Annandag jul

Apostlagärningarna 6:8-15

Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: ”Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.” Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.

Juldagen

Lukasevangeliet 2:1-20 

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

 

Julnatten

Jesaja 9:1a, 2-7 
Natten skall vika där ångest nu råder.
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Julhälsningar från biskopar

Här kommer några videojulhälsningar från Luleå stift i norr till Lunds stift i söder.

 

Från Luleå stift och biskop Hans

 

Kort och koncist från Karlstads stift och biskop Sören

 

Från Skara stift och biskop Åke

 

Från Göteborgs stift och biskop Per

 

Hälsning från biskop Fredrik Växjö stift

 

Från Lunds stift och biskop Johan

 

Sist ut i raden en hälsning från ärkebiskop Antje

Herden, vår vän

En herde med en flock med får

Tankar för helgen från Emma Hedlundh

Många av oss har kanske aldrig sett en herde, ändå samtidigt verkar bilden av herden ha fått fäste hos oss. Vi kan ta till oss den och förstå vad den står för utan att ha en verklig referens. Kanske kan vi det just för att flera av Bibelns texter så målande beskriver herdens uppdrag. Vi lär oss att herden är någon som vaktar och vallar, som vårdar och tar om hand, som känner sina får och ger dem allt de behöver, som letar upp den som är bortsprungen och som ger sitt liv för fåren.

Ibland känns herdebilden problematisk. Det främsta skälet kan vara att vi i dag inte har någon relation till vad det är att vara herde, men det lyfts också fram att dagens människor skulle ha svårt för bilden för att vi lever i en så individualistisk tid, där detta att höra till en flock som vallas runt, att bara vara en i mängden, är något av det värsta vi kan tänka oss. Det ligger nog något i det – vi vill bli sedda som de unika personer vi är – men jag tror att det inom de flesta av oss också finns en längtan efter att tillhöra en gemenskap, att få vara en del av något större och att få betyda något för andra.

Det finns en trygghet i vetskapen att vår herde, Jesus Kristus, känner var och en av oss, och att han alltid håller oss i sin hand. Han ger oss frihet, låter oss utforska okända marker och följa spår som leder bort från honom, men han tappar aldrig kontakten med oss och vänder oss aldrig ryggen. Även om vi själva kan känna oss vilsna låter han oss veta att han och flocken är vår fasta punkt, den trygghet vi alltid kan återvända till.

I Psaltaren 23 läser vi: Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig…

Jag tror att vi behöver leva i vad den här psalmen faktiskt säger. Våra liv är komplexa, vi lever på ett eller annat sätt ständigt i skärningspunkten mellan gott och ont, mellan glädje och sorg, och många av oss kämpar, med oro, sjukdom, ekonomi, relationer. Den Gud jag tror på kommer inte att lämna oss ensamma i den kampen.

Gud har givit oss Jesus, och Jesus leder oss till lugna vatten där vi får vila. Han ger oss kraft och följer oss in i det allra mörkaste, och när inga andra utvägar finns kvar, ger han sitt liv för att vi ska få del av det eviga livet. Han går in i gravens mörker, håller sitt löfte att inte lämna oss ens där  – och kliver så ut i påskens ljus och visar att han är Messias, den som vi har hoppats på, och som nu har besegrat döden och i sin stora kärlek ger oss evigt liv.

 

Emma Hedlundh är präst i Bälingebygdens församling. Hon är en av POSKs tre ledamöter från Uppsala stift i kyrkomötet.

Annandag påsk

När jag var liten och var med i barnkören vill jag minnas att vi sjöng en sång om lärjungarna på väg mot Emmaus. Då hade jag inte riktigt förståelse för innebörden i texten men känslan i sången sitter kvar i mig fortfarande. Den börjar i vemod och byts mot glädje när de inser vem som går med dem till Emmaus. Jag letar febrilt i mitt minne efter textrader och melodislingor för att hitta vilken sång det kan tänkas vara men ännu inget resultat. Om du har något förslag på vilken sång det kan tänkas vara så tar jag tacksamt emot tips!

 

Läs mer om Annandag påsk på Svenska kyrkans sidor om påsken.

 

 

Påskdagen

Massor med ballonger som svävar iväg mot en blå himmel

Idag är det en glädjens dag. Kvinnorna som går till graven för att smörja den döde Jesus kropp med väldoftande oljor möts av en tom grav. Jesus är inte där!

Ängeln frågar ”Varför söker ni efter Jesus bland de döda?” och fortsätter ”Jesus finns mitt ibland er”. Det är därför vi är så glada idag. Jesus finns mitt ibland oss. Han lever och har uppstått från de döda.

Läs mer om Påskdagen på Svenska kyrkans sidor om påsken.

Påskafton

Dagens Luther:
”Vår tro är någonting udda – att jag ska tro att den där mannen som blev hängd [på korset] är Guds Son, fastän jag aldrig sett honom eller mött honom eller känt honom. Han är för mig som en sten placerad mitt i havet, en sten som jag inte vet någonting om utom det evangeliet säger:
Jag är Herren.
Nå om han säger så, så må det vara så!

Texten är hämtad från Dagboken med kyrkoalmanacka. Citatet i sin tur är hämtat från Luthers bordssamtal och översatt av Göran Agnell och Peter Strömmer.

Senare idag på påskaftonen. När dagen övergått till natt och vi närmar oss påskdagen firas påskmidnattsmässor, den gudstjänst som betyder mest för mig, runt om i världen. En mässa som börjar i mörker och stillhet för att sedan avslutas med glädje, ljus och fest. Jesus är uppstånden!

När jag går från kyrkan är jag alltid pigg och glad fast timmen är sen. Det är verkligen en annan känsla än på vägen dit, som kantas av den kvardröjande känslan av Jesus lidande och död på långfredagen. Jag vill ropa högt. Skratta och dela med mig av min glädje. Inser att det är nog inte så uppskattat när jag går mellan husen på kyrkbacken. Men skulle någon titta ut och se mig, skulle de nog förstå att där går någon som är lycklig. För jag känner alltid att det strålar om mig där jag skuttar fram i påsknatten!

Långfredag

Dagens Psaltartext:

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 22, vers 1 – 32

För körledaren. En psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
Dock är du den Helige,
till din tron stiger Israels lovsång.
På dig förtröstade våra fäder,
de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
— han är ju älskad av Herren.”
Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar från Bashan.
De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon.
Jag rinner bort likt vatten som slås ut,
benen lossnar i min kropp,
mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst.
Min mun är torr som en lerskärva,
tungan klibbar vid gommen.
Du lägger mig i gravens mull.
Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
Rädda mig undan svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
Rädda mig ur lejonets gap,
mitt arma liv undan vildoxens horn!

Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt!
Ty han föraktade inte den svage
och vände inte ryggen åt hans nöd,
han dolde inte sitt ansikte
utan hörde hans rop om hjälp.
Du är källan till min lovsång
i den stora tempelskaran.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
De betryckta får äta och bli mätta,
de som sökt sig till Herren får prisa honom.
— Må ni alltid vara fyllda av livsmod.

Hela jorden skall minnas vad som skett
och vända om till Herren,
alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
Ty kungamakten är Herrens,
han härskar över folken.
De som sover i mullen kan inte hylla honom,
de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.
Men jag lever för honom,
och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,
förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in.

 

Läs mer om Långfredagen på Svenska kyrkans sidor om påsken.