När det verkligen gäller!

I helgen var POSKs kyrkomötesgrupp i Oslo på studiebesök och egna överläggningar.

Under studiebesöket träffade vi bland annat Svenska kyrkan i Norge och de berättade om sin verksamhet och vad som hände efter terrordådet 22 juli 2011.

Terrordåden i Oslo 22 juli 2011>>

Vi pratade också med sognepresten Tor Even Fougner som från ett församlingsperspektiv berättade om händelsen. Det var väldigt tydligt att den fortfarande berörde i det innersta.

Det som hände efter dådet var att folk sökte sig till Oslo domkyrka. Det blev den naturliga samlingsplatsen. Givetvis har det också diskuterats efteråt – men det är ändå så att den naturliga samlingsplatsen för att sörja och dela tankar och böner är och var kyrkan och kyrkorummet.

I morgon ska biskop Martin Modéus medverka i SVT debatt och diskutera religionens roll i samhället.

Kyrkans Tidning: Biskop Martin Modéus debatterar i SVT >>

För mig är det tydligt att religionen har en stor roll i samhället och i människors innersta. Och detta trots att många säger sig säger sig inte tro eller att religionen ska vara en egen nisch i samhället. Det visar sig dock om och om igenom vid katastrofer, i en familj eller en nation, så är det kyrkan som står för tryggheten och hoppet.

Det påminner mig om en historia jag hörde för länge sedan. Den går ungefär så här.

En man höll ett långt föredrag för att övertyga alla om att det inte fanns någon mening med religionen och att Gud är död. När han var klar med sitt föredrag fanns det tid för frågor. Varpå en man reser sig och säger ”Kristus är uppstånden” och hela församlingen svarar ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”.

Så djupt rotad är religionen i oss.

Ur POSKs vision och program>>

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Jonas i vetenskapsradion

I går kunde den som lyssnade på P1 och vetenskapsradion höra POSKaren och prästen doktor Jonas Lindberg när han berättade om sin avhandling. Radon kallade inslaget "Nu gör religionen comeback i politiken"

Jag skrev om avhandlingen här>>

Här kan du lyssna på radioprogrammet>>.

Foto: Från Jonas Lindbergs facebook-sida

Ett sjungande folk

POSKs kyrkomötetsgrupp är i Oslo på studieresa och egna överläggningar.

Vi var och träffade personal på Norska kyrkans kyrkokansli igår fredag. Samt träffade en kyrkoherde i en lokal norsk församling. Vi har fått mycket input och mycket tankar och idéer.

Mycket är likt och vi kan lära av varandra. Både vad som är bra och kan göras likadant – och sådant som inte gått lika bra och som man kan undvika.

Vi har våra egna överläggningar och då är vi i Svenska kyrkan i Norge och har också fått veta hur den församlingen verkar och vad den gör. Samt historien om hur man under andra världskriget dagligen delade ut soppa till barn och behövande. Som mest delade man ut 6700 portioner om dagen.

Vi fick också höra om vad som hände under terrordådet den 22 juli 2011. Svenska kyrkan var då helt tom, flyktbilen var parkerad precis utanför kyrkan. Alla fönstren i kyrkan krossades. Nu sitter det nya fönster där.

Jag ska försöka skriva mer om detta om det blir tillfälle.

Men jag vill dela psalmsången från i morse. Morgonpsalmerna sjöngs både enstämmigt och fyrstämmigt.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

PS På kvällen passar vi på att sjunga med när vi tittar på Mello på storbildskärm på Svenska kyrkan.

Malmö – för stort eller optimalt

Den 26 februari fanns det i Kyrkans Tidning en debattartikel som skarpt kritiserade den nya kyrkliga organisationen i Malmö.

Jag skrev om det här>> och vad jag tyckte.

I dagens Kyrkans Tidning (11/2015) finns det flera olika svar och synpunkter om organisationen.

Läs alla artiklarna här>>

En av våra POSKare i Malmö, Camilla Andersson, har också skrivit en artikel som inte kom med i Kyrkans Tidning. Vi publicerar den här istället.

Uppdaterat kl 16.50. Efter jag skrivit det här blogginlägget så har Camillas artikel publiceras på Kyrkans tidning.

Här kommer länken>>.

Mina tankar såhär en tid in i den nya organisationen Svenska Kyrkan i Malmö

Omorganisation, bara ordet kan ju få vem som helst att bara tappa sugen.

Men ibland behövs det tas nya tag och det var väl det som ”någon” tyckte när strukturutredningen kom på tal.

Första gången jag stötte på den var när vi skulle komma överens i Malmö att alla gåvomedel som varje församling hade skulle samlas in och administreras på ett ställe. Hur skall detta gå? Tar dom våra pengar??

Då var det Göteborgs Kyrkliga Samfällighet som var i Malmö, Limhamns Folkets Hus och informerade om hur enkelt och smidigt det hade fungerat hos dom och de rekommenderade oss att göra likadant. Visst hade det funnits församlingar som satt sig på tvären men de räknade med att allt inom sinom tid skulle lösa sig till det bästa.

Nu är det kanske vi som kan hjälpa och tipsa Göteborg?

Vi i Malmö hade val till ett kyrkofullmäktige för ett och ett halvt år sedan. Jag kan väl säga att jag var med på tåget från början. Kanske lite väl entusiastisk och naiv men ibland känner jag att förändring inte
alltid behöver bli till det sämre.

 Vi har nu ett kyrkoråd och sex församlingsråd och ett antal verksamhetsråd, ofta ett för varje kyrka.

Ur församlingsråden bildas verksamhetsråd.

I början tänkte jag, JA nu sätter det igång! Men icke… tråkiga möten, oklara besked, konstiga rutiner och så vidare och så vidare. Jag kände mej utanför. Vi fick ju inte bestämma något! Jag höll på att tappa lusten
helt på församlingsarbetet. Jag förstod inte hur det kunde komma sig att våra förmöten i POSKgruppen Malmö för kyrkorådet blev inställda för att det inte fanns ärende.

Ett kyrkoråd som inte har ärende? Vem beslutar nu? Tjänstemän? Jag började bli misstänksam mot Anders Ekhem, vår nya kyrkoherde. Toppstyrde han allt helt själv? Delegerande han hej vilt? Var blev demokratin av? Jag som hade varit så positiv till hela strukturomvandlingen, hade jag haft så fel?

Det visar sig nu att återigen är det utbildning, information som ska till. Och tid, framför allt tid.

Anders Ekhem kom till ett verksamhetsrådsmöte i januari i år och vi fick tillfälle att ställa frågor. Jag gick till attack! Hur var det egentligen med demokratin, vem bestämmer egentligen? Är de ”de tre vise männen”. Kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och chefstjänstemannen??

Vi fick ett bra samtal den kvällen. Jag förstod att det som nu kallas kyrkoråd inte alls arbetar på samma sätt som vi gjorde förr. I kyrkorådet i gamla organisationen stöttes och blöttes allt från personalfrågor kring problem och anställningar, inköp av inventarier, budget, festplanering, vårmarknader och allt man kan tänka sig.

Det gör verkligen inte det nya kyrkorådet i Malmö. De beslutar bara kring de frågor som ett arbetsutskott bereder. Många förarbeten görs ute i församlingarna fortfarande. Församlingsherden är självklar medspelare i alla rekryteringar. Verksamhetsplanerna som har ersatt det traditionella budgetarbetet är ett redskap som alla församlingar måste jobba nära.

I arbetet med verksamhetsplanerna får vi i verksamhetsrådet en kontinuerlig inblick i hur församlingen ska arbete och hur det fungerar under hela verksamhetsåret. Det ligger ett stort ansvar på församlingsherden att göra verksamhetsplanen tillsammans med verksamhetsrådet. Det är då lättare
för oss alla att ta hjälp av varandra.

Anders Ekhem jobbar nära församlingsherdarna och vad jag förstått av vår herde känns det bra att inte vara ensam i sina beslut kring främst personal. Anders Ekhem delegerar mycket och även han behöver nog tid att känna sig för hur de olika delegationerna fungerar.

Jag trodde att tyngdpunkten skulle ligga i församlingsrådet. Där fick jag också fel. Det är i verksamhetsrådet vi diskuterar och följer med i verksamheten. I församlingsrådet tas ofta bara formella beslut. Jag tror istället att församlingsråden i framtiden kan bli ett forum för de olika verksamhetsråden att utbyta erfarenheter i.

För att återkomma till gåvomedelshanteringen så börjar nog den också ta form, efter fyra år.

Jag ska be ekonomiavdelningen i Malmö ringa Göteborg.

Camilla Andersson

Ersättare i Husie Församlingsråd i Malmö

Medlem i POSK

Foto: Konstverket "Way to go" av Åsa Maria Bengtsson. På en bro i Malmö.

Kvinnokraft – inte bara 8 mars

Det är det internationella kvinnodagen i dag 8 mars.

I bibeln finns det många starka kvinnor – även om inte alla är nämnda vid namn.

GP listade i dag 8 kvinnor som betytt mycket under 2014. Jag blev särskilt glad åt att det var två kvinnor som jag känner. Dels Alice Bah Kuhnke (som satt i kyrkomötet för POSK för 2006-2010) dels ärkebiskop Antje Jackelén.

GP: 8 kvinnor som gjort skillnad>>

Det är viktigt att ha bra förebilder. Kloka människor som man kan känna igen sig i, som man kan beundra, som kan kan vilja efterlikna.

För mig är det härligt att det är två kristna kvinnor (det kan ju vara fler, fast det vet inte jag om) som GP listar.

Men det är inte för att de är kvinnor som jag tycker de ska vara med på listan. Utan för att de är så kompetenta, tar för sig och vågar sticka ut och ta ett större ansvar!

Svenska kyrkans internationella arbete har gjort en film för fastekampanjen – om den kvinnokraft som räddar hela byar från hunger och svält. Se själv!

Vi kan, vi vill och är beredda att ta ansvar!

Nu måste jag bara få dela några bilder från veckan. Jag har glädjen att denna vecka och kommande få åka ut över Sverige och träffa flera POSKare på olika möten.

I tisdags var jag på Ekerö och träffade deras POSK-grupp. I Göteborg hade POSK i samfälligheten medlemsmöte. Och i dag träffade jag POSK i Linköping.

En massa härliga människor som kan, som vill och som är beredda att ta ansvar.

Jag är så glad och stolt över att jag får möta alla dessa härliga människor. Olika yrken, olika åldrar, olika ingångar – men med en gemensam önskan att vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan.

Jag vill också dela några bilder från MEG15. Jag var där torsdag och fredag och hörde flera spännande och intressanta föredrag. (Den uppmärksamme tittaren såg mig nog skymta förbi 2 sekunder, om du tittade på nyheterna i torsdags). Jag lyssnade på föredrag bland annat om yttrandefrihet och religionsfrihet, om extrema åsikter i skola och media, om enfaldiga typer i media och en massa annat. Jag passade också på att sitta 15 minuter i Dawit Isaaks cell.

Flera av föredragen från MEG15>> går att se på SVT.forum>>. Till exempel det med ärkebiskop Antje Jackelén där hon var med i panelen och talade om "Religionens roll i konflikter">>

#drjonas

I dag disputerar POSKaren och prästen Jonas Lindberg i Uppsala på sin avhandling om religion och politik.

Jag skrev om hans avhandling på bloggen här>>

Just nu sitter Jonas och försvarar sin avhandling och det twittras om den under hashtaggen #drjonas

Läs på twitter här>>

Tidning Dagen skriver om Jonas Lindbergs avhandling.

Dagen: Religionens roll ökar i politiken>>

Vad har vi för användning av den här forskningen?

 - Jag tänker att resultatet kan bidra till en ökad förståelse för en del av de förändringar som vi ser i politiken och i samhället. Varför växer SD kraftigt? Och varför är de det parti i riksdagen som talar mest om religion i sitt program?

– För kyrkornas del finns det en anledning att reflektera över detta. För man kan ju vara glad över att bli uppmärksammad. Men, med tanke på politiseringen behöver man också ställa frågan om varför man är så intressant för SD. Då kanske man inte blir lika glad längre.

Läs Jonas Lindbergs egen sammanfattning av doktorsavhandlingen på hans blogg.

Jonas Lindberg: Religion tillbaka som identitetsmarkör>>

Ur POSKs vision och program:
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och
kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Utan rustning men inte försvarslös

Från Svenska kyrkans webbsida Tankar inför helgen>>
Mikael Mogren skriver i kyrkoalmanackan. Mikael är stiftsadjunkt i Västerås stift och sitter i kyrkomötet för POSK.

David mötte Goliat och hade det skamlösa modet att tro på sin egen erfarenhet och förmåga. I tankar inför helgen skriver Mikael Mogren om vad vi kan lära av pojken utan stridsmundering.

David var en "ung pojke, ljushyllt och vacker". Han besegrade filistéernas värste krigare, den jättelike Goliat. Kung Saul hade erbjudit honom en rejäl utrustning, sköld och svärd, men pojken orkade knappt bära den.

Skulle han ha tagit på sig den lånta rustningen hade han sannolikt gått mot en snabb död. Nu struntade han i kungens hårda plåt. I stället plockade han fem släta stenar i bäcken och använde den kastslunga han lärt sig hantera som herde. Motståndaren bara skrattade åt pojken utan stridsmundering – och det blev slutet för Goliat.

David hade det skamlösa modet att tro på sin egen erfarenhet och förmåga, och att använda dem i ett helt annat sammanhang. Det han kunde som herdepojke omsatta han i en krigssituation.

Ofta kan man tro att man måste kunna bära mycket stora rustningar för att klara av nya uppgifter. Det händer att människor stupar under tunga rustningar. Inte sällan är de lånade.

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift
Ur Dagdoken med kyrkoalmanacka 2014 – 2015. Publicerad med tillstånd.

Nyvald biskop i Strängnäs stift

I dag har Strängnäs stift valt ny biskop efter biskop Hans-Erik Nordin som slutar i augusti 2015. Den 6 september vigs den nye biskopen för Strängnäs stift och det blev domprost Johan Dalman>> som överlägset vann i första omgången i dag.

Här kan du se utfrågningen med Johan Dalman.

Och här kan du läsa hela Johan Dalmans CV>>

Det är gott så – stort grattis till Johan Dalman till de nya uppgifterna som väntar. Nu måste Strängnäs stift också välja en ny domprost.

Under våren ska också Västerås stift välja ny biskop. Biskopsvigningen är samtidigt som Strängnäsbiskopen den 6 september.

I Västerås stift är det just nu 13 personer som är på förslag. Nomineringen sker den 19 mars. Läs mer här>>

Därefter kommer Karlstads stift (2016). I pipen ligger också Göteborgs stift (2017) och Visby stift.

Då återkommer jag till min fråga hur vi i Svenska kyrkan egentligen ska välja biskopar i våra stift. Det sker ganska olika i dag. Ibland har det varit öppna diskussioner med möjlighet för många att komma med förslag. Det har öppnat fältet betydligt vid nomineringsmötet.

I andra stift har man haft en liten grupp som har tagit fram kandidater och sedan har det egentligen inte dykt upp några andra namn vid nomineringen.

Vilka kriterier ska vi ställa på våra biskopar? Och vem ansvarar för att det samlade biskopskollegiet faktiskt får en bra sammansättning? För biskopsuppdraget är tvådelat. Dels är det det egna stiftet – dels är det uppdraget som biskop i Svenska kyrkan och biskopskollegiet. Att vara en företrädare på olika nivåer för Svenska kyrkan.

Jag skulle önska att även kyrkostyrelsen eller biskopskollegiet eller någon på nationell nivå också fick vara med och rösta och komma med synpunkter – just med tanke på hur helheten ser ut.

Det har funnits tider när hälften av våra biskopar inte ens var disputerade. De var säkert duktiga församlingspräster – men det gör inte alltid en duktig biskop!

Och sen tycker jag, precis som POSK också skriver i sitt program, att biskoparna ska ha rösträtt i kyrkomötet. Givetvis har de en viktig roll i läronämnd och kan lägga in veto i lärofrågor. Men biskoparna borde också vara med och ta ansvar och vara med delaktiga i alla kyrkans beslut. Genom rösträtt i kyrkomötet skulle de behöva bli tydligare, tror jag.

Jag vet att biskoparna själva i dag inte är intresserade av rösträtt i kyrkomötet. Men jag tror bara det är av rädsla för att behöva ta ställning i obekväma frågor.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor
är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i
lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.

Foto: Svenska kyrkan i Strängnäs, Sabina Mathiasson

Kyrkans Tidning: Dalman blir ny biskop i Strängnäs>>

Dagen: Johan Dalman ny biskop i Strängnäs>>

Vem utrotar hungern? Den känslan…!

Helena Taubner, POSKare från Hjo, Skara stift, la i dag upp ovan bild på sin facebooksida med frågan "Om jag vill utrota hungern, vem av dessa två gentlemän ska då få mina slantar?"

Ja, det ställer verkligen saken på sin spets.

Om jag vill vara med och utrota hungern i världen, hur gör jag det på bästa sätt? Är det att hjälpa en hungrig människa i nöd, just här och just nu – eller att stötta en organisation som hjälper människor på sikt?

Helena skriv på sin blogg i september 2014 om detta:
"Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?">>

Är det ena mer rätt eller fel? Nej, jag tror inte det.

Jag tror inte en enda människa, som inte bor i Sverige, egentligen vill åka till Sverige för att tigga. Sitta och frysa i regn, blåst och snö. Få utstå spott och spe. Men om det inte finns någon annan utväg? Om mina barn inte har mat att äta? Om det inte finns något jobb?

Föreställ dig när du har varit bortrest och kommer hem – tänk den känslan då! Att få komma in i din egen lägenhet/ditt hus. Lägga sig i din egen säng. Prata ditt eget språk. Att vara borta ett tag kan vara trevligt – men att behöva fly och inte veta om jag någonsin kan komma tillbaka är fruktansvärt. Eller att inte se någon som helst framtid för mig och mina barn där jag bor så att jag lämnar allt för att åtminstone försöka klara livhanken. Den känslan…!

Svenska kyrkan har på många orter arbete mer eller mindre konkret med EU-migranter. Kyrkomötet tog ett uttalande i höstas till stöd för att fortsätta det arbetet. Läs här>>

Crossroads är ett ställe som genom Stadsmissionernas försorg hjälper migranterna som kommer till Sverige.

Vem av herrarna ska få min slant? En slant till tiggaren så att han klarar livhanken – en slant till Svenska kyrkans internationella arbete så att de kan fortsätta arbeta med lokala organisationer och hjälp till självhjälp!

Fastekampanjen>>

Ur POSKs vision och program>>:

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.