fbpx

Mikaels tankar efter kyrkomötet

Skrivet av

Gästbloggare Mikael Mogren:

Efter kyrkomötets första arbetsvecka är jag tillbaka i Västerås stift. Idag funderar jag på Sverigedemokraterna. SD har funnits i kyrkomötet under två mandatperioder. Till nu har partiet varit utestängt från platser i utskotten, där det viktiga beredningsarbetet sker. Årets kyrkoval gav dem många nya mandat i kyrkans olika beslutande organ.

Med fyra punkter vill jag sammanfatta min syn på Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan:

1. Sverigedemokrater är medmänniskor. De ska behandlas rättvist och respektfullt. Sverigedemokrater kan vara lika ärliga kristna och välmenande förtroendevalda som några andra.

2. Det är en naiv föreställning att SD skulle ändra sina uppfattningar i kärnfrågor som en följd av vänligt bemötande eller bra information. Deras motstånd mot det mångkulturella samhället är grunden för deras ideologiska ställningstaganden. I den frågan kommer de inte att kompromissa. Den kristna övertygelsen om fredlig samexistens är en punkt där övriga nomineringsgrupper ska vara tydliga.  

3. I Kyrkomötets plenum har SD under de gångna två mandatperioderna manifesterat sina ståndpunkter genom att vara flitiga motionärer och debattörer. Från och med årets val bör SD delta i utskottsarbetet. Där ska deras åsikter bemötas med sakliga argument. I alla de kyrkliga beslutsorgan där SD kommer att finnas representerade är det viktigt att vårda den sakliga och korrekta debatten. Sakdiskussion med raka argument är framtidsvägen i alla de kyrkliga beslutsorgan där SD har fått mandat.

4. Valet i Svenska kyrkan måste ses över. Det naturliga i framtiden är att medlemmarna väljer till församlingen/pastoratet. Därifrån väljs sedan ledamöter till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Ett indirekt val gör att det lokala sammanhanget länkas samman med det regionala och nationella. Det kommer att försvåra för nomineringsgrupper utan lokal förankring att bli invalda i stiftfullmäktige och kyrkomöte. 

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift 
Ledamot i kyrkomötet för POSK

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas.
Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Foto: Faximil från Kyrkans Tidning

SD kvar i kyrkomötet
så länge (s) behöver dem?

Skrivet av

Sverigedemokraterna har fått en oförtjänt och orimligt stor uppmärksamhet i samband med årets kyrkoval – som en skrämselbaserad grund för uppmaningar av typen ”Rösta i kyrkovalet för att motverka SD:s inflytande”.

Inte minst SAP (Socialdemokratiska arbetarpartiet) har flitigt använt sig av denna uppmaning för att mana sina mer kyrkligt ointresserade medlemmar att trots ointresset gå och rösta. På (s) förstås, som väl är de enda som kan rädda kyrkan från det enorma hot som SD påstås innebära. Sanningen är att (s) i morgon dag skulle kunna bestämma sig för att rycka undan hela grunden för SD:s närvaro i kyrkomötet – om de bara ville.

När Svenska kyrkan förberedde statskyrkans avveckling inför år 2000 så beslutade Kyrkomötet även om ett nytt valsystem. Tidigare val hade skett helt på lokal nivå, i församlingarna. Dessa valde sedan s.k. elektorer som samlades och utsåg ledamöter till Stiftsfullmäktige och det nationella kyrkomötet. Detta var naturligt, eftersom stiften och rikskyrkan inte primärt har en relation till enskilda medlemmar, utan främst har till uppgift att främja församlingarnas verksamhet.

De flesta av de politiska partierna, med (s) som pådrivande, beslutade emellertid inför år 2000 att ändra valsystem och införa direktval till stift och kyrkomöte. Vi var många som var emot detta, och även varnade för att detta skulle öppna dörren på vid gavel för grupperingar som med det nya valsystemets hjälp (med utjämningsmandat och utan spärrar) skulle kunna ta sig in i kyrkans högsta beslutande organ utan någon som helst förankring i den lokala kyrkliga verksamheten i församlingarna.

Av grupperna i kyrkomötet var det dock bara POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, och (c) som röstade emot förändringen, som därför kunde drivas igenom.

Som ett brev på posten kom, ingenstans ifrån, Sverigedemokraterna in i kyrkovalet 2001. De blev genom detta beslut bjudna på en gratischans på vägen in i de parlamentariska finrummen, mobiliserade stort och lyckades så skrapa ihop de ynka 0,83% som räckte till två mandat(!) i kyrkomötet. Detta blev så ett avstamp och uppmuntran – och mycket gratisreklam! – för dem i det fortsatta arbetet på att ta sig in i riksdagen.

Även miljöpartister och vänsterpartister kunde från 2001 göra entré i Kyrkomötet utan bakomliggande lokal församlingsförankring.

Det trista i sammanhanget är att (s), (m) med flera partipolitiska grupper (även FP och KD var med på tåget, om än inte drivande på samma sätt) senare inte på något sätt varit villiga att självkritiskt göra upp med det inträffade. I stället använder flera grupper, framför allt (s), helt skamlöst SD:s närvaro i Kyrkomötet som ämne för sin valpropaganda med skrämseltema. ”Rösta på oss, och stoppa SD” lyder parollen.

Den allra tristaste effekten av detta är att det hos den oinsatta väljaren skapar en bild av ett eländigt tillstånd inom Svenska kyrkan, som som skulle vara hotad av ett massivt SD-inflytande. Att detta är falskt visas förtjänstfullt av statsvetaren Andreas Johansson Heinö i inlägget ”SD:s kyrkopolitiska makt är ett medialt påhitt” på SVT.se/Debatt. I själva verket torde motståndskraften i kyrkan mot SD:s främlingsfientlighet vara betydligt mer solid än det politiska systemets. De få SD:arna i Kyrkomötet har inte haft minsta framgång i sina obskyra strävanden.

Slutsatsen av detta är att med ett enkelt beslut om återgång till de indirekta val av Kyrkomöte och Stiftsfullmäktige som gällde före år 2000 så skulle SD:s närvaro i Svenska kyrkans Kyrkomöte i ett slag raderas. Inflytandet är redan noll, så det kan inte bli lägre. Men vi skulle slippa bjuda SD på en massa gratisreklam. Men hur är det: Vill verkligen (s) bli av med SD i Kyrkomötet – eller är det bekvämt att ha ett spöke att elda sina medlemmar med?

Lars-Gunnar Frisk
POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Kyrkovalet är ingen fromhetstävling

Skrivet av

Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift och ledamot av POSKs riksstyrelse har i dag en debattartikel i Kyrkans Tidning.

Svenska kyrkan omfattar större delen av befolkningen och är självfallet ingen homogen åsiktsgemenskap. Det är framför allt tron på Jesus Kristus som vår frälsare som förenar oss. Inför kyrkovalet måste ändå vi som vill vara med och fatta beslut den kommande mandatperioden dela in oss i grupper som för att locka väljare behöver profilera sig på olika sätt.

Vid kyrkomötesvalet tävlar 14 nomineringsgrupper om framgång bland de röstberättigade. Tre av dessa grupper är så små att de på sin höjd kan få något enstaka mandat. De åtta partierna i Sveriges riksdag står alla mer eller mindre nära varsin kyrklig nomineringsgrupp. Tre av dem (S, C och SD) är rent av samma organisation medan de andra har en något friare ställning. Sist men inte minst finns det tre helt kyrkliga nomineringsgrupper; POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen kyrka och Frimodig kyrka.

Var och en försöker få stöd på olika sätt. Riksdagspartisterna menar att en känd ideologi garanterar att man vet vad man får för sin röst, men har svårt att förklara varför de ska vara med och bestämma i ett fritt trossamfund. De kyrkliga grupperna framhåller sitt oberoende gentemot alla allmänpolitiska partiorganisationer men skiljer sig också på flera sätt. Öppen kyrka framställer sig som de kyrk-ovanas bästa vän, medan Frimodig kyrka försöker locka de kyrko-vana. Det är som om kyrkovalet vore en fromhetstävling där Öppen kyrka försöker vinna genom att vara så lite fromma som möjligt medan Frimodig kyrka gärna vill verka frommare än alla andra. Dessutom har båda två bestämda uppfattningar, fast av helt olika slag, om vad som är rätt och fel till exempel när det gäller bibeltolkning, äktenskapssyn och kyrklig vigselrätt.

Vad varken Öppen kyrka eller Frimodig kyrka har förstått är detta med att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, där vi både kan och får ha olika uppfattningar i sakfrågor och ändå måste respektera varandra. POSK anser att de olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan är en rikedom som vi ska ta vara på och går till val på att leda utvecklingen mot en kyrka som kännetecknas av mångfald och respekt.

Efter ett arbete där alla medlemmar fått vara med har POSK ett omfattande program vars utgångspunkt är visionen att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. I valrörelsen lyfter vi särskilt fram församlingen som kyrkans centrum med nya möjligheter att samverka som gör det möjligt att bevara och utöka antalet församlingar, Svenska kyrkan som värdefull aktör inom den sociala ekonomin, och att de kyrkliga valen måste bli enklare och billigare. POSK driver fram nödvändiga förändringar genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

Kyrkan behöver alltså ingen samhällspolitisk ideologi från något riksdagsparti eftersom det är kyrkans liv som ska flöda ut i samhället, inte tvärtom. Kyrkan behöver inte heller förtroendevalda som inte klarar av att det finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Svenska kyrkans demokratiska organisation behöver däremot människor med förmåga att fatta kloka beslut, och det är sådana kyrkovalet är till för att få fram.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som ska vara dess företrädare. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. Välj därför POSK i kyrkovalet den 15 september, en fri röst i en fri kyrka. Vi kan, vi vill och vi är beredda att ta ansvar.

Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift

Kyrkovalsdebatt i Södertälje tidning

Skrivet av

Socialdemokraterna i Södertälje har reagerat på en artikel som POSKarna Ulf Sundblad och Gustaf Bengtsson skrev i juni. (Vi har en debattartikel som Sundblad och Bengtsson skrev i Kyrkans Tidning. Den kan du läsa här>>).

Lars Johnsson och Rose-Marie Jacobsson skrev ett svar där de ifrågasätter att POSK är fri och partipolitiskt obunden. De ifrågasätter också att POSK är för demokrati.

Läs (S) debattartikel här: Vem är i otakt?>>

På detta svarar POSKaren Rolf B Bertilson i LT.se
LT.se Överge politisk ideologi framför altaret>>

Han skriver bland annat:
Inför förra kyrkovalet 2010 lämnade jag i det avseendet moderaterna och valde att rösta med Posk.

Jag tycker att kyrkan ska styras av de som är regelbundna kyrkogångare, inte av politiska partier. Moderaterna godkände att medlemmar övergick till Posk: ”uteslutning skulle inte ske!”

Det borde inte ha någon betydelse vilket politiskt parti jag röstar på då det gäller kyrkan och kyrkans verksamhet. En socialdemokrat och en moderat borde tänka på samma sätt i kyrkliga frågor. Det är nog så redan nu – i de flesta frågor.

Uppfattningar styrs sällan av politisk ideologi under ett kyrkorådsmöte. Ändå sitter olika grupper och förbereder sig före ett möte: Sossar, moderater och Posk-are, alla var för sig. Troligen diskuterar vi på samma sätt: för kyrkans bästa och för den uppgift kyrkan har i samhället.

Några som också reagerat på Johanssons och Jacobssons artikel är Gustaf Bengtsson och Ulf Sundblad som skrivit följande svar.

Lars Johnsson och Rose-Marie Jacobsson har i sitt inlägg den 17 juli två huvudsakliga argument som vi behöver bemöta.

För det första verkar de fortfarande inte ha insett vad som menas med en kyrka fri från partipolitik. De kommunpolitiker som finns med på POSKs (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) listor i kyrkovalet ställer upp utifrån sitt engagemang för kyrkan. Genom att de ställer upp för en partipolitiskt obunden lista så är de inte bundna av ett icke-kyrkligt partis politik. Och detta är pudelns kärna. Så länge som kunniga och engagerade personer som Johnsson och Jacobsson väljer att ställa upp som kandidater för ett politiskt parti och väljarna ger detta parti plats i kyrkofullmäktige så blir kyrkan aldrig fri från staten, fri att vara kyrka.

Låt oss göra en jämförelse för att visa hur absurd situationen är. Tänk er att man på likartat sätt skulle låta våra politiska partier bestämma agendan för SSK [Södertälje sportklubb]. De skulle säkert låta sina mest hockeyintresserade personer sitta i styrelsen och på ytan skulle det kanske inte vara så stor skillnad. Samma personer kanske redan idag sitter i styrelsen. Men så kommer det en fråga där de politiska partierna har ett intresse. Låt oss till exempel säga att de driver igenom att endast personer uppvuxna i Södertälje kommun får vara med och spela. Eller kanske än mer absurt, att man ska följa en politiskt bestämd regelbok istället för de vanliga hockeyreglerna och best-practice inom sporten.

Vi inom POSK är självklart för demokrati och medlemsinflytande. Vi stod till exempel till skillnad från socialdemokraterna bakom beslutet att öppna upp för 16-åringar att få rösta. Men det finns alltid saker som inte kan bestämmas genom majoritetsbeslut. En ishockeyklubb kan till exempel inte sluta spela ishockey, då är det inte längre en ishockeyklubb. Och en kyrka kan inte sluta tala om Jesus, om synd, kärlek, förlåtelse och det eviga hoppet. Läs igenom vad Johnsson och Jacobsson i sin artikel skriver om vad socialdemokraterna vill göra för kyrkan. Det är bra saker som vi i stort ställer oss bakom. Men inte en enda gång talar de om kyrkans uppdrag att göra alla folk till Jesu lärjungar. Utan detta upphör kyrkan att vara kyrka, kvar blir endast en hjälporganisation bland andra med alldeles för många k-märkta byggnader att sköta om.

För det andra kan vi försäkra väljarna att vi på våra listor har personer som i den vanliga politiken sympatiserar med de rödgröna. Att dessa inte också sitter i kommunfullmäktige kan bero på att det socialdemokratiska partiet förbjuder sina medlemmar att i kyrkovalet ställa upp för någon annan lista än deras egen. Flera modiga socialdemokrater har runt om i Sverige blivit fråntagna sina kommunpolitiska uppdrag då de valt att ställa sig på obundna listor i kyrkovalet.

I kyrkovalet den 15 september i höst har du som kyrkotillhörig möjlighet att bestämma kyrkans framtid. En röst på POSK är en röst för att kyrkan ska fortsätta vara en kyrka som både förmedlar det kristna budskapet och verkar för ett gott samhälle.

Gustaf Bengtsson, ordförande POSK Södertälje
Ulf Sundblad, gruppledare POSK Södertälje

Gustaf Bengtsson from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Skrivet av

Två POSKare från Södertälje skriver på Kyrkans Tidnings debattsida 20 juni 2013.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Vi rekommenderar ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan, anser veckans debattörer.

Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet

Gustaf Bengtsson sitter också för POSK i kyrkomötet.

Från POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

 

 

Två tunga argument mot partival i Svenska kyrkan

Skrivet av

Två tunga argument mot partival i Svenska kyrkan

Under rubriken ”Viktigt kyrkoval” (LT 17 april) argumenterar Henrik Munck af Rosenschöld (C) för partival i kyrkan från utgångspunkten att främsta invändningen mot allmänpolitiska partier i kyrkovalet skulle vara att de inte är ”trovärdiga”. Men frågan om trovärdighet är knappast den vanligaste invändningen mot partiernas roll i kyrkovalet.

Den främsta invändningen mot att driva kyrkopolitik utifrån allmänpolitiska partilinjer är förstås densamma som för vilken annan svensk folkrörelse som helst, den handlar om att partierna inte har sin relevans inom kyrkan. Partier har en viktig roll i samhällsdebatten och för det demokratiska inflytandet i stat, landsting och kommuner. De har bildats utifrån olika ideologiska uppfattningar om hur stat och samhälle ska organiseras.

Men varje organisation och folkrörelse har sina egna frågor och problemlösningar. På en konsum- eller LRF-stämma, eller i den lokala idrottsföreningen skulle nog ingen drömma om att kandidera till styrelsen med argumentet ”rösta på mig för jag är socialdemokrat / centerpartist, och därför lämpligast att sitta i styrelsen”. Föreningsmedlemmarna skulle antingen bli upprörda – eller möjligen skratta ut den som argumenterade så.

Men i kyrkan förväntas människor rösta på vissa allmänpolitiska partier utifrån partisympatier i de allmänna valen, trots att partiernas politiska agendor totalt saknar relevans för kyrkans frågor. Detta är en mer och mer otidsenlig kvarleva från tiden då Svenska kyrkan var statskyrka. Den tiden är förbi, det borde även centern kunna inse.

Vad ger centerns näringspolitik, företagarinriktning eller socialpolitik för vägledning om hur Svenska kyrkan ska möta utmaningen att föra ut sin kristna tro och svara på de andliga behoven bland dagens människor? (Och är det Stureplanscenterns ultraliberalism eller landsbygdscenterns mer konservativa hållning som gäller i kyrkan?) Bristen på relevans för kyrkans frågor är det främsta argumentet emot partipolitiken i kyrkan.

Det andra tunga, och nog så viktiga, argumentet mot partipolitiken handlar inte om kyrkomedlemmarnas röstande, utan om möjligheterna att engagera sig och ta ansvar som förtroendevald. Kyrkan behöver, liksom alla andra folkrörelser, i sina beslutsorgan ha engagerade medlemmar som är förankrade i verksamheten och därigenom kan kyrkans egna och speciella frågor och problem.

Det finns hundratusentals sådana medlemmar. Gudstjänstbesökare, körsångare, kyrkvärdar, aktiva i internationella grupper, hembesöksgrupper med mera. Men bara en bråkdel av dessa är medlemmar i politiska partier, färre än fem procent. Det blir en väldigt smal rekryteringsbas för kyrkliga styrelser och andra beslutsorgan – och riskerar att leda till ett slags politiskt elitstyre. För att vi ska kunna tillvarata kunnande, engagemang och skaparkraft hos de övriga 95 procenten behövs något annat än politiska partier som grund för de kyrkliga valen.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, finns till för att de 95 procenten ska kunna ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan utan att knyta detta till ett allmänpolitiskt parti. POSK tar ställning helt utifrån medlemmarnas kyrkliga erfarenheter och visioner för framtiden.

Vårt program kan läsas på vår webbsajt, www.posk.se. Ett delmål är att på sikt medverka till ett kyrkligt valsystem där engagemang och kunnande är i centrum, snarare än partipolitiska etiketter.

Lars-Gunnar Frisk
Styrelseledamot i POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.

Flera nya grupper i Luleå stift

Skrivet av

I vår radda av nya grupper hälsar vi ett varmt välkommen till följande grupper i Luleå stift.

De senaste två veckorna har det ju blivit klart med tre nya POSK-grupper i Luleå stift:

• Gällivare pastorat
• Nederluleå församling
• Hörnefors församling

I februari bildades även en ny POSK-förening i Skellefteå pastorat, där tre POSK-grupper och tre andra obundna grupper gått samman. Därigenom kommer POSK att finnas representerade i två församlingar där vi tidigare inte haft grupper: Kågedalens församling och Jörn-Bolidens församling.

Även dessa grupper hälsas välkomna i POSK-gemenskapen.

Varför sekulära partier i kyrkan?

Skrivet av

Irene Gustafsson (S) skriver i Norrländska Socialdemokraten den 8 februari. Lars-Gunnar Frisk (POSK) svarar, men det svaret har inte tagits in i tidningen, trots påstötningar. Därför publicerar vi svaret här.
Den 8 mars publicerar Irene Gustafsson ett nytt debattinlägg i NSD. Det inlägget skrev vi om på bloggen, som du kan läsa här "Ja, det spelar roll vilka som styr">>

Svar till Irene Gustafssons ”Manifestet provocerar” (NSD 130208)
Varför sekulära partier i kyrkan?

Irene Gustafsson (s) i Boden har i inlägg på Norrländska Socialdemokraten (NSD:s) ledarsida 8/2 ondgjort sig över ”elaka angrepp” på SAP:s valmanifest inför årets kyrkoval.

I sitt försvar av manifestet gör hon det enkelt för sig genom att bunta ihop kritikerna så här: ”POSK, M, m fl borgerliga nomineringsgrupper”. POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är inte en borgerlig grupp, det vet Irene Gustafsson mycket väl.
POSKs medlemmar har olika uppfattningar i allmänpolitiska frågor – somliga är politiskt aktiva, från vänster till höger, men de flesta är inte det.

Vi uppmuntrar våra medlemmar att ta ansvar i samhället – till exempel i politiskt arbete – men vi anser inte att politiska uppfattningar om samhället är relevanta för engagemanget i Svenska kyrkans beslutande församlingar.

POSKs vill vara ett alternativ för dem som utifrån sin kristna tro vill ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan utan att knyta detta till de allmänpolitiska partierna.

Irene Gustafsson gör en poäng av att (s)-manifestet ”provocerar”, och tar det som bevis för att det är bra. Det är svårt att se logiken i detta. Betyder frånvaro av kritik att ett program är dåligt? Även ett bra program kan väl mötas med tystnad?

Det som känns märkligt för många som inte tillhör S, C eller Sverigedemokraterna (de partier som ställer upp i kyrkovalet) är att partistyrelsen (i SAP:s fall) i ett sekulärt parti antar en plattform som talar om vilken inriktning en kristen kyrka ska ha.

Partistyrelsen företräder ju även frikyrkliga medlemmar, muslimer och ateister – men bara Svenska kyrkan ”föräras” partiets uppmärksamhet på detta sätt. Det har säkert att göra med arvet från statskyrkotiden, men det borde vara dags även för (s) att dra konsekvenserna av att Svenska kyrkan nu är en fri kyrka!

S-manifestet riktar sig väl mest till de egna medlemmarna, och syftar till att genom kyrkovalet i höst mobilisera dessa inför riksdagsvalet 2014. Kanske de känner sig hemma i allmänpolitisk retorik om ”ökande klassklyftor”. Annars kunde man vänta sig att ett program för en kristen kyrka skulle nämna något lite om tron på Gud som kyrkans grund. Men det kanske stöter bort någon väljare?

Inte ens det annars populära uttrycket ”andlig välfärd” fick plats den här gången …

Lars-Gunnar Frisk, Umeå. Ordf. i POSK i Luleå stift.

Därför är det orimligt med politiska partier i kyrkovalet

Skrivet av

I år är det kyrkoval. Som ett resultat av överläggningarna mellan kyrkan och staten innan relationerna förändrades år 2000 och kyrkan blev fri har vi ett valsystem som förutsätter att kandidaterna organiserar sig i partier, fast de kallas nomineringsgrupper.

Det finns i stort sett tre slags nomineringsgrupper:
• Allmänpolitiska partier som ställer upp under eget namn. Det finns tre sådana och det är Arbetarepartiet — Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

• Grupper som härstammar från ett allmänpolitiskt parti. Några har behållit moderpartiets namn; Kristdemokrater har bildat Kristdemokrater för En levande kyrka, Miljöpartister har bildat Miljöpartister i Svenska kyrkan, Vänsterpartister har bildat Vänstern i Svenska kyrkan, och några har släppt sitt gamla namn; Folkpartister har bildat Fria liberaler i Svenska kyrkan och Moderater har bildat Borgerligt alternativ.

• Grupper som har bildats inom Svenska kyrkan. POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan är det största och äldsta, och vid de senaste valen har grupperna Öppen kyrka – en kyrka för alla och Frimodig kyrka tillkommit.

Dessutom finns det många lokala nomineringsgrupper som bara ställer upp på enstaka platser, och dessutom ett stort antal samlingslistor med kandidater från flera grupper.

De allmänpolitiska partierna hävdar att det är bara när man röstar på dem som man kan veta vad man får, eftersom de har en känd ideologi.

De kyrkliga partierna tycker å andra sidan att det är fel att låta politiska partiorganisationer bestämma i en fri kyrka. Alla är överens om att människor med samhällspolitiskt engagemang också behövs som förtroendevalda i kyrkan, frågan gäller vad som då ska vara grunden för deras kyrkopolitiska uppdrag.

POSK skriver i sin Vision och program:
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. De allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Frågar man folk som inte är så involverade vad de tycker så blir det spontana svaret oftast att partipolitik inte hör hemma i kyrkan, man vill varken att kyrkan ska ägna sig åt det eller låta sig styras av det. Därför är det orimligt i att rösta på en grupp som inte har med kyrkan att göra i ett kyrkoval.

Här är några argument mot de allmänpolitiska partiernas deltagande i kyrkovalet:
• Fler än de som är med i ett allmänpolitiskt parti ska kunna ta ansvar i kyrkan och alla är välkomna i POSK, naturligtvis även de som är samhällspolitiskt engagerade
• Politiska ideologier ger inte svar på kyrkliga frågor, det gör däremot POSKs program
• Partipolitik hör inte hemma i kyrkan, lika lite som i en idrottsförening, medan POSK kommer inifrån våra gudstjänst- och församlingsgemenskaper

Däremot går det knappast att hitta några hållbara argument för det nuvarande systemet. Utvecklingen går åt rätt håll, allt fler röstar på de rent kyrkliga nomineringsgrupperna i varje val, och även inom de politiska partierna själva ifrågasätts alltmer varför man ska ställa upp i kyrkovalet.

Mats Rimborg
ordförande POSK i Göteborgs stift

 I dag är det precis två månader kvar till alla kandidatlistor ska vara inne på stiftskansliet. Har ni haft era nomineringsmöten? Vill ni starta en ny POSK-grupp?

Hör av er till någon av våra informatörer>> så hjälper vi er!

Foto: Lars Ekblad textobild.se


Arkiv
Kategorier