fbpx

En ny psalm varje vecka!

Skrivet av

Bilden föreställer deltagarna i Anders Frostenssons psalmskola. Foto från Maria Löfbergs blogg.

Bertil Murray, präst och ledamot och gruppledare i kyrkomötet (Frimodig kyrka) berättar nedan om sitt spännande psalmprojekt. En ny psalm till varje vecka från och med påskdagen.

Vid den fördjupade psalmskolan* förra året fick vi deltagare stråla samman med musiker. Vår uppgift var att i förväg skriva en pingstpsalm som sedan också i förväg tonsatts av en av de medverkande musikerna. På plats i Hjo fick vi möta varann, lyssna och reflektera och pröva ett fortsatt samarbete, både så att fler texter tonsattes och så att vi fick textsätta en färdig melodi av samma tonsättare/musiker.

Det senare svårt men mycket lärorikt. För min del sammanfördes jag med Maria Löfberg, kyrkomusiker i Morups församling vid Falkenberg. Det var en väldigt givande samverkan som ledde till fortsatta kontakter och delande av texter och musik per mail.

Så småningom väckte Maria tanken att vi skulle samverka om ett riktigt stort projekt som hon länge tänkt på, att skriva en ny psalm för kyrkoårets alla söndagar.

Vi har nu bestämt oss och kommer att ta oss an utmaningen med början på Påskdagen och ett år framåt. Skulle vi misslyckas så är det inget mer med det. Vi gör det för vår egen glädjes skull och i tron att psalmerna kan bli till inspiration och välsignelse i många församlingar. Några kommer kanske med fördel att framföras av kör, andra naturligt som församlingssång.

Stil och karaktär kommer antagligen att variera kraftigt. Det som Maria hittills tonsatt spänner över ett fält från hårdrock till Bäck.

Psalmerna kommer att finnas tillgängliga för fritt bruk under aktuell söndag genom att såväl ljudfil som not- och textfil kommer att finnas utlagda på Marias hemsida, "Musik av Maria Löfberg" under rubriken "Veckans psalm" http://www.septema.com/veckans-psalm.html

www.septema.com

Bertil Murray

*Psalmskolan drivs av af-stiftelsen, Anders Frostenssons sätt att understödja fortsatt psalmskrivande i Sverige. Stiftelsen har i fyra omgångar erbjudit en tvåårig utbildning (i form av 6 seminarietillfällen à tre dagar med mellanliggande hemarbete) som ett stipendium till psalmskrivare. Deltagarna i dessa fyra omgångar erbjöds därefter att söka till en fördjupningsomgång med motsvarande upplägg. Det är denna omgång som pågår nu och där jag mötte Maria Löfberg.

Skolan avslutas i maj, varefter en ny nybörjargrupp kommer att tas in 2016. Mer information finns på http://www.andersfrostenson.com/

Frimodig kyrkas blogg: En helt nyskriven psalm i veckan>>

Foto: Maria Löfbergs blogg – psalmkursen samlad sommaren 2014

 

 

Ur POSK vision och program:

Musiken i kyrkan är ett redskap för att utforska, förmedla och fördjupa
tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd. Musiken är en
viktig del i vårt gudstjänstliv och tillför en dimension som förstärker
och förtydligar evangeliet om Jesus Kristus.

Sveriges Kyrkosångsförbund är Sveriges i särklass största körorganisation och körsång är en av Svenska kyrkans största ungdomsverksamheter. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet. POSK vill med kraft verka för att stärka musiken i församlingarna.

#drjonas

Skrivet av

I dag disputerar POSKaren och prästen Jonas Lindberg i Uppsala på sin avhandling om religion och politik.

Jag skrev om hans avhandling på bloggen här>>

Just nu sitter Jonas och försvarar sin avhandling och det twittras om den under hashtaggen #drjonas

Läs på twitter här>>

Tidning Dagen skriver om Jonas Lindbergs avhandling.

Dagen: Religionens roll ökar i politiken>>

Vad har vi för användning av den här forskningen?

 - Jag tänker att resultatet kan bidra till en ökad förståelse för en del av de förändringar som vi ser i politiken och i samhället. Varför växer SD kraftigt? Och varför är de det parti i riksdagen som talar mest om religion i sitt program?

– För kyrkornas del finns det en anledning att reflektera över detta. För man kan ju vara glad över att bli uppmärksammad. Men, med tanke på politiseringen behöver man också ställa frågan om varför man är så intressant för SD. Då kanske man inte blir lika glad längre.

Läs Jonas Lindbergs egen sammanfattning av doktorsavhandlingen på hans blogg.

Jonas Lindberg: Religion tillbaka som identitetsmarkör>>

Ur POSKs vision och program:
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och
kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Släpp greppet om kyrkan

Skrivet av

Erik Eckerdal skrev i sin artikel som vi publicerade på POSK-bloggen förra veckan att han var förvånad över det socialdemokratiska partiet som valde att placera en novis i kyrkliga sammanhang på en av Svenska kyrkans tyngsta förtroendemannaposter.

Läs här: Från fackpamp till andlig ledare>>

Det utbröt en intensiv debatt och diskussion om den artikeln och jag skrev en ny artikel på bloggen dagen efter.

Läs här: Vad får man säga egentligen?>>

Just nu är det nära 180 kommentarer till den första artikeln i den tråden som finns på facebook i Kyrkomötesgruppen.

I dagens Kyrkans Tidning (19/2) skriver Erik Eckerdal på debattsidan under rubriken "Släpp greppet om kyrkan>>"

Där skriver han bland annat:

För var och en som är intresserad av Svenska kyrkans framtid så är det mycket oroande att avståndet mellan beslutsfattare och oss andra blir allt större. Med avstånd menar jag det mentala avståndet, vilket bidrar till att människor väljer olika överlevnadsstrategier: Man inväntar sin pension, man bygger sin egen kyrkliga bubbla, man resignerar, man konverterar.

Liksom många menar jag att denna fråga är en fråga om överlevnad för vår kyrka. Vi kan ta den teologiska diskussionen och analysen nu, eller så kan vi vänta till dess att medlemstalen är nere på 40-30 procent. Inom tio år är siffran under 50 procent! Kommer de politiska partierna vara lika intresserade att behålla sitt inflytande även då?Den nuvarande organisationen har inte varit särskilt bra på att möta denna utveckling, som självklart också har andra orsaker. Och det är nu, när vi är mitt i en mandatperiod denna diskussion skall föras.

(…)

Nu, ett förslag till alla er som förespråkar det partipolitiska
systemet: Hjälp mig och alla andra som inte förstår, ge oss de
teologiska, ecklesiologiska och kristologiska argumenten för de
politiska partiernas närvaro och maktställning i kyrkan. Kanske med rubriken: ”Därför vill Jesus att de politiska partierna skall bestämma ikyrkan!”, eller något liknande.

Som del av POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, så tycker jag det är självklart att kyrkan ska vara fri från partipolitik. Jag skrev om det senast på bloggen i tisdags.

Läs här: Vad skulle hända om (S) lämnade kyrkovalet?>>

Självklart ska alla vi som är förtroendevalda och just nu sitter på olika stolar och tar ansvar i kyrkan göra detta med största respekt för varandra. Men vi måste också våga diskutera och ifrågasätta de grundläggande frågor som rör vår övertygelse. Ge oss ut på de offentliga och interna arenorna och våga diskutera.

Ur POSKs vision och program:
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Vad skulle hända om (s) lämnade kyrkovalet?

Skrivet av

Förra veckan skrev Erik Lindberg i Aktuellt i Politiken (AiP) en debattartikel där han ifrågasatte att socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet som parti.

Jag skrev om hans artikel på bloggen här>>

Sofija Pedersen Videke (S) och ledamot av kyrkomötet har i AiP bemött Erik Lindbergs artikel.

AiP: Analysera M-nedgången i kyrkovalet>>

Sofija Pedersen Videke>> försvarar att socialdemokraterna som parti ska vara i kvar i kyrkovalet.

Hon säger sig vara stolt över att tillhöra (S)-gruppen i kyrkomötet (som är den största gruppen med 73 mandat). Och hon skriver:

För det femte, jag är stolt över att vara en del av Svenska kyrkan. Jag har konverterat och valt ett samfund, som är en öppen folkkyrka, som aktivt arbetar som en del av det mångkulturella samhället. Varför då göra det otydligare för medlemmarna vilka värderingar det är som styr vår nomineringsgrupp?
(…)
Och slutligen, hur vore det om också vi analyserade Borgerligt alternativs kraftiga nedgång med hela tio mandat efter namnbyte och relationsförändring till Moderata samlingspartiet samtidigt som Socialdemokraterna ökade med två mandat?

Vill man att socialdemokratiska värderingar ska fortsätta höras i Svenska kyrkan, är såväl vår nomineringsgrupps namn som relation till partiet värda en ordentlig genomlysning. Jag ser fram emot kongressens diskussion och beslut!

Att den socialdemokratiska stämpeln skulle vara en garanti är något som också Wanja Lundby Wedin uttrycker i flera artiklar. Bland annat i AiP från 2013 03 11 när det var klart att hon skulle stå med på röstsedeln för Socialdemokraterna. 

AiP: Wanja Lundby-Wedin toppar kyrkolista>>

Det föreslagna toppnamnet Wanja Lundby-Wedin lyfter fram värderingsfrågorna i kyrkan; det viktigaste är att stå för alla människors lika rätt och värde.
– Det är mycket tack vare att Socialdemokraterna höll ihop som vi fick kyrkan att säga ja till homoäktenskap. Det ska inte få finnas utrymme för kvinnoprästmotstånd och homofobi i kyrkan.
(…)
Gudstjänster kan göras mer tillgängliga, kyrkan kan även vara en arena för diskussioner. Och kyrkan har en viktig roll att spela för att skapa trygghet och gemenskap. 
– Kyrkan ska inte ta över statens ansvar för en fungerande välfärd men det är ändå viktigt att kyrkan finns där för människor som har det svårt. Vi ser att det finns ordentliga brister i välfärdsnätet i dag, där tror jag kyrkan kan spela en roll.
Socialdemokraterna bör självklart ställa upp som politiskt parti i kyrkovalet; det underlättar för väljarna, enligt Wanja Lundby-Wedin. Om de kända politiska partierna lämnade kyrkopolitiken är hon rädd att det skulle leda till ett lägre valdeltagande.
– När du ska rösta som väljare vet du vad de politiska partierna står för värdemässigt, du får en varudeklaration redan i namnet. Det är mycket svårare att veta med andra namn som alltför ofta döljer väldigt konservativa strömningar.

Jag har verkligen inget problem med att Sofija eller Wanja ställer upp och vill ta ansvar i Svenska kyrkan. Båda gör ett utmärkt jobb som ledamöter i kyrkomötet. Sofija är präst och har varit med i flera mandatperioder och sitter nu ordförande i gudstjänstutskottet. Det utskott som kommer att få ansvar för kyrkohandboken, en av de stora tunga frågorna som kommer under mandatperioden. Wanja är ju helt ny i kyrkopolitiska sammanhang.

Mitt problem är alltså inte personerna. Jag vill göra det väldigt klart!

Mitt problem är när partiets värderingar verkar vara det som styr vilka frågor som ska drivas i kyrkan. Att partiets värderingar övertrumfar debatter och diskussioner inom kyrkan, en debatt som borde föras på teologisk och biblisk grund – inte på ett partis värderingar eller program. Det kan i vissa fall sammanfalla – men det ska inte vara partiprogrammet som väger över!

Detta är mitt problem med att Socialdemokraterna som parti ställer upp i kyrkovalet. Inte att Wanja eller Sofija (eller någon av alla de andra duktiga socialdemokraterna) är aktiva i kyrkopolitiken.

Så vad skulle hända om Socialdemokraterna som parti valde att lämna kyrkovalet? Om de socialdemokrater som är aktiva i kyrkopolitiken bildade en egen nomineringsgrupp och fick ta ansvar utan att ha partikansliet bakom sig?

Ja, det skulle säkert bli en stor skillnad för gruppen. Men jag tror det skulle vara bra. Framförallt tror jag det skulle vara bra för Svenska kyrkan, men jag tror också att det skulle vara bra för de socialdemokrater som ställer upp som förtroendevalda. För då skulle de kunna få driva egna kyrkliga frågor, istället för att behöva driva en partilinje. Många socialdemokrater som är med i kyrkomötet är aktiva församlingsbor, som tar ett stort ansvar i sin lokala församling.

Men jag känner också, tyvärr, socialdemokrater som sitter i ett kyrkoråd och tar ett stort ansvar där, eftersom man är lojal mot sitt uppdrag och sitt parti. Men som aldrig sätter sin fot i kyrkan. Aldrig går på en gudstjänst. Inte har en aning om vad som händer i den dagliga verksamheter eller delar gudstjänst, bröd, vin, böner och lovsång med församlingen.

Det är därför jag tror det är bra om Socialdemokraterna som parti inte är med i kyrkovalet. Det är därför jag tror det blir bättre om de kristna socialdemokraterna istället bildar en egen nomineringsgrupp (eller om de går med någon av de befintliga grupperna om de känner sig hemma där) och tar sitt ansvar inom kyrkan och med kyrkans värderingar i botten i första hand.

Ur POSKs vision och program>>
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.
(…)
De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt

Vad får man säga egentligen?

Skrivet av

I går publicerade jag Erik Eckerdals artikel här på bloggen>>. Den bloggposten spred sig vidare och bland annat på kyrkomötets facebook-sida utbröt det en lång diskussion.

Några hade uppfattat artikeln som en påhopp på kyrkostyrelsens förste vice ordföranden. Den som läser artikeln ordentligt och de kommentarer som Erik Eckerdal skrivit förstår att det inte handlar om någon enskild person. Det handlar om själva sakfrågan.

Frågan om hur kan det komma sig att en helt kyrkligt oerfaren person plötsligt hamnar på en av de högsta positionerna i Svenska kyrkan. En person som inte suttit i kyrkomötet eller har någon annan styrelse i kyrkan på riks eller stiftsnivå. Är det inte konstigt? Förväntar vi oss inte att de som sitter på beslutande poster ska ha en förankring i kyrkans organisation och liv?

Bloggposten har blivit ifrågasatt. "Är detta verkligen POSKs uppfattning?" "Ska POSK ägna sig åt personliga påhopp?"

Nej, POSK ägnar sig inte åt personliga påhopp. Den här artikeln som Erik Eckerdal skrivit gav bara ett exempel för att visa på det som POSK tycker är orimligt. Nämligen att det ska gå att få en toppost inom Svenska kyrkan utan kyrklig erfarenhet, bara för att man är med i ett parti.

Och ja, det är POSKs uppfattning – nämligen att politiska partier och partipolitiken inte har med Svenska kyrkan att göra. Det går att läsa vårt program

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna
kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de
som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är
gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka
som företräder POSK.
(…)
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

POSK kommer att fortsätta driva frågan om en Fri kyrka på på riktigt! Inga partipolitiska partier ska blanda sig i Svenska kyrkan angelägenheter. Det skriver vi i vårt program.

Inga politiska partier, men däremot är alla engagerade medlemmar välkomna att engagera sig för Svenska kyrkan och dess organisation. Oavsett om man är medlem i ett parti eller inte.

(S) A-lag och B-lag av medlemmar

Skrivet av

Erik Lindberg, sekreterare i STS Stcokholmsdistrikt skriver i Aktuellt i Politiken 6 februari. Han skriver att Kyrkopolitiken splittrar det socialdemokratiska partiet.

Lindbergs skriver att socialdemokraterna har varit aktiva i kyrkovalet i 83 år och att man började för att motverka mörka krafter. Men det har inte samma relevans längre. Socialdemokraterna har ingen egen majoritet i kyrkomötet och man är avhängigt av andra stödgrupper för att få igenom sina frågor.

Lindberg skriver:

Lika grandiost som självförtroendet är när det gäller att beskriva sina insatser i kyrkomötet, lika svag är självtilliten när man ställs inför möjligheten att bli en nomineringsgrupp som själv fastställer sitt program och sina vallistor. I dag gör många S-förtroendevalda goda insatser i Svenska kyrkan. Varför skulle de 7 000 S-förtroendevalda förlora kreativitet och engagemang om de bemyndigades att själva fatta beslut?
Gruppen är tillräckligt stor för att bilda en slagkraftig organisation. Partiet kan hjälpa dem att komma igång.

Nu rör det på sig. Stockholms arbetarkommuns styrelse fick nyligen nästan igenom sin motion till partikongressen att göra S-gruppen självständig. I Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är frågan aktuell, men förbundet är splittrat.

Frågan kommer igen. En sådan reform skulle göra att partiets grundorganisationer helt skulle kunna ägna sig åt de frågor vi bör syssla med: kamp för rättvis fördelning, miljö , jämställdhet och människors lika värde. De kamrater som vill ägna sig åt Svenska kyrkan eller andra trossamfund och organisationer är värda vårt stöd, men som parti kan vi inte ha a-medlemmar  som tillhör Svenska kyrkan och b-medlemmar som förväntas jobba för val där de inte har rösträtt.

Det ska bli spännande att följa diskussionen som socialdemokraterna för mer och mer aktivt inom sina egna led. Vi får verkligen hoppas att den partipolitiken verkligen är en parentes i Svenska kyrkan.

Ur POSK vision och program:

Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Stängda förskolor i Täby församling splittrar kyrkorådet

Skrivet av

Från vår POSKare Bertil Persson, Täby, har vi fått följande blogginlägg angående turerna med deras förskolor.

Stängda förskolor i Täby församling

I Kyrkans Tidning har man under hösten vid ett par tillfällen kunnat läsa om hur en majoritet i kyrkorådet velat lägga ned två förskolor med heldagsomsorg i Täby församling. Bakom dessa notiser ligger mycket dramatik och ett jätteengagemang av både föräldrar och förtroendevalda i framför allt POSK.

I Täby har Moderata Samlingspartiet i många år haft majoritet i fullmäktige och kyrkoråd. I senaste valet lyckades Borgerligt Alternativ (BA, fd Moderaterna) få med personer både från FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), Centerpartiet och KR (Kristdemokrater i Svenska kyrkan) på sin lista. Men det hjälpte inte. I kyrkovalet 2013 vann POSK för tredje gången.

Nu ser det ut så här i kyrkofullmäktige:

– BA 16 mandat (- 4)
– POSK 13 mandat (+ 3)
– Socialdemokraterna 6 mandat (+ 1).

Även denna mandatperiod valde BA att gå ihop med S om presidieposter m.m. varför hela oppositionen utgörs av POSK. Inom moderaterna har frågan om församlingen ska bedriva förskolor varit aktuell i flera år. Under sommaren 2014 bestämde sig majoriteten BA + S + vår nya kyrkoherde för att göra slag i saken.

Ett synnerligen bristfälligt underlag "bevisade" att förskolorna kostade församlingen 1,5 miljon kr årligen och det kunde man inte hålla på med. Redan första gången frågan kom upp i kyrkorådet argumenterade poskarna emot och reserverade sig. Sedan startade en cirkus där massor av inlagor och kommentarer till inlagorna producerades från olika håll. Föräldrar till barnen på de aktuella förskolorna agerade snabbt och synnerligen väl underbyggt.

En fd förskollärare, nu ledamot i fullmäktige för S, gick tidigt emot sin grupp och påvisade massor av brister i det material som kyrkorådet fått i frågan. Någon barnkonsekvensanalys hade inte gjorts och när kritik kom mot det så tillverkades först en med hjälp av en tjänsteman på stiftet. Denna höll inte måttet och då köptes en barnkonsekvensanalys in genom ett konsultuppdrag till PWC. 

Allt skulle gå fort, ja så fort att majoriteten i kyrkorådet beslutade att lägga ned de två förskolorna. För att nedläggningen skulle genomföras snabbt så informerades Täby kommun om församlingens (=kyrkorådets) beslut innan protokollet ens var justerat.

Kyrkorådsbeslutet överklagades till domkapitlet i Stockholms stift som med ett s.k. inhibitionsbeslut uttalade att församlingen inte fick fortsätta planerna på en nedläggning. När kyrkorådet insett sitt misstag kallades till ett extra fullmäktige i november. Det blev inställt i sista stund. Vid nästa fullmäktigemöte insåg majoriteten att det kanske inte gick att bara köra på. Återremiss föreslogs och en s.k. analysgrupp skulle bildas. I den ingick representanter för alla tre nomineringsgrupperna samt för föräldrarna: "syftet är att bemöta framförda föräldrasynpunkter och att tydligt klargöra Kyrkorådets förslag till beslut" (citat ur fullmäktiges protokoll) !!! 

Det blev snart uppenbart för alla att detta bara var ett spel för galleriet. Genom föräldragruppens och POSK:s energiska insatser på olika sätt uppstod en tydlig spricka inom S-gruppen. Det blev också tydligt att det inte var ekonomiska skäl i första hand som låg bakom BA:s hårda linje utan principiella invändningar mot att församlingen bedrev verksamheter som kommunen hade det primära ansvaret för.

Ett utsatt extra fullmäktigemöte i december blev inte av men ett nytt sattes ut till den 12/1. Mängden av handlingar hade nu blivit sådan att det inte räcker med full A4-pärm.

Vid detta extra möte med kyrkofullmäktige hade S-gruppen spruckit och fyra av deras ledamöter föreslog som en kompromiss att förskolorna skulle drivas vidare i två år på vissa villkor vad gäller ekonomin. POSK valde att stödja detta förslag (som för övrigt låg mycket nära det som poskare och föräldrar tillsammans jobbat för hela hösten).

Kyrkorådets förslag fick i omröstningen 17 röster (15 BA + två S), kompromissförslaget fick 17 röster (alla 13 från POSK + fyra S). En BA-ledamot avstod och ordförandens röst fick fälla utslaget! 

Kyrkorådsmajoritetens krumbuktande och många märkliga turer inkl. beslutet att kyrkorådet självt skulle kunna fatta beslut om en sådan förändring av verksamheten har gjort att många undrar vad man håller på med inom BA. Och tydligt är, i efterhand, att det inte varit särskilt mycket diskussion inom BA utan gruppen styrs med järnhand av sin kyrkorådsordförande som fått starkt stöd av kyrkoherden och länge av hela S-gruppen.

Om det finns någon segrare i hela detta tråkiga ärende så är det POSK. Det är synd att man inte kan ordna extraval till kyrkofullmäktige så som det föreslogs till riksdagen.

Bertil Persson
gruppledare för POSK i Täby samt kyrkomötesledamot

POSK i Täby>>

Foto: IKON

Gudstjänster som berör

Skrivet av

I lördags hade Göteborgs kyrkliga samfällighet kyrkorådsdag. Kyrkofullmäktiges presidium hade inbjudit alla kyrkoråd för att lyssna på Ingegerd Sjölin som berättade om arbetet med kyrkohandboken och Fredrik Modéus som pratade om "Gudstjänsten en plats för alla".

Fredrik Modéus pratade om gudstjänsten och hur viktigt det är att faktiskt fira gudstjänst. Tillsammans. Alla tillsammans. Och att fira gudstjänster som berör. För den som blir berörd kommer tillbaka. Och att låta alla känna igen sig i någon, varje gudstjänst.

Fredrik höll på att prata i en timme, det finns inga möjligheter att jag skulle kunna redogöra för detta i en bloggpost. Fredrik Modéus har skrivit flera böcker om detta som jag verkligen kan rekommendera.

Det finns inget viktigare än att fira gudstjänst ofta och regelbundet. Att göra det i sin församling, att göra det tillsammans.

Ur POSKs vision och program>>:
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

 

…men, hur tänkte tänkte ni nu?

Skrivet av

Återigen… detta är ett blogginlägg av mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet, min personliga åsikt, inte som informatör för POSK.

I diskussionen om Göteborgs kyrkliga samfällighets framtid som ett gemensamt pastorat eller sönderslaget i nio pastorat så fortsätter debatten i GP.

Förra söndagen skrev Hans-Olof Andrén (POSK) Lars-Ola Dahlquist (S) och Bo Hansson (ÖKA) en debattartikel och pläderade för ett gemensamt pastorat.
GP: Ta inte från de fattiga för att ge till de rika>>

På detta svarar i dag Bertil Lind (POSK) ordförande Askim, Peter Hellgren (FISK) kyrkoherde Askim, Björn Edvardsson (S) ordförande Högsbo, Britta Broman (ÖKA) kyrkoherde Högsbo, Eric Muhl (ÖKA) kyrkoherde Stenungsund, Jonatan Hanson (ÖKA) ordförande Ljungskile och pläderar för nio pastorat.

Tyvärr är det alldeles för mycket tokigheter i den här debattartikeln för att låta den vara oemotsagd. Jag väljer därför att kommentera direkt efter varje stycke i artikeln (artikeln är kursiv).

Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan i Göteborg. Med nio pastorat så får även pastoraten i norr mera resurser, skriver bland andra Bertil Lind (POSK).

Debattartikeln angående pastoratsindelningen i Göteborg ger en ofullständig och därmed felaktig bild av de två alternativen som nu är ute på remiss – ett enda stort pastorat eller nio. (Ett pastorat styrs av en kyrkoherde och ett kyrkoråd.) En stor nackdel med ett enda pastorat är bristen på demokrati, vilket innebär att Göteborg skulle styras av ett enda kyrkoråd som också tillsätter församlingsråden. Ett pastorat med dagens 28 församlingar är knappast styrbart och många församlingar kommer att försvinna som begrepp. Eftersom delaktighet och ideellt arbete är allt
viktigare för kyrkan, kan denna toppstyrning bli förödande.

Ett gemensamt pastorat skulle innebära att det blir ett direktvalt kyrkofullmäktige. Alla församlingsråden väljs indirekt efter ett obligatoriskt medlemsmöte i församlingen där förslaget tas fram. Så hur detta skulle kunna äventyra demokratin är obegripligt för mig.

De 28 församlingarna kan och ska finnas kvar. I förlängningen kanske även fler församlingar kan bildas.

Det är självklart att en struktur måste införas som gör en ledningsgrupp
hanterbar – men varför detta skulle inverka på antalet församlingar är
obegripbart. Och varför det skulle bli en toppstyrning av 28 församlingsråd får nog debattörerna förklara för mig.

Angående ekonomin, så tar det nationella utjämningssystemet från rika pastorat och ger till fattiga. Resultatet är, att av de nio pastoraten kommer enheter som Askim och Torslanda att få behålla minst per medlem och därmed förbli de ”fattigaste” av de nio. Det är ju antalet dop, konfirmationer, begravningar, gudstjänster, barnarbete etcetera, det vill säga medlemsantalet, som styr resursbehovet.

Det nationella utjämningssystemet inom kyrkan är just nu under utredning. Att påstå att utjämningssystemet skulle lösa alla problem är naivt.

Sen är det ju otroligt att läsa att det endast är medlemmarnas pengar som räknas – jag trodde att kyrkan är till för alla, även de som inte är medlemmar. Församlingarna i nordost med medlemssiffror på runt 20 procent – hur kan de vara vinnarna i detta jämfört med till exempel Torslanda och Askim med medlemssiffror på 80-90 procent, om utjämningssystemet bygger på medlemssifforna?

Andra behov, såsom sjukhuskyrkan, Stadsmissionen och arbetet bland utlandsfödda bör dels hanteras av stiftet då dessa behov finns i hela stiftet och dels av pastoraten i Storgöteborg för behov som är storstadsrelaterade.

Det som artikelskrivarna säger här är att de inte på något sätt vill vara med och hantera frågor som inte händer just i deras församling. Eller hur ska jag tolka det?

Stiftet ska tydligen ta hand om allt och utöver det ska innerstadsförsamlingarna i Göteborg  ta hand om innerstaden. Det borde innebära att stiftet får höja avgiften – något som drabbar alla församlingar, stora som små.

Och innerstadspastoratet med få boende och många stora kyrkor – de ska alltså ta hand om "sina egna problem"? För det rör inte boende i andra församlingar?

Så kan medel frigöras.
I dag konsumeras en väsentlig del av de ekonomiska resurserna i Göteborg av samfällighetens egna organ. Om dessa medel frigörs, vilket de gör i alternativet med nio pastorat, så får även pastoraten i norr mera resurser och behöver knappast höja kyrkoavgiften.

Gemensamma resurser skriver artikelförfattarna. Menar de då till exempel de resurser som just nu planerar och projekterar ett nytt församlingshem i Askim?

De gemensamma resurserna som i dag finns på kyrkoförvaltningen måste vid en splittring delas upp och byggas upp i de nio pastoraten. Kompetens måste finnas som hanterar personalfrågor, kommunikationsfrågor och fastighetsfrågor. Ekonomiska och administrativa system måste ordnas och byggas upp. Även om man kliver på ett existerande system så blir det en uppbyggnadskostnad. Förklara för mig hur man på detta sätt kan spara pengar? Det är obegripligt!

De ekonomiska faktorerna bör i varje fall inte vara avgörande för beslutet, utan faktorer som delaktighet (demokrati) och kyrkans förmåga att utföra sina uppgifter är betydligt viktigare. Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan Göteborg. Angående solidaritet är det knappast solidariskt att Göteborg, som utgör halva Göteborgs stift, skulle bilda ett enda pastorat.

Och där gör jag och artikelförfattarna olika tolkningar. Det är just för att bevara demokratin och solidariteten som Göteborg bör bli ett gemensamt pastorat. Det är genom att dela på utgifterna som församlingarna kan koncentrera sig på den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och det är inte osolidariskt att samfälligheten fortsätter fördela sina ekonomiska tillgångar inom sig. Däremot är det osolidariskt att slå sönder ett system som håller samman församlingarna bara för att det skulle vara "orättvist" mot andra pastorat eller församlingar.

I stället bör Göteborg bilda enheter som på ett naturligt sätt kan samarbeta med övriga pastorat för att utveckla gemensamma funktioner och dela på kostnader. De verkligt fattiga pastoraten finns ju utanför Göteborg.

Varför skulle jag tro att ett pastorat (till exempel Askim) skulle vara mer benäget att hjälpa pastorat ute i stiftet om man inte är benägen att hjälpa pastorat i Göteborg? Det går heller inte att fördela pengarna från ett pastorat till ett annat hur som helst. Vilket går att göra inom ett pastorat.

Nej, jag är ledsen, den här debattartikeln fick inte mig att ändra åsikt om pastoratsfrågan. Jag står fortfarande fast vid min övertygelse att det allra klokaste är att bevara ett gemensamt pastorat. Ett gemensamt pastorat som solidariskt delar utgifter och inkomster har alla möjligheter att förändra sig i framtiden. Men ett splittrat Göteborg och en uppdelad Svenska kyrka kommer inte inom rimlig framtid att kunna hitta en samarbetsmetod som gynnar församlingarna.

Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet

En partipolitiskt fri kyrka

Skrivet av

Det finns en anledning till att vi som ställer upp för POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) har gjort just det.

Skälet är att vi inte tycker att det ska vara partipolitik som styr kyrkan. Även om många av våra POSKare är politiskt förtroendevalda i andra sammanhang, så vill de när de tar ansvar i Svenska kyrkan, lämna just partipolitiken utanför och sätta kyrkan i första hand.

Micael Terstedt från Sundbyberg POSK, Stockholms stift, skriver på Aftonbladet.se om när just partipolitiken fått inverka på ett sätt som som påverkar kyrkans verksamhet på ett negativt sätt. Tyvärr finns det fler exempel från andra ställen också.

Aftonbladet.se: Befria Svenska kyrkan från politiska partier>>

POSK vill att kyrkan ska fungera utan styrning från politiska partier – att det ska vara kyrkans uppdrag och verksamhet som ska sättas i första rummet – oberoende av politisk färg eller hemvist.

Tänk om vi kunde nå det målet redan 17 september 2017 när det är kyrkoval nästa gång?

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. (…)

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. (…)

POSK anser att återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas, särskilt i den egna församlingen. Däremot bör man få ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Arkiv
Kategorier