Vi stillar oss i Stilla veckan

Bild på baksidan av ett krucifix mot en blå himmel med lite vita moln

Jag känner att jag vill ändra karaktären på bloggen nu under stilla veckan och efter det som hänt i Stockholm och Egypten. Fokuset på kyrkopolitiken och kyrkovalet får vänta till efter påsk.

Svenska kyrkan i Umeå delade följande text på sitt instagramkonto igår. Skriven av Lisa Tegby.

” Nu börjar Stilla veckan.

Många säger Påskveckan, men det är faktiskt inte påsk förrän på söndag.

Inte för att den Stilla veckan var särskilt stilla för Jesus. Han möttes med jubel när han red in i Jerusalem på en åsna. Han drev ut dem som gjort templet till en handelsplats. Han undervisade och samtalade. Hans sista måltid blev den första nattvarden. Han bad i ångest. Han blev förrådd av en av sina närmaste. Han stod inför rätta och dömdes utifrån falska anklagelser. Han förnedrades och bespottades. Hans vänner kändes inte vid honom längre. Han dömdes till döden och korsfästes.

Sen blev det tyst. Men bara till den tredje dagen då det blev nytt liv och uppståndelse och en ny början som fortsätter att vara ständigt ny… Inte så stilla alltså.

Men en vecka värd att stilla sig inför någon stund ibland. Är det som händer den här veckan en bild av våra mänskliga liv? Hopp, längtan och svek. Köpslående och ängslan. Risken av sälja vår själ och svika det allra viktigaste. Flykt. Att inte fatta vad som händer. Och så mycket som dör och krossas. Dödens oundviklighet.

Men i detta Guds närvaro. Det nya livet som växer i mörkret. Att uppståndelsen kommer fast man inte trodde det.

Stilla veckan. Stora veckan, säger man i den ortodoxa kyrkan. Att stilla sig inför det stora. ”

I morse läste jag Sofia Lilly Jönsson som fint reder ut begreppen förlåtelse och kärlek ur ett teologiskt perspektiv i SvD. Förlåtelsen som är en stor del av påskens budskap. För mig är det så centralt i min kristna tro att förstå vad förlåtelsen innebär. Det är inte alltid så lätt att förlåta, men förståelsen för vad det innebär är viktig att greppa.

Texten från Romarbrevet 12:9-21 som Jönsson skriver om höll Sveriges kristna råd en morgonandakt kring idag. Samla även dina tankar kring texten.

” Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>