Per Lindberg

Skrivet av

Per Lindberg är ordförande för POSK i Skara stift och ledamot i POSKs styrelse. Han har flera uppdrag som förtroendevald lokalt hemma i Skövde men också som ledamot i kyrkomötet och vice ordförande i dess organisationsutskott.

Varför är du engagerad i POSK?

”Min vilja att ta ansvar som förtroendevald kommer ur församlingsgemenskapen, det är där jag fått uppgifter och möjlighet att växa. POSK ger mig ett sammanhang där engagemanget för kyrkan och församlingen är utgångspunkt för ansvarstagande. I POSK finns också stor erfarenhet och kompetens, som vi delar med varandra i respekt för våra olikheter.”

I kyrkan utgår inte all makt från folket

Skrivet av

Partipolitiker är vana vid att riksdagen i princip kan bestämma vad som helst. Men ett trossamfund har en bekännelse som står fast, skriver Amanda Carlshamre och Hans-Olof Andrén i en replik på Dagens debattsida 26 april.

I en debattartikel den 19/4 tar Gunnar Hyltén-Cavallius upp partipolitiseringen i Svenska kyrkan och det faktum att tre riksdagspartier deltar i kyrkovalet, nämligen S, C och SD. Det kan tilläggas att också parallellorganisationer till samtliga övriga riksdagspartier deltar i kyrkovalet. Som Hyltén-Cavallius skriver är detta en unik politisering av ett trossamfund.

Partipolitiker är vana att all makt utgår från folket, så riksdagen kan i princip bestämma vad som helst. Men ett trossamfund har en bekännelse, och vi förfogar inte över innehållet i denna. Ett kyrkomöte kan inte besluta att Kristus inte har uppstått eller att Gud inte skapat världen.

Den historiska bakgrunden sträcker sig nog ända till socknens uppdelning i borgerlig och kyrklig kommun 1862. När kommunalstämmans “direktdemokrati” ersattes med kommunalfullmäktiges representativa demokrati 1918 uppstod tanken på en liknande förändring för församlingarna, de “kyrkliga kommunerna”. När därför kyrkofullmäktige ersatte kyrkostämman i de största församlingarna på 1930-talet valde partierna, med S i spetsen, att ställa upp i kyrkovalet. Av de skäl som Hyltén-Cavallius beskriver.

I en öppen folkkyrka av Svenska kyrkans typ, som inte ställer bekännelsekrav på sina förtroendevalda, måste därför biskopar, präster och diakoner vara inblandade i beslutsfattandet eftersom de genom sina vigningslöften är bundna till bekännelsen. Det behövs en samverkan mellan de vigda och lekfolket i Svenska kyrkan som ska vara både demokratisk, apostolisk och episkopal.

I Svenska kyrkan är kyrkoherden alltid ledamot av kyrkorådet och biskopen ordförande i stiftsstyrelsen, men mandatet är mindre än i jämförbara kyrkor. Biskoparna har exempelvis inte rösträtt i kyrkomötet, vilket nog också är unikt.

I Hyltén-Cavallius debattartikel tecknas bilden av en helt politiserad kyrka. Lyckligtvis är det inte riktigt så illa. På många håll i landet finns det partipolitiskt obundna grupper, varav de flesta tillhör POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Lokalt i församlingar och pastorat har det funnits partipolitiskt obundna grupper sedan 1927, och antalet ökar stadigt vid varje kyrkoval. Dock är vi fortfarande i minoritet i jämförelse med dem som har partikoppling.

Ett problem med vår kyrkas organisation är att valen till kyrkomöte och stiftsfullmäktige sedan år 2000 är direkta. Det låg då i partiernas intresse att kyrkovalet skulle efterlikna de allmänna valen, så att de partipolitiskt intresserade skulle förmås att rösta på sitt parti även i kyrkovalet. Eftersom detta sker ett år innan det allmänna valet fungerar det också som en generalrepetition för partierna inför det “riktiga” valet året efter. Lyckas man få valdebatten att handla om samhällspolitik i stället för kyrkopolitik kan man också få stort genomslag i medier. Dessutom ges nya politiska partier en möjlighet att pröva vingarna.

Det system som gäller från år 2000 – direkta kyrkomötesval, ingen spärr, utjämningsmandat, relativt lågt valdeltagande – gör det ganska lätt för nya grupper att ta sig in i kyrkomötet utan att tidigare ha haft kyrkopolitisk verksamhet på lokalplanet. Så gjorde SD år 2002, och i år sägs Alternativ för Sverige försöka utnyttja de möjligheter dagens system erbjuder. Botemedlet för detta heter en återgång till indirekta val.

Tidigare valdes nämligen kyrkomötet och stiftsfullmäktige indirekt, av församlingarna, eftersom man såg dessa nivåer som organ för församlingarna – inte för kyrkans medlemmar. Kyrkomötet beslutar ju om församlingarnas gemensamma gudstjänstordningar och psalmbok, den gemensamma internationella missionen och diakonin, utlandsförsamlingarna, ekumeniska relationer och så vidare.

När kyrkan skildes från staten år 2000 förordade POSK (och C) fortsatta indirekta val. Det är en förändring vi fortfarande kämpar för. Partiernas inflytande över kyrkan behöver minska, inte öka. En väg framåt kan exempelvis vara att de som sitter i kyrkofullmäktige i pastorat och självständiga församlingar själva får välja sina representanter i högre beslutande organ. Med indirekta val skulle nya grupper inte kunna bli valda till stiftsfullmäktige och kyrkomötet utan att först vara aktiva i församlingarna.

I längden kan sekulära partier i en sekulär stat inte gärna fortsätta att delta i valen i ett trossamfund. Partierna sysslar med samhällsfrågor, trossamfundet med kyrkliga frågor – i grunden frågan om hur det glada budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus bäst ska förkunnas i vår tid – i ord och handling.

Det är dags för partierna att lyssna och släppa taget om Svenska kyrkan. Ärkebiskopen har rätt i att nuvarande system är otidsenligt. I en intervju i Dagen 21/4 säger hon: “Skulle vi börja om från scratch skulle vi aldrig ha den här kopplingen till de politiska partierna.”

Låt oss hoppas att partipolitiken får vara en parentes i kyrkans historia.

Amanda Carlshamre
Teologistuderande, ordförande POSK

Hans-Olof Andrén
Seniorprofessor vid Chalmers tekniska högskola, ordförande POSK 2003-2019

 

Foto: Magnus Aronsson/ IKON

Vilken linje har partistyrelsen om gudstjänstliv?

Skrivet av

Amanda Carlshamre svarar Lennart Hallengren på Kyrkans Tidning debattsida 21 april 2021.

Det är trosgemenskapen och församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan.

REPLIK

Lennart Hallengren efterlyser i KT nummer 15 en debatt om konkreta frågor som är viktiga för Svenska kyrkan och menar att POSK kverulerar över vilka som får kandidera som nomineringsgrupp. Om vi upplevs som kritiska så är det en kritik som är både adekvat och saklig.

För POSK är Svenska kyrkans struktur, organisation och system av förtroendevalda en ytterst konkret fråga som vi gärna diskuterar. Svenska kyrkan är inte en institution eller organisation som andra. Hon är en kyrka, en del av ett världsvitt samfund, med syfte att främja en rättvis värld där människor kommer till tro och där Guds vilja får leda och ske – inte vår. En luthersk kyrka har en växelverkan mellan tradition och reformer och är en länk i ett större sammanhang av miljontals kristna som gått före oss och som kommer efter oss. Till det kommer ansvaret att känna till sin historia och parallellt kunna förnyas.

Lennart Hallengren framför att ”… vissa nomineringsgrupper kandiderar under tydligt namn. Då vet medlemmen som ska rösta i kyrkovalet vilka grundläggande värderingar de har i samhällsfrågor och i frågor som berör Svenska kyrkan.” Det är riktigt vad gäller samhällsfrågor, men låt oss vända på perspektivet. Meningen ”vilka frågor som berör Svenska kyrkan” visar på ett utifrånperspektiv, att jag som väljare antas utgå från mina politiska åsikter och applicera dem på Svenska kyrkans och dess beslut, förvaltning och inriktning. Det kanske är naturligt för den som ställer upp på en partipolitisk lista, men det är det inte för oss i POSK.

Lennart Hallengren svarar själv på sin fråga om POSKs äktenskapssyn när han närläser POSK-programmet: ”Posk delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.” Han påminner också om att detta är Svenska kyrkans rådande ordning. Det är alltså tydligt för alla att POSK står för den formulering om äktenskapet som kyrkomötet tidigare har beslutat om.

POSK består av individer som röstar på olika partier i de allmänna valen. Men vad vi röstar på i de allmänna valen lämnar vi utanför kyrkovalet – här menar vi att partipolitiken inte ska styra trossamfundet Svenska kyrkan. Lennart ställer sig frågande till varför POSK verkar särskilt avigt inställda till S, C och SD? Det korta svaret är att partistyrelserna fastställer program och mål för dessa nomineringsgrupper för kommande mandatperiod och uttrycker sin vilja med Svenska kyrkan. Men partistyrelserna har ingen som helst konfessionell grund.

POSK anser att det i stället är trosgemenskapen och församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan. Lennart Hallengren har uppenbarligen läst vårt program, och därmed sett vilka konkreta frågor vi vill diskutera. Låt oss diskutera hur vi tydligare kan gestalta den kyrkosyn som uttrycks i de dokument som antagits av Svenska kyrkan, hur vi kan stärka de förtroendevaldas kompetens, hur gudstjänstlivet kan få teologisk och liturgisk fördjupning och hur vi ska ta oss an nya diakonala utmaningar. Det är konkreta diskussioner vi välkomnar. Vilken linje har partistyrelsen i S vad gäller Svenska kyrkans gudstjänstliv? Är ni alla överens, eller finns olika uppfattningar i partiet?

Amanda Carlshamre
ordförande POSK

Marie Rydén Davoust

Skrivet av

Marie Rydén Davoust är vice ordförande för POSK, har flera uppdrag som förtroendevald lokalt i Eskilstuna och som ledamot i kyrkomötet och kyrkostyrelsen.

Varför är du engagerad i POSK?
”För jag är engagerad i Svenska kyrkan. Att som körsångare och gudstjänstdeltagare få vara med att påverka både lokalt och nationellt tillsammans med flera kollegor är både viktigt och roligt. Som blivande diakon kan jag också bidra med att göra diakonala perspektiv mer synliga inom POSK och där vi verkar.”

Anders Brunnstedt

Skrivet av

Anders Brunnstedt är ordförande för POSK i Västerås stift och sitter med i POSKs styrelse. Han har flera uppdrag som förtroendevald lokalt i Falun, i Västerås stift och som ledamot i kyrkomötet.

Varför är du engagerad i POSK?
”Mitt engagemang i POSK-rörelsen har gett mig möjlighet att bidra till och ta ansvar i styrelsearbetet i det som är vår kyrkas viktigaste organisationsdel – församlingen. POSK har gett mig ett stort nätverk av människor aktiva i gudstjänstgemenskaperna runt om i Svenska kyrkan.”

Anders Brännström

Skrivet av

Anders Brännström är ordförande för POSK i Uppsala stift och en av dem som senaste året arbetet för att det där bildats flera nya POSK-grupper.

Varför är du engagerad i POSK?
”Jag vill att Svenska kyrkan skall ge alla människor möjlighet att växa i tro på Jesus Kristus och delta i kyrkans gemenskap. Kyrkans fokus skall vara individerna och församlingarna.
 Jag tycker att Svenska kyrkan skall byggas av människors intresse och engagemang för kyrkan och att partipolitik skall utövas på andra ställen.”

Celina Falk

Skrivet av

Celina Falk från Luleå stift är ledamot i kyrkomötet för POSK. Utöver detta är hon bland annat också engagerad i kyrkostyrelsens internationella råd och som delegat i Kyrkornas Världsråds centralkommitté.

Varför är du engagerad i POSK?
”För mig är POSK det självklara valet eftersom jag vill att kyrkan ska vara en god kraft i samhället och aktiv i samhällsdebatten men inte vara partipolitisk. Jag vill att församlingen ska vara en plats där tro kan bli handling och gemenskapen i den världsvida kyrkan stärkas.”

Är kyrkan tom?

Skrivet av

Är kyrkan tom? Nej, absolut inte, kyrkan är inte tom! Jag kom hem sent från jobbet ikväll, damp ner i soffan och hamnade mitt i ett spännande samtal som riksPOSK ordnat om POSKs vision. Ett samtal, om, med och för kyrkan.

Över fyrtio människor, POSKare från hela landet, olika stift och församlingar, pratade och delade erfarenheter ikväll. Och där är kyrkan. Där människor samlas – där är kyrkan.

Och detta gör mig stolt och glad över att vara POSKare! För här finns mångfalden av erfarenheter, här finns mångfalden av idéer, här finns mångfalden av engagemang – här finns POSKare!

Och jag vet att det inte bara är POSK som nomineringsgrupp som träffas och pratar tro, församling och kyrka. I församlingar runt om i Sverige pågår bibelstudier, språkkaféer, alpha-kurser, gudstjänster, kyrkkaffe… listan kan göras lång.

Och där människor träffas, delar tro och liv, ber tillsammans – där finns kyrkan! Så kyrkan är inte tom! Den är bara fylld med något annat. En del av detta ska vi behålla, även när vi återigen öppnar kyrkolokalen och vi får fira fysiska gudstjänster tillsammans.

I POSK så fortsätter möjligheten att få vara med på fler visions och diskussionskvällar. 15 april är nästa digitala möte. Anmäl dig gärna till det. https://www.posk.se/nyheter/posk-seminarier/

/Carina Etander Rimborg

Gjorde överklagandenämnden rätt?

Skrivet av

Paraplyer

Förra veckan i Kyrkans Tidning(v8) kan vi läsa om hur överklagandenämnden har upphävt beslutet i Nylöse pastorat (Göteborg) som ville göra om hela pastoratet till en församling.

Bakgrunden är att kyrkofullmäktige i Nylöse i december fattat ett beslut att lägga samman alla församlingarna i Nylöse pastorat. Dessa är Angereds, Bergsjön, Kortedala och Nylöse församlingar och dessa församlingar har sedan 1 januari 2018 varit Nylöse pastorat. (Läs om församlingarna här)

Men har överklagandenämnden verkligen gjort rätt – är det inte precis så vi vill att det skulle fungera? Att pastoraten själva bestämmer hur många församlingar det ska finnas inom ett pastorat? Att det skulle vara flexibelt.

Jo, men tanken var inte att det skulle bli stora gigantiska enheter. Tanken var att pastoraten skulle vara paraplyet som gjorde att församlingarna blev skyddade och kunde leva vidare, frodas som enhet runt den lokala kyrkan och fira gudstjänst.

Att som Nylöse nu gör, lägga samman alla församlingarna till en enda stor enhet motverkar det lokala.

Det finns många aspekter på Nylöse pastorat. Det är ett pastorat med extremt låg kyrkotillhörighet. Det är ett pastorat med stor diakonal verksamhet, många olika kulturer och många olika religioner i området. Men oavsett det så kan det inte vara rätt väg att gå att lägga samman fyra församlingar till en enda stor församling.

Och det är bra att överklagandenämnden har rivet upp beslutet. Det är bra att det kommer till en rejäl diskussion om vad en församling är, vad som är det viktigaste och hur vi ska kunna vara levande församlingar i vårt samhälle.

POSK vill värna församlingar och den omorganisation som ägde rum efter strukturutredning gav just förutsättningar för det. Levande församlingar – som kunde bära sig, för att man samarbetar i ett pastorat som gör det möjligt att bära gemensamma uppgifter.

Ur POSKs program

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. (…)
POSK vill att pastoratets fördelar när det gäller samverkan mellan församlingar tas till vara. Där det finns förutsättningar måste mindre församlingar kunna överleva och nya församlingar bildas inom pastoraten.

 

 

Vi har hjärtat i kyrkan

Skrivet av

POSK kämpar för en kyrka som är fri från partipolitik som istället bygger på tro och engagemang.
–Det handlar om att bygga relationer, att bygga församling och kyrka tillsammans, säger Amanda Carlshamre, ordförande för POSK.

Det är oktober 2018. Amanda Carlshamre är ny på stockholmsbänken vid kyrkomötet. Hon har skrivit sin första motion till kyrkomötet och som nyvald ledamot för POSK väntar hon på att den ska tas upp till diskussion. En stund senare står hon i talarstolen och argumenterar för att kyrkomötet bör använda konsensus-metoden istället för den parlamentariska metoden med enbart bifall eller avslag.
– Vi fick en uppfriskande debatt! De andra nomineringsgrupperna ifrågasätter ju detta starkt. Det är inte så det fungerar inom politiken och inom Sveriges riksdag.

Hon skrattar när hon återberättar historien om sin första motion, men medger att hon skulle kunna skriva samma motion en gång till.
– Den demokratiska processen inom Svenska kyrkan måste på sikt förändras, och då måste vi fundera på alla aspekter – även hur vi fattar beslut. POSK är flitiga på att skriva motioner och ge sig in i debatten om både former och innehåll, säger Amanda.

Hon sitter i cafésoffan på Enskilda högskolan i Bromma (tidigare Teologiska högskolan, reds.anm). Här får hon vara i en lärande miljö med andra studerande och förkovra sig i litteraturen. Amanda har ett fullspäckat schema dag som kväll.

Sedan våren 2019 är hon ordförande för POSK. Dessutom arbetar hon som konsulent på Sveriges kristna råd. Men det är studierna till diakon som upptar det mesta av hennes tid.
– Jag brinner för kyrkan och vill se en förändring av systemet, det är självklart för mig att engagera mig, säger hon.

I september hade POSK sitt årsmöte och beslutade om det nya programmet.
– Vi har en god vision i POSK där vi bland annat formulerat att vi vill att Svenska kyrkan är en brobryggare mellan olika kyrkor i Sverige och ute i världen. Kyrkor rymmer olika traditioner och vi vill främja det. Vi har en gedigen kunskap inom POSK om ekumenik och kyrkosyn. Tittar vi ut i världen är Sverige unika med ett system där kyrkan styrs av partipolitiska grupper. Det framstår som märkligt. Vi är ju trots allt en trosgemenskap och förenas inte genom våra åsikter, säger Amanda.

Det gör att alla inom POSK inte alltid tycker lika i alla frågor vilket nomineringsgruppen ofta får kritik för.
– Vi respekterar varandra inom POSK och att vi kan tycka olika. Vi har en bredd inom gruppen från olika perspektiv och erfarenheter och då tycker man olika ibland. Det är inget problem utan berikande. Vår vision och vårt program ligger till grund för POSKs frågor. Till skillnad från en del andragrupper där alla ofta röstar likadant, så gör vi sällan det. Vi representerar många åsikter och församlingar – och den mångfalden påverkar givetvis hur vi röstar, säger Amanda.

Grundbulten i POSK är en kyrka som är fri från partipolitik med mångfald och respekt i fokus.
– Vi vill ha en kyrka med Kristus i centrum. Vi har idag ett kyrkovalssystem med partilinjer som medför att det blir politik av vår gemenskap och som dessutom kostar miljoner kronor att genomföra. Vi vill se en förenklad modell som bättre stämmer överens med vår bekännelse och lära, fortsätter Amanda.

Precis liksom andra grenar inom kyrkan behövs fler krafter till POSK.
– Är du engagerad i kyrkan så välkomnar vi dig att ta steget vidare och bli förtroendevald. Det är fint att få dela ansvaret för vår kyrka, och vi rustar och utbildar gärna den som vill ställa upp men känner sig osäker. Ditt engagemang för kyrkan är värdefullt, säger Amanda.

POSK är den näst största nomineringsgruppen i kyrkomötet och finns representerade i många församlingar ute i landet.
– POSKare är engagerade församlingsbor som är synliga i kyrkorummet på gudstjänster och i verksamheter, vilket gör att vi är med och beslutar om den kyrka vi verkar i. Att vi vill bryta partipolitiseringen gör att många väljer att lägga sin röst på oss, eftersom vi så tydligt talar om att vi är en trosgemenskap snarare än en åsiktsgemenskap. Det handlar om relationer, att bygga församling och kyrka tillsammans. Det finns en klokskap och en stor kärlek till kyrkan inom gruppen och vi väljer POSK för vår tro och inte vår åsikt, avslutar Amanda.

AMANDA CARLSHAMRE

ÅLDER: 31
BOR: Stockholm
FAMILJ: Fästman med två barn
POSK: Ordförande sedan maj 2019, ledamot i kyrkomötet
VIKTIGASTE FRÅGAN FÖR KYRKAN: Att verka för levande församlingar
BIBELCITAT OM ENGAGEMANG: ”Vi sätter vårt hopp till Herren, han är vår hjälp och vår sköld. I honom har våra hjärtan sin glädje, vi förtröstar på hans heliga namn. Herre, låt din nåd vila över oss, ty vi hoppas på dig.” PS 33:20-22

Arkiv
Kategorier