Släng inte ut barnet med badvattnet!

I dagens Kyrkans Tidning (nr23/15) finns det flera uppslag med debattartiklar om kyrkohandboken.

Kyrkohandboken är (efter bibeln) den viktigaste boken för oss som Svenska kyrka. Det är handboken som konstituerar oss som kyrka, det är där vi binds samman i tro, bekännelse och tradition. Genom ord, genom handling och genom musik.

I dagens tidning har styrgruppen med biskop Per Eckerdal och projektledare Solveig Ininbergs svarat på den kritik som riktats med arbetet. De skriver:

Debattörerna tror inte på handboksprojektets arbetssätt. Det gör vi, samtidigt som vi är medvetna om att det finns ett behov att fortlöpande självkritiskt ompröva och förbättra.Under tiden som diskussionerna pågått under våren med musikorganisationerna har själva handboksarbetet gått vidare med god fart och med avgörande insatser från organisationernas medlemmar runt om i landet och från många andra.

Inläggen efter förra veckans debattartikel visar också engagemanget för handboksarbetet. Samtidigt speglar de en bristfällig kommunikation runt arbetet. Att det tidigare varit svårt att följa handboksarbetet har fött fantasier om vad som händer eller inte händer. Detta ska förändras och nu tillför vi en kommunikationsresurs till projektet.

Ett exempel på bristande kommunikation är att efter året med försökshandbok och remissyttranden spreds en bild att de flesta var nöjda och inga större förändringar behövdes. I verkligheten, som inte var så tandlös, förlängdes handboksarbetet med ett år för att kunna dra nytta av alla kvalificerade och konstruktiva synpunkter som kommit in. De ledde i sin tur till beslut om ytterligare ett års förlängning av arbetet. Det innebär att det nu finns tid för att arbeta igenom struktur, språk, teologi och musik. Under nästa år kommer det bearbetade handboksförslaget att gå ut på remiss så att det blir prövat och förankrat i vår kyrka.  

Det är bra att styrgruppen känner tillförsikt över arbetet. Det är också bra att de inser att kommunikationen inte har fungerat ut i organisationen. Kyrkans Tidning kunde i mars berätta att Dag Tuvelius skulle förstärka kommunikationsavdelningen för att arbeta med information om kyrkohandboken.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/styrgruppen-kyrkohandboken-vill-oppna-nyskriven-musik

Eckerdal och Ininbergs skriver också:

Något hemlighetsmakeri om vilka som medverkar i arbetet är det inte fråga om och det finns heller ingen anledning för projektledningen att få godkännande från musikorganisationerna för de experter man under arbetets gång anlitar. Vi förutsätter att det finns ett kollegialt förtroende också inom kyrkomusikerkåren. Det är resultatet som är det intressanta och som ska recenseras, inte de medverkande.

Jag håller inte med styrgruppen i alla dessa påståenden. Om det hade varit så, som de skriver, att det inte varit hemlighetsmakeri, så hade kritiken inte varit så hård tror jag. Sen är det tydligt och klart – självklart ska ingen person recenseras eller kritiseras! Det är det samlade resultatet och helheten som är viktigt.

Om Tuvelius kan hjälpa till att kommunicera processen, och öppna spjällen så borde mycket av kritiken kunna vädras ut och bort. En bra start är väl att på webbsidan för kyrkohandboken berätta vem som är ansvarig, vem som sitter i styrgruppen och vara ännu mer tydlig med hur arbetet kommer att hanteras fram till remissomgång två. En processkarta kanske? Och vad som ska hända med materialet efter den remissomgången.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/asiktsamne/kyrkohandboken

Kerstin Hesslefors Persson, domprost i Lund och ersättare i kyrkomötet för POSK skriver i dagens Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-vill-ta-del-av-processen

Om vi vill hitta uttryck för Guds närvaro måste vi fråga efter vad som är angeläget för människor idag. Musik och ord, som uttryck för evangeliet kan inte låsas fast för alltid. Vi kan inte börja med vad vi vill att människor ska lära sig om den kristna tron.

Utmaningen är att ta reda på hur människor har det, för att kunna uttrycka den kristna tron. Ord och musik utgör tillsammans, och var för sig, viktiga uttryck för evangeliet.

Gudstjänstlivet byggs upp av människor som längtar efter att gestalta tro och liv. Vi är många som har vårt hjärta i gudstjänstlivet. Det är en glädje att fira mässa tillsammans. Den har tusenåriga rötter att värna och ta avstamp ifrån.

Låt oss hoppas att det möte som styrgruppen ska ha nästa vecka den 10 juni resulterar i raka rör, klara direktiv och en genomskinlig fortsatt process, så att allt gott arbete med kyrkohandboken tas tillvara. Släng inte ut barnet med badvattnet!