fbpx

Kyrkohandboken kommer på remiss i januari

Skrivet av

Förra veckan blev kyrkomötet uppdaterad om hur långt arbetet har kommit när det gäller kyrkohandboken och vad som hänt efter förra remissen.

Som ni vet så har jag flera gånger på bloggen efterlyst mer information. Genomlysning och genomskinlighet när det gäller uppdrag och mandat mellan de olika tillsatta grupperna. Detta har jag framfört på bloggen men också till den kommunikationsansvarige i handboksarbetet och personer i styrgruppen.

Nu kommer information från kyrkohandboksgruppen på kyrkokansliet om vad som gäller med remissen som kommer ut till alla församlingar i januari 2016. I maj ska svaren vara inne.

Vad jag erfarit så kommer kyrkostyrelsen att föreslå att ingen efter 2016 får använda förslaget från 2012. Utan då är det bara 1986 och 2016 års handbok och förslag som gäller.

Så här står det på webbsidan:

Den 16 december 2015 behandlar kyrkostyrelsen det reviderade kyrkohandboksförslaget. Förslaget har arbetats fram efter bearbetningsfas och granskningsfas under 2014 och 2015.

Remisstiden är från den 1 januari till den 15 maj 2016. Då kommer alla kyrkoråd, liksom domkapitel, stiftsstyrelser och övriga remissinstanser att kunna svara på remissen. Det reviderade förslaget sänds ut i januari 2016 till alla remissinstanser och finns då även tillgängligt på webben – att både läsa och lyssna på.

Teologiska och språkliga bearbetningar
Utifrån remissvaren 2014 har teologiska och språkliga förändringar inarbetats i det reviderade förslaget till kyrkohandbok. Det handlar om vissa uttryck i böner och andra texter och gäller bland annat treenighetens framställning, eskatologi och kristologi. Andra perspektiv som funnits med i översynen och bearbetningen har handlar om balansen mellan Gud och människa. Dessutom uppmärksammas perspektiv om inklusivitet, särskilt när det gäller barn och unga. Vidare har kyrkoårsperspektivet och bibelperspektivet förstärkts.

Språkliga synpunkter i remissvaren har handlat om kvalitet, rytm och stilnivå och vissa böner som uppfattades ha ett pratigt språk. Föreslagna ändringar handlar om formuleringar utifrån texters rytm, vissa ordval, och i relation till Bibel 2000.

Många synpunkter på Samling
Många synpunkter i remissvaren om 2012 års kyrkohandboksförslag gällde moment i Samling – gudstjänstens början. Där har också många förändringar skett. Det gäller särskilt flera Inledningsord, i viss mån Bön om förlåtelse samt ett Kristusrop.

Detta återspeglar att gudstjänstens Samling gestaltas på olika sätt i församlingarna, vilket gör att kyrkohandboken behöver vara flexibel för att möta dessa olika lokala pastorala behov. Här har möjligheten till doppåminnelse lyfts fram. Men ändringarna har också gällt förbönstexter och vissa moment i Måltiden: som några av prefationstexterna och vissa perspektiv i nattvardsbönerna som förstärkts.

I De kyrkliga handlingarna gäller förändringarna framförallt dopgudstjänsten, där bland annat gudstjänstens rytm har arbetats om. Bearbetningar har även skett i konfirmationsgudstjänsten där en fakultativ fråga, utifrån remissvaren 2014, föreslås komma tillbaka tillsammans med ett tolkande inledande ord.

Barnkonsekvens
Förslaget har granskats ur ett barnkonsekvensperspektiv med fokus på teologi, språk och musik. Här framhålls att rytm och upprepning är viktigt för barns förmåga att följa med. Revisionen har därför förstärkt det responsoriala, med upprepning, växelsång och växelläsning, i texter och musik. Nya texter har även införts utifrån ett barnperspektiv särskilt för särskilt mindre barn.

Musiken
Under bearbetningen och granskningen har ett omfattande arbete bedrivits när det handlar om allt från urvalsfrågor till musikaliska vägval: betoningsförhållanden mellan text och musik, skaftlösa noter kontra sådana med skaft, val av orgelsatser och annat ackompanjemang, layout för bästa läsbarhet. Konkret innebär förändringarna i det nya remissförslaget jämfört med 2012 års förslag bland annat följande: ”Gregorianiken” i prefationerna har fått en grundlig genomgång med förbättrad textunderläggning och en renare notbild med skaftlösa noter för liturgen i prefationerna.

Efterfrågade gregorianska satser som Lovsången ur Missa de angelis samt ett Gloria från 1200-talet återtas i kyrkohandboken, den förra satsen i form av responsorial församlingssång med omkväden.

Kvalificerad ackordanalys tillfogas (den är inte till för att ”förenkla” det musikaliska framförandet utan innebär ett noteringsalternativ).

Nya orgelsatser tillförs, företrädesvis till Gudstjänstmusik B-E, där orgeln kommer bättre till sin rätt, utan att satserna blir för svåra och musikgenrens egenart överges. En nyhet är planerna på att öppna för annan musik. Det handlar om att till texten i kyrkohandboken kunna foga nya tonsättningar men också
redan existerande musik, exempelvis gregorianskt eller annat tidigt material. Användande av sådan musik beslutas då av kyrkoherden, efter samråd med kyrkoråd, präster och musiker. När det gäller eventuella ändringar i gudstjänstordningen och i texter kommer det att som tidigare krävas att förändringar anmäls till domkapitlet.

Efter remisstiden 2016
Efter remisstiden 2016 sker analys och bearbetningar utifrån remissvaren. En skrivelse med förslag till ny kyrkohandbok kan därefter gå från kyrkostyrelsen juni 2017 för behandling i kyrkomötet hösten 2017.

Om kyrkomötet beslutar om en ny kyrkohandbok kan den tas i bruk 2018, kanske på Påskdagen. Samtidigt kan ett digitalt verktyg till kyrkohandboken tas i bruk som ger möjlighet till lokal flexibilitet i församlingarna vad gäller både texter och musik.

Kyrkohandboken på kyrkomötet

Skrivet av

Under dagen har kyrkomötet haft ett informationsseminarium på eftermiddagen. Ena delen ägnades åt kyrkohandboken och andra delen ägnades utredningen "Gemensamt ansvar".

Under gruppmötet på morgonen hade POSK-gruppen besök av två representanter för musikorganisationerna som på olika sätt varit involverade i handboksarbetet.

Det som vi fick höra var oroande. Och problemet som musikerna berättade om och var oroliga för var i princip det som jag på bloggen har skrivit om så många gånger – nämligen saknaden av transparens i hela processen.

Och jag upprepar detta med en dåres envishet – hela processen måste bli transparent! Vi måste få veta vad de olika grupperna som i dag arbetar med handboken har för mandat. Vi måste få veta vem som ska besluta vad och var besluten ska tas. Och vilket förhållande som grupperna har till varandra.

Får vi inte en öppen och genomskinlig process så kan handboken vara hur bra som helst – utan ett stort förtroende kommer den aldrig att accepteras.

När ärkebiskop KG Hammar var med och startade arbetet med att ta fram en ny kyrkohandbok så lär han ha sagt att ett förslag ska vara så väl förankrat i organisationen att det utan problem ska gå rätt beslutsprocessen.

Och jag är ledsen – jag tror inte vi är där ännu. Än finns det chans att rädda arbetet, men det kräver helt öppna kort!

Det reviderade förslaget kommer att skickas ut på remiss till alla församlingar i januari och svaret ska vara inne i maj. På webbsidan ska det vara möjligt att se och höra alla förslag.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Ur POSKs vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänstenska uppmuntras.

Upprop överlämnat till ÄB Antje

Skrivet av

Kyrkans Tidning och tidningen Dagen skriver båda två om de 200 präster som skrivit under ett upprop mot kyrkohandboksförslaget.

Kyrkans Tidning: Präster i upprop mot kyrkohandboksförslaget>>

Dagen: Två hundra präster i upprop mot förslag till ny kyrkohandbok>>

Enligt Svenska kyrkans webbsida så finns det 3 232 (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation 2012) präster i tjänst. Det är ju några år gamla siffror, men det skulle innebära att det är 6 procent av Svenska kyrkans präster som skrivit under uppropet.

Josef Ekesryd, präst i Södra Kållands pastorat är den som startat uppropet och enligt honom bär delar av förslaget en teologi med alltför vag förankring i Bibeln och i kyrkans bekännelse. Vidare anser han att förslaget är en undermålig bärare av den liturgiska traditionen vilket försvårar möjligheten att rätt förvalta sakramenten. 

På Svenska kyrkans webbsida kan vi läsa om kyrkohandboken, dess tidsplan, arbete och olika grupper.

Svenska kyrkan Kyrkohandboken>>

Enligt den organisationsskiss som nu finns att ladda ner på den webbsidan så ser ledningen ut så här (från 150616)

Ytterst ansvariga är kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott är styrgrupp.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén
  • Biskop Per Eckerdal
  • Wanja Lundby-Wedin
  • Mats Hagelin
  • Lars Johnson
  • Anna Lundblad Mårtensson
  • Sven E Kragh

Sen finns det en slutförslagsgrupp som rymmer liturgisk, musikalisk och pastoral kompetens från olika delar av Svenska kyrkan. I den gruppen sitter

  • Jan-Olof Aggedal
  • Elisabet Carcámo Storm
  • Ulrika Melin Larsson
  • Carl Sjögren
  • Andreas Söderberg
  • Birgitta Söderberg

Dessutom finns det en projektledning där Solveig Ininbergs är huvudprojektledare och den operativ projektledning är

  • Boel Hössjer Sundman
  • Ingegerd Sjölin
  • Henrik Tobin
  • Dag Tuvelius

Sen har vi hela biskopsmötet:

  • Antje Jackelén (ÄB)
  • Ragnar Persenius (Uppsala)
  • Martin Modeus (Linköping)
  • Åke Bonnier (Skara)
  • Hans-Erik Nordin (Strängnäs) (borde vara Johan Dalman)
  • Thomas Söderberg (Västerås) (borde vara Mikael Mogren)
  • Fredrik Modeus (Växjö)
  • Johan Tyrberg (Lund)
  • Per Eckerdal (Göteborg)
  • Esbjörn Hagberg (Karlstad)
  • Eva Nordung Byström (Härnösand)
  • Hans Stiglund (Luleå)
  • Sven-Bernhard Fast (Visby)
  • Eva Brunne (Stockholm)

Dessutom finns det en referensgrupp som är en primär förankringsgrupp med kontinuerlig insyn och delaktighet i arbetet och den gruppen avspeglar valresultatet efter kyrkovalet 2013.

  • Jerry Adbo (S)
  • Thorvald Johansson (POSK)
  • Elise Nilsson (ÖKA)
  • Katarina Ramnerö Ödestad (BA)
  • Elisabeth Rydström (C)
  • Karl-Gunnar Svensson (KR)

Detta är, enligt webbsidan, dessa grupper som är ansvariga för att ta fram förslaget till kyrkohandbok. Det jag verkligen saknar är information om när man har möten, vem som möts och i vilka konstellationer. Att musikerna inte varit nöjda har framgått med all önskvärd tydlighet och de har på många sätt fått framföra sitt budskap.

Men hur är det med teologin? Med orden? Vem ansvarar för det?

Vilka mandat har de olika grupperna? Vad är skillnaden på projektledningen och styrgruppen? Vad är skillnaden på referensgruppen och slutförslagsgruppen? Träffas de?

Det är fortfarande alldeles för många frågor som är obesvarade. Trots att det finns grupper och vi nu fått namnen på dem som är involverade så finns det många frågetecken. När ska vi få svar på detta?

För jag återupprepar det jag har sagt tidigare. Vi behöver förtroende för dem som jobbar med det här! Så länge det inte finns ett förtroende så kommer misstänksamheten att frodas. Då kan ett upprop som detta med 200 präster få stor uppmärksamhet.

För jag tror faktiskt att det allra, allra mesta i kyrkohandboksförslaget är bra. Det kan finnas saker som måste rättas till, rätas upp, tas bort eller läggas till. Men i det stora hela är förslaget faktiskt bra. Det framkommer tyvärr inte.

Så – vilka mandat har de olika grupperna? Organisationsschemat gör det inte enklare att förstå. Tala gärna om vilka kompetenser dessa personer har som är med i de olika grupperna och varför de är med. Ett namn säger inte så mycket.

Vi behöver ha ett förtroende för dem som är med i arbetet – och saknas förtroendet så får man kanske fundera på att byta ut dessa personer. Så är det.

Det här är inget personligt projekt. Det här är det viktigaste dokumentet vi som kyrka har – det dokumentet som definierar oss som Svenska kyrkan, som gör det möjligt att kunna fira gudstjänst från norr till söder, med alla lokala varianter, men där vi ändå kan känna igen oss och känna att vi kommer hem!

Ur POSKs vision och program:
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Prästerna protesterar

Skrivet av

En namninsamling har startats mot kyrkohandboksförslaget. Det är prästen Josef Ekesryd som tycker att hela förslaget ska ner i soptunnan.

Kyrkans Tidning berättar om uppropet KYRKOHANDBOKEN: Släng förslaget i soptunnan!>>:

– Genom förslaget skapas en diskrepans mellan gudstjänsten och det bibliska vittnesbördet som inte är hälsosam. Dessutom bryter det mot kyrkans gudstjänstfirande tradition och den liturgiska restauration som har pågått under hela 1900-talet, säger Josef Ekesryd.

Här kan du se hela namninsamlingen och vilka som skrivit på>>

Brita Häll skrev på ledarsidan förra veckan 
Kris i förtroendet för kyrkohandboken>>

Eckerdal säger inte att det blir bäst så här, utan att det här är den snabbaste vägen. Därmed har det-är-bråttom vunnit över kvaliteten-är-viktigast. Två storheter som tävlat mot varandra under hela arbetet med kyrkohandboken.

Det är självklart oroande, även om styrgrupp och tjänstemän på kyrkokansliet sannolikt skulle säga att alla vi med minimal insyn i det fortsatta arbetet kan lita på att de kommer att leverera ett slutligt förslag med mycket hög kvalitet. Men då måste vi ju ta deras ord på det.

Vilket osökt leder till nästa svaga punkt: förtroendefrågan. Per Eckerdal sade härom veckan i en intervju i Kyrkans Tidning att det inte är farligt med en kritisk och öppen debatt, men det är det heller ingen som har påstått. Minst av allt de kyrkomusiker som nu känner sig svikna, ännu mer än i höstas eftersom de hunnit få upp hoppet en stund där emellan. Vad man än tycker om det nuvarande kyrkohandboksförslaget, måste förtroendeklyftan till tongivande kyrkomusiker vara ett problem för de ansvariga i kyrkohandboksarbetet. Hur ska förhållandet repareras?

Jag hänvisar till bloggposten från i går och alla de andra som vi i POSK har skrivit om kyrkohandboken.

https://www.posk.se/blogg/kyrkohandbok_1147

Jag tycker att vi låter styrgruppen ta ett rejält tag, lyfta webbplatsen, sprida ljus över processerna och sen kan vi börja diskutera igen till hösten.

Uppdaterat 10:15

Nu har jag tänkt lite till. Vad är problemet? Jo, förtroendet över kunskapen i teologin och musiken. Därför behöver vi inte bara veta vilka som är med i de olika grupperna och vilka experter som tillfrågas – vi behöver också veta vilka principer det är som driver arbetet! Vem är det som garanterar att handboken följer Svenska kyrkan tro, bekännelse och lära?

(Nu är det ju inte lätt att tillgodose alla när det gäller tro, bekännelse och lära, eftersom tolkningarna är olika. Men det är därför vi behöver veta vems tolkningar det är som har företräde!)

Därför tror jag att det inte bara är biskop Ragnar som ska berätta vad han tycker. Jag vill att alla biskopar ska ta bladet från munnen och har åsikter om kyrkohandboken! Nu! De kan inte släppa detta enbart till biskop Per som en gemensam företrädare. Vi behöver veta att alla biskoparna är med på banan! Det handlar om ett förtroende – för arbetet, för biskoparna och för vår kyrkohandbok.

Nästa vecka hoppas jag att vi på kyrkohandbokens webbsida hittar de underlag och principer som har styrt handboksarbetet.

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Skrivet av

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Jag blev inte lugnad av beskedet!

Skrivet av

Jag läser i Kyrkans Tidning om styrgruppens möte om kyrkohandboken i onsdags den 10 juni.

Kyrkans Tidning: KYRKOHANDBOKEN Besked från styrgruppen: Kyrkokansliet har ansvaret >>

Jag kan inte säga att jag blev särskilt lugnad eller känner tillförsikt inför det som tidningen skriver. Styrgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) ska lämna ett förslag till slutgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) efter att kyrkokansliet arbetar med revideringen. Vaddå kyrkokansliet? Vem då?

Har Dag Tuvelius (som skulle jobba med information om kyrkohandboken) fått något tydligt uppdrag hur processen kan bli genomskinlig? Hur hämtar man upp synpunkterna? Eller är "kontoret stängt" nu och några tjänstemän sitter och filar på en produkt i sommar som ska lämnas till "slutgruppen" i september?

Varför står det ingenting på kyrkohandbokens webbsida?

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Maria Löfberg, organist i Morup, skriver på Kyrkans Tidnings debattsida (24/15) så här:

Jag skulle gärna vilja förklara för biskopen och styrgruppen, eftersom jag har varit på möten som de inte varit på. Jag har följt med genom hela protesthanteringen, varit en av de tio representanter som besökte ärkebiskopen i höstas och har deltagit i en del av vårens möten, som det refereras till i ert svar. Ni (antagligen inte du och styrgruppen, eftersom ni inte var där) känner inte igen bilden att vi inte kunnat diskutera våra viktiga frågor, och det beror på att de möten vi kom till var strikt förberedda och på våra konstruktiva förslag svarade projektledarna att ”det har vi inte mandat att tala om här” eller ”det är inte meningen att denna grupp ska behandla det”.

Ni känner inte igen bilden därför att ni hade fullt upp med att hindra oss att säga det vi ville, nämligen att arbetet med handboken bör starta om från en betydligt tidigare punkt för att handboken ska ha en chans att bli användbar och brett förankrad i Svenska kyrkan. Det har funnits alla möjligheter att påverka, skriver ni.

Sanningen är att nej, det har inte funnits det minsta utrymme att påverka i dessa minutiöst förberedda möten, där det skulle provsjungas lätt omarbetade, redan färdigställda revideringar av tidigare försökshandboksinnehåll.

Jag kan inte se att styrgruppen med biskop Eckerdal tar upp dessa frågor mer än att de diskuterat kritiken med inte kommer att ändra arbetsformerna.

Om detta innebär att kyrkohandboksförslaget kommer att bedrivas i, som det känns för oss som är utanför kyrkokansliet, hemligt rum är jag rädd att förslaget kan vara hur bra som helst – det kommer ändå att få stora problem när det ska ut i verkligheten.

Men nu ska jag tänka positivt – jag ger arbetet en eller två veckor till. Om jag sedan kan se att webbsidan har uppdaterats med relevant information, om jag kan se att de tydliga uppdragen som de olika arbetsgrupperna har, om jag kan se att man förstår och att man tar till sig och lyssnar på (vilket inte behöver betyda att man ska ändra på allt eller göra som kritikerna säger) kritikerna – då kan jag börja känna mig lugn.

Men innan dess behåller jag mig rätten att faktiskt ställa mig skeptiskt och kritisk till processen och det slutresultat som ska beslutas på kyrkomötet 2017.

Släng inte ut barnet med badvattnet!

Skrivet av

I dagens Kyrkans Tidning (nr23/15) finns det flera uppslag med debattartiklar om kyrkohandboken.

Kyrkohandboken är (efter bibeln) den viktigaste boken för oss som Svenska kyrka. Det är handboken som konstituerar oss som kyrka, det är där vi binds samman i tro, bekännelse och tradition. Genom ord, genom handling och genom musik.

I dagens tidning har styrgruppen med biskop Per Eckerdal och projektledare Solveig Ininbergs svarat på den kritik som riktats med arbetet. De skriver:

Debattörerna tror inte på handboksprojektets arbetssätt. Det gör vi, samtidigt som vi är medvetna om att det finns ett behov att fortlöpande självkritiskt ompröva och förbättra.Under tiden som diskussionerna pågått under våren med musikorganisationerna har själva handboksarbetet gått vidare med god fart och med avgörande insatser från organisationernas medlemmar runt om i landet och från många andra.

Inläggen efter förra veckans debattartikel visar också engagemanget för handboksarbetet. Samtidigt speglar de en bristfällig kommunikation runt arbetet. Att det tidigare varit svårt att följa handboksarbetet har fött fantasier om vad som händer eller inte händer. Detta ska förändras och nu tillför vi en kommunikationsresurs till projektet.

Ett exempel på bristande kommunikation är att efter året med försökshandbok och remissyttranden spreds en bild att de flesta var nöjda och inga större förändringar behövdes. I verkligheten, som inte var så tandlös, förlängdes handboksarbetet med ett år för att kunna dra nytta av alla kvalificerade och konstruktiva synpunkter som kommit in. De ledde i sin tur till beslut om ytterligare ett års förlängning av arbetet. Det innebär att det nu finns tid för att arbeta igenom struktur, språk, teologi och musik. Under nästa år kommer det bearbetade handboksförslaget att gå ut på remiss så att det blir prövat och förankrat i vår kyrka.  

Det är bra att styrgruppen känner tillförsikt över arbetet. Det är också bra att de inser att kommunikationen inte har fungerat ut i organisationen. Kyrkans Tidning kunde i mars berätta att Dag Tuvelius skulle förstärka kommunikationsavdelningen för att arbeta med information om kyrkohandboken.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/styrgruppen-kyrkohandboken-vill-oppna-nyskriven-musik

Eckerdal och Ininbergs skriver också:

Något hemlighetsmakeri om vilka som medverkar i arbetet är det inte fråga om och det finns heller ingen anledning för projektledningen att få godkännande från musikorganisationerna för de experter man under arbetets gång anlitar. Vi förutsätter att det finns ett kollegialt förtroende också inom kyrkomusikerkåren. Det är resultatet som är det intressanta och som ska recenseras, inte de medverkande.

Jag håller inte med styrgruppen i alla dessa påståenden. Om det hade varit så, som de skriver, att det inte varit hemlighetsmakeri, så hade kritiken inte varit så hård tror jag. Sen är det tydligt och klart – självklart ska ingen person recenseras eller kritiseras! Det är det samlade resultatet och helheten som är viktigt.

Om Tuvelius kan hjälpa till att kommunicera processen, och öppna spjällen så borde mycket av kritiken kunna vädras ut och bort. En bra start är väl att på webbsidan för kyrkohandboken berätta vem som är ansvarig, vem som sitter i styrgruppen och vara ännu mer tydlig med hur arbetet kommer att hanteras fram till remissomgång två. En processkarta kanske? Och vad som ska hända med materialet efter den remissomgången.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/asiktsamne/kyrkohandboken

Kerstin Hesslefors Persson, domprost i Lund och ersättare i kyrkomötet för POSK skriver i dagens Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-vill-ta-del-av-processen

Om vi vill hitta uttryck för Guds närvaro måste vi fråga efter vad som är angeläget för människor idag. Musik och ord, som uttryck för evangeliet kan inte låsas fast för alltid. Vi kan inte börja med vad vi vill att människor ska lära sig om den kristna tron.

Utmaningen är att ta reda på hur människor har det, för att kunna uttrycka den kristna tron. Ord och musik utgör tillsammans, och var för sig, viktiga uttryck för evangeliet.

Gudstjänstlivet byggs upp av människor som längtar efter att gestalta tro och liv. Vi är många som har vårt hjärta i gudstjänstlivet. Det är en glädje att fira mässa tillsammans. Den har tusenåriga rötter att värna och ta avstamp ifrån.

Låt oss hoppas att det möte som styrgruppen ska ha nästa vecka den 10 juni resulterar i raka rör, klara direktiv och en genomskinlig fortsatt process, så att allt gott arbete med kyrkohandboken tas tillvara. Släng inte ut barnet med badvattnet!

Allt upp på bordet!

Skrivet av

Allt upp på bordet – allt ut i ljuset!

Vi har inte råd att låta allt det arbetet som har skett med kyrkohandboken bara slängas ner i en soptunna!

Mycket, och troligen det mesta, av arbetet som skett är bra. Kanske till och med väldigt bra.

MEN – och jag inte inte säga detta tillräckligt många gånger – när det är hemligt och oklart och en massa hemlighetsmakeri – då blir det ALDRIG bra!

Så jag upprepar mig och uppmanar styrgruppen och kyrkostyrelsen: Ta ett nytt tag – lägg upp allt på bordet, var tydlig med vem som varit med i arbetet, vem som tillfrågats och varför. Undanhåll ingenting!!! Nu gäller det att sätta sig över den eller de som kan känna sig kränkt. Här gäller det att rädda arbetet med kyrkohandboken.

Gör det enda rätta, lägg hela processen på bordet, genomlyst och öppet och låt framförallt resten av arbetet ligga i öppen dager – på det sättet kan vi rädda kyrkhandboksarbetet och få en ny kyrkohandbok att beslut om på kyrkomötet 2017.

Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde>>

Evangelium: Kritiken mot kyrkohandboken>>

Dag Sandahls blogg:Less>>

Sofia Lilly Jönsson SvD: Boken som borde engagera kulturvärlden>>

Annika Borg Barometern: Havererad kyrkohandbok ett hot mot kulturarvet>>
 

Bild>>

 

Det krävs en genomskinlig process i kyrkohandboksarbetet!

Skrivet av

Återigen är kyrkohandboken och musiken i hetluften. På sr.se kan du höra och läsa om hur Musiksverige återigen riktar skarp kritik mot arbetet med kyrkohandboken.

Nu gäller det att stanna upp. Nu MÅSTE styrgruppen ta ett gigantiskt fast grepp om HELA processen och lägga allt på bordet och faktiskt styra upp det här! Vi som sitter ute i församlingarna, vi som befinner oss i utkanten, vi fattar ingenting! Varför ska det vara så himla svårt att lyssna, diskutera och dela med sig?

Nej, upp med allt på bordet. Publicera alla processer, alla möten, alla protokoll, alla beslut och all planering på webbsidan. Inget mer hemlighetsmakeri! Ingen mer förtäckt kritik!

Kyrkohandboken är hela Svenska kyrkans handbok. Den ska vara djupt förankrad i teologi och liturgi. Både med ord och ton.

Hemlighetsmakeriet och tjuvhållandet på information skapar bara misstro mot hela processen. Det kan sänka hela arbetet på ett oerhört olyckligt sätt.

Nu är hög tid att göra en ordentlig vårrensning, tvätta byken och lufta ut unken luft. Städa upp, ordna till och ställ dörrar och fönster på gavel. Då först kan kyrkohandboken och dess arbete bli ett arbete för hela Svenska kyrkan och bli djupt grundad i myllan!

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

se.se: Ny kritik mot kyrkans musikarbete>>

se.se: Kyrkan bemöter nya kritiken mot musikarbetet>>

Kyrkans Tidning (2014-12-17):  Handbokens nya styrgrupp leds av ärkebiskopen>>

Dagen (2014-12-23): Kyrkohandboken tidigast klar 2018>>

Kyrkans Tidning: (2015 05 27) Ny hård kritik från kyrkomusiker mot kyrkohandboken >>

Bloggen Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde!>>

Detaljer och helheten i kyrkohandboksarbetet

Skrivet av

I dag gästbloggar Ola Isacsson, präst och ledamot i kyrkomötet för POSK. Han är också ansvarig för gudstjänstfrågor i Växjö stift.

Är det någon som känner igen det här:

En lång och intensiv diskussion med många olika åsikter. När den är avslutad sammanfattar chefen:

– Jag hör att det finns ytterligare synpunkter vi behöver få in i processen.

Sedan vänder sig hen till sina medarbetare och säger:

– Kan vi göra så?

Jag hoppas att det inte var så det gick till när kyrkostyrelsen gav besked om hur det fortsatta arbetet med kyrkohandboken skulle ske. Att begrepp som nystart, omtag och breddning av kompetensen inte
stannade vid att vara begrepp utan konkretion. 

Kyrkostyrelse eller styrgrupp ska inte besluta om detaljer i arbetet. Det förtroendevalda, däribland POSK:s representanter ska besluta om, är övergripande principer för arbetet, t.ex:

  • Hur ska gudstjänstmusiken i 1986 års kyrkohandbok bearbetas, särskilt den musik som har rötter i medeltiden.
  • Ska bearbetningen göras från hur församlingen sjunger den nu?
  • Eller ska bearbetningen, utifrån nya forskningsrön, försöka
    återställa hur den sjöngs när melodierna kom till?

Vägvalet är inte självklart: När melodierna kom till sjöngs de av personer skolade för sin uppgift. I Svenska har musiken anpassats för att kunna sjungas av en vanlig församling, t.ex. genom att orgel används till musik som ursprungligen sjöngs a capella. Vilka avpassningar och kompromisser måste göras för att bevara och föra vidare den månghundraåriga gudstjänstmusiken som församlingssång?

I detta måste experternas röster få höras. Olika åsikter och avvägningar ska brytas mot varandra. Remissvaren på kyrkohandboksförslaget
är ytterligare röster i sammanhanget. – När de olika hållningarna har
diskuterats är det förtroendevaldas skyldighet att fatta tydliga principbeslut om vägvalet.

Samma sak gäller ny musik som förs in i kyrkohandboken. Det är förtroendevaldas sak att fatta beslut om principiella vägval:

– Ska all den nya musiken vara nyskriven? Eller kan även mässmusik som kommit till under gångna årtionden vara aktuell?

– Ska texterna vara samma som i den äldre gudstjänstmusiken?

– I vilken form ska ny musik tas fram? Genom personkännedom, genom att bidrag skickas in och bedöms eller på annat sätt?

De principiella vägvalen ska förtroendevalda besluta om. Men innan beslutet fattas ska remissvar och experters ståndpunkter tas in i beslutsunderlaget.

För bearbetning och nyskapande av texter gäller förstås samma sak. Det finns röster i remissvaren som menar att kyrkohandbokens teologi
blir otydlig och opersonlig i strävan efter ett inklusivt språk. En levande
Gud, som beskrivs i relationer som fader, broder, vän blir opersonlig när relationsbegreppen ersätts med ord som skapare, befriare, räddare.

Dessutom smyger sig en ton av moralism in. Gud beskrivs utifrån vad Gud gör, inte utifrån det Gud är. – Vilka återverkningar får det på människosynen?

Även här är styrgrupps ansvar att besluta om vägvalet, övergripande beslut om hur direktivet om inklusivt språk ska genomföras? Men innan principbeslutet fattas ska remissvar och experter av olika ståndpunkt bidra till beslutsunderlaget.

När det i debatten sägs att kyrkokansliets handläggare driver sin egen linje behövs en tydlighet kring vilka principbeslut som fattas för det fortsatta arbetet. Vilka principella vägval har styrgruppen (= huvudsakligen förtroendevalda) gjort utifrån remissvaren och efter att ha tagit in experters ståndpunkter? Den nya tidsplanen för kyrkohandboksarebetet ger anledning att gissa vilka vägval som gjorts.

Men det behövs avsevärt tydligare besked kring vilken inriktning styrgruppen gett för det fortsatta arbetet. Har styrgruppen beslutat att det fortsatta arbetet utgår från förslaget 2012 eller har styrgruppen beslutat något annat?

Ola Isacson, ledamot i kyrkomötet för POSK

Kyrkohandbokens webbsida:

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

 

 

 

Arkiv
Kategorier