Bara en liten prick…

Skrivet av

Förra veckan presenterades olika twitterlistor. Listor som på olika sätt hade mätt och på något sätt försökte säga vem som var ”bäst” på twitter.

Den ena grafen är Twittercensus.

http://twittercensus.se/graph2015/#

Den mäter egentligen bara hur många följare man har och hur många man själv följer.

Här hittar du riksPOSK på den kartan

http://twittercensus.se/graph2015/pos/0.36839_0.4749_40

Den andra listan tittar istället på hur många hur twittrarna interagerar och pratar med varandra. Då blir det helt andra listor. (I den listan fanns POSK inte med).

Graf över samtal på svenska Twitter Q1 2015>>

Det spelar kanske inte så stor roll men jag tycker att vi som kyrka ska fundera på varför det är så få tydligt kyrkliga profiler som finns med på denna twitterarena. Och det gäller båda listorna.

Är inte detta en bra kanal att också bedriva mission och teologiska samtal? Som ett komplement till gudstjänster, bloggar osv?

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet.
(…)
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Kyrkosyn och ämbetssyn i förändring

Skrivet av

Erik Eckerdal, präst och forskare, skriver i senaste Svensk kyrkotidning (5/15) om "Sverige som egen kyrkoprovins – kyrko- och ämbetssyn i förändring".

I artikeln börjar han med att berätta om kyrkorätten, om biskopsämbetet före och efter reformationen och om biskopen i Sverige och i romersk katolska kyrkan. Vad som förenar oss och vad som skiljer oss.

Eckerdal avslutar hela sin artikel:

I en situation av splittring, vilken fortgår så länge kyrkorna inte är förenade, vilar ansvaret på de personer som vigts till
ett personligt utövat biskopsämbete att så långt det är möjligt realisera enheten i den ena, heliga, katolska och apostoliska kyrkan, så som båda kyrkorna bekänner sig vara. Detta kan ske mycket konkret. För ju längre två kyrkor står från varandra, desto större anledning att sammanträffa och gemensamt undersöka angelägna frågor. Som Metropolitbiskop av Uppsala kan ärkebiskop Stefans efterträdare ta ledningen och samla de evangeliska och romersk katolska biskoparna i norden till överläggning i frågor om pastoral- och sakramentalteologi, evangelisation, miljö, sociallära, familj och skola, barnens rätt till sina föräldrar, suicid, eutanasi och abort, för att nämna några frågor. Hur skulle ärkebiskop Stefan agerat?

Läs hela artikeln här, http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/skt.5-15erik.eckerdal.:

 

Ur POSKs vision och program>>:

Brokyrka

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

—————————

Erik Eckerdal är också POSKare i Uppsala stift.

Jag blev inte lugnad av beskedet!

Skrivet av

Jag läser i Kyrkans Tidning om styrgruppens möte om kyrkohandboken i onsdags den 10 juni.

Kyrkans Tidning: KYRKOHANDBOKEN Besked från styrgruppen: Kyrkokansliet har ansvaret >>

Jag kan inte säga att jag blev särskilt lugnad eller känner tillförsikt inför det som tidningen skriver. Styrgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) ska lämna ett förslag till slutgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) efter att kyrkokansliet arbetar med revideringen. Vaddå kyrkokansliet? Vem då?

Har Dag Tuvelius (som skulle jobba med information om kyrkohandboken) fått något tydligt uppdrag hur processen kan bli genomskinlig? Hur hämtar man upp synpunkterna? Eller är "kontoret stängt" nu och några tjänstemän sitter och filar på en produkt i sommar som ska lämnas till "slutgruppen" i september?

Varför står det ingenting på kyrkohandbokens webbsida?

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Maria Löfberg, organist i Morup, skriver på Kyrkans Tidnings debattsida (24/15) så här:

Jag skulle gärna vilja förklara för biskopen och styrgruppen, eftersom jag har varit på möten som de inte varit på. Jag har följt med genom hela protesthanteringen, varit en av de tio representanter som besökte ärkebiskopen i höstas och har deltagit i en del av vårens möten, som det refereras till i ert svar. Ni (antagligen inte du och styrgruppen, eftersom ni inte var där) känner inte igen bilden att vi inte kunnat diskutera våra viktiga frågor, och det beror på att de möten vi kom till var strikt förberedda och på våra konstruktiva förslag svarade projektledarna att ”det har vi inte mandat att tala om här” eller ”det är inte meningen att denna grupp ska behandla det”.

Ni känner inte igen bilden därför att ni hade fullt upp med att hindra oss att säga det vi ville, nämligen att arbetet med handboken bör starta om från en betydligt tidigare punkt för att handboken ska ha en chans att bli användbar och brett förankrad i Svenska kyrkan. Det har funnits alla möjligheter att påverka, skriver ni.

Sanningen är att nej, det har inte funnits det minsta utrymme att påverka i dessa minutiöst förberedda möten, där det skulle provsjungas lätt omarbetade, redan färdigställda revideringar av tidigare försökshandboksinnehåll.

Jag kan inte se att styrgruppen med biskop Eckerdal tar upp dessa frågor mer än att de diskuterat kritiken med inte kommer att ändra arbetsformerna.

Om detta innebär att kyrkohandboksförslaget kommer att bedrivas i, som det känns för oss som är utanför kyrkokansliet, hemligt rum är jag rädd att förslaget kan vara hur bra som helst – det kommer ändå att få stora problem när det ska ut i verkligheten.

Men nu ska jag tänka positivt – jag ger arbetet en eller två veckor till. Om jag sedan kan se att webbsidan har uppdaterats med relevant information, om jag kan se att de tydliga uppdragen som de olika arbetsgrupperna har, om jag kan se att man förstår och att man tar till sig och lyssnar på (vilket inte behöver betyda att man ska ändra på allt eller göra som kritikerna säger) kritikerna – då kan jag börja känna mig lugn.

Men innan dess behåller jag mig rätten att faktiskt ställa mig skeptiskt och kritisk till processen och det slutresultat som ska beslutas på kyrkomötet 2017.

Mer empatisk än en femteklassare?

Skrivet av

I dag har vi en gästkrönika från Helena Taubner, POSKare från Skara stift. Krönikan publicerades först på Skara stifts webbplats>>

Mer empatisk än en femteklassare?

På trappan står två tjejer. De vill sälja majblommor. Med stor självklarhet säger de ”Vi säljer majblommor”.

De förväntar sig att deras blotta existens är argument nog för att sälja in produkten – hur skulle de kunna sälja något som inte var värt att köpa? Pengarna går till att hjälpa barn som behöver hjälp, och alltså är det bara att dra fram plånboken och göra affär.

I tv-soffan, med varma mackor på soffbordet och svart te i kannan, ser jag hur femteklassare efter femteklassare tar plats på podiet för att svara på kunskapsfrågor. De har mycket att bevisa, eftersom programmet går ut på att de – trots sin ringa ålder – är smartare än ingenjörer, ekonomer, kirurger och journalister.

Någon tycker bäst om matematik och skall bli uppfinnare. Någon annan tycker bäst om svenska och skall bli författare. Inte för en sekund ser de några hinder för att uppnå sina högt ställda mål.

Rätt och fel

Min kollega pratar om sin elvaåriga dotter. Hon säger att dottern har en sådan självklar känsla för rätt och fel. Hon ser när någon far illa i skolan, och vet varför man måste behandla alla med lika mycket respekt och omtanke. Hon oroar sig för att det finns fattiga barn, till och med på nära håll, och hon undrar vad hon kan göra för att hjälpa dem.

Frälsarkransen

När vi, under pingsthelgen, hade konstutställning i Hjo kyrka, var min svägerska och hennes familj på besök. Dottern, som är i tioårsåldern, tar ett stadigt tag om konstnärens arm och förväntar sig en guidad tur.

Utställningen handlar om Frälsarkransens olika pärlor, och när det är dags för lunch har hon och konstnären inte hunnit hela varvet runt. Det blir till att gå tillbaka till kyrkan efter lunchen och återuppta guidningen. Jag ser hur de pratar, om pärlorna – men också om sådant som är viktigt i livet när man snart är tio år.

Om Sveriges framtid vilar i dessa barn händer – ja, då känner jag mig faktiskt helt trygg. När Jesus sa att vi skall bli som barnen – ja, då tror jag att han menade femteklassarna.

Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.”
(Luk 18:15-17)

Av Helena Taubner, förtroendevald i Hjo
Publicerad 11 juni 2015

Foto: Rickard Taubner

"låt de döda begrava sina döda"

Skrivet av

"Låt de döda begrava sina döda" (Matt 8:22)

Så skriver Jonas Eek i dagens Kyrkans Tidning (24/15) där han vill att de som överklagat Göteborgs stiftsstyrelses beslut ska ta tillbaka sitt överklagande.

Kyrkans Tidning: Dra tillbaka överklagandet>>

Frågan om att Göteborg ska vara ett pastorat eller splittras upp i nio enheter har delat förtroendevalda och kyrkoherdar i Svenska kyrkan i Göteborg. Och splittringen går också rätt igenom nomineringsgrupperna. Jag vill vara väldigt tydlig att jag skriver det här blogginlägget som Carina, förtroendevald i kyrkonämnd, kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Detta är ett strikt personligt inlägg!

Jag tror personligen att den bästa lösningen för Svenska kyrkan i Göteborg är att vara ett pastorat. Varför tror jag det?

Jonas Eek frågar efter en framtidsvision för Svenska kyrkan 2040. Jag ska säga vad jag tror om 2040 om beslutet inte blir upphävt.

Jag tror att de nio enheterna kommer att ha fullt upp med att organisera sig, administrativt, ekonomiskt, personellt och med fastigheterna så att man bara koncentrerar sig på sig själv i 15-20 år. Därefter kommer man att lyfta näsan över församlingsgränsen och se att man kanske skulle samverka och samarbeta om det som vi i dag redan gör.

Jag tror inte den enskilda församlingsmedlemmen kommer att märka en så stor skillnad utan gudstjänsterna kommer att fortsätta som vanligt, men jag tror heller inte att det finns ork att driva någon utveckling av verksamheten. Jag tror alltså inte att kyrkan på något sätt har utvecklats fram till 2040. Möjligen stagnerat och kanske på sina håll också avvecklats.

Det kommer säkert att bli bra så småningom (kanske 2040), säkert annorlunda och det är inte säkert det blir sämre. Men innan dess har vi ödslat en massa tid och pengar på en massiv omorganisation och uppdelning. Jag tror också (vilket inte behöver vara helt fel) att församlingarna måste jobba hårdare på att samla in pengar för att kunna bevara verksamhet och personal. Insamling genom att hitta sponsorer, ordna basarer och på andra sätt.

De gemensamma verksamheterna som vi har i dag finns inte kvar – men kan givetvis ha utvecklats till att bli något annat eller i nya former.

I överklagande beskrivs problemet och orsaken till överklagandet så här:

Dessa är i huvudsak följande: Uppfattningen att Göteborg är ett pastoralt område, som behöver en pastoral styrning och en pastoral ledning; den svaga ekonomiska bärkraften i främst invandrarrika Nylöse pastorat, med låg kyrkotillhörighet (28%) och låg medelinkomst, men också Domkyrkopastoratet – dessa två skulle enligt stiftets utredning vid oförändrad verksamhet behöva höja sin kyrkoavgift med 38 resp. 14 %; oro för att många gemensamma pastorala verksamheter inte kommer att kunna fortsätta om Göteborg delas, såsom verksamheten vid de stora sjukhusen, kyrkan i högskolan, skolkyrkan, verksamheten vid häktet osv.; de negativa konsekvenserna av en uppdelning av ekonomi- och fastighetsförvaltning och, inte minst, begravningsverksamheten; samt oro för anslagen till andra organisationer såsom Göteborgs kyrkliga stadsmission, av vilka två (Kyrkans Jourtjänst och Kyrkans Familjerådgivning), båda med omfattande verksamhet, har samfälligheten som huvudman.

Låt de döda begrav sina döda citerar Eek bibeln. Som om det var ett val vi hade att göra. Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Det finns lagar och regler som styr detta. Och det beslutet som stiftsstyrelsen har tagit innebär att Svenska kyrkan bryter mot dessa lagar och regler.

Jag har personligen inget problem med att släppa huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Låt kommunen ta över, för allt i världen! Svenska kyrkan skulle sedan kunna sälja sina tjänster och sköta kyrkogårdarna osv. Men innan vi är där så måste vi fullfölja vårt samhälleliga uppdrag.

Just i dag har kyrkostyrelsen uppe ett förslag på en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg. De diskuterar ett förslag som innebär att det skulle göras ett permanent undantag för Göteborgs begravningsverksamhet och att det i kyrkoordningen skulle införas en ny paragraf. En paragraf som tillåter det att finnas en Göteborgs begravningssamfällighet. Om kyrkostyrelsen beslutar så kommer detta förslag att skickas på remiss till Göteborgs stift och Göteborgs kyrkonämnd i morgon och sedan skulle förslaget kunna presenteras och beslutas på kyrkomötet i höst. Om kyrkomötet är beredda att återigen särbehandla Göteborg återstår att se.

Nej, Jonas Eek, det är just för att några av oss ser att lösningen för utveckling, mångfald och växt handlar om solidaritet och inte splittring som vi också ställer oss bakom överklagandet. Grundtanken i strukturutredningen var just att låta församlingen, stor som liten, få växa, även om man inte har möjlighet att genomföra all ben i den grundläggande uppgiften. Ett ansvar för upgiften som då ligger i pastoratet istället.

Och för Göteborgs del så skulle det kunna innebära att vi kunde haft 62 församlingar i pastoratet (jag vill minnas att vi har 62 invigda kyrkorum i samfälligheten) där man samlas till gudstjänst, bön och gemenskap. Det är den utvecklingen jag hade sett 2040! Inte en kyrka där jag om jag flyttar från Askims församling till Nylöse församling eller Göteborgs Domkyrkoförsamling får betala helt olika kyrkoavgift. Eller där det bedrivs helt olika verksamheter enbart på grund av de ekonomiska förutsättningarna.

Kyrkan i Göteborg kommer att överleva – det handlar inte om det. (Om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess). Men jag personligen tror att solidariteten och delandet bland många är den rätta vägen att gå, andra tror att en uppdelning och splittring är den rätta vägen för kyrkan.

 Foto>>

Läs mer om utredning och stiftet beslut här>>

Stadsmissionen låter barn fråga tiggare

Skrivet av

Stadsmissionen i Stockholm låter barnen ställa frågor till tiggarna. Se filmen här:

Och svaren kan du läsa här>>

Det som Stadsmissionen gör tycker jag är jättebra. Det här är frågor som barn har – även många vuxna. Här hjälper Stadsmissionen till att våga lyfta det svåra. Ger en ingång för ett samtal som kan fortsätta.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.
(…)
Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang.

Stockholms stadsmission: Värt att veta om tiggare>>

Göteborgs kyrkliga stadsmission: Tiggare – några av de fattiga EU-medborgarna>>

Resume: Så ska föräldrar prata med sina barn – om tiggare>>

Kyrkans Tidning: Stockholms stadsmission ger råd hur man talar om tiggeri med barn  >>

Foto: Göteborgs kyrkliga stadsmission

Jag har gjort det i 100 dagar!

Skrivet av

Så har jag gjort det igen i 100 dagar. Bloggat varje dag i sträck.

Det är tredje året som jag är med på utmaningen Blogg100 som innebär att man (helt frivilligt) bloggar varje dag i 100 dagar.

För mig som ändå bloggar nästan varje dag så har det inte varit en så stor utmaning. Och det är roligt att blogga. Det finns ju alltid något att skriva om. Stort som smått. Ibland får man välja.

Och som ni kanske har märkt så försöker jag också att koppla det mesta som jag skriver till POSKs Vision och program på ett eller annat sätt.

Att vara en del av Blogg100 har varit roligt. Här kan du hitta alla andra som valde att vara med i utmaningen >>

Nu är utmaningen över för det här året. Det innebär inte att jag kommer sluta blogga i fortsättningen. Men nu kanske jag hoppar över en dag eller så ibland.

Och du… om du vill vara med och gästblogga här på POSK-bloggen så hör av dig! Jag vill att många POSK-röster ska höras!

 

Inventering av diakoni

Skrivet av

Diakonibloggen.com skriver om Svenska kyrkan och EU-migranterna>>.

Kyrkomötet gjorde i november 2014 ett uttalande om EU-migranter. Uttalandet uppmanade Sveriges kommuner, regering, riksdag och Svenska kyrkan på alla nivåer att förbättra situationer för EU-migranter.

Läs om uttalandet här>>

Miriam Hollmer på Kyrkokansliet gjorde en sammanställning och en rapport som presenterades i december 2014 och vad som gjordes då i Svenska kyrkan. Sedan dess har säkert flera av dessa verksamheter utvecklats eller förändrats.

Läs hela rapporten här:

 

Att EU-migranterna och tiggeriet är något som påverkar hela vårt samhälle på ett eller annat sätt tror jag vi kan vara överens om. Vad lösningen är på problemet är det nog däremot svårare att komma fram till ett gemensamt svar på.

Jag tänker ibland så här – det skulle mycket till innan jag själv skulle vilja lämna mitt land, min familj, min säng, mina barn, ja i princip allt, för att bege mig till ett annat land för att få en chans att överhuvudtaget tjäna några kronor. Jag tror inte att de flesta som kommer hit gör det med ett lätt hjärta. Men det är svårt för mig som enskild människa att känna att jag kan göra skillnad. Vi måste använda våra gemensamma resurser för att ge människor ett värdigt liv och en chans att klara sig.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Foto: IKON

Sverigebönen!

Skrivet av

I dag är det Sveriges nationaldag den 6 juni.

Och sedan flera år tillbaka så ordnas det runt om i vårt land Sverigebönen. Människor från olika kyrkor och samfund som samlas tillsammans och ber för Sverige och ber för sin stad där man befinner sig.

Jag har hittat en liten film som handlar om Göteborg. Där samlas de som vill den 6 juni kl 15:00 på Götaplatsen för att be tillsammans.

Läs mer om Sverigebönen här>>

Se vilka platser som registrerat sig för Sverigebön>>

Se vilka kommuner som har registrerats för nationaldagsbön>>

Har (S) ett kontrollbehov?

Skrivet av

Jonas Lindberg skriver i Kyrkans Tidning (23/15) på ledarsidan:

Kyrkans Tidning: Ledare/ Behov av kontroll bakom s kyrkoengagemang>>

I helgen samlades Socialdemokraterna till partikongress i Västerås och i anslutning till temat Framtidens folkrörelse debatterades partiets engagemang i kyrkovalet utifrån motioner från fem olika arbetarekommuner, varav fyra var negativa till ett fortsatt sådant engagemang. Partiledningen och majoriteten av kongressdeltagarna menar dock att det också i fortsättningen är motiverat att Socialdemokraterna ställer upp som parti också inom Svenska kyrkan.
(…)
Samtidigt har Socialdemokraterna till skillnad från de flesta andra partier över huvud taget inte nämnt Svenska kyrkan i något av sina partiprogram åtminstone sedan 1980-talet, det vill säga inte ens under den period då relationsförändringen mellan kyrka och stat debatterades som mest.
(…)
Partiledningens argument för att fortsätta ställa upp i kyrkovalet handlar om vikten av att kunna fortsätta påverka kyrkan med socialdemokratiska värderingar och att en fristående nomineringsgrupp som exempelvis Socialdemokrater i Svenska kyrkan vore att försvaga arbetarrörelsens ställning i sammanhanget.

Jonas Lindberg lyfter flera av de spörsmål som måste diskuteras, både hos socialdemokraterna men även hos oss andra grupper. Jag tror kanske inte att de enskilda s-ledamöterna som jag känner i olika sammanhang ser sig ha ett kontrollbehov i de kyrkliga frågorna. Men jag tror Lindberg har helt rätt när s-organisationen känner att man måste ha det.

Så här skriver "Socialdemokrater för tro och solidaritet" (STS) på en av sina interna debattsidor som svar till dem som på kongressen motionerat och ville göra socialdemokraterna helt sekulärt.

Tidenmagasinet: Replik>>

Debattörerna påstår att vi motarbetar ateister och är ”religionsfrämjande”. Det stämmer självklart inte. Missionerande är inget som STS håller på med. Vi är en politisk, socialdemokratisk organisation som använder den progressiva, befriande kraft religion kan vara i vårt arbete för jämlikhet och jämställdhet, mot alla typer av förtryck. Det gör vi inte minst som motkraft till dem som använder religionen för att rättfärdiga patriarkala, konservativa och reaktionära tankespår och strukturer.(…) Du behöver självklart inte ha en gudstro för att vara medlem hos oss. Vi har många medlemmar som inte definierar sig som troende. Alla våra medlemmar delar däremot våra värderingar, om allas lika rätt och möjligheter, och våra ambitioner för ett samhälle för alla. Och för ett socialdemokratiskt parti för alla. Med den ambitionen stöder vi med självklarhet aktivt även att HBT-s ges ökat inflytande som en av sidoorganisationerna inom socialdemokratin.

Socialdemokrater för tro och solidaritet skriver också:

Partistyrelsens förslag var att avslå motionen och (mest med anledning av att en femte sidoorganisation nu godkändes, se nedan) att partistyrelsen skulle få i uppdrag att inför kongressen 2017 utreda, definiera och komma med förslag kring vad som krävs för att vara en sidoorganisation och vad det innebär i relation till partiet. I det ingår att se över hur partiets stöd till sidoorganisationerna kan se ut och vilken representation de ska ha i partiets beslutsorgan.

När kongressen gick till beslut hördes ett par spridda ja-rop till förmån för motionen men partistyrelsens förslag hade massivt stöd. Efter detta tydliga beslut kan vi gå vidare med bevarad, ja rent av stärkt, ställning. Kongressen har markerat att vi och de andra sidoorganisationerna är viktiga bidrag i ett parti som kallar sig Framtidspartiet och vill vara en relevant folkrörelse.

Socialdemokraterna för tro och solidaritet>>

Ja, jag tror Lindberg har rätt. Jag tror socialdemokraterna har ett för stort kontrollbehov för att våga släppa Svenska kyrkan. Men jag slutar inte tro att droppen kan urholka stenen. Jag tror att den politiska järnhanden över Svenska kyrkan bara kommer att vara en 100-årig parentes! Och sen kan alla de duktiga socialdemokrater som vill vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan göra det på sina kyrkliga premisser och inte på sina samhällspolitiska.

Ur POSKs vision och program:

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

Foto: IKON/Magnus Aronsson

Arkiv
Kategorier