Prata med och inte om varandra!
De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar.
Så står det i POSKs program. Läs raderna igen…
Det här tänker jag på när jag läser artiklar, bloggar, twitter och facebookstatusar som både prisar och rosar valet av den nye ärkebiskopen. När personer på sin facebooksida pratar om att de sörjer, att de ska lämna Svenska kyrkan och när kandidaterna till ärkebiskopsstolen nästan framställs som okristna – ja, då blir jag ledsen.
De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska
kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att
respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt
fattade beslut.
Jag har förstått att svaren på de frågor som ställdes både av Kyrkans Tidning och i själva utfrågningen är viktiga – skulle då någon vänlig själ kunna sammanställa "facit" till mig, med rätt svar, så jag kan se om jag är "rätt kristen". Nu har jag i och för sig inte tänkt kandidera i något ärkebiskopsval – men det verkar som om det är väldigt viktigt hur man uttrycker sig och svarar och att det är genom några få frågor man är godkänd eller inte.
Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem
som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika
frågor.
Jag blir ledsen när jag ser att det pratas om en kyrkosplittring. När det pratas om att lämna Svenska kyrkan. Att kyrkan inte skulle tro på Jesus. Jag vet inte vilka gudstjänster ni går i – men alla de gudstjänster som jag varit på talar om Jesus. Men jag kan hålla med om kritiken, den ska vi ta på allvar. Varje församling måste fundera över sitt centrum och sin uppgift.
Sen är ju frågan – hur många gånger behöver man nämna Jesus för att man ska räknas?
Jag hoppas att vi fortsätter att prata med varandra – inte om varandra. Jag hoppas att alla biskopar kan delta i alla sammanhang – inte bara några. Självklart ska biskoparna vara med i pridefestivalen – men de ska också åka på OAS-möte och andra inomkyrkliga arrangemang. De ska besöka Svenska Kyrkans Ungdom, OAS-ungdomar, EFS-ungdomar, Frizon och olika religiösa ungdomsläger. De ska helt enkelt finnas på alla kyrkliga arenor – inte bara några. Det är deras jobb!
Varför? Jo, de är nämligen biskopar för alla medlemmar. Inte bara vissa. De måste finnas, lyssna och få prata för olika grupper – inte bara vissa. För det är bara genom att mötas som vi kan lära känna varandra.
Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och
härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill
leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och
respekt.
