fbpx

Biskopspodden – lär känna våra biskopar!

Karlstadsbiskopen Esbjörn Hagberg är först ut. Foto: Magnus Aronsson
Kyrkans tidning har lanserat Biskopspodden, en serie ljudinspelade intervjuer med ett antal av våra biskopar, där de berättar om sin bakgrund, och delar tankar och för deras personliga utveckling viktiga livserfarenheter.

Så här skriver Kyrkans tidning:
”I Biskopspodden berättar biskoparna om sin egen tro och sina tvivel, om hur de ber och om hur de kan vara till hjälp för andra som söker en mening med livet.”
Hittills har en intervju per vecka publicerats sedan starten för tre veckor sen. Det framgår inte klart om alla biskopar kommer att medverka, och om tidningen har för avsikt att återkomma till respektive biskop flera gånger. Framtiden får utvisa!
Samtalen leds av Barbro Matzols, och varje avsnitt är ca 50-60 minuter långt.

En stark Gudsupplevelse under en ensam promenad
Först ut var Esbjörn Hagberg, som snart avgår som biskop i Karlstads stift.
Han berättar om hur en frågeställning på en gammal arbetsplats fick en stark påverkan på honom och hans livsval. Frågan var: Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du göra då? Esbjörn Hagberg berättar också om när han fick veta att han var adopterad, och om den kanske värsta sorgen en förälder kan uppleva.

Lyssna till Esbjörn Hagberg här.
De var som sagofigurer i sina kläder
I del två möter vi Johan Dalman, relativt nytillträdd biskop i Strängnäs stift.
Redan under uppväxten kom han i kontakt med olika grenar inom den svenska kristenheten, och han berättar varför han ägnat så mycket tid åt ekumenik. Han delar också sina tankar om hur man kan jämföra bön med tandborstning, och han berättar även om hur syster Dalmatia ledde in honom i trädgården – bokstavligen och andligt.

Lyssna till Johan Dalman här.
En mörk kväll ändrades allt
I biskopspoddens tredje avsnitt kan vi lyssna till Eva Nordung Byström, biskop i Härnösands stift.
Hon berättar om att vara en ”nej-sägare”, som ständigt letts av Gud dit hon först inte trodde att hon ville gå. Vi får också veta vilken musik hon helst lyssnar på vid städning, och om de stora kyrkorumsutmaningarna för det stora stiftet.

Lyssna till Eva Nordung Byström här.
En översikt över de publicerade avsnitten finns här.
<www.kyrkanstidning.se/amne/biskopspodden>

Funderingar kring biskopsval

Detalj från Karlstads stifts biskopskåpa. Foto: Torgny Lindén.

Just nu pågår en process kring det stundande biskopsvalet i Karlstad.
Biskopsvalen i Svenska kyrkan tenderar, rent generellt, att bli allt mer vidlyftiga tillställningar – som åtminstone i ett inomkyrkligt sammanhang får allt större uppmärksamhet.

Man kan fråga sig om detta är ett tidens tecken. Riskerar detta att bli en kyrklig variant på samtidens alla mästarutkorande tävlingar och stjärnkult? Detta tål att tänkas på, i dagens medialiserade samhälle.

Förr i tiden förbereddes valen av kyrkoherdar i församlingar bland annat genom provpredikningar, en företeelse som länge varit ur bruk – men som nu tycks återkomma i kvadrat, med full medial uppbackning.

Visst är det kul med uppmärksamheten, och nog är det bra att de som ska vara med och utse vår episkopala kyrkas ledare får tillfälle att bekanta sig med de aktuella kandidaterna. Och att dessa får svara på frågor och stå upp för vad de ser som viktigt i kyrkan framöver.

Samtidigt kan det också finnas anledning till en stunds självrannsakan, både hos dem som ska välja och dem som kandiderar för att väljas.
   Finns det en risk att vi som ska välja, påverkade av dagens managementfilosofier och mediedramaturgi, riskerar att falla för ytligheter och förmåga att formulera snärtiga ”one-liners”?
   Finns en risk att de som kanske kan (och absolut vill!) väljas frestas att fukta fingret och hålla upp för att se vartåt det blåser? Att kandidater, i popularitetsiver och strävan att ”bygga sitt varumärke”, lyssnar in och anpassar sig efter vad man tror är gångbart?

Med andra ord:
Riskerar de som fått förtroendet att välja att bländas av ytan, och glömma kärnan?
Riskerar de potentiella biskoparna att bli opportunistiska, inte genuina?

Med detta sagt, och med dessa tankar på vägen –
här kan du läsa mer om det just nu pågående biskopsvalet i Karlstads stift:

Kandidaterna
De åtta kandidater som är kvar efter provvalet finns på bild här:
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/biskopskandidater>

”Provpredikningarna”
finns här, i form av mässor i Karlstads domkyrka under februari-mars, då kandidaterna medverkat (och filmats).
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/massor-med-biskopskandidaterna>

Hearing i Karlstads domkyrka
Den 5 april utfrågades kandidaterna av en panel bestående av Jonas Lindberg, domkyrkokomminister i Uppsala, Amanda Carlshamre, förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga och Hedvig Nilsson, journalist. Varje utfrågning videofilmades, och kan ses här (ca 30 min. per utfrågning):
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/hearing-med-biskopskandidaterna>

Röstberättigade
Vilka är då de som, enligt brasklappen ovan, ska se upp för ”att bländas av ytan, och glömma kärnan”. Se här:
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/vilka-far-valja>

Första omgången av biskopsvalet sker 19 april. Om ingen kandidat får mer än 50% blir det en ny valomgång 28 april, mellan de två som fått högst röstetal i första omgången.
   Ytterligare en del annat kring biskppsvalet finns att läsa på Karlstads stifts hemsida, i anslutning till ovanstående sidor.

Här är några citat ur POSKs program som berör biskoparna och deras roll i Svenska kyrkan:

”En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon.”
 
”För POSK är det en självklarhet att det finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. POSK är emot särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som övriga frivilliga i Svenska kyrkan.”
 
”Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.”

Ande och struktur

Ande och struktur

”Spirit versus Structure – och vice versa” är titeln på en artikel av Carl-Axel Aurelius i Svensk Pastoraltidskrift 24/2015. Den förre göteborgsbiskopen redogör där för de fem teser om samspelet mellan styrningsnivåerna i kyrkan som han presenterade vid den nordiska kyrkorättskonferensen i Roskilde i höstas. Två av teserna har konsekvenser för valsystemet i Svenska kyrkan:

”I en av Spirit bestämd Structure är kyrkan ordnad nerifrån och upp (bottom up) med den lokala gudstjänstfirande församlingen som grund och med övriga nivåer i stödjande funktioner” (tes 2). Konstaterandet att ”Det som sker på stiftsnivå och nationell nivå syftar alltså till att stödja och hjälpa den lokala nivån” leder då till slutsatsen ”För att kunna vara ett verkligt stöd behövs goda kunskaper om församlingslivet. Detta talar för att direkta val skall ske enbart på lokal nivå och att ombuden på övriga nivåer skall väljas indirekt.”

Carl-Axels tredje tes lyder: ”I en evangelisk kyrka vilar den lärobestämmande uppgiften på den lokala församlingen, där prästen har att predika Guds ord rent och klart och där biskopen har att tillse att så sker, allt i enlighet med vars och ens vigningslöften. När kyrkomötet fattar beslut i det som rör Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, härleds således ombudens lärobestämmande legitimitet från församlingarna.” Hans kommentar till denna tes är: ”Även denna omständighet understryker vikten av indirekta val till kyrkomötet. Dessutom blir katekisationen en absolut nödvändighet, för att skapa myndiga församlingar, men också ett myndigt kyrkomöte, inte minst i en tid som vår präglad av en stor glömska till följd av traditionsförmedlingens kollaps.”

Det är glädjande att valsystemet i Svenska kyrkan äntligen fått en teologisk behandling. När kyrkoordningen beslutades år 1999 fanns ingen teologisk genomlysning av valsystemet, utan valfrågan betraktades enbart som en praktisk eller kyrkopolitisk fråga. Men i slutet av den långa debatten om valfrågorna vaknade biskoparna och meddelade att de ansåg att indirekta val till stifts- och kyrkomötesnivåerna gav ett bättre uttryck för vad Svenska kyrkan var. Men detta inhopp i elfte timmen togs mycket onådigt upp och påverkade inte beslutet, som ju blev att direkta val infördes till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Då som nu talade POSK för indirekta val.

Gästbloggare Hans-Olof Andrén
(Ordförande i POSKs styrelse och riksPOSK)

Ur POSKs handlingsprogram:

”Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.”

 

 

 

Gärna en utredning – men inte av den anledningen!

En artikel som de senaste dagarna har snurrat runt i de sociala medierna är DN debatt ”Partierna duckar och vågar inte utreda frivillig dödshjälp” (30/1-16)

Det är P C Jersild, läkare och författare, Georg Klein, professor em och
författare, Tuulikki Koivunen Bylund, biskop em och Björn Ulvaeus,
låtskrivare och nöjesentreprenör som skrivit under den artikeln. Tre ateister och en biskop em. De vill att riksdagen utreder möjligheten till dödshjälp, att själv få avsluta sig liv, när man själv vill, helt lagligt med hjälp av någon annan.

Jag kan bara ana (jag ska inte säga att jag förstår, för jag har inte varit i den situationen) men jag kan ana att det finns situationer där det känns som den enda utvägen att ta sitt eget (eller någon annans liv) därför att smärtan eller livskvaliteten är så outhärdlig.

Men för mig, som kristen, så är tanken ändå helt absurd! Det är inte jag som ska sätta mig till doms över mitt liv. Och jag blir alldeles kall när jag läser en av de första meningarna i artikeln ”Sverige har en åldrande befolkning och frågan kommer att bli alltmer brännande.”

Ursäkta mig! Men säger de på fullt allvar att det skulle kunna vara bra att ta livet av gamla människor?

Nej, detta är jag helt emot!

Däremot är jag helt för att det ska göras en utredning. Och jag är också helt för att vi ska ha rätten till ett värdigt liv och ett värdigt slut. Men jag är inte för att vi ska ha dödshjälp!

(Och jag vill återigen säga att detta är mina helt personliga åsikter och inget som POSK driver i sitt program!)

Jag har försökt att lyfta den här frågan på kyrkomötet vid flera tillfällen utan att lyckas. Jag tycker det vore bra om Svenska kyrkan faktiskt – ur ett etiskt och teologiskt perspektiv, drev frågan. Agerade själv och inte bara reagerade på vad andra säger.

Kyrkomötet beslutade att…

I dag avslutades kyrkomötet i Uppsala. I tre dagar har kyrkomötet debatterat, diskuterat och sammanträtt. 108 motioner, 6 skrivelser och cirka 89 betänkanden (kom inte ihåg den exakta siffran just nu) har vi gått igenom.

Under tisdag förmiddag och onsdag förmiddag togs alla besluten (samt några beslut på onsdag eftermiddag).

Finns det då några beslut som sticker ut?

Givetvis väldigt roligt att motionen från POSKs ledamöter med Torvald Johansson i spetsen som föreslog ett liturgistipendium fick bifall.

En annan motion som hade POSKare som medmotionärer handlade om hur vi väljer biskopar. Motionen avslogs men kyrkostyrelsen fick i uppdrag att göra en översyn av processen i de olika stiften.

75 miljoner kronor avsattes till församlingarna för att kunna hjälpa flyktingar.

Det beslutades också om att ta fram material till församlingarna om kyrkor och kristna i mellanöstern – med tanke på den stora flyktingströmmen.

En nationell samordning ska göras av närvaron på nätet, det fick kyrkostyrelsen i uppgift att hitta lämpliga former för.

Kyrkomötet diskuterade också de ungas möjlighet att vara med och påverka i kyrkomötet. Det fanns också ett förslag att adjungera en ungdom i kyrkostyrelsen. Dessa motioner avslogs, men det var en intressant debatt och det finns nog möjlighet att dessa motioner återkommer i annan skepnad. Det gäller att tänka till här och när POSK besökte norska kyrkan i våras fick vi många spännande idéer.

En fråga som fick en alldeles särskild behandling handlade om att det fanns en reservation i ett utskott som ville att det skulle införas ett krav i kyrkoordningen på att man var beredd att viga par som vara av samma kön. Men det visade sig när juristerna och biskoparna tittade på detta att det förslaget har läromässiga implikationer och därför borde läronämnden ha tittat på det här innan beslut. Det finns ingen rutin för att detta görs efter beredning i utskotten innan frågan kommer till kyrkomötet. Detta är alltså en rutin som vi i presidiet måste titta på och se till att det fungerar till nästa år. Frågan fick lyftas ur ärendehanteringen i år.

Vi antog också två dokument som faktiskt är ganska stort – även om det inte satte så stort avtryck i kyrkomötet. Det var en ekumenisk överenskommelse med Gammalkatolska kyrkorna av Utrechtunionen och Svenska kyrkans svar på Kyrkornas världsråds dokument "Kyrkans – en väg mot en gemensam vision".

Titta gärna in på kyrkomötets webbsida. Där hittar du alla handlingar, korta nyhetsprogram samt om du vill – du kan titta på hela sändningen på webben.

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Här kan du läsa om några beslut som togs på kyrkomötet>>

Här kan du läsa alla besluten>>

Kyrkans Tidning skriver om kyrkomötet>>

http://www.kyrkanstidning.se/info/sa-var-kyrkomotet-uppsala

http://www.dagen.se/dokument/politikerna-styr-fortfarande-svenska-kyrkan-1.434607

Kristen opinion om kyrkomötet>>

Dag Sandahl (FK) om kyrkomötet>>

(tipsa mig gärna om ni hittar någon mer som har bloggat!)

Foto: IKON/Magnus Aronsson

Alice hos ärkebiskopen

Alice Bah Kuhnke är gäst hos ärkebiskop Antje och hennes podprogram "Prata till punkt".

https://www.svenskakyrkan.se/pratatillpunkt

Alice är inte bara stadsråd och kulturminister – hon har också suttit i kyrkomötet för POSK 2006-2010.

Lyssna gärna på ärkebiskopens prat med en mängd olika intressanta personer.

Foto: Faximil från Kyrkans Tidning.

Biskop Mogren om flyktingsituationen i Västerås stift

Biskop Mikael Mogren har skrivit ett brev till alla kyrkoherdar, diakoner och kyrkorådsordförande om flyktingsituationen i Västerås stift. Där uppmanar han dem att:

  1. Be
  2. Beskriva
  3. Handla

Här berättar biskop Mogren mer.

 Förra veckan träffades 11 av de 14 biskoparna i Linköping hos biskop Martin Modéus. Högt på agendan stod flyktingfrågan och Corren skriver i en artikel:

Det råder inget tvivel om vilka biskoparna vill vara i framtidens berättelser. Ärkebiskop Antje Jackelén har varit tydlig i sitt  ställningstagande, och konkret politisk när hon lobbat för humanitära visum och säkra, lagliga flyktvägar.

– Genom våra samarbetspartner och vårt eget arbete finns vi med hela vägen: i krigs- och konfliktområden, längs flyktvägarna och här hemma i församlingarna, och därför har vi kunskap som tillåter oss att säga att det inte är ansvarsfullt att låta människor riskera livet. Det är en fråga om Europas heder att se till så att det finns säkra vägar och säker asylprövning. Det är politiskt i bemärkelsen att alla ställningstaganden i samhällsfrågor är politiska, men det är inte partipolitik, säger hon.

Biskop Mikael Mogren>>

Biskop Fredrik Modéus: Biskopen vädjar: Ge flyktingar husrum i kyrkan>>

Pressmeddelande 14 oktober till statsminister Lövfen om att inte ställa utsatta grupper mot varandra>>

Corren: Kyrklig samling för flyktingarna>>

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Foto: Biskoparna i Linköping, foto Max Wahlund

Svenska kyrkan och Arktis

Den 5-8 oktober anordnade Svenska kyrkan tillsammans med Kanadas kristna råd en konferens i Storforsen om Arktis.

Så här skriver Svenska kyrkan i ett pressmeddelande>>:

Svenska kyrkan anordnar tillsammans med Kanadas kristna råd en klimatkonferens i i norrbottniska Storforsen 5-8 oktober.

40 personer från stora delar av Arktis samlas för att dela erfarenheter, samla historier, identifiera utmaningar samt dela hopp och drömmar för människor som lever i Arktis.

FN:s klimatpanel skriver i sin senaste rapport om tydliga förändringar i Arktis. Henrik Grape, miljösamordnare för Svenska kyrkan och projektledare för konferensen, hoppas att konferensen ska leda till ett fördjupat samarbete inom Arktis mellan urfolk, kyrkor och de som har sin vardag i regionen

– Det kanske kan tyckas märkligt att samlas och prata klimat när vi bevittnar de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget. Men i ett lite längre perspektiv så finns det nära samband emellan flyktingskap och klimat, förklarar Henrik Grape.

– När skördar slår fel eller översvämningar omöjliggör att bo kvar så blir en av följderna folkomflyttningar. Därför är Arktis som en varningssignal till resten av världen. Vi ser vad som händer och vi måste agera, och göra det nu.

Men ett förändrat klimat handlar inte enbart om ekologiska förändringar. I hög grad handlar det om de sociala och ekonomiska följder som ett varmare klimat medför. Urfolk är speciellt utsatta då traditionella livsstilar blir omöjliga och att jakten på naturresurser skapar ett allt högre tryck. Smältande isar och permafrost som göra det enklare att utvinna såväl fossila bränslen som mineraler driver nya exploatörer till regionen.

-De arktiska urfolken är ofta marginaliserade, deras synpunkter efterfrågas inte och beslut fattas långt borta av makthavare som saknar kunskap om deras livsförutsättningar, säger Henrik Grape.

2015 är ett viktigt år för klimatförhandlingarna som förhoppningsvis mynnar ut i ett starkt klimatavtal i Paris i december.

– Vi som är kyrkor i Arktis vill lyfta denna region som redan idag lever i klimatförändringarnas tid. Vi vill tillsammans dela berättelserna från Arktis för att medvetandegöra om vikten av modiga beslut och avgörande steg av världssamfundet inom FN:s klimatkonvention och vår önskan om att arbeta i riktning emot en rättvis och hållbar framtid för alla. Att dela berättelserna är ett bidrag som syftar till att leda till den förändring som är nödvändig för att undvika de värsta klimatscenarierna.

Se biskop Hans Stiglund, Luleå stift, berätta mer:

Läs om klimatkonferensen på Luleå stifts webbsida>>

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Foto: Lena Stenberg/IKON

Upprop överlämnat till ÄB Antje

Kyrkans Tidning och tidningen Dagen skriver båda två om de 200 präster som skrivit under ett upprop mot kyrkohandboksförslaget.

Kyrkans Tidning: Präster i upprop mot kyrkohandboksförslaget>>

Dagen: Två hundra präster i upprop mot förslag till ny kyrkohandbok>>

Enligt Svenska kyrkans webbsida så finns det 3 232 (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation 2012) präster i tjänst. Det är ju några år gamla siffror, men det skulle innebära att det är 6 procent av Svenska kyrkans präster som skrivit under uppropet.

Josef Ekesryd, präst i Södra Kållands pastorat är den som startat uppropet och enligt honom bär delar av förslaget en teologi med alltför vag förankring i Bibeln och i kyrkans bekännelse. Vidare anser han att förslaget är en undermålig bärare av den liturgiska traditionen vilket försvårar möjligheten att rätt förvalta sakramenten. 

På Svenska kyrkans webbsida kan vi läsa om kyrkohandboken, dess tidsplan, arbete och olika grupper.

Svenska kyrkan Kyrkohandboken>>

Enligt den organisationsskiss som nu finns att ladda ner på den webbsidan så ser ledningen ut så här (från 150616)

Ytterst ansvariga är kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott är styrgrupp.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén
  • Biskop Per Eckerdal
  • Wanja Lundby-Wedin
  • Mats Hagelin
  • Lars Johnson
  • Anna Lundblad Mårtensson
  • Sven E Kragh

Sen finns det en slutförslagsgrupp som rymmer liturgisk, musikalisk och pastoral kompetens från olika delar av Svenska kyrkan. I den gruppen sitter

  • Jan-Olof Aggedal
  • Elisabet Carcámo Storm
  • Ulrika Melin Larsson
  • Carl Sjögren
  • Andreas Söderberg
  • Birgitta Söderberg

Dessutom finns det en projektledning där Solveig Ininbergs är huvudprojektledare och den operativ projektledning är

  • Boel Hössjer Sundman
  • Ingegerd Sjölin
  • Henrik Tobin
  • Dag Tuvelius

Sen har vi hela biskopsmötet:

  • Antje Jackelén (ÄB)
  • Ragnar Persenius (Uppsala)
  • Martin Modeus (Linköping)
  • Åke Bonnier (Skara)
  • Hans-Erik Nordin (Strängnäs) (borde vara Johan Dalman)
  • Thomas Söderberg (Västerås) (borde vara Mikael Mogren)
  • Fredrik Modeus (Växjö)
  • Johan Tyrberg (Lund)
  • Per Eckerdal (Göteborg)
  • Esbjörn Hagberg (Karlstad)
  • Eva Nordung Byström (Härnösand)
  • Hans Stiglund (Luleå)
  • Sven-Bernhard Fast (Visby)
  • Eva Brunne (Stockholm)

Dessutom finns det en referensgrupp som är en primär förankringsgrupp med kontinuerlig insyn och delaktighet i arbetet och den gruppen avspeglar valresultatet efter kyrkovalet 2013.

  • Jerry Adbo (S)
  • Thorvald Johansson (POSK)
  • Elise Nilsson (ÖKA)
  • Katarina Ramnerö Ödestad (BA)
  • Elisabeth Rydström (C)
  • Karl-Gunnar Svensson (KR)

Detta är, enligt webbsidan, dessa grupper som är ansvariga för att ta fram förslaget till kyrkohandbok. Det jag verkligen saknar är information om när man har möten, vem som möts och i vilka konstellationer. Att musikerna inte varit nöjda har framgått med all önskvärd tydlighet och de har på många sätt fått framföra sitt budskap.

Men hur är det med teologin? Med orden? Vem ansvarar för det?

Vilka mandat har de olika grupperna? Vad är skillnaden på projektledningen och styrgruppen? Vad är skillnaden på referensgruppen och slutförslagsgruppen? Träffas de?

Det är fortfarande alldeles för många frågor som är obesvarade. Trots att det finns grupper och vi nu fått namnen på dem som är involverade så finns det många frågetecken. När ska vi få svar på detta?

För jag återupprepar det jag har sagt tidigare. Vi behöver förtroende för dem som jobbar med det här! Så länge det inte finns ett förtroende så kommer misstänksamheten att frodas. Då kan ett upprop som detta med 200 präster få stor uppmärksamhet.

För jag tror faktiskt att det allra, allra mesta i kyrkohandboksförslaget är bra. Det kan finnas saker som måste rättas till, rätas upp, tas bort eller läggas till. Men i det stora hela är förslaget faktiskt bra. Det framkommer tyvärr inte.

Så – vilka mandat har de olika grupperna? Organisationsschemat gör det inte enklare att förstå. Tala gärna om vilka kompetenser dessa personer har som är med i de olika grupperna och varför de är med. Ett namn säger inte så mycket.

Vi behöver ha ett förtroende för dem som är med i arbetet – och saknas förtroendet så får man kanske fundera på att byta ut dessa personer. Så är det.

Det här är inget personligt projekt. Det här är det viktigaste dokumentet vi som kyrka har – det dokumentet som definierar oss som Svenska kyrkan, som gör det möjligt att kunna fira gudstjänst från norr till söder, med alla lokala varianter, men där vi ändå kan känna igen oss och känna att vi kommer hem!

Ur POSKs vision och program:
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Två nya biskopar i tjänst – Mikael och Johan

Så har Svenska kyrkan fått två nya biskopar i tjänst. Biskop Mikael Mogren i Västerås stift och biskop Johan Dalman i Strängnäs stift. I en festlig gudstjänst i Uppsala domkyrka vigdes de båda till sina nya tjänster i går.

Särskilt glada och stolta är vi POSKare över Mikael, som har suttit i kyrkomötet för POSK i många mandatperioder. Först för Uppsala stift och den senaste mandatperioden för Västerås stift. Nu får han istället gå in i nya uppgifter i kyrkomötet. Och vi har fått en ny ordinarie ledamot från Västerås stift, Gun Alingsjö Bäck.

Svenska kyrkan har lagt upp två olika filmer om de två nya biskoparna. Du kan se dem: Om Johan här.

Och om Mikael

Strängnäs stift har också tagit fram den här filmen om sin nye biskop

Ärkebiskop Antje höll en predikan och ett vigningstal som var synnerligen högaktuellt. Du kan läsa hela hennes predikan här:

Predikan vid biskopsvigningen 6 september>>

Här kan du läsa mer om de två nya biskoparna:

Svenska kyrkan: Glädjefylld dubbel biskopsvigning i Uppsala>>

Kyrkans Tidning: Biskopsvigning på söndag för Johan Dalman och Mikael Mogren>>