Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Skrivet av

Den 21 mars 2015 invigdes Linköpings diakonicenter – som är en samarbete mellan Linköpings stadsmission och Linköpings domkyrkopastorat.

Centret kommer framförallt att att jobba med tre verksamhetsfält. Stöd och rådgivning, Diakonal utveckling och Flykting och asylfrågor. I uppdraget ligger också att verka opinionsbildande.

Du kan läsa mer om centret på deras webbsida här>>

Centret är ett resultat av en motion som POSK la fram i stiftsfullmäktige 2010, efter att de 2008 fått ta del av slutrapporten av projektet "Samhörighet, migration och medlemskommunikation i Linköping".

POSK skrev i sina att-satser i motionen

Nomineringsgruppen Partipolitiskt obundna POSK hemställer härmed att en utredning tillsätts i syfte att utarbeta förslag,

– till hur en välfungerande intern organisation kan utformas med förslag till hur diakonicentrum ska styras och ledas där samspelet med församlingarnas nuvarande styrning och ledning klargörs,

– till en ekonomisk plan

– till hur lokalfrågan kan lösas, där man bör särskilt utreda möjligheten att tillskapa ett diakonicentrum i den planerade om och tillbyggnaden av S:t Lars kyrka.

Den 21 mars 2015 kunde Anna Lundblad Mårtensson, som POSKare och ordförande i kyrkorådet i Linköpings domkyrkopastorat hålla följande tal:

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Diakonicentrum i Linköping är nu invigd den 21 mars 2015!

I april 2010 lämnade POSK gruppen i Samfällda kyrkofullmäktige i Linköping in en motion där vi begärde att en utredning i syfte att skapa ett diakonicentrum i Linköping skulle tillsättas. Motionen utgick från ett projekt 2008 kring behovet av att församlingarna framträder mer tillsammans som Svenska kyrkan i Linköping. Slutsatsen är att:”kyrkan ska vara en modig och synlig kyrka som är en del av sitt samhälle”. Man önskar en levande kyrka som är en del av människors liv och är närvarande där människor finns.

Vi som motionärer menar att det i Linköping behövs ett diakonicentrum som samordnar och främjar samverkan mellan församlingarna. Ett diakonicentrum är en utvecklingsenhet, en spjutspets när det gäller det diakonala uppdraget och en del i och ett komplement till församlingarnas diakoniarbete. Ett diakonicentrum som synliggör den diakonala omsorgen och är lätt att hitta till. Ett diakonicentrum som skapar möjligheter till en bred kontaktyta och underlättar samverkan med t.ex. Linköpings stadsmission.

Motionen bifölls och utredningen som avslutas 2013 och lyfte fram att ett diakonicentrum skapar;

  • En stärkt VI känsla, genom samordning och samverkan.
  • Överblick och helhetsbild över Linköping ur ett socialt och diakonalt perspektiv.
  • Underlättar tillgängligheten, är lätt att hitta till.

Vid diakonicentrum är idag två diakoner anställda och tillsammans med dem finns ytterligare en medarbetare anställd av Linköpings stadsmission. Diakonicentrum är knutet till S:t Lars kyrka som finns mitt i city och det är med tacksamhet och med förbön för de möten och för den verksamhet som här nu kommer att bedrivas som vi nu har tagit emot vårt diakonicentrum.

Anna Lundblad Mårtensson
Kyrkorådets ordförande i Linköpings domkyrkopastorat

_______________________

Det är bara att gratulera Linköping som nu har fått ett diakonicenter som kan bidra till diakonin och stärka det diakonala arbetet i församlingarna.

Det här är ett exempel på hur långsiktigt arbete ger resultat. Ett exempel på varför det är så viktigt att faktiskt fundera över vad är det är för frågor som den lokala POSK-gruppen vill driva och sedan vara med och bidra till att detta går att genomföra. Genom tydliga mål och genom att följa upp dem så går det att se resultat.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

En egen biskop?

Skrivet av

Jag hade uppfattningen att Svenska kyrkan har fjorton biskopar. En ärkebiskop och sedan en biskop för Luleå, Härnösand, Uppsala, Västerås, Karlstad, Strängnäs, Stockholm, Skara, Linköping, Göteborg, Växjö, Visby och Lunds stift.

Men så läser jag en artikel om det kommande prinsbröllopet mellan prins Carl-Philip och Sofia i Skövde nyheter.

Skövde nyheter: De viger prins Carl Philip och Sofia>>

Där säger Michael Bjerkhagen som är kyrkoherde i slottsförsamlingen

-Lars-Göran Lönnermark är biskop vid hovet, jag kyrkoherde, förklarar Michael.

Lars-Göran Lönnermark var biskop i Skara stift och har under lång tid varit kungafamiljen nära. Men att vi hade en biskop vid hovet var en nyhet för mig. Överhovpredikant är han – men inte biskop vid hovet!

När det gäller biskoparna så vill POSK att biskoparna ska ha egen rösträtt i kyrkomötet. Något som de inte haft på många år. Men som POSK anser att de ska ha tillbaka.

Ur POSKs vision och program:
Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.

Foto: IKON

Uppdaterad kl 14.00.

I Kyrkoordningen 8 kap §4 regleras vilka uppgifter en överhovpredikant har. En överhovpredikant är alltid en biskop. Överhovpredikanten utses av kungen. Hovförsamlingen har en särställning – men de vigda prästerna står alltid under domkapitlet.

Välj rättvisemärkt och fairtrade i påskägget!

Skrivet av

Förutom tid för bön, reflektion och gudstjänstbesök ingår även god mat och sötsaker i mitt firande av påsken. Så är det säkert för många av oss. Till helgen äts det godis och choklad i stora mängder. Tyvärr är det sällan en sockersöt historia bakom produktionen av kakaon och sockret i godiset.

Det godis som hamnar i påskäggen produceras ofta under förhållanden som kränker mänskliga rättigheter. Barnarbete förekommer fortfarande i stor utsträckning i kakaoproduktionen, Elfenbenskusten är ett land där omfattning av detta är stor. Vi gör därför kloka val i att fylla påskägget med Fairtrade-märktchoklad och visa omtanke om odlaren bakom produkten.

Under ett besök i Sverige i oktober 2014 fick jag förmånen att träffa Kwame Banson Patience Admizah och Prosper Tamakloe från Fairtrade Africa när de bland annat medverkade i gudstjänster i Kår 393, Frälsningsarmén samt min egen Kummelby kyrka, Svenska kyrkan Sollentuna.

Kwame berättade att man nästan kan vara säker på att odlaren inte får sina kostnader täckta i konventionell, vanlig odling. – Fairtrade däremot ger odlaren en inkomst som inte går under minimilönen eller minimipriset. Utöver det får odlaren en premie, en extra peng, som används för att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt t.ex. i en ny skola, nya bostäder och hälsovård, eller till investeringar i jordbruket. Beslutet för hur premien ska användas tas
gemensamt av odlarna.

Långa avtal är en viktig del av Fairtrade – odlaren kan planera produktionen och till exempel göra omställning till ekologisk odling. Om produktionen är Fairtrade-certifierad betyder det att många kemikalier är förbjudna, att bli certifierad är för många odlare ett steg till att i framtiden bli ekologisk. Omställningen tar cirka 2-3 år innan man vinner något på det, därför ger Fairtrade-premien en buffert och möjligheten att ställa om.

På bananplantaget Golden Exotics i Ghana där Patience Admizah arbetar har man valt att använda premiepengarna till skolavgifter för barnen. Premien finansierar sjukvårdsförsäkring, lunch och arbetskläder för alla anställda.

– Utan sjukförsäkringen hade min man inte levt i dag, berättar Patience. Han var mycket svårt sjuk och familjen hade inte haft möjlighet att bekosta operationen utan försäkringen.

På frågan om vad Fairtrade har betytt för odlarna svarade därför Patience: – Jag brukar alltid säga: utan Fairtrade – inget liv. I och med att Fairtrade finns kan jag se en ljusare framtid.

Patience utstrålade mer en positiv förändringsvilja snarare än tålamod som hennes namn betyder på svenska.

När kvällen i Kummelby kyrka närmade sig sitt slut sa en av deltagarna: – Patience, jag skulle vilja ge dig ett nytt namn – Courage (mod). Tack för att ni har uppmuntrat oss här i Sverige att göra kloka val i matbutiken.

Eva-Maria Munck, förtroendevald för POSK

Ur POSKs vision och program>>:

POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen. Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Foto: Eva-Maria Munck

Ett eller nio – församlingsutskottet lämnar förslag

Skrivet av

Mats Rimborg (POSK) som sitter i Göteborgs stifts församlingsutskott har via twitter meddelat följande från dagens möte.

"FU föreslår med 3-3 och ordf. utslagsröst att kyrkan i Göteborg delas i nio enheter. Stiftsstyrelsen beslutar 23/4. ‪#‎svkgbg‬ ‪#‎svenskakyrkan‬"

Det här ger en bild över precis hur jämt det är i frågan om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett eller nio pastorat den 1 januari 2018. Personligen är jag för att det ska bli ett pastorat. Personligen tror jag Svenska kyrkan i Göteborg kommer att förlora så oerhört mycket energi, lust och ekonomi på att delas upp i nio pastorat.

Nu är det alltså upp till stiftsstyrelsen att besluta den 23 april. Det hänger på 14 röster.

Oavsett hur det går kommer hälften av de förtroendevalda och anställda att bli besvikna och tappa styrfart.

Det behövs ett mirakel för att få den här skutan på rätt köl igen…

Religion som drivkraft att göra skillnad

Skrivet av

Lisa Tegby gästbloggar med sin krönika som publicerades i Västerbottenkuriren den 20 mars>>

Religion som drivkraft att göra skillnad

Krönika (2015-03-20) ”Varhelst en människa kränks eller lider, varhelst en människa far illa är det kyrkans sak att integrera henne i förbönen. Detta är inte religion, det är liv.”

Det var Dietrich Bonhoeffer som sa detta. Han var präst och teolog i Tyskland och dödades i nazismens koncentrationsläger nu den 9 april för sjuttio år sedan. Hans tro och hans lidelse för rättvisa och människovärde gjorde honom till en kraftfull debattör, predikant, bedjare och aktivist i motståndet mot Hitlers skräckvälde. Han hade svårt för begreppet religion, men den religion han levde befrämjade liv,fastän den till sist kostade honom livet.

Jag tänker på Dietrich Bonhoeffer, och på många andra av hans själsfränder och medkämpar tiderna igenom, när jag läser debattartiklar som talar om det förödande i religioners inverkan på samhällsliv och lagstiftning.

I viss mån håller jag ju med dessa debattörer. Religionstolkning som förfäktar att andras åsikter ska förbjudas, att kvinnor ska hållas tysta, att meningsmotståndare ska dödas, att homosexualitet ska förbjudas och annat människovidrigt är fasansfull och förfärlig. Den bygger på rädsla och makthunger. Kanske kan den kallas fundamentalism.

Den är i alla fall en tolkning av skrifter utifrån ett perspektiv som ger den som tolkar på detta sätt en oinskränkt rätt att härska och förtrycka. Andras utgångspunkter och andra möjliga tolkningar förnekas.

Sådan religion finns och det är förskräckligt. Sådana politiska ideologier finns också och det är lika förskräckligt. Men att ifrågasätta förtryckande religion är inte detsamma som att säga att all religion är destruktiv eller att förminska religion till att ”var och en får väl tro på tomtar och troll om dom vill”. Det är inte heller att säga att den som tolkar sin religion som något som leder till öppenhet, kamp för rättvisa och allas människovärde egentligen inte är religiös på riktigt.

Religion är något privat som handlar om min relation till Gud, förvisso är det så. Men religion är också förbundet med en syn på mina medmänniskor och min omvärld. Det leder mig till att ta ställning och att handla. Kristen religion, som är den jag känner bäst, är uppfordrande när det gäller att dela med sig, lyssna, värna de mest utsatta, står upp mot övermakt och förtryck …

I den kampen vill jag som kristen gärna stå tillsammans med muslimer och ateister, buddister, liberaler, agnostiker och socialister. Och jag vill bli respekterad, inte så att min tro ska ha lagliga företräden, men för att den är min drivkraft till att göra skillnad i samhället. Den ska kritiseras precis som andra ideologier kritiseras, men det finns också anledning att synliggöra den som den goda drivkraft den är för många.

Den förtryckande religionen ger oss anledning till oro, runtom i världen och i vårt samhälle. Men det finns en sak till som oroar mig.

Det är när livet bara kommer att handla om mig och mitt, den stora likgiltigheten, konsumismen som vill gömma mig i min egen lilla värld. Den kan sannerligen behöva lite god religiös uppkäftighet och utmaning.

Lisa Tegby
präst, Umeå

Lisa Tegby är POSKare och sitter i kyrkomötet för Luleå stift.

Foto: IKON

Detaljer och helheten i kyrkohandboksarbetet

Skrivet av

I dag gästbloggar Ola Isacsson, präst och ledamot i kyrkomötet för POSK. Han är också ansvarig för gudstjänstfrågor i Växjö stift.

Är det någon som känner igen det här:

En lång och intensiv diskussion med många olika åsikter. När den är avslutad sammanfattar chefen:

– Jag hör att det finns ytterligare synpunkter vi behöver få in i processen.

Sedan vänder sig hen till sina medarbetare och säger:

– Kan vi göra så?

Jag hoppas att det inte var så det gick till när kyrkostyrelsen gav besked om hur det fortsatta arbetet med kyrkohandboken skulle ske. Att begrepp som nystart, omtag och breddning av kompetensen inte
stannade vid att vara begrepp utan konkretion. 

Kyrkostyrelse eller styrgrupp ska inte besluta om detaljer i arbetet. Det förtroendevalda, däribland POSK:s representanter ska besluta om, är övergripande principer för arbetet, t.ex:

  • Hur ska gudstjänstmusiken i 1986 års kyrkohandbok bearbetas, särskilt den musik som har rötter i medeltiden.
  • Ska bearbetningen göras från hur församlingen sjunger den nu?
  • Eller ska bearbetningen, utifrån nya forskningsrön, försöka
    återställa hur den sjöngs när melodierna kom till?

Vägvalet är inte självklart: När melodierna kom till sjöngs de av personer skolade för sin uppgift. I Svenska har musiken anpassats för att kunna sjungas av en vanlig församling, t.ex. genom att orgel används till musik som ursprungligen sjöngs a capella. Vilka avpassningar och kompromisser måste göras för att bevara och föra vidare den månghundraåriga gudstjänstmusiken som församlingssång?

I detta måste experternas röster få höras. Olika åsikter och avvägningar ska brytas mot varandra. Remissvaren på kyrkohandboksförslaget
är ytterligare röster i sammanhanget. – När de olika hållningarna har
diskuterats är det förtroendevaldas skyldighet att fatta tydliga principbeslut om vägvalet.

Samma sak gäller ny musik som förs in i kyrkohandboken. Det är förtroendevaldas sak att fatta beslut om principiella vägval:

– Ska all den nya musiken vara nyskriven? Eller kan även mässmusik som kommit till under gångna årtionden vara aktuell?

– Ska texterna vara samma som i den äldre gudstjänstmusiken?

– I vilken form ska ny musik tas fram? Genom personkännedom, genom att bidrag skickas in och bedöms eller på annat sätt?

De principiella vägvalen ska förtroendevalda besluta om. Men innan beslutet fattas ska remissvar och experters ståndpunkter tas in i beslutsunderlaget.

För bearbetning och nyskapande av texter gäller förstås samma sak. Det finns röster i remissvaren som menar att kyrkohandbokens teologi
blir otydlig och opersonlig i strävan efter ett inklusivt språk. En levande
Gud, som beskrivs i relationer som fader, broder, vän blir opersonlig när relationsbegreppen ersätts med ord som skapare, befriare, räddare.

Dessutom smyger sig en ton av moralism in. Gud beskrivs utifrån vad Gud gör, inte utifrån det Gud är. – Vilka återverkningar får det på människosynen?

Även här är styrgrupps ansvar att besluta om vägvalet, övergripande beslut om hur direktivet om inklusivt språk ska genomföras? Men innan principbeslutet fattas ska remissvar och experter av olika ståndpunkt bidra till beslutsunderlaget.

När det i debatten sägs att kyrkokansliets handläggare driver sin egen linje behövs en tydlighet kring vilka principbeslut som fattas för det fortsatta arbetet. Vilka principella vägval har styrgruppen (= huvudsakligen förtroendevalda) gjort utifrån remissvaren och efter att ha tagit in experters ståndpunkter? Den nya tidsplanen för kyrkohandboksarebetet ger anledning att gissa vilka vägval som gjorts.

Men det behövs avsevärt tydligare besked kring vilken inriktning styrgruppen gett för det fortsatta arbetet. Har styrgruppen beslutat att det fortsatta arbetet utgår från förslaget 2012 eller har styrgruppen beslutat något annat?

Ola Isacson, ledamot i kyrkomötet för POSK

Kyrkohandbokens webbsida:

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

 

 

 

Tack så mycket! Det var så lite!

Skrivet av

En gästblogginlägg från Helena Taubner, POSKare i Hjo. Krönikan har också publicerats på Skara stifts webbsida>>

Det var så lite!

En grupp studenter stod förvirrade och såg sig omkring i korridoren på högskolan.De behövde ett grupprum för att kunna förbereda sig inför en tenta, men det var fullt överallt.

Så knackade de på hos mig och frågade om ett konferensrum som finns i anslutning till mitt kontor. Det såg ju ledigt ut – kunde de få sitta där en stund och plugga tillsammans?

När jag låste upp dörren åt dem sa en av dem "Tack så mycket, du har räddat vår dag!" och en annan fyllde i "Inte bara dagen, hela tentan är räddad!".  Mitt svar blev "Det var så lite!".

Kan vara avgörande

När någon tackar svarar vi att det var så lite. Det vi gör för någon annan kan vara litet för oss själva, men avgörande för mottagaren.
"Tack så mycket! Det betydde verkligen jättemycket för mig!"
"Det var så lite så!"
"Nej, det var det inte alls. Det var mycket för mig."

En bättre värld

Vi är många som önskar att världen såg lite bättre ut. Att det var fred i Syrien. Att människor slapp svälta. Att alla barn skulle få växa upp i trygghet.

Kanske räcker vi inte till för att förändra hela världen på en gång. Men, om vi alla gör det som är lite för oss men som betyder mycket för mottagaren?

En upplåst dörr till ett konferensrum. Eller en utlånad mobilladdare. En klapp på en axel. Ett mynt i en mugg. Ett vänligt ord.

"Bekymmer gör hjärtat tungt, ett vänligt ord muntrar upp."
Ordspråksboken 12:25.

Av Helena Taubner, förtroendevald i Hjo och doktorand vid Högskolan i Halmstad
Publicerad 21 mars 2015

Foto: Rickard Taubner

Demokrati på olika sätt

Skrivet av

I dag skulle jag kunna berätta om besöket hos POSK i Härnösands stift. Jag har i dag varit med på deras årsmöte i Östersund. Vi pratade om hur kyrkovalsarbetet pågår under hela mandatperioden. Hur vi kan organisera oss, om föreningar och hur viktigt det är med nätverken.

Eller så kunde jag kunna tipsa om det spännande podprogrammet som jag hittade på Sveriges Radio. Det är Musikmagasinet som sänder en serie som heter "Heliga hits>>"

Heliga hits tar avstamp i musiken som ackompanjerar de heliga festerna och högtiderna och ger plats åt de heliga hitsen – den religiösa musiken som sipprat ut i de sakrala rummen.

Men jag tänker inte skriva något mer om detta. I stället vill jag dela med mig av Svenska Kyrkans Ungas video där de förklarar förslaget om förändrade årsmötesreformer som de ska besluta i augusti på sitt stora årsmöte.

Jag tycker Amanda och Johan från Svenska Kyrkans Unga är lysande duktiga och det här ger gott hopp om god återväxt inom den kyrkliga demokratin. Vi är många som har tagit vägen över ungdomsrörelsen innan vi började som förtroendevalda i kyrkan. De årsmöten som jag varit med på som Svenska Kyrkans Unga ordnat har imponerat på mig, varje gång.

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn – och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga
ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkanbehöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Hur blir vi angelägna? #2

Skrivet av

Jag fortsätter på gårdagens tema – hur vi som kyrka blir så angelägna för människor att de prioriterar gudstjänsten istället för annat.

Jag har just varit på en frukostföreläsning här i Göteborg som har handlat om "Nyckeln till Content Marketing". Det har handlat om hur man hittar sina kunder, hur kunderna hittar till företaget och hur det till slut blir en affär. Hur man är med kunde på den resan och hur man är så angelägen för kunden att de gör affären med mitt företag. Och jag som hela tiden tänker Svenska kyrkan (och givetvis POSK) översätter genast den här föreläsningen på min verklighet.

Det här har jag fått lära mig i dag!

Ju tidigare vi kommer in i processen ju lättare är det att påverka kunden (aha… tänker jag, barnverksamheten!)

Se till att ha en strategi – en långsiktig strategi, inga projekt och inga kampanjer.  (Aha… tänker jag, inga projekt och så flashar det förbli 0-18-projektet, Dela tro Dela liv-projektet… Och var är den långtgående strategin?)

Det är billigare att hålla kvar de kunder man har än att försöka nå helt nya! (Aha… tänker jag. Hur mycket satsar vi i kyrkan på att möta och bygga relation med de medlemmar som varje vecka passerar våra gudstjänster och våra verksamheter?)

48 procent lyssnar på vänner och bekanta när de ska ta ett köpbeslut (Aha… tänker jag. Hur duktiga är vi på att uppmuntra våra medlemmar att prata om sin kristna tro?)

Se till att webbsidan svarar på de frågor som folk har och att det går att söka på de ord/frågor som folk har. Exemplet från föreläsaren var att "När man söker barnomsorg så söker man på dagis – men det heter ju förskola. Hur blir då träffbilden?" (Aha… tänker jag. Dels måste vi fundera på hur POSKs webbsida ska se ut. Men också Svenska kyrkans webbsida. Vad är det egentligen folk vill veta när de kommer till Svenska kyrkans webbsida?).

Ytterligare en viktig synpunkt – de allra flesta söker i dag via mobila enheter. Sin telefon eller sin surfplatta. Därför måste webbsidorna funka i dessa enheter (Aha.. tänker jag och är glad åt att POSKs webbsida i alla fall är anpassad till mobila enheter.)

Millenusarna (de som är födda runt milleniet på 90-00-talet) är nu mellan 18-34 år. De tänker helt annorlunda än vi äldre gör. Det innebär att vi måste tänka som dem för att kunna nå dem. Att hitta ett innehåll hela köpresan (en resa som oftast görs genom mobilen korta stunder. (Aha… tänker jag. Självklart måste vi se till att möta 18-34-åringarna. De som är studenter. Oftast inte småbarnsföräldrar ännu. Utan studenter på väg i livet.)

Kontentan av detta?

Jonas Bromander har i sina undersökningar påpekat hur viktigt det är med barnverksamheten. För det är där vi lägger grunden för människans tillit och tro. Och relationen till kyrkan.

(Och här kommer jag att tänka på de unga människor som nu har blivit dödade och skadade i Biskopsgården. Många av dem är unga och många av dem har långt innan de är 17 år varit med i polisens register, hörde jag på radion i går. Hur kan vi i kyrkan vara ett alternativ från en brottslig bana, ett alternativ från att känna samhörigheten med ett kriminellt gäng?)

Jag tror att vi måste fortsätta att satsa effektivt på barn och ungdomar – inte genom ett projekt på tre år utan genom en rejäl missionssatsning som sträcker sig kanske 10-20 år i planeringen. Ta in 0-18 projektet och dess lärdomar. Implementera Dela tro – Dela liv – men ta ett mycket större strategiskt steg!

När jag var ung och nykonfirmerad i början på 80-talet genomfördes en reklamkampanj i Göteborg som hette "Jag fann det". En veckan var det stora affischer på stan med en bild på en människa och texten "Jag fann det". Och nästa vecka samma bild men nu med texten "Jag fann det – nytt liv med Jesus Kristus" och sen ett telefonnummer att ringa.

Många kontanter togs under den kampanjen. Jag säger inte att vi ska göra precis så här och jag säger inte att det finns en universallösning, men jag tror att vi måste vara ännu mer tydliga för att faktiskt bli angelägna också hos dem som prioriterar bort kyrkan. Och framförallt satsa på och stärka dem som redan kommer!

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Foto: Biskopsgårdens kyrkas fönster. Lundby församlings webbsida.

Hur blir vi angelägna?

Skrivet av

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

Arkiv
Kategorier