Från eller till samfälligheter

I helgen fick jag möjlighet att åka till Åbo på ett vänortsbesök. Det är Göteborgs kyrkliga samfällighet som är vänort med Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
Vi hade ett mycket trevligt och innehållsrikt studiebesök. Vi fick bland annat besöka en av deras lägergårdar och vi fick höra mycket om deras diakonala verksamhet.
I Åbo och i Finska kyrkan så håller man just nu på att prata om sin organisation. Om jag fattade det hela rätt så ändrar man församlingsgränser när kommunen ändrar gränser. Och det ligger just nu ett förslag i Finska kyrkan att alla församlingar måste tillhöra en samfällighet. Vilket låter precis tvärtemot oss i Svenska kyrkan som ju har beslutat att det inte ska finnas några samfälligheter alls.
Nu gick vi inte igenom deras förslag, utan detta kom bara i en bisats, och jag tror att det nog kan vara så att deras förslag i mycket påminner om det som Svenska kyrkan beslutat – men vi kallar det pastorat istället.
En forskare vid Åbo akademi, som också sitter i deras kyrkoråd, berättade om en spännande omvärldsanalys de gjort bland sina församlingar. Den var väldigt intressant.
En sak som var olikt Svenska kyrkan var den ställning som Finska kyrkan hade i samhället och gentemot kommunen. Det var betydligt enklare att samarbeta om massa olika saker i Åbo. Diakonala projekt, skolor, bostäder, äldreboende. I alla större projekt som kyrkan drev så var samhället och kommunen en stor och aktiv aktör – på ett sätt som jag aldrig upplevt skulle vara möjligt i Sverige.
Visst är det intressant när man tittar vad andra kyrkor gör? Och hur vi använder våra ord?
Att ha en vänort ger spännande perspektiv och nya insikter – förutom att man får vänner runt om i världen. Att dela gudstjänster och nattvard och få diskutera sina verksamheter och dela erfarenheter är oerhört stimulerande.