fbpx

Har (S) ett kontrollbehov?

Jonas Lindberg skriver i Kyrkans Tidning (23/15) på ledarsidan:

Kyrkans Tidning: Ledare/ Behov av kontroll bakom s kyrkoengagemang>>

I helgen samlades Socialdemokraterna till partikongress i Västerås och i anslutning till temat Framtidens folkrörelse debatterades partiets engagemang i kyrkovalet utifrån motioner från fem olika arbetarekommuner, varav fyra var negativa till ett fortsatt sådant engagemang. Partiledningen och majoriteten av kongressdeltagarna menar dock att det också i fortsättningen är motiverat att Socialdemokraterna ställer upp som parti också inom Svenska kyrkan.
(…)
Samtidigt har Socialdemokraterna till skillnad från de flesta andra
partier över huvud taget inte nämnt Svenska kyrkan i något av sina partiprogram åtminstone sedan 1980-talet, det vill säga inte ens under den period då relationsförändringen mellan kyrka och stat debatterades som mest.
(…)
Partiledningens argument för att fortsätta ställa upp i kyrkovalet
handlar om vikten av att kunna fortsätta påverka kyrkan med socialdemokratiska värderingar och att en fristående nomineringsgrupp som exempelvis Socialdemokrater i Svenska kyrkan vore att försvaga arbetarrörelsens ställning i sammanhanget.

Jonas Lindberg lyfter flera av de spörsmål som måste diskuteras, både hos socialdemokraterna men även hos oss andra grupper. Jag tror kanske inte att de enskilda s-ledamöterna som jag känner i olika sammanhang ser sig ha ett kontrollbehov i de kyrkliga frågorna. Men jag tror Lindberg har helt rätt när s-organisationen känner att man måste ha det.

Så här skriver "Socialdemokrater för tro och solidaritet" (STS) på en av sina interna debattsidor som svar till dem som på kongressen motionerat och ville göra socialdemokraterna helt sekulärt.

Tidenmagasinet: Replik>>

Debattörerna påstår att vi motarbetar ateister och är ”religionsfrämjande”. Det stämmer självklart inte. Missionerande är inget som STS håller på med. Vi är en politisk, socialdemokratisk organisation som använder den progressiva, befriande kraft religion kan vara i vårt arbete för jämlikhet och jämställdhet, mot alla typer av förtryck. Det gör vi inte minst som motkraft till dem som använder religionen för att rättfärdiga patriarkala, konservativa och reaktionära tankespår och strukturer.(…) Du behöver självklart inte ha en gudstro för att vara medlem hos oss. Vi har många medlemmar som inte definierar sig som troende. Alla våra medlemmar delar däremot våra värderingar, om allas lika rätt och möjligheter, och våra ambitioner för ett samhälle för alla. Och för ett socialdemokratiskt parti för alla. Med den ambitionen stöder vi med självklarhet aktivt även att HBT-s ges ökat inflytande som en av sidoorganisationerna inom socialdemokratin.

Socialdemokrater för tro och solidaritet skriver också:

Partistyrelsens förslag var att avslå motionen och (mest med anledning av att en femte sidoorganisation nu godkändes, se nedan) att partistyrelsen skulle få i uppdrag att inför kongressen 2017 utreda, definiera och komma med förslag kring vad som krävs för att vara en sidoorganisation och vad det innebär i relation till partiet. I det ingår att se över hur partiets stöd till sidoorganisationerna kan se ut och vilken representation de ska ha i partiets beslutsorgan.

När kongressen gick till beslut hördes ett par spridda ja-rop till förmån för motionen men partistyrelsens förslag hade massivt stöd. Efter detta tydliga beslut kan vi gå vidare med bevarad, ja rent av stärkt, ställning. Kongressen har markerat att vi och de andra sidoorganisationerna är viktiga bidrag i ett parti som kallar sig Framtidspartiet och vill vara en relevant folkrörelse.

Socialdemokraterna för tro och solidaritet>>

Ja, jag tror Lindberg har rätt. Jag tror socialdemokraterna har ett för stort kontrollbehov för att våga släppa Svenska kyrkan. Men jag slutar inte tro att droppen kan urholka stenen. Jag tror att den politiska järnhanden över Svenska kyrkan bara kommer att vara en 100-årig parentes! Och sen kan alla de duktiga socialdemokrater som vill vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan göra det på sina kyrkliga premisser och inte på sina samhällspolitiska.

Ur POSKs vision och program:

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

Foto: IKON/Magnus Aronsson