artikel på DN-debatt (http://www.dn.se/…/svenska-kyrkan-talar-med-kluven-tunga-o…/) .

Jag måste säga att jag är kritisk till Mitri Rahebs teologiska tolkning. Jag har lyssnat till honom i Betlehem och jag har samtalat med honom och jag har svårt att förstå denna ersättningsteologiska hållning. Biskop Munib Younan som är evangelisk luthersk biskop i det Heliga landet och Jordanien samt ordförande i Lutherska världsförbundet är mycket mer nyanserad och samtidigt skarp.

Man måste skilja mellan det judiska folket och israelisk politik. Det senare måste man kunna kritisera liksom palestinsk politik, svensk politik och annan politik därför att man ogillar den aktuella regeringens politiska hållning.

Samtidigt är det svårt att helt och hållet förstå den lokala situationen i både Israel och Palestina när en inte själv lever i det lokala sammanhanget. Vad som nu är viktigt är att vi som kristna i Sverige tydligt står upp mot all antisemitism och därmed också ersättningsteologi avsett hur den kommer till uttryck och oavsett vilka som ger röst åt den. Om detta har jag skrivit i mitt senaste blogginlägg: http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier

Dessutom har Johanna Andersson skrivit en ledare som publiceras i GP i dag.

GP: Kyrkan undergräver tilltro till myndigheter>>

Artikeln handlar om de rådgivningsbyråer som Svenska kyrkan har startat för att hjälpa församlingar som hjälper och stöttar flyktingar och asylsökande som bor i deras församlingar eller i särskilda boenden.

Finns det ett rätt eller ett fel? Är saken svart eller vit? Nej, jag tror inte det – men det som glädjer mig är just att det faktiskt pågår en debatt. Att vi har så högt i tak att vi kan ifrågasätta det som Svenska kyrkan gör på nationell nivå eller via sina stift. Att vi får stöta och blöta våra argument och våra syften att göra olika verksamheter eller gärningar.

Ur POSKs vision och program:
POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Stängda förskolor i Täby församling splittrar kyrkorådet

Skrivet av

Från vår POSKare Bertil Persson, Täby, har vi fått följande blogginlägg angående turerna med deras förskolor.

Stängda förskolor i Täby församling

I Kyrkans Tidning har man under hösten vid ett par tillfällen kunnat läsa om hur en majoritet i kyrkorådet velat lägga ned två förskolor med heldagsomsorg i Täby församling. Bakom dessa notiser ligger mycket dramatik och ett jätteengagemang av både föräldrar och förtroendevalda i framför allt POSK.

I Täby har Moderata Samlingspartiet i många år haft majoritet i fullmäktige och kyrkoråd. I senaste valet lyckades Borgerligt Alternativ (BA, fd Moderaterna) få med personer både från FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), Centerpartiet och KR (Kristdemokrater i Svenska kyrkan) på sin lista. Men det hjälpte inte. I kyrkovalet 2013 vann POSK för tredje gången.

Nu ser det ut så här i kyrkofullmäktige:

– BA 16 mandat (- 4)
– POSK 13 mandat (+ 3)
– Socialdemokraterna 6 mandat (+ 1).

Även denna mandatperiod valde BA att gå ihop med S om presidieposter m.m. varför hela oppositionen utgörs av POSK. Inom moderaterna har frågan om församlingen ska bedriva förskolor varit aktuell i flera år. Under sommaren 2014 bestämde sig majoriteten BA + S + vår nya kyrkoherde för att göra slag i saken.

Ett synnerligen bristfälligt underlag "bevisade" att förskolorna kostade församlingen 1,5 miljon kr årligen och det kunde man inte hålla på med. Redan första gången frågan kom upp i kyrkorådet argumenterade poskarna emot och reserverade sig. Sedan startade en cirkus där massor av inlagor och kommentarer till inlagorna producerades från olika håll. Föräldrar till barnen på de aktuella förskolorna agerade snabbt och synnerligen väl underbyggt.

En fd förskollärare, nu ledamot i fullmäktige för S, gick tidigt emot sin grupp och påvisade massor av brister i det material som kyrkorådet fått i frågan. Någon barnkonsekvensanalys hade inte gjorts och när kritik kom mot det så tillverkades först en med hjälp av en tjänsteman på stiftet. Denna höll inte måttet och då köptes en barnkonsekvensanalys in genom ett konsultuppdrag till PWC. 

Allt skulle gå fort, ja så fort att majoriteten i kyrkorådet beslutade att lägga ned de två förskolorna. För att nedläggningen skulle genomföras snabbt så informerades Täby kommun om församlingens (=kyrkorådets) beslut innan protokollet ens var justerat.

Kyrkorådsbeslutet överklagades till domkapitlet i Stockholms stift som med ett s.k. inhibitionsbeslut uttalade att församlingen inte fick fortsätta planerna på en nedläggning. När kyrkorådet insett sitt misstag kallades till ett extra fullmäktige i november. Det blev inställt i sista stund. Vid nästa fullmäktigemöte insåg majoriteten att det kanske inte gick att bara köra på. Återremiss föreslogs och en s.k. analysgrupp skulle bildas. I den ingick representanter för alla tre nomineringsgrupperna samt för föräldrarna: "syftet är att bemöta framförda föräldrasynpunkter och att tydligt klargöra Kyrkorådets förslag till beslut" (citat ur fullmäktiges protokoll) !!! 

Det blev snart uppenbart för alla att detta bara var ett spel för galleriet. Genom föräldragruppens och POSK:s energiska insatser på olika sätt uppstod en tydlig spricka inom S-gruppen. Det blev också tydligt att det inte var ekonomiska skäl i första hand som låg bakom BA:s hårda linje utan principiella invändningar mot att församlingen bedrev verksamheter som kommunen hade det primära ansvaret för.

Ett utsatt extra fullmäktigemöte i december blev inte av men ett nytt sattes ut till den 12/1. Mängden av handlingar hade nu blivit sådan att det inte räcker med full A4-pärm.

Vid detta extra möte med kyrkofullmäktige hade S-gruppen spruckit och fyra av deras ledamöter föreslog som en kompromiss att förskolorna skulle drivas vidare i två år på vissa villkor vad gäller ekonomin. POSK valde att stödja detta förslag (som för övrigt låg mycket nära det som poskare och föräldrar tillsammans jobbat för hela hösten).

Kyrkorådets förslag fick i omröstningen 17 röster (15 BA + två S), kompromissförslaget fick 17 röster (alla 13 från POSK + fyra S). En BA-ledamot avstod och ordförandens röst fick fälla utslaget! 

Kyrkorådsmajoritetens krumbuktande och många märkliga turer inkl. beslutet att kyrkorådet självt skulle kunna fatta beslut om en sådan förändring av verksamheten har gjort att många undrar vad man håller på med inom BA. Och tydligt är, i efterhand, att det inte varit särskilt mycket diskussion inom BA utan gruppen styrs med järnhand av sin kyrkorådsordförande som fått starkt stöd av kyrkoherden och länge av hela S-gruppen.

Om det finns någon segrare i hela detta tråkiga ärende så är det POSK. Det är synd att man inte kan ordna extraval till kyrkofullmäktige så som det föreslogs till riksdagen.

Bertil Persson
gruppledare för POSK i Täby samt kyrkomötesledamot

POSK i Täby>>

Foto: IKON

Kontoret är semesterstängt

Skrivet av

Tisdagen den 27 januari till och med onsdagen 4 februari är kontoret semesterstängt.

Vid brådskande ärenden kontakta Lars-Gunnar Frisk på lg@posk.se eller någon ur styrelsen. Du hittar styrelsen här:

https://www.posk.se/om-posk/styrelsen/

Och glöm inte att komma på POSKs kyrkoeftermiddag den 8 februari 2015 kl 13.00-16.40

Du anmäler dig via formulär i vår kalender på hemsidan.  

Kommer du så får du senaste nytt om kyrkohandboken, om arbetet med vårt eget handboksarbete och framförallt vad som händer med Fastighets-och utjämningssystemet och förslaget som ska lämnas till kyrkostyrelsen i maj.

 

Arkiv
Kategorier