Öppenhet, närvaro, hopp

I dag är det tredje söndagen som SVT sänder gudstjänster från Biskopsgårdens kyrka.

I veckan skedde det vansinniga skottdåden i Biskopsgården. Inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, på Vårväderstorget.

Kyrkoherden Kristian Lillö har skrivit på sin blogg Prosten Lillös tankar>>. Han skriver:

Men nu ligger svart slöja över älskat Vårväderstorg i Biskopsgården. Människor står förlamade. Hemma sitter familjer i otröstbar smärta. På torget knäböjer människor en efter en, med blommor där dåden hände igår.
Gråter, stirrar tomt. Ja idag har det varit en lång sorgens dag.
Uppförsbacke. Några talar om att flytta, bort.
Men i allt som nu sker, ber vi torgets Gud om hjälp så att människor vågar och vill stanna kvar.
Att torgets Gud ger ny kraft. Att ögon öppnas än mer. Att nolltoleransen mot våld och vapen blir en självklarhet.
Att alla goda krafter fortsätter kämpa. Att relationer stärks. Att
torget får en ny vår – och sorg får förbli sorg och aldrig förvrids till
hämnd.

Jag har nu under eftermiddagen tittat på gudstjänsten från Biskopsgården (eftersom jag var i min kyrka på förmiddagen).

Eftersom dessa hemska dåd har hänt precis bredvid den kyrka som TV-gudstjänsten sänds ifrån så tänkte jag att man borde säga eller göra något när gudstjänsten sänds. Att vara närvarande, öppen och inge hopp.

Nu vet inte jag om något sas precis innan gudstjänsten började sändas. Det var i alla fall inte med något på SVT-play.

Det här är ett problem! Det är ett stort problem att gudstjänsterna spelas in så lång tid i förväg att när det händer akuta saker så märks det inte i gudstjänsterna. Det blir inte bra! Jag har gjort samma reflektion vid ett annat tillfälle. Jag tror att det hade hänt något i Malmö (tror att det var radiogudstjänsten den gången). Det fanns ingen kommentar eller koppling till det som hänt i veckan den gången heller.

Hur kan och ska vi hantera detta? Jag tycker det är ett stort problem!

Jag återvänder till ett förslag som jag har drivit under många år (och nu vill jag vara tydlig med att detta är mitt förslag och inget som står i POSKs program eller som POSK har drivit).

Jag tycker Svenska kyrkan ska ha en egen radio och/eller TV-kanal. I dag finns det en mängd olika möjligheter att synas och finnas till för medlemmarna. Kyrkan borde använda sig av alla kanaler som finns tillgängliga, tycker jag!

Många i vårt avlånga land har endast "pyjamas"kyrkan (som vi kallar TV-gudstjänsten hemma) som sin enda församling. Därför måste även den kyrkan vara aktuell, öppen, närvarande och hoppingivande.

Jag tycker därför inte att det funkar så bra när en församling går in och gör fyra veckor gudstjänster (på två dagar) och sätter in alla klutar på körer och musikaliska inslag – jag saknar regelrätt undervisning.

Nej, det här tål att tänka över. Det klingar falskt när vi inte kan visa att vi är närvarande i vardagen när den händer. (Och jag vet att det händer saker och sker möten i Biskopsgården och Lundby församling)

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande
gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande
församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en
gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

 Uppdaterad 23 mars

Kyrkans Tidning: Lundby församling möter statsministern>>

Demokrati på olika sätt

I dag skulle jag kunna berätta om besöket hos POSK i Härnösands stift. Jag har i dag varit med på deras årsmöte i Östersund. Vi pratade om hur kyrkovalsarbetet pågår under hela mandatperioden. Hur vi kan organisera oss, om föreningar och hur viktigt det är med nätverken.

Eller så kunde jag kunna tipsa om det spännande podprogrammet som jag hittade på Sveriges Radio. Det är Musikmagasinet som sänder en serie som heter "Heliga hits>>"

Heliga hits tar avstamp i musiken som ackompanjerar de heliga festerna och högtiderna och ger plats åt de heliga hitsen – den religiösa musiken som sipprat ut i de sakrala rummen.

Men jag tänker inte skriva något mer om detta. I stället vill jag dela med mig av Svenska Kyrkans Ungas video där de förklarar förslaget om förändrade årsmötesreformer som de ska besluta i augusti på sitt stora årsmöte.

Jag tycker Amanda och Johan från Svenska Kyrkans Unga är lysande duktiga och det här ger gott hopp om god återväxt inom den kyrkliga demokratin. Vi är många som har tagit vägen över ungdomsrörelsen innan vi började som förtroendevalda i kyrkan. De årsmöten som jag varit med på som Svenska Kyrkans Unga ordnat har imponerat på mig, varje gång.

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn – och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga
ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkanbehöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Hur blir vi angelägna?

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

Vad händer med kyrkohandboken?

I fredags skedde ett samråd (eller vad det nu var) med en grupp om kyrkohandboken.

Kyrkans Tidning beskriver mötet: KYRKOHANDBOKEN: Fortsatt hård kritik från musikerna>>

Det var tydligen oklart för dem som var där i fredags varför de var där och med vilket mandat. Så en större del av mötet hade ägnats åt att göra det klart.

Men att säga att det är ett svagare förslag nu än förut var nog att ta i för mycket. Det finns ju inget förslag ännu – meningen är ju att det ska revideras utifrån remissvaren och det ska göras ett omtag.

Solveig Ininbergs som är huvudprojektledare för handboksarbetet har i princip bara börjat. Hon håller på att "samla ihop" hela projektet med kyrkohandboken och få en överblick över arbetet.

Här hittar du information på Svenska kyrkans webbsidan med artikelarkiv, tidsplan och hela remissen.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

Ett sjungande folk

POSKs kyrkomötetsgrupp är i Oslo på studieresa och egna överläggningar.

Vi var och träffade personal på Norska kyrkans kyrkokansli igår fredag. Samt träffade en kyrkoherde i en lokal norsk församling. Vi har fått mycket input och mycket tankar och idéer.

Mycket är likt och vi kan lära av varandra. Både vad som är bra och kan göras likadant – och sådant som inte gått lika bra och som man kan undvika.

Vi har våra egna överläggningar och då är vi i Svenska kyrkan i Norge och har också fått veta hur den församlingen verkar och vad den gör. Samt historien om hur man under andra världskriget dagligen delade ut soppa till barn och behövande. Som mest delade man ut 6700 portioner om dagen.

Vi fick också höra om vad som hände under terrordådet den 22 juli 2011. Svenska kyrkan var då helt tom, flyktbilen var parkerad precis utanför kyrkan. Alla fönstren i kyrkan krossades. Nu sitter det nya fönster där.

Jag ska försöka skriva mer om detta om det blir tillfälle.

Men jag vill dela psalmsången från i morse. Morgonpsalmerna sjöngs både enstämmigt och fyrstämmigt.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

PS På kvällen passar vi på att sjunga med när vi tittar på Mello på storbildskärm på Svenska kyrkan.

En ny psalm varje vecka!

Bilden föreställer deltagarna i Anders Frostenssons psalmskola. Foto från Maria Löfbergs blogg.

Bertil Murray, präst och ledamot och gruppledare i kyrkomötet (Frimodig kyrka) berättar nedan om sitt spännande psalmprojekt. En ny psalm till varje vecka från och med påskdagen.

Vid den fördjupade psalmskolan* förra året fick vi deltagare stråla samman med musiker. Vår uppgift var att i förväg skriva en pingstpsalm som sedan också i förväg tonsatts av en av de medverkande musikerna. På plats i Hjo fick vi möta varann, lyssna och reflektera och pröva ett fortsatt samarbete, både så att fler texter tonsattes och så att vi fick textsätta en färdig melodi av samma tonsättare/musiker.

Det senare svårt men mycket lärorikt. För min del sammanfördes jag med Maria Löfberg, kyrkomusiker i Morups församling vid Falkenberg. Det var en väldigt givande samverkan som ledde till fortsatta kontakter och delande av texter och musik per mail.

Så småningom väckte Maria tanken att vi skulle samverka om ett riktigt stort projekt som hon länge tänkt på, att skriva en ny psalm för kyrkoårets alla söndagar.

Vi har nu bestämt oss och kommer att ta oss an utmaningen med början på Påskdagen och ett år framåt. Skulle vi misslyckas så är det inget mer med det. Vi gör det för vår egen glädjes skull och i tron att psalmerna kan bli till inspiration och välsignelse i många församlingar. Några kommer kanske med fördel att framföras av kör, andra naturligt som församlingssång.

Stil och karaktär kommer antagligen att variera kraftigt. Det som Maria hittills tonsatt spänner över ett fält från hårdrock till Bäck.

Psalmerna kommer att finnas tillgängliga för fritt bruk under aktuell söndag genom att såväl ljudfil som not- och textfil kommer att finnas utlagda på Marias hemsida, "Musik av Maria Löfberg" under rubriken "Veckans psalm" http://www.septema.com/veckans-psalm.html

www.septema.com

Bertil Murray

*Psalmskolan drivs av af-stiftelsen, Anders Frostenssons sätt att understödja fortsatt psalmskrivande i Sverige. Stiftelsen har i fyra omgångar erbjudit en tvåårig utbildning (i form av 6 seminarietillfällen à tre dagar med mellanliggande hemarbete) som ett stipendium till psalmskrivare. Deltagarna i dessa fyra omgångar erbjöds därefter att söka till en fördjupningsomgång med motsvarande upplägg. Det är denna omgång som pågår nu och där jag mötte Maria Löfberg.

Skolan avslutas i maj, varefter en ny nybörjargrupp kommer att tas in 2016. Mer information finns på http://www.andersfrostenson.com/

Frimodig kyrkas blogg: En helt nyskriven psalm i veckan>>

Foto: Maria Löfbergs blogg – psalmkursen samlad sommaren 2014

 

 

Ur POSK vision och program:

Musiken i kyrkan är ett redskap för att utforska, förmedla och fördjupa
tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd. Musiken är en
viktig del i vårt gudstjänstliv och tillför en dimension som förstärker
och förtydligar evangeliet om Jesus Kristus.

Sveriges Kyrkosångsförbund är Sveriges i särklass största körorganisation och körsång är en av Svenska kyrkans största ungdomsverksamheter. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet. POSK vill med kraft verka för att stärka musiken i församlingarna.

Verbum Novum

I torsdags fick Henriette Zeuchner, VD för Verbum och Berling Media priset MegAward 2015>>.

Motiveringen lyder:

"Mottagaren av MegAward 2015 är nytänkandet personifierad. Var årets vinnare än har befunnit sig i medielandskapet har hon inte bara identifierat de möjligheter som ny teknik erbjuder. Hon har även sett till att förverkliga dem. MegAward 2015 går till Henriette Zeuchner, som visar att det inte bara är de allra största medieaktörerna som ligger i utvecklingens framkant."

Vad har då Verbum och Berling media gjort? Jo, de har tagit fram ett verktyg som kan hjälpa församlingarna att göra snygga och prydliga agendor till söndagens gudstjänst. Psalmboken, gudstjänsthandboken, evangelie – och kyrkohandboken – allt finns i verktyget och kan kombineras.

Så här beskriver Verbum det själva:

Verbum Novum Gudstjänst from Verbum on Vimeo.

Flera motioner har passerat Kyrkomötet med en önskan om digitalisering av kyrkans böcker. Eftersom Verbum (av någon outgrundlig anledning) har ensamrätt på de här kyrkliga böckerna så har kyrkan varit beroende av att förlaget tagit initiativ. Och det har man nu alltså gjort.

Jag hoppas att det är ett bra program och att många församlingar och användare går samman för att på det sättet få ner priset på verktyget.

Här kan du läsa mer om Verbum Novum>>

Hjärtats nycklar

I helgen har jag varit i Umeå. Dels för att jobba och planera med POSKs informatör Lars-Gunnar. Dels för att jobba och planera med kyrkomötets presidium och kansli.

Kyrkomötets presidium valde att lägga mötet i Umeå eftersom Umeå i år är kulturhuvudstad i Europa och i helgen så hade en kyrkopera premiär. Kyrkoperan fick 2012 Svenska kyrkans kulturstipendium.

Operan heter Hjärtats nycklar och bygger på Martin Lönnebos bok med samma namn. Librettot är skrivet av Ylva Eggehorn, tonsättare Peter Bruun och regissör Patrik Sörling.

Det var en fantastisk opera. Utspelad i kyrkorummet med de fördelar men också begränsningar som det innebär.

Jag fick möjlighet att gå på föreställningarna både på lördagen och söndagen, vilket var fint. Lördagen inleddes också med ett teologiskt samtal i två timmar där Martin Lönnebo, Ylva Eggehorn, Peter Bruun och Patrik Sörling berättade om arbetet med operan och boken. Otroligt spännande.

Har ni möjlighet så skulle jag rekommendera att gå på operan. Den tar bara 1 timme och 10 minuter.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/kultur/snart-premiar-pa-martin-lonnebo-opera

Svenska kyrkan Umeå: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkaochsamhalle/opera—hjartats-nycklar

Uppdaterad 9 oktober
Svenska kyrkan: http://blogg.svenskakyrkan.se/kultur-i-kyrkan-2014/2014/10/08/varldspremiar-av-hjartats-nycklar/

Piteå kyrkopera: http://www.nll.se/sv/Kultur/Musik/Norrbottensmusiken/Pitea-Kyrkoopera/

Kyrkomötesbubbla

Jag ser i mitt sociala medie-flöde att bok och biblioteksmässan i Göteborg håller på att dra igång. Flera personer i flödet säger sig lämna verkligheten och nu gå in i "bokmässebubblan".

Vi som befinner oss i Uppsala och kyrkomötet befinner oss istället i "kyrkomötesbubblan".

Just nu pågår utskottsarbetet. I åtta utskott sitter ledamöterna och diskuterar de olika motionerna och skrivelserna som de fått på sitt bord. Det blir delanden, tyckanden och ibland debatteranden. Och till slut kommer utskottet fram till ett gemensamt förslag som de lägger fram för kyrkomötet. Debatten och besluten ska tas i november.

Vi är i nya lokaler och det är mycket som är nytt för oss alla – inte bara de nya ledamöterna. Det är spännande och ibland stöter vi på lite hinder. Men kyrkokansliet gör sitt bästa för att hjälpa till med allt praktiskt.

Det är spännande eftersom vi kommer från olika delar av Sverige och har med oss en massa olika erfarenheter. Det blir möjligheter att dela med sig och nätverka i pauser och måltider.

Kyrkohandboksförslaget har fått en del medial uppmärksamhet. Det är ingen fråga som ligger på kyrkomötets bord just nu – men i morgon är det redan bestämt att vi ska ha ett seminarium om hur arbetet fortskrider och sedan samtal i utskotten om kyrkohandboken, innan utskotten upptar sina förhandlingar igen.

I dag passade vår kyrkomötesgrupp på att ta ett foto. Det är rasande kallt i Uppsala och vi frös – men så här ser vi ut!

Alla offentliga förhandlingar (vilka inte är så många under denna session) kan du se här>>

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

 PS: 2017 har vi flyttat kyrkomötet så att det inte krockar med bok och biblioteksmässan – så då kan vi gå in i båda bubblorna!

Hur väl förberedd?

Något som är värt att göras är värt att göras ordentligt!

Det är väl en bra devis – men tyvärr är det allt för oftast som vi kyrkan tror att vi kan göra saker bara på känn. Att vi bara genom att vi är så snälla eller har varit med några gånger vet hur man gör. Vet hur man läser en text, förstår hur man går i en procession, bär ett kors eller en evangelieprocession. Att det aldrig behöver övas.

Jag fick höra historien om prästen som var lite irriterad när en av kyrkvärdarna/gudstjänstvärdarna skulle läsa texten. För kyrkvärden ville ha texten minst fyra veckor i förväg. Och sedan ringde kyrkvärden flera gånger till prästen och frågade "hur uttalar man det här?" eller "Varför står det så här? Vad innebär det?"

Och prästen tyckte det var lite jobbigt. Istället för att se vad som hände. Nämligen att den här personen verkligen tog sitt jobb på allvar, förberedde sig och hade bibelstudie över texten i fyra veckor!

Den här historien fick mig att tänka på hur vi gör.

Sen fick jag höra en annan historia om den fullständiga irritationen som en person kände vid gudstjänsten när det visade sig att prästen kom till gudstjänsten och endast hade några stödord för predikan och sedan "svamlade" ihop en predikan som var så lång, så lång. En predikan som oftast inte gav någonting. Det har slutat med att den personen bytt gudstjänstkyrka. För irritationen blev för stor!

Något som är värt att göras är värt att göras ordentligt!

Självklart ska vi våga göra spontana saker. Självklart!

Men om vi kommer till jobbet och chefen ska hålla ett möte och är dåligt förberedd – är vi inte lite irriterade då? Om vi kommer till konserthuset och upptäcker att orkestern inte förberett sig – blir vi inte lite irriterade då? Och när vi kommer till kyrkan och upptäcker att gudstjänsten går på rutin, utan inlevelse eller att de som på olika sätt tjänstgör inte fått öva eller känner sig säkra i sina roller (det kan vara svårt att höra textläsaren, man vet inte åt vilket hålla man ska gå) – blir vi inte irriterade då?

Jag blir det – jag vill givetvis försöka göra mitt bästa. Och jag vill, när jag firar gudstjänst, också känna att jag får vila i en gudstjänst som är väl förberedd, där alla har har möjlighet att öva och förbereda sig och känner sig säkra.

För – är något värt att göras är det värt att göras ordentligt.

Och gudstjänst är verkligen värt att göras – utan gudstjänst ingen kyrka!