Gudstjänst för vem?
I dag har jag varit på huvudgudstjänst i en församling som invigde en vandring med frälsarkransen inne i kyrkan.
Ett mycket bra tänk. En liten folder som berättar om de olika pärlorna och var man kan hitta dem. En liten kort text och en liten bön för varje pärla och ställe i kyrkan. Väldigt bra tänk.
Och i dag var det alltså en "Frälsarkransgudstjänst med mässa". Prästen ledde gudstjänsten och mellan de pratade partierna i gudstjänsten så sjöng kören. Det är en fantastiskt duktig kör och allt var mycket genomtänkt.
Men jag kände mig exkluderad. Det kändes som att vara på en konsert med kören med lite gudstjänstinslag. Vi fick inte sjunga en psalm. Vi fick endast vara med och sjunga två mässånger.
Nje – det här var inte en gudstjänst som var i min smak. Men jag tror säkert att det var många som uppskattade den.
Men kära vänner – det här är ju detta som är styrkan och glädjen över den härliga mångfald av gudstjänster som vi i Svenska kyrkan kan erbjuda! Att det finns gudstjänster som passar en massa olika människor – allt i Svenska kyrkans ordning.
Så – den här gudstjänsten var inte min "kopp av te" som man skulle kunna säga. För jag vill vara involverad. Jag vill sjunga och delta på en huvudgudstjänst. Men jag är glad över de duktiga musikerna och för gudstjänsten i alla fall.
Därför är också den kommande kyrkohandboken så viktig – så att jag kan känna igen mig i gudstjänsten – även om den är annorlunda än jag brukar vara med om.