fbpx

17 motioner från POSK

Skrivet av

Nu har jag försökt att göra en liten sammanställning av motionerna som skickats in till årets kyrkomöte. Just nu ser det ut som det är 108 motioner och jag gissade cirka 100 dagen innan motionstoppet (då hade det kommit in 70 stycken).

Med stor reservation för att det kan bli ändringar och att jag ha gjort fel vid några motioner så ser det ut så här just nu (en del motioner är samverkan med flera grupper).

  • Centern 18 motioner
  • POSK 17 motioner
  • Socialdemokraterna 14 motioner
  • Fria liberaler i Svenska kyrkan 12 motioner
  • Miljöpartister i Svenska kyrkan 12 motioner
  • Frimodig kyrka 12 motioner
  • Sverigedemokraterna 8 motioner
  • Kristdemokrater i Svenska kyrkan 8 motioner
  • Vänstern i Svenska kyrkan 7 motioner
  • Utan grupp 7 motioner
  • Öppen kyrka för alla 4 motioner
  • Borgerligt alternativ 4 motioner
  • Biskop 1 motion
  • Kyrklig samverkan i Visby 1 motion

Jag har också försökt att se vilka ämnen det rör sig om (det är inte helt lätt).

  • Begravningsväsendet 6 motioner
  • Biskopsval 3 motioner
  • Diakonalt 9 motioner
  • Avgiftsfritt 3 motioner
  • Gudstjänstrelaterade 10 motioner
  • Handboken 3 motioner
  • Luther (reformationsjubileet) 2 motioner
  • Mellanöstern 6 motioner
  • Stiftet 7 motioner
  • Församling och pastorat 7 motioner
  • Utbildning 5 motioner
  • Övrigt 12 motioner
  • Svenska kyrkan 24 motioner

Som ni förstår så är det inte så enkelt att göra de här "kategoriseringarna" så se det bara som en indikation. Det går säkert att göra på många andra sätt.

Och som det står på kyrkomötets webbsida så kan vissa motioner ändras – några motioner kanske läggs samman och det kan till och med vara så att någon motion avvisas.

POSK har bland annat skrivit motioner om församlingsråd, om biskopsval, om mellanöstern, om miljö och om begravningsverksamheten. När alla motionerna ligger uppe och är justerade och godkända av kansliet så kommer jag att länka till dem.

http://www.svenskakyrkan.se/omoss/kyrkomotesmotioner

Kyrkans Tidning: Stor spännvidd i årets kyrkomötesmotioner>>

Dagen: Chemtrails och samvetsfrihet på kyrkomötet>>

Motionstiden är slut

Skrivet av

Nu har motionstiden tagit slut inför året kyrkomöte 2015.

Eftersom jag är på semester och inte har tillgång till dator där jag är så har jag skrivit där här blogginlägget i förväg.

Just nu (tisdag kl 14.00) finns det 70 inkomna motioner och jag skulle gissa att vi stannar runt 100 motioner som det brukar bli till varje kyrkomöte.

(Redigerat av LGF 22/7: Bra gissat, onsdag eftermiddag inflöt den "sista" motionen, som fick nummer 101.) 
(Uppdatering onsdag kl. 18: Nu är antalet uppe i 103 motioner. Fredag: 108 motioner finns  listade på sidan, och nu lär det inte bli fler!)

När motionstiden är slut går kyrkomötets kansli igenom alla motioner. Ibland tar man kontakt med motionären och föreslår en ändring i att-satsen eller någon annan förändring. Kyrkomötets presidium kommer att träffas i augusti och går då också igenom motionerna, för att se om alla motioner har på kyrkomötets bord att göra.

Därför kan det dröja ett tag innan vi exakt vet hur många motioner som kommit in till kyrkomötet. Men redan nu går det att konstatera att Västerås stift, Strängnäs stift, Stockholms stift, Lund stift och Göteborgs stift har varit väldigt flitiga motionärer.

När jag kommer tillbaka från semestern ska jag försöka göra en sammanställning på hur många av motionerna som kommer från POSK och lite andra sådana reflektioner (om det inte redan är gjort).

Här kan du läsa alla motionerna:

http://svenskakyrkan.se/omoss/kyrkomotesmotioner

Foto: Sveriges Radio

"800 dagar! Du kan lita på POSK – du kan lita på POSK!"

Skrivet av

"800 dagar – du kan lita på POSK, du kan lita på POSK!"

En liten travesti på Ebba Gröns låt, 800 grader. Och där slutar också den likheten.

Men i dag är det alltså 800 dagar kvar till söndagen 17 september 2017 när det är nästa kyrkoval.

Det har gått 663 dagar sedan vi hade valet den 15 september 2013.

OK – vad har hänt? Har du märkt någon skillnad? Har de människor som du röstade på drivit de frågor som de lovade? Har du fortfarande förtroende för dem du röstade på?

I POSK har vi som ambition att de som sitter förtroendevalda på alla nivåer också ska vara väl insatta i frågorna, ha med sig adekvat kunskap och erfarenhet för uppgiften och att de ska vara förtrogna med kyrkans verksamhet.

Tre huvudfrågor drev POSK i kyrkovalet 2013.

1. Församlingen i centrum

2. Stärk kyrkan roll i den sociala ekonomin

3. Enklare och billigare valsystem

Läs mer här>>

Genom motioner i kyrkomötet, stiftsfullmäktige eller kyrkofullmäktige så försöker vi påverka. Genom att lägga förslag i budgetar, i utredningar och ibland i debatten försöker vi styra kyrkans skepp till en Friare kyrka där församlingen står i centrum, men där vi också solidariskt bär gemensamma kostnader och underlättar för den enskilda församlingen.

Under mandatperioden är också kyrkohandboken, den skrift som gemensamt definierar oss som kyrka, aktuell. Likaså fastighet och utjämningssystemet. Där är vi POSKare med och tar ansvar!

Det går att räkna hur många motioner POSK lagt, det går att räkna hur många minuter POSKare varit uppe i talarstolen. Men jag är inte säker på att det är detta som är måttet på hur väl man lyckas. Jag tror att det är just förankringen i den lokala församlingen och församlingslivet som gör skillnaden.

800 dagar – vi har tid att fortsätta driva våra frågor under den här mandatperioden. Men vi stannar inte där! Vi håller redan på att fundera på framtiden. Om inte Jesus har kommit tillbaka innan nästa kyrkoval så vill vi vara med och ta fortsatt ansvar för Svenska kyrkan.

I din lokala POSK-grupp kommer du att ha möjlighet, sent i höst, att påverka nästa mandatperiods program som ska beslutas på årsmötet 24 april 2016 i Linköping.

800 dagar – du kan lita på POSK!

Det var det här med biskopsval

Skrivet av

I Kyrkans Tidning har det varit två olika inlägg med tema biskopsval. Dels är det Hans G Eriksson (Västerås) som tycker att biskopsvalet är för dyrt. Han tycker att det vore bättre om de som vill bli biskop skickade in sina ansökningar till stiftsstyrelsen som sedan får välja ut tre personer. Och sen skulle man välja bland dessa tre. Och sen vill han att de som väljer ska breddas så "den enkla kyrkomedlemmen" också ska få göra sig hörd i processen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval omständligt och dyrt>>

På den artikeln har Klas Hansson, Teol.dr, från Strängnäs (samt POSKare) svarat. Han förklarar valprocessen och hur det sett ut och hur det har förändrats. Och han förklarar varför idén med stiftsstyrelsen inte är den optimala.

Biskopsval kan förstås genomföras på olika sätt. Men det finns något principiellt värdefullt i att de som har ansvar som förtroendevalda och som präster och diakoner är elektorer. På så sätt markeras både de demokratiskt valdas och ämbetsbärarnas ansvar i kyrkan. Det allmänna prästadömet och den särskilda vigningstjänsten tar gemensamt ansvar. Det menar jag ska vara den principiella utgångspunkten för eventuella reformer.  Det löser man inte genom ett enkelt ansökningsförfarande hos stiftsstyrelsen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval handlar om tillsyn>>

Personligen tror jag att Svenska kyrkan snart måste se över biskopsvalsprocessen. Den har sett ganska olika ut i de olika stiften sedan år 2000 och det kan vara bra. Nu finns mycket erfarenhet att ösa ur.

Det som jag ser är det största problemet är det som Klas Hansson beskriver att regeringen gjorde innan kyrka-statreformen 2000. Nämligen då regeringen hade ansvaret att, av de tre kandidater som röstas fram i stiftet, fälla avgörandet om vilken av de tre kandidaterna som skulle bli biskop.

Det är detta led som jag saknar i dagen process. Nämligen helhetsbilden och den samlade synen på biskopskollegiet. (Jo, jag fattar att regeringen givetvis valde den kandidat som de ur ett politiskt perspektiv ansåg vara mest lämplig.)

Men jag tror det skulle vara väldigt bra för Svenska kyrkan och för biskopskollegiet om någon (nej, jag vet inte vem) hade det övergripande ansvaret så att biskopskollegiet kompletteras teologiskt och ekumeniskt. För det är inte tretton enskilda öar i Svenska kyrkan. Det är en Svensk kyrka – indelad i tretton stift. Biskoparna samarbetar i biskopskollegiet och i teologiska kommittén. De är ofta stiftet och kyrkans ansikte utåt både inom Sverige och i ett internationellt sammanhang.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.(…)

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskopar som ledare. Biskopen ska tillsammans med stiftet främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i tider av vikande kyrklighet men ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

Gästblogginlägg från Almedalen #2

Skrivet av

Från Inger Harlevi, POSK, samt boende i Visby har vi fått följande blogginlägg med anledning av Almedalsveckan.

Igår infann sig den riktiga sommarvärmen – och ännu varmare har det varit idag. Många deltagare i Almedalen har plockat fram shortsen – och många vintervita ben tittar fram.

Från torsdag eftermiddag så sjunker också intensiteten i Almedalsveckan. Ljudet av resväskors hjul mot de medeltida gatstenarna blir allt mera påtagligt. Och det innebär också att den årliga diskussionen om Almedalsveckan ska göras kortare, att partier ska dela på dagar och att det alltså blir två partiledartal per dag. Jag är övertygad om att det inte kommer att ske de närmaste åren. Frågan blir högaktuell först efter valet 2018 om ytterligare något parti skulle komma in i Sveriges riksdag.

Kyrkans roll och kyrkans ansvar i civilsamhället har varit ämne för många seminarier. Många politiker betonar vikten av att civilsamhällets organisationer i högre grad tar för sig på det området – och det är en uppfattning som slår tvärsigenom blockpolitiken.

POSK ska verkligen fortsätta att ha den frågan som prioriterad fråga även i nästa program.

Man hör lite då och då att det är så besvärligt att få utföra tjänster för kommunerna, att det är så krångligt med kommunala upphandlingar. Sigtunas kommunstyrelseordförande talade sig varm för möjligheten att civilsamhällets aktörer ingår ett partnerskap med kommunen för att utföra en viss tjänst. Allt behöver inte upphandlas. Smidigare och enklare för båda parter.

Utbildningsminister Gustaf Fridolin deltog för Miljöpartiet i kvällens Nikodemussamtal. Han hör till veteranerna: det var fjärde gången Gustaf deltog. Som flera andra ministrar/ partiledare under årens lopp, påpekade han hur skönt det var att veta att han efter en hektisk dag med 19 olika framträdanden, skulle få avrunda dagen under S:ta Marias valv. Naturligtvis handlade mycket av samtalet om utbildning och bildning där Gustaf Fridolin starkt betonade hur viktigt det är att barnen får en god bildningsgrund i grundskolan. Han talade också om sin oro för hur ett främlingsfientligt parti i vårt land växer sig allt starkare. Efter Almedalsveckan väntar lite ledighet med familjen Fridolin- där inte minst den tämligen nyfödda dottern fick det att lysa extra mycket i ögonen på ministern!

Inger Harlevi, POSK

Foto: Mattias Wahlgren, Visby församling

Gästblogginlägg från Almedalen

Skrivet av

Inger Harlevi, POSK, och gotlänning, gästbloggar från årets Almedalsvecka.

När jag skriver detta onsdag natt, har halva Almedalsveckan kommit till halvtid. En vecka som många trodde skulle krympa efter förra årets rekordvecka på grund av supervalåret. Men så är det inte. Det är lika många seminarier i år, lika trångt i de hetaste kvarteren, lika mycket publik vid partiledartalen i Almedalen. Därtill ett aldrig sinande solsken.

Efter långa dagar i detta sus och brus med jäkt mellan seminarier och möten, är det alltid lika skönt att få avrunda dagarna med domkyrkans Nikodemussamtal. Lugna, berikande samtal, ingen skjutjärnsjournalistik utan en reflekterande dialog, kryddat med en och annan spetsfundighet.

Först ut under årets Almedalsvecka var Centerpartiets vice ordförande, Anders W Jonsson. Precis som förra gången han deltog, betonade Anders W Jonsson Nelson Mandelas betydelse för hans politiska engagemang. Ändå är det som barnläkare han känner sig mest hemmastadd. Det är hans identitet, politiken är ett uppdrag.

Det är en inställning som många politiker borde reflektera över. Anders Jonsson finns kvar i sitt yrke på helgerna, han tappar inte sitt fotfäste. Den dagen det politiska uppdraget tar slut, återvänder han till sin roll som barnläkare. När partiföreträdarna vågar bjuda på sig själva får Nikodemussamtalen en extra krydda.

Det bidrog Anders Ygeman (S) till i högsta grad. Han bjöd friskt på den 19-årige punkaren som kunde Imperiets låtar utantill. Ja, han sjöng till och med några strofer. Blixtsnabbt växlade han sedan över i samtalet till att beröra de stora, viktiga och svåra frågor han har att hantera som inrikesminister (polisväsendet, säkerhetsfrågor och civil krishantering). Anders Ygeman har ingen relation till kyrkan, är varken döpt eller konfirmerad. Ändå var det lite förvånande att han var så totalt oförstående för behovet av att ha kunskap om olika religioners inre kärna för att lösa de olika konflikter som kontinuerligt dyker upp också i vårt land.

Tredje samtalet fick en mera inifrån-karaktär. KD företräddes av Jakob Forssmed som har en gedigen förankring i frikyrkan. Samtalet speglade också den utveckling som KD genomgått, inte minst i frågor som rör HBTQ och aktivt deltagande på Pride. Jakob Forssmed har under de åtta åren med alliansstyre varit en stark och ledande person för det samarbetet. Och så fick vi veta att han varit rockmusiker – något som det inte ges tidsutrymme för längre.

Förra året missade SD att anmäla representant till Nikodemussamtalet och Gudrun Schyman fick istället möjlighet att hålla show. I år representerades SD av 25-årige Aron Emilsson, inte bara riksdagsledamot utan också ledamot av kyrkomötet. Arons framtoning stämmer inte med den vi normalt förknippar med SD: han uttryckte på ett lågmält sätt en gedigen förankring i partiets ideologi. Han berättade att han, när hans politiska intresse väckts under tonåren, mycket noggrant studerat de olika partiprogrammen och att han övervägt medlemskap i såväl KD som S. Men till sist vägde det över till SD’s fördel: de stod för något nytt och hade en stabil grund för sin politiska ideologi.

Aron bejakar Svenska kyrkans dialog med andra men tycker varken att kyrkan ska vara trendsättare eller vara alltför följsamma. I min värld betyder det att kyrkan ska ägna sig åt att stå absolut stilla…

I år har Svenska kyrkan och Sensus utökat samtalen i domkyrkan: under tre kvällar har Nikodemus K stått på programmet och liksom de numer traditionella Nikodemussamtalen varit mycket välbesökta. Det har varit tre mycket olika och mycket personliga samtal.

Först ut var Alexandra Pascalidou, sedan Stina Oscarsson och igårkväll onsdag) Göran Rosenberg.

Kyrkan syns och hörs i Almedalen, kyrkliga företrädare blir allt mer efterfrågade i paneler på seminarier som handlar om helt andra frågor.  Till exempel hade domprost Mats Hermansson igår till uppgift att diskutera drönare.

Inger Harlevi (POSK)

Läs mer: http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/seminarium-2015

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/arkebiskopen-i-almedalen

På Svenska kyrkans webbsida står att läsa>>

Syftet med Svenska kyrkans engagemang i Almedalen är att bidra till det politiska samtalet. Genom vår närvaro vill vi lyfta angelägna frågor och föra diskussionen framåt. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan.

Genom vårt breda diakonala och sociala arbete, både i Sverige och
internationellt, har vi konkret och ibland unik kunskap om människors
livssituation. Det handlar om allt från barn och unga, jourhavande präst
och arbete med flyktingar till biståndsfrågor, fred och försoning. 
I Almedalen möts representanter för Svenska kyrkan, politiker,
opinionsbildare och journalister. Därför finns Svenska kyrkan på plats,
dels med egna seminarier, dels som medverkande i andras.
Svenska kyrkans internationella arbete lyfts på olika scener, både i
egen och andras regi. 

Nikodemussamtal, där inbjudna partiledare/representanter talar om livsfrågor hålls varje kväll i S:ta Maria domkyrka.

Välkommen att möta oss! 

Varför ska Göteborg särbehandlas?

Skrivet av

Varför ska Göteborg särbehandlas? Det är en helt relevant fråga som man kan ställa sig. De POSKare som känner mig kanske undrar varför just jag ställer den (eftersom jag bor i Göteborg).

Det är som sagt en helt relevant fråga. Efter den stora omorganisationen i Svenska kyrkan 2014 när alla samfälligheter togs bort, utom Göteborgs kyrkliga samfällighet som fick fyra års respit för att hinna klara upp alla praktiska detaljer, så närmar vi oss nu slutet på den respittiden.

Eftersom stiftsstyrelsen i Göteborg sedan beslutat att splittra upp Göteborg i nio pastorat så finns det väldigt mycket praktiskt att ordna – fortfarande.

En av de stora frågor som inte är lösta med stiftsstyrelsens beslut är hur begravningsverksamheten ska fungera. Ska den delas upp i nio enheter eller ska den hållas ihop? Och om den ska hållas ihop, hur ska det då göras? För det finns faktiskt inga formella möjligheter med de lagar och regler som finns i dag att göra det.

Men då kommer kyrkostyrelsen in. Och den 12 juni 2015 skickade de ut en remiss till Göteborgs stift och till kyrkonämnden i Göteborg där de har ett förslag att det ska göras en särlösning just för Göteborg. I Göteborgs skulle det få bildas en särskild begravningssamfällighet – så att begravningsverksamheten skulle kunna hållas ihop. (Möjligheten att dela upp begravningsverksamheten i nio enheter efter de församlings/pastoratsgränser som beslutas finns inte eftersom det i flera enheter saknas alla de nödvändiga förutsättningarna för att bedriva begravningsverksamhet.)

Kyrkostyrelsen föreslår alltså att Göteborg ska få ett undantag, en särlösning just för Göteborg. Att det ska skrivas in i kyrkoordningen att just Göteborg skulle få ha en begravningssamfällighet. Men hur styrningen och ledningen skulle se ut är inte klart – det ska kyrkostyrelsen få mandat att besluta.

Då ställer jag mig frågan – och så gjorde också kyrkonämnden i Göteborg – varför ska just Göteborg särbehandlas i den här frågan? Varför tillåter man inte istället begravningssamfälligheter i Svenska kyrkan? Och löser frågan och styrning och ledning? Det kan ju mycket väl hända att två närliggande pastorat i Svenska kyrkan någon annanstans än i Göteborg också vill samverka? Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Kyrkostyrelsen har haft den här frågan på sitt bord drygt ett halvt år. Trots detta skickar man ut en remiss med en remisstid på 10 dagars svarstid varav fem dagar är helgdagar. Hur himla seriöst är detta på en skala? (En fråga som också kyrkonämnden påpekade i sitt svar).

Frågan om en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg ska enligt planen komma upp på kyrkomötets bord i höst. Hur kommer det att gå? Det vet inte jag – men jag hoppas verkligen att organisationsutskottet (som jag gissar får frågan i sitt utskott) funderar både en och två gånger om det verkligen är klokt att binda sig vid att endast låta Göteborg få begravningssamfällighet i Svenska kyrkan och låsa upp sig vid olika specialregler i kyrkoordningen.

Så jag ställer frågan igen. Varför ska just Göteborg särbehandlas?

 

Prästerna protesterar

Skrivet av

En namninsamling har startats mot kyrkohandboksförslaget. Det är prästen Josef Ekesryd som tycker att hela förslaget ska ner i soptunnan.

Kyrkans Tidning berättar om uppropet KYRKOHANDBOKEN: Släng förslaget i soptunnan!>>:

– Genom förslaget skapas en diskrepans mellan gudstjänsten och det bibliska vittnesbördet som inte är hälsosam. Dessutom bryter det mot kyrkans gudstjänstfirande tradition och den liturgiska restauration som har pågått under hela 1900-talet, säger Josef Ekesryd.

Här kan du se hela namninsamlingen och vilka som skrivit på>>

Brita Häll skrev på ledarsidan förra veckan 
Kris i förtroendet för kyrkohandboken>>

Eckerdal säger inte att det blir bäst så här, utan att det här är den snabbaste vägen. Därmed har det-är-bråttom vunnit över kvaliteten-är-viktigast. Två storheter som tävlat mot varandra under hela arbetet med kyrkohandboken.

Det är självklart oroande, även om styrgrupp och tjänstemän på kyrkokansliet sannolikt skulle säga att alla vi med minimal insyn i det fortsatta arbetet kan lita på att de kommer att leverera ett slutligt förslag med mycket hög kvalitet. Men då måste vi ju ta deras ord på det.

Vilket osökt leder till nästa svaga punkt: förtroendefrågan. Per Eckerdal sade härom veckan i en intervju i Kyrkans Tidning att det inte är farligt med en kritisk och öppen debatt, men det är det heller ingen som har påstått. Minst av allt de kyrkomusiker som nu känner sig svikna, ännu mer än i höstas eftersom de hunnit få upp hoppet en stund där emellan. Vad man än tycker om det nuvarande kyrkohandboksförslaget, måste förtroendeklyftan till tongivande kyrkomusiker vara ett problem för de ansvariga i kyrkohandboksarbetet. Hur ska förhållandet repareras?

Jag hänvisar till bloggposten från i går och alla de andra som vi i POSK har skrivit om kyrkohandboken.

https://www.posk.se/blogg/kyrkohandbok_1147

Jag tycker att vi låter styrgruppen ta ett rejält tag, lyfta webbplatsen, sprida ljus över processerna och sen kan vi börja diskutera igen till hösten.

Uppdaterat 10:15

Nu har jag tänkt lite till. Vad är problemet? Jo, förtroendet över kunskapen i teologin och musiken. Därför behöver vi inte bara veta vilka som är med i de olika grupperna och vilka experter som tillfrågas – vi behöver också veta vilka principer det är som driver arbetet! Vem är det som garanterar att handboken följer Svenska kyrkan tro, bekännelse och lära?

(Nu är det ju inte lätt att tillgodose alla när det gäller tro, bekännelse och lära, eftersom tolkningarna är olika. Men det är därför vi behöver veta vems tolkningar det är som har företräde!)

Därför tror jag att det inte bara är biskop Ragnar som ska berätta vad han tycker. Jag vill att alla biskopar ska ta bladet från munnen och har åsikter om kyrkohandboken! Nu! De kan inte släppa detta enbart till biskop Per som en gemensam företrädare. Vi behöver veta att alla biskoparna är med på banan! Det handlar om ett förtroende – för arbetet, för biskoparna och för vår kyrkohandbok.

Nästa vecka hoppas jag att vi på kyrkohandbokens webbsida hittar de underlag och principer som har styrt handboksarbetet.

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Skrivet av

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Kyrkosyn och ämbetssyn i förändring

Skrivet av

Erik Eckerdal, präst och forskare, skriver i senaste Svensk kyrkotidning (5/15) om "Sverige som egen kyrkoprovins – kyrko- och ämbetssyn i förändring".

I artikeln börjar han med att berätta om kyrkorätten, om biskopsämbetet före och efter reformationen och om biskopen i Sverige och i romersk katolska kyrkan. Vad som förenar oss och vad som skiljer oss.

Eckerdal avslutar hela sin artikel:

I en situation av splittring, vilken fortgår så länge kyrkorna inte är förenade, vilar ansvaret på de personer som vigts till
ett personligt utövat biskopsämbete att så långt det är möjligt realisera enheten i den ena, heliga, katolska och apostoliska kyrkan, så som båda kyrkorna bekänner sig vara. Detta kan ske mycket konkret. För ju längre två kyrkor står från varandra, desto större anledning att sammanträffa och gemensamt undersöka angelägna frågor. Som Metropolitbiskop av Uppsala kan ärkebiskop Stefans efterträdare ta ledningen och samla de evangeliska och romersk katolska biskoparna i norden till överläggning i frågor om pastoral- och sakramentalteologi, evangelisation, miljö, sociallära, familj och skola, barnens rätt till sina föräldrar, suicid, eutanasi och abort, för att nämna några frågor. Hur skulle ärkebiskop Stefan agerat?

Läs hela artikeln här, http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/skt.5-15erik.eckerdal.:

 

Ur POSKs vision och program>>:

Brokyrka

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

—————————

Erik Eckerdal är också POSKare i Uppsala stift.

Arkiv
Kategorier