fbpx

Tre svar i ett

Skrivet av

Debatten i Kyrkans tidning blev väldigt utdragen men verkar vara över. För nu åtminstone. Jag kan nog tänka mig att den blommar upp igen närmare valet. För S verkar detta med vigningsrätten vara deras stora valfråga som de vill angripa POSK på.

Jag undrar bara hur de ska lösa detta för att få det att fungera. Ska S införa vigningsplikt, så att alla präster måste viga alla par. Eller är det bara just när det kommer till samkönade par som det ska vara vigningsplikt? Jag förstår inte varför det är så viktigt för S att riva upp ett demokratiskt fattat beslut som fungerar bra. Det är inget problem. Par av samma kön blir vigda i Svenska kyrkan. Röstar du på POSK är det det du får. Jag ställer mig dock väldigt undrande till vad det egentligen är vi får om S får sin vilja igenom.

Svaret från Lennart Hallengren (KT 12 april) på Johan Gardes fråga (KT 6 april) blir för mig så motsägelsefullt i vad Socialdemokraterna säger sig vilja. Du får teologiskt tolka den kristna tron hur du vill men du måste vara för att viga homosexuella även om det inte är var du teologiskt har landat. Om det är någon nomineringsgrupp som är otydlig så är det ju S. Som å ena sidan är för en öppen folkkyrka där du får tro som du vill. Men samtidigt på en punkt, som för vissa präster är väldigt avgörande, måste du tro som S annars är du inte välkommen. För även om Hallengren är tydlig med att påpeka att det är inom S som detta gäller, så blir resultatet av deras politik detta även inom Svenska kyrkan.

En nomineringsgrupp som har detta med vigningsfrågan som sin enda valfråga, vad det verkar, är Öppen kyrka. Som efter Hallengrens första debattinlägg (KT 9 mars) fick anledning att även de angripa POSK i KT 23 mars med samma vinkling.

Jag har vetat att repliken från Nils Olof Ericsson skulle komma och den 12 april blev den (äntligen) införd för fler att läsa. Jag ser ett stort problem för ÖKA när de behandlar sina medlemmar på det här sättet. ÖKA lever inte upp till sitt namn när de gör så här och driver frågan så hårt, men jag ger dem att de är väldigt tydliga i var de står. Även om samma funderingar uppstår hos mig som ovan. Hur tänker sig ÖKA lösa problemet (som inte finns)?!

Även Linda Isbergs slutreplik, kan vi väl hoppas, var införd i Kyrkans tidning 15-16. För om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår POSKs program, där det ryms en mångfald av teologiska tolkningar. Att vi inte vill riva upp ett demokratiskt taget beslut som fungerar väl. Att det inom POSK ryms olika åsikter, men de håller sig inom vårt program. Om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår allt detta då säger det mer om Hallengren än om POSKs tydliga svar i debattskiftet!

 

SD säger sig värna kyrkans kulturarv

Skrivet av

Idag har vi en gästbloggare på POSK-bloggen. Helena Taubner skriver om Sverigedemokraternas satsning inför kyrkovalet.

Sverigedemokraterna storsatsar inför kyrkovalet, ryktas det. Men kyrkan bygger på evangeliet och mångkultur, vilket SD inte har förstått.

Jimmie Åkesson har talat till sina anhängare och eldat upp dem med orden ”vi ska ta över” (och citeras i bland annat Göteborgsposten, Hallandsposten och Kyrkans Tidning). Han använder alltså kyrkan som en bricka i ett politiskt spel, som något som ett politiskt parti kan ”ta över”. Han gör kyrkan till sin politiska motståndare, trots att han själv är en av kyrkans alla medlemmar (enligt gp.se, april 2017).

Men hur ska de då gå till väga, SD, för att ”ta över” kyrkan? Åkesson säger att kyrkovalet handlar om att bevara vårt svenska kulturarv. I texter som SD publicerar på sin webb framgår att detta kulturarv består av två saker. Dels handlar det om kyrkobyggnaderna och dels handlar det om hur vi firar kristna högtider. Men på båda dessa punkter missar SD målet.

När det gäller kyrkobyggnaderna betonar SD att de äldre kyrkorna är ”landets största samlade kulturarv” och att mer kan göras för att ”värna, vårda och visa såväl exteriörer som interiörer och artefakter” (Aron Emilsson). Det är naturligtvis inte problematiskt i sig att vilja vårda kyrkobyggnaderna – det vill vi allihop! – men vad SD missar är att kyrkan inte ÄR byggnaderna. Kyrkan är relationer, människor emellan och mellan människor och Gud. Dessa relationer är inte beroende av byggnaderna. Om så Sveriges alla kyrkobyggnader skulle försvinna, så skulle kyrkan ändå finnas kvar.

Relationerna, som utgör kyrkan, bygger på evangeliet om Jesus. Tron på evangeliet får konsekvenser för hur vi agerar mot varandra. Jesus uppmanar oss att älska varandra, att inte göra skillnad på människor och att rikta särskild omtanke mot de som är mest utsatta. SD’s ideologi går rakt emot detta budskap. Där Bibeln manar till öppenhet och generositet, manar SD till slutenhet och egoism.

När det gäller de kristna högtiderna betonar SD det unikt svenska. I principprogrammet skriver SD att ”kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder” och att dessa särdrag ska värnas. Vi ska alltså inte måna om den kristna berättelsen i första hand, utan snarare om det som särskiljer de svenska traditionerna från andra nationaliteters traditioner.

Men Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan. Mångfalden i uttryck är berikande och definierande för vad det innebär att vara kyrka. Vi vore ingenting utan våra systrar och bröder runt om i världen. Kyrkan i Sverige är intimt sammanflätad med den världsvida lutherska kyrkan, och historiskt även med andra syskon i kyrkofamiljen.

Nej, om SD verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att fokusera på kyrkobyggnaderna, betona den tro som förenar oss kristna, och som förpliktigar när det gäller öppenhet och medmänsklighet. Och om de verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att betona det unikt svenska, omfamna tanken på en världsvid kyrka fylld av berikande mångfald. Om de verkligen brydde sig om Svenska kyrkan, så skulle de ägna mer tid åt att betona ordet KYRKAN och inte ordet SVENSKA.

Att SD använder kyrkan som ett slagträ för sina partipolitiska intressen är ett tydligt argument för att partipolitiseringen av kyrkan måste upphöra.

/Helena Taubner,
förtroendevald i Hjo pastorat, ledamot  i POSKs informationsgrupp
och forskarstudent

Vill du läsa mer av Helena bloggar hon på taubner.blogspot.com där även detta inlägg finns att läsas.

 

Ur POSKs program:
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften. 

…

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.

Bra med granskning, men den ska göras på djupet

Skrivet av

Mathias Bred, vikarierande ledarskribent på GP skriver en ledare 16 april där han slår vitt och brett mot olika saker som han finner konstigt i Svenska kyrkan.

Mathias Bred har läst statistiken från Svenska kyrkan som släpptes förra veckan och han har läst pressmeddelandet som skickades ut i samband med detta.

https://www.svenskakyrkan.se/statistik

http://www.mynewsdesk.com/se/svenska_kyrkan/pressreleases/tror-inte-paa-gud-vanligaste-orsak-till-uttraede-ur-svenska-kyrkan-1907182

Mathias Bred ifrågasätter den analys som Svenska kyrkans drar av sin egen enkät och avslutar sedan sin krönika med att lyfta upp den kritik som Lisa Irenius (SvD) lyfter fram i en ledarartikel den 12 april – som handlade om Sofia Lilly Jönsson och hennes granskning av domkyrkoförsamlingen i Visby.

https://www.svd.se/allvarligt-nar-kyrkans-folk-hanar-journalister

 

Det jag slås av i Mathias Breds artikel är den yvighet som han uppvisar i sin kritik mot Svenska kyrkan. Låt oss bena upp detta.

Först är det statistiken. Den finns offentligt och öppet på Svenska kyrkans webbsida.

https://www.svenskakyrkan.se/statistik

När den släpps så blir det en nyhet. Varje år. Och i år var det inte konstigt att Svenska kyrkans analysenhet valde att också göra en egen undersökning för att se på orsaken till att människor lämnade Svenska kyrkan. För mig som aktiv i Svenska kyrkan så är jag inte förvånad att se att de allra flesta som lämnar gör det av religiösa skäl – det vill säga. ”Jag tror inte på Gud – jag vill inte vara med och betala för en religiös organisation”.

Det Mathias Bred inte väljer att kommentera är, att samtidigt som många väljer att lämna, så är det 8000 personer som aktivt väljer att gå med i organisationen! Till dessa ska vi också lägga alla barndop. Vilken annan organisation i Sverige har en sådan stor medlemstillströmning?

Jag, som medlem, kommunikatör och förtroendevald i Svenska kyrkans högsta beslutade organ, välkomnar att journalister skriver om Svenska kyrkan. Det är bra. Men det är ett problem att många journalister saknar en baskunskap i kristen tro och sakförhållandena. Det gör att det blir komplicerat ibland och ibland ytliga beskrivningar. Den kristna baskunskap och rörelseförståelsen saknas tyvärr i de allmänna leden av Sveriges befolkning också. Det är bra att granska och lyfta upp problem – men låt oss också lyfta upp det som faktiskt är bra.

Att Svenska kyrkans utlandsresor blev granskade var bra – det har skärpt till reglerna och gjort oss medvetna om hur och när vi reser i våra uppdrag.

Mathias Bred säger också att ”kyrkoledningen” är ovillig att erkänna eller tala om de kristnas svåra situation i Mellanöstern.

Jag vet faktiskt inte vad som ska räknas som att man har uttalat sig eller tagit ställning enligt Breds kriterier. Genom Svenska kyrkans internationella arbete görs det insatser på många håll i världen. I flyktingläger och vid katastrofer.

Våra medarbetare som är ute i världen gör en otroligt viktig insats och stöttar de kristna och de som är på flykt. Dels handlar det om ett arbete som är omedelbart och en hjälp för överlevnad. Men det är också ett strategiskt långsiktigt arbete där det handlar om att förändra synsätt och bygga upp nya strukturer som håller i längden, där kvinnor och barn kan vara säkra, där barn får gå i skolan. Där alla människor behandlas lika och där man kan få vara trygg. [Dessutom, i vissa situationer, kan det göra större skada än nytta att öppet visa på vad Svenska kyrkan gör för förföljda kristna runt om i världen. Så tystnaden kan vara en talande tystnad. Red. anm.]

Det är bara att gå in och läsa på Svenska kyrkans internationella arbete och se allt arbete som görs!

https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete

https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/syrien

Det är självklart att Svenska kyrkan lider med sina trossyskon i alla de drabbade länderna. Lika självklart som det är att vi vill hjälpa till och ta hand om de som kommer till vårt land. Unga män och kvinnor som lämnat familj och hem – för att överhuvudtaget ha en chans att överleva!

https://www.svenskakyrkan.se/du-behovs

 

Är Svenska kyrkan teologiskt utslätad? Tja, vem ska bedöma det? Från vilken nivå ska vi i så fall räkna? Och vad är ”rätt svar”? Vem är det som håller i mätstickan och säger ”Du tror rätt, den här kyrkan/församlingen är OK, men ni där borta, ni är helt ute och cyklar”. Jo, det är biskoparna och stiften som ska främja och hjälpa församlingarna, som genom att läsa församlingsinstruktioner och besöka församlingarna och se att man gör rätt saker.

Och jag skulle vilja påstå att det är väldigt sällan det är något som är helt åt pipsvängen. Det finns kontrollstationer på vägen.

Sen slänger Mathias Bred in ett stycke där han beskriver omorganisationen som kyrkomötet beslutade och som gäller från 2014. Bred kallar det för stordrift. Det kan vara ett sätt att se på saken. Ett annat sätt är att se hur små församlingar – som faktiskt vill vara kvar som församling, fira gudstjänst i sin egen kyrka, där det finns minst fyra personer som är villiga att gå in och vara med i församlingsrådet – kan få fortsätta vara församling. Det kan vara en församling där man bedriver ett bra frivilligt arbete med barngrupper och diakoni. Men där man inte har råd att ha en ekonom anställd. Att då kunna få ingå i ett pastorat och få hjälp med administration, gör det möjligt att få vara kvar som församling. Så den stordrift som Mathias Bred i så svepande former beskriver gör det just möjligt för att det ska kunna finnas församlingsverksamhet och diakoni på landsbygd och förorter.

På påskdagen firade jag en gudstjänst i en av våra församlingar i Göteborg. En gudstjänst som innehöll extra allt. Lovsång, psalmsång, brasskvartett, körsång, nattvard, predikan och dop av tre ensamkommande flyktingungdomar, allt som allt tog gudstjänsten tog två timmar.

Det är bra att Svenska kyrkan blir granskad – men det innebär också att kritik kan riktas mot de journalister som skriver. Kyrkan är inte en bekväm nallebjörn som man kan ha när det passar. Kyrkan är ett ljus och ett salt i världen. Ett ljus som belyser orättvisor, ett salt där det bränner till i de öppna såren.

Jag känner inte igen mig i den beskrivning av Svenska kyrkan som Mathias Bred presenterar i sin ledare. Han är välkommen att följa med mig i mitt arbete som kommunikatör för ett pastorat med fyra församlingar i Göteborgs stift eller i mitt uppdrag som förtroendevald i Svenska kyrkan på nationell nivå. Så kanske vi kan få en bättre förståelse för varandra?

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan Göteborg och kyrkomötet
kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn

Annandag påsk

Skrivet av

När jag var liten och var med i barnkören vill jag minnas att vi sjöng en sång om lärjungarna på väg mot Emmaus. Då hade jag inte riktigt förståelse för innebörden i texten men känslan i sången sitter kvar i mig fortfarande. Den börjar i vemod och byts mot glädje när de inser vem som går med dem till Emmaus. Jag letar febrilt i mitt minne efter textrader och melodislingor för att hitta vilken sång det kan tänkas vara men ännu inget resultat. Om du har något förslag på vilken sång det kan tänkas vara så tar jag tacksamt emot tips!

 

Läs mer om Annandag påsk på Svenska kyrkans sidor om påsken.

 

 

Påskdagen

Skrivet av

Massor med ballonger som svävar iväg mot en blå himmel

Idag är det en glädjens dag. Kvinnorna som går till graven för att smörja den döde Jesus kropp med väldoftande oljor möts av en tom grav. Jesus är inte där!

Ängeln frågar ”Varför söker ni efter Jesus bland de döda?” och fortsätter ”Jesus finns mitt ibland er”. Det är därför vi är så glada idag. Jesus finns mitt ibland oss. Han lever och har uppstått från de döda.

Läs mer om Påskdagen på Svenska kyrkans sidor om påsken.

Påskafton

Skrivet av

Dagens Luther:
”Vår tro är någonting udda – att jag ska tro att den där mannen som blev hängd [på korset] är Guds Son, fastän jag aldrig sett honom eller mött honom eller känt honom. Han är för mig som en sten placerad mitt i havet, en sten som jag inte vet någonting om utom det evangeliet säger:
Jag är Herren.
Nå om han säger så, så må det vara så!

Texten är hämtad från Dagboken med kyrkoalmanacka. Citatet i sin tur är hämtat från Luthers bordssamtal och översatt av Göran Agnell och Peter Strömmer.

Senare idag på påskaftonen. När dagen övergått till natt och vi närmar oss påskdagen firas påskmidnattsmässor, den gudstjänst som betyder mest för mig, runt om i världen. En mässa som börjar i mörker och stillhet för att sedan avslutas med glädje, ljus och fest. Jesus är uppstånden!

När jag går från kyrkan är jag alltid pigg och glad fast timmen är sen. Det är verkligen en annan känsla än på vägen dit, som kantas av den kvardröjande känslan av Jesus lidande och död på långfredagen. Jag vill ropa högt. Skratta och dela med mig av min glädje. Inser att det är nog inte så uppskattat när jag går mellan husen på kyrkbacken. Men skulle någon titta ut och se mig, skulle de nog förstå att där går någon som är lycklig. För jag känner alltid att det strålar om mig där jag skuttar fram i påsknatten!

Långfredag

Skrivet av

Dagens Psaltartext:

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 22, vers 1 – 32

För körledaren. En psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
Dock är du den Helige,
till din tron stiger Israels lovsång.
På dig förtröstade våra fäder,
de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
— han är ju älskad av Herren.”
Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar från Bashan.
De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon.
Jag rinner bort likt vatten som slås ut,
benen lossnar i min kropp,
mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst.
Min mun är torr som en lerskärva,
tungan klibbar vid gommen.
Du lägger mig i gravens mull.
Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
Rädda mig undan svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
Rädda mig ur lejonets gap,
mitt arma liv undan vildoxens horn!

Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt!
Ty han föraktade inte den svage
och vände inte ryggen åt hans nöd,
han dolde inte sitt ansikte
utan hörde hans rop om hjälp.
Du är källan till min lovsång
i den stora tempelskaran.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
De betryckta får äta och bli mätta,
de som sökt sig till Herren får prisa honom.
— Må ni alltid vara fyllda av livsmod.

Hela jorden skall minnas vad som skett
och vända om till Herren,
alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
Ty kungamakten är Herrens,
han härskar över folken.
De som sover i mullen kan inte hylla honom,
de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.
Men jag lever för honom,
och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,
förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in.

 

Läs mer om Långfredagen på Svenska kyrkans sidor om påsken.

 

 

Dymmelonsdag

Skrivet av

Idag på dymmelonsdagen blir det filmvisning i bloggen. Den här dagen har fått sitt namn av att man förr i tiden bytte ut kyrkklockans metallkläpp till en kläpp i trä, en dymmel. Detta ledder till att kyrkklockorna låter dovare när de ringer.

Nu över till filmvisningen. Först ut är en påskhälsning från ärkebiskop Antje Jackelén.

 

Sedan en film om påsken som juniorgruppen i Berga församling i Linköpings stift har spelat in. Påskens budskap går även att föra fram genom lego

Vi stillar oss i Stilla veckan

Skrivet av

Bild på baksidan av ett krucifix mot en blå himmel med lite vita moln

Jag känner att jag vill ändra karaktären på bloggen nu under stilla veckan och efter det som hänt i Stockholm och Egypten. Fokuset på kyrkopolitiken och kyrkovalet får vänta till efter påsk.

Svenska kyrkan i Umeå delade följande text på sitt instagramkonto igår. Skriven av Lisa Tegby.

” Nu börjar Stilla veckan.

Många säger Påskveckan, men det är faktiskt inte påsk förrän på söndag.

Inte för att den Stilla veckan var särskilt stilla för Jesus. Han möttes med jubel när han red in i Jerusalem på en åsna. Han drev ut dem som gjort templet till en handelsplats. Han undervisade och samtalade. Hans sista måltid blev den första nattvarden. Han bad i ångest. Han blev förrådd av en av sina närmaste. Han stod inför rätta och dömdes utifrån falska anklagelser. Han förnedrades och bespottades. Hans vänner kändes inte vid honom längre. Han dömdes till döden och korsfästes.

Sen blev det tyst. Men bara till den tredje dagen då det blev nytt liv och uppståndelse och en ny början som fortsätter att vara ständigt ny… Inte så stilla alltså.

Men en vecka värd att stilla sig inför någon stund ibland. Är det som händer den här veckan en bild av våra mänskliga liv? Hopp, längtan och svek. Köpslående och ängslan. Risken av sälja vår själ och svika det allra viktigaste. Flykt. Att inte fatta vad som händer. Och så mycket som dör och krossas. Dödens oundviklighet.

Men i detta Guds närvaro. Det nya livet som växer i mörkret. Att uppståndelsen kommer fast man inte trodde det.

Stilla veckan. Stora veckan, säger man i den ortodoxa kyrkan. Att stilla sig inför det stora. ”

I morse läste jag Sofia Lilly Jönsson som fint reder ut begreppen förlåtelse och kärlek ur ett teologiskt perspektiv i SvD. Förlåtelsen som är en stor del av påskens budskap. För mig är det så centralt i min kristna tro att förstå vad förlåtelsen innebär. Det är inte alltid så lätt att förlåta, men förståelsen för vad det innebär är viktig att greppa.

Texten från Romarbrevet 12:9-21 som Jönsson skriver om höll Sveriges kristna råd en morgonandakt kring idag. Samla även dina tankar kring texten.

” Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Arkiv
Kategorier