fbpx

Läronämnden har yttrat sig

Läronämnden har tittat på alla motioner som ska behandlas av kyrkomötet i höst. Alla motioner som har något mer läran att göra har läronämnden yttrat sig över. Det blev 19 yttrande över de 108 motionerna i år.

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/laronamndens-yttranden-2015

Läronämnden består av biskoparna samt åtta av kyrkomötet valda ledamöter.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén, ordförande,
  • biskop Ragnar Persenius,
  • biskop Martin Modéus,
  • biskop Hans-Erik Nordin,
  • biskop Fredrik Modéus,
  • biskop Per Eckerdal,
  • biskop Esbjörn Hagberg,
  • biskop Eva Nordung Byström,
  • biskop Hans Stiglund,
  • biskop Sven-Bernhard Fast,
  • biskop Eva Brunne,
  • Göran Eidevall,
  • Eva-Lotta Grantén,
  • Margarethe Isberg,
  • Karin Johannesson,
  • Håkan Möller,
  • Jesper Svartvik
  • Kristin Zeiler
  • Anna-Karin Hammar

POSKs motioner (egna eller där man är medmotionär)
Motion 2015:004 Samverkan, rådgivning och tillsyn av begravningsverksamhet

Motion 2015:040 Liturgistipendium

Motion 2015:044 Rådslag kring förvaltning av jord och skog

Motion 2015:045 Utveckla kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete

Motion 2015:046 Församlingsrådens uppgifter

Motion 2015:054 Behåll solidariteten

Motion 2015:059 Tidsbegränsat uppdrag som stiftsbiskop

Motion 2015:060 Underlag för utvärdering av församlingsråden

Motion 2015:084 Låsta eller öppna kyrkor

Motion 2015:085 Översyn av sättet att välja biskop

Motion 2015:090 Kairos Palestina-dokumentets status och resurst

Motion 2015:091 Ta bort dokumentet Christmas Alert 2014 från Svenska kyrkans hemsidailldelning

Motion 2015:092 Ökad kunskap om kristna i Mellanöstern

Motion 2015:098 Konsekvenserna av kyrkomötets beslut

Motion 2015:102 Sekulära alternativ till kyrkliga handlingar

Motion 2015:105 Förändringen av Svenska teologiska institutets ramprogram

Motion 2015:106 Kartläggning och utvärdering av Svenska kyrkan och islamismen

Här kan du läsa alla motionerna på kyrkomötets webbsida>>

Det var det här med biskopsval

I Kyrkans Tidning har det varit två olika inlägg med tema biskopsval. Dels är det Hans G Eriksson (Västerås) som tycker att biskopsvalet är för dyrt. Han tycker att det vore bättre om de som vill bli biskop skickade in sina ansökningar till stiftsstyrelsen som sedan får välja ut tre personer. Och sen skulle man välja bland dessa tre. Och sen vill han att de som väljer ska breddas så "den enkla kyrkomedlemmen" också ska få göra sig hörd i processen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval omständligt och dyrt>>

På den artikeln har Klas Hansson, Teol.dr, från Strängnäs (samt POSKare) svarat. Han förklarar valprocessen och hur det sett ut och hur det har förändrats. Och han förklarar varför idén med stiftsstyrelsen inte är den optimala.

Biskopsval kan förstås genomföras på olika sätt. Men det finns något principiellt värdefullt i att de som har ansvar som förtroendevalda och som präster och diakoner är elektorer. På så sätt markeras både de demokratiskt valdas och ämbetsbärarnas ansvar i kyrkan. Det allmänna prästadömet och den särskilda vigningstjänsten tar gemensamt ansvar. Det menar jag ska vara den principiella utgångspunkten för eventuella reformer.  Det löser man inte genom ett enkelt ansökningsförfarande hos stiftsstyrelsen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval handlar om tillsyn>>

Personligen tror jag att Svenska kyrkan snart måste se över biskopsvalsprocessen. Den har sett ganska olika ut i de olika stiften sedan år 2000 och det kan vara bra. Nu finns mycket erfarenhet att ösa ur.

Det som jag ser är det största problemet är det som Klas Hansson beskriver att regeringen gjorde innan kyrka-statreformen 2000. Nämligen då regeringen hade ansvaret att, av de tre kandidater som röstas fram i stiftet, fälla avgörandet om vilken av de tre kandidaterna som skulle bli biskop.

Det är detta led som jag saknar i dagen process. Nämligen helhetsbilden och den samlade synen på biskopskollegiet. (Jo, jag fattar att regeringen givetvis valde den kandidat som de ur ett politiskt perspektiv ansåg vara mest lämplig.)

Men jag tror det skulle vara väldigt bra för Svenska kyrkan och för biskopskollegiet om någon (nej, jag vet inte vem) hade det övergripande ansvaret så att biskopskollegiet kompletteras teologiskt och ekumeniskt. För det är inte tretton enskilda öar i Svenska kyrkan. Det är en Svensk kyrka – indelad i tretton stift. Biskoparna samarbetar i biskopskollegiet och i teologiska kommittén. De är ofta stiftet och kyrkans ansikte utåt både inom Sverige och i ett internationellt sammanhang.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.(…)

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskopar som ledare. Biskopen ska tillsammans med stiftet främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i tider av vikande kyrklighet men ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

Svenska kyrkan i Almedalen

Svenska kyrkan har etablerat sig på Almedalsveckan och erbjuder i år flera olika seminarium bland den gigantiska floran av föredrag som finns att välja mellan.

Seminarier som Svenska kyrkan arrangerar under veckan:

Måndag 29 juni

  • Vad är det som gör det ideella engagemanget så starkt i Sverige?
  • Att hitta sig själv och en känsla av sammanhang – psykosocial hälsa efter flykten
  • 700 000 vill engagera sig ideellt i Svenska kyrkan – hur

Tisdag 30 juni

  • Mellanöstern bortom rubrikerna – om en av vår tids mest konfliktfyllda regioner
  • Den korrigerade människan – uppfostran, personlighetsutveckling eller manipulation?
  • Hur motverkar vi könsbaserat våld i Sverige och världen?
  • Vapenexportutredningen- vad händer nu?
  • Kakuma – om livet i ett av världens största flyktingläger

Onsdag 1 juli

  • Politik och aktivism i klimatfrågan – vem skapar egentligen samhällsförändring?
  • Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?
  • Sverige – en humanitär stormakt?
  • Framtida utmaningar för svenskt humanitärt bistånd
  • Religioner mot hat
  • Tron som drivkraft i aktivism

Torsdag 2 juli

  • Ingen fred utan kvinnor; fredsperspektiv från Afghanistan och Colombia
  • Hur kan kultur och religion bidra till hopp och fred?
  • Nationella och internationella perspektiv
  • Kan ett samspel mellan religion, andlighet och kultur bidra till ett bättre samhälle?

På Svenska kyrkans webbsidan kan du hitta alla seminarier och ärkebiskopens program och information om Nikodemussamtalen i domkyrkan.

https://www.svenskakyrkan.se/almedalsveckan

Läs hela pressmeddelandet på MyNewsDesk>>

ÄB Antje i media

Jag är lite förvånad när jag den senaste tiden har läst mest om Ärkebiskop (ÄB) Antje i tidningen Dagen. När ÄB Antje blev sjukskriven, då skrev Dagen, när ÄB kom till tillbaka från sjukskrivningen, då skrev Dagen. Nu närmar sig Almedalsveckan – då skriver tidningen Dagen om ÄBs program.

I Kyrkans Tidning kan jag läsa att ÄB Antje med make har varit och tittat på utgrävningarna av en tidigare ÄB-gård. Inte ointressant – men kanske inte lika intressant som det som jag har kunnat läsa i tidningen Dagen.

Jag förstår att man gör olika nyhetsbedömningar och att man kan ha olika förutsättningar. Men varför Kyrkans Tidning skriver så lite om ÄB och hennes förehavanden förvånar mig.

Överhuvudtaget om biskoparna och deras arbete. De är dessa 14 personer som leder stiften, främjar och har tillsyn. Varför får vi veta så lite om vad de gör? Och varför läser jag mer om Svenska kyrkans ärkebiskop i tidningen Dagen?

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskop-antje-besokte-utgravningar-av-foretradares-bostad

http://www.dagen.se/antje-jackelsökersigutanförkyrkansarena

http://www.dagen.se/antjejackelensjukskriven

http://www.dagen.se/antje-jackelentillbakaefteroperationen

http://svenskakyrkan.se/arkebiskopen

Foto: ÄBs webbsida Magnus Aronsson/IKON

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Kyrkosyn och ämbetssyn i förändring

Erik Eckerdal, präst och forskare, skriver i senaste Svensk kyrkotidning (5/15) om "Sverige som egen kyrkoprovins – kyrko- och ämbetssyn i förändring".

I artikeln börjar han med att berätta om kyrkorätten, om biskopsämbetet före och efter reformationen och om biskopen i Sverige och i romersk katolska kyrkan. Vad som förenar oss och vad som skiljer oss.

Eckerdal avslutar hela sin artikel:

I en situation av splittring, vilken fortgår så länge kyrkorna inte är förenade, vilar ansvaret på de personer som vigts till
ett personligt utövat biskopsämbete att så långt det är möjligt realisera enheten i den ena, heliga, katolska och apostoliska kyrkan, så som båda kyrkorna bekänner sig vara. Detta kan ske mycket konkret. För ju längre två kyrkor står från varandra, desto större anledning att sammanträffa och gemensamt undersöka angelägna frågor. Som Metropolitbiskop av Uppsala kan ärkebiskop Stefans efterträdare ta ledningen och samla de evangeliska och romersk katolska biskoparna i norden till överläggning i frågor om pastoral- och sakramentalteologi, evangelisation, miljö, sociallära, familj och skola, barnens rätt till sina föräldrar, suicid, eutanasi och abort, för att nämna några frågor. Hur skulle ärkebiskop Stefan agerat?

Läs hela artikeln här, http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/skt.5-15erik.eckerdal.:

 

Ur POSKs vision och program>>:

Brokyrka

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

—————————

Erik Eckerdal är också POSKare i Uppsala stift.

Jag blev inte lugnad av beskedet!

Jag läser i Kyrkans Tidning om styrgruppens möte om kyrkohandboken i onsdags den 10 juni.

Kyrkans Tidning: KYRKOHANDBOKEN Besked från styrgruppen: Kyrkokansliet har ansvaret >>

Jag kan inte säga att jag blev särskilt lugnad eller känner tillförsikt inför det som tidningen skriver. Styrgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) ska lämna ett förslag till slutgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) efter att kyrkokansliet arbetar med revideringen. Vaddå kyrkokansliet? Vem då?

Har Dag Tuvelius (som skulle jobba med information om kyrkohandboken) fått något tydligt uppdrag hur processen kan bli genomskinlig? Hur hämtar man upp synpunkterna? Eller är "kontoret stängt" nu och några tjänstemän sitter och filar på en produkt i sommar som ska lämnas till "slutgruppen" i september?

Varför står det ingenting på kyrkohandbokens webbsida?

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Maria Löfberg, organist i Morup, skriver på Kyrkans Tidnings debattsida (24/15) så här:

Jag skulle gärna vilja förklara för biskopen och styrgruppen, eftersom jag har varit på möten som de inte varit på. Jag har följt med genom hela protesthanteringen, varit en av de tio representanter som besökte ärkebiskopen i höstas och har deltagit i en del av vårens möten, som det refereras till i ert svar. Ni (antagligen inte du och styrgruppen, eftersom ni inte var där) känner inte igen bilden att vi inte kunnat diskutera våra viktiga frågor, och det beror på att de möten vi kom till var strikt förberedda och på våra konstruktiva förslag svarade projektledarna att ”det har vi inte mandat att tala om här” eller ”det är inte meningen att denna grupp ska behandla det”.

Ni känner inte igen bilden därför att ni hade fullt upp med att hindra oss att säga det vi ville, nämligen att arbetet med handboken bör starta om från en betydligt tidigare punkt för att handboken ska ha en chans att bli användbar och brett förankrad i Svenska kyrkan. Det har funnits alla möjligheter att påverka, skriver ni.

Sanningen är att nej, det har inte funnits det minsta utrymme att påverka i dessa minutiöst förberedda möten, där det skulle provsjungas lätt omarbetade, redan färdigställda revideringar av tidigare försökshandboksinnehåll.

Jag kan inte se att styrgruppen med biskop Eckerdal tar upp dessa frågor mer än att de diskuterat kritiken med inte kommer att ändra arbetsformerna.

Om detta innebär att kyrkohandboksförslaget kommer att bedrivas i, som det känns för oss som är utanför kyrkokansliet, hemligt rum är jag rädd att förslaget kan vara hur bra som helst – det kommer ändå att få stora problem när det ska ut i verkligheten.

Men nu ska jag tänka positivt – jag ger arbetet en eller två veckor till. Om jag sedan kan se att webbsidan har uppdaterats med relevant information, om jag kan se att de tydliga uppdragen som de olika arbetsgrupperna har, om jag kan se att man förstår och att man tar till sig och lyssnar på (vilket inte behöver betyda att man ska ändra på allt eller göra som kritikerna säger) kritikerna – då kan jag börja känna mig lugn.

Men innan dess behåller jag mig rätten att faktiskt ställa mig skeptiskt och kritisk till processen och det slutresultat som ska beslutas på kyrkomötet 2017.

Släng inte ut barnet med badvattnet!

I dagens Kyrkans Tidning (nr23/15) finns det flera uppslag med debattartiklar om kyrkohandboken.

Kyrkohandboken är (efter bibeln) den viktigaste boken för oss som Svenska kyrka. Det är handboken som konstituerar oss som kyrka, det är där vi binds samman i tro, bekännelse och tradition. Genom ord, genom handling och genom musik.

I dagens tidning har styrgruppen med biskop Per Eckerdal och projektledare Solveig Ininbergs svarat på den kritik som riktats med arbetet. De skriver:

Debattörerna tror inte på handboksprojektets arbetssätt. Det gör vi, samtidigt som vi är medvetna om att det finns ett behov att fortlöpande självkritiskt ompröva och förbättra.Under tiden som diskussionerna pågått under våren med musikorganisationerna har själva handboksarbetet gått vidare med god fart och med avgörande insatser från organisationernas medlemmar runt om i landet och från många andra.

Inläggen efter förra veckans debattartikel visar också engagemanget för handboksarbetet. Samtidigt speglar de en bristfällig kommunikation runt arbetet. Att det tidigare varit svårt att följa handboksarbetet har fött fantasier om vad som händer eller inte händer. Detta ska förändras och nu tillför vi en kommunikationsresurs till projektet.

Ett exempel på bristande kommunikation är att efter året med försökshandbok och remissyttranden spreds en bild att de flesta var nöjda och inga större förändringar behövdes. I verkligheten, som inte var så tandlös, förlängdes handboksarbetet med ett år för att kunna dra nytta av alla kvalificerade och konstruktiva synpunkter som kommit in. De ledde i sin tur till beslut om ytterligare ett års förlängning av arbetet. Det innebär att det nu finns tid för att arbeta igenom struktur, språk, teologi och musik. Under nästa år kommer det bearbetade handboksförslaget att gå ut på remiss så att det blir prövat och förankrat i vår kyrka.  

Det är bra att styrgruppen känner tillförsikt över arbetet. Det är också bra att de inser att kommunikationen inte har fungerat ut i organisationen. Kyrkans Tidning kunde i mars berätta att Dag Tuvelius skulle förstärka kommunikationsavdelningen för att arbeta med information om kyrkohandboken.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/styrgruppen-kyrkohandboken-vill-oppna-nyskriven-musik

Eckerdal och Ininbergs skriver också:

Något hemlighetsmakeri om vilka som medverkar i arbetet är det inte fråga om och det finns heller ingen anledning för projektledningen att få godkännande från musikorganisationerna för de experter man under arbetets gång anlitar. Vi förutsätter att det finns ett kollegialt förtroende också inom kyrkomusikerkåren. Det är resultatet som är det intressanta och som ska recenseras, inte de medverkande.

Jag håller inte med styrgruppen i alla dessa påståenden. Om det hade varit så, som de skriver, att det inte varit hemlighetsmakeri, så hade kritiken inte varit så hård tror jag. Sen är det tydligt och klart – självklart ska ingen person recenseras eller kritiseras! Det är det samlade resultatet och helheten som är viktigt.

Om Tuvelius kan hjälpa till att kommunicera processen, och öppna spjällen så borde mycket av kritiken kunna vädras ut och bort. En bra start är väl att på webbsidan för kyrkohandboken berätta vem som är ansvarig, vem som sitter i styrgruppen och vara ännu mer tydlig med hur arbetet kommer att hanteras fram till remissomgång två. En processkarta kanske? Och vad som ska hända med materialet efter den remissomgången.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/asiktsamne/kyrkohandboken

Kerstin Hesslefors Persson, domprost i Lund och ersättare i kyrkomötet för POSK skriver i dagens Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-vill-ta-del-av-processen

Om vi vill hitta uttryck för Guds närvaro måste vi fråga efter vad som är angeläget för människor idag. Musik och ord, som uttryck för evangeliet kan inte låsas fast för alltid. Vi kan inte börja med vad vi vill att människor ska lära sig om den kristna tron.

Utmaningen är att ta reda på hur människor har det, för att kunna uttrycka den kristna tron. Ord och musik utgör tillsammans, och var för sig, viktiga uttryck för evangeliet.

Gudstjänstlivet byggs upp av människor som längtar efter att gestalta tro och liv. Vi är många som har vårt hjärta i gudstjänstlivet. Det är en glädje att fira mässa tillsammans. Den har tusenåriga rötter att värna och ta avstamp ifrån.

Låt oss hoppas att det möte som styrgruppen ska ha nästa vecka den 10 juni resulterar i raka rör, klara direktiv och en genomskinlig fortsatt process, så att allt gott arbete med kyrkohandboken tas tillvara. Släng inte ut barnet med badvattnet!

Jag ser stora möjligheter för en stark kyrka!

I dag gästbloggar Anne Olofsson, ordförande i POSK Norrköping.

Ett försenat men ändock stort Tack till POSKs styrelse som satt samman ett mycket intressant och viktigt program vid vårt årsmöte den 9 maj.

Per Lindbergs dragning var oerhört intressant kring fastighetsutredningen då fastighetsfrågan också rör hur vi behandlar vår identitet och vår sociala roll.

Biskop Thomas Söderberg var även han intressant kring kyrkans roll som samhällsaktör. På det hela taget var det ett mycket bra årsmöte.

Det är NU vi måste ta alla de här samtalen och se på möjligheterna lika mycket som utmaningarna. Vi har svårt att bemöta de stora strukturella problemen på lokal nivå men ser vi sammanhangen så blir det lättare att förstå hur vi kan möta framtiden, även i ett lokalt perspektiv.

Jag ser STORA möjligheter för framväxt av en stark Svenska kyrkan, det  gäller bara att inte sprida modlöshet av alla nedåtgående trender i och med paniken kring det sjunkande medlemsantalet.

Kyrkan är i grunden en trosgemenskap med ett uppdrag större än medlemskapet. Pengar är bra men de behöver inte alltid komma från fler medlemmar!

Allt gott och tack för POSKs styrelsens allt goda och kloka arbete! 

Anne Olofsson
ordförande POSK Norrköping

POSKs årsmöte 2015>>

Aktör för välfärd (Västerås stift)>>

Blogg: Gemensamt ansvar – det ser så olika ut>>

POSKaren Mikael Mogren ny biskop i Västerås

Det blev inte helt oväntat Mikael Mogren som blev Västerås stifts nye biskop.

Den 6 september kommer att han vigas till biskop i Uppsala domkyrka – samtidigt som Johan Dahlman vigs till biskop för Strängnäs stift.

Mikael Mogren fick 307 röster (261 i första omgången) mot Karin Johannessons 218 (162 i första omgången).

Mikael Mogren är POSKare och har under många år suttit för POSK i kyrkomötet på Uppsala-bänken, men under denna period för Västerås stift. Den uppgiften får han nu lämna men kommer ju delta i kyrkomötet som biskop istället.

Stort grattis till Mikael till biskopsstolen!

Kyrkans Tidning: I dag väljs Västerås nya biskop>>

Kyrkans Tidning: Mikael Mogren vann biskopsvalet i Västerås>>

Tidningen Dagen: Mogren ny biskop i Västerås>>

Västerås stift>>

Foto: Från Västerås stifts webbshop>> där man kan köpa Praktisk "buff" eller "multiscarf" som man kan ha som pannband, scarf på handleden eller som mössa. (OBS! Mikael på bilden medföljer inte!)