fbpx

Partipolitik hör inte hemma i kyrkan

Skrivet av

Margreth Johansson har ett långt förflutet som KD-politiker i Kalmar, men är emot all partipolitisk inblandning i kyrkan. – Jag är bekymrad för att kyrkan förlorar både sin trovärdighet och sin roll som självständig aktör i samhället om partipolitiken får större utrymme.

”Min önskan är att kyrkan ska vara fri från partipolitiken.” Det menar Margreth Johansson, KD-politiker i Kalmar kommun, som nu kandiderar för POSK i kyrkovalet. Margreth Johanssons intresse för kyrkan började redan som sexåring hemma i Sporsjö utanför Kalmar. Mammans engagemang i den kyrkliga syföreningen och de positiva upplevelserna i söndagsskolan gav mersmak. – Svenska kyrkan hade många aktiviteter på landet, och vi hade en präst som verkligen såg alla barnen, berättar hon.

Som äldst i syskonskaran fick Margreth tidigt ta ansvar. – När mina föräldrar var borta och jag tyckte det blev sent, grät jag och bad till Gud att de skulle komma hem. Och så kom de plötsligt. Det sitter djupt i mitt hjärta, säger hon.

Tron har följt henne genom livet, och hon har varit engagerad både som lokalvårdare i församlingen och som ideell barnledare. – Kyrkan är som ett andra hem för mig. Det partipolitiska engagemanget, både kommunalt i Kalmar och regionalt, sträcker sig 25 år tillbaka – alltid inom Kristdemokraterna. – Deras partiprogram stämmer med min värdegrund, säger hon.

Men hon ser en tydlig skillnad mellan kyrka och partipolitik. Kyrkan har ett kärnuppdrag som bygger på teologi och andlighet, med gudstjänst, undervisning och diakoni i centrum. Partipolitiken bygger på sina politiska ideologier vilket kan innebära att besluten inom kyrkan baseras på ideologi snarare än evangelium. – Jag tror att kyrkans fokus riskerar att förflyttas från det grundläggande uppdraget när partipolitiska agendor mer och mer blandas in, säger hon.

Att POSK samlar kandidater från olika politiska bakgrunder ser hon som en tillgång. – Det är en styrka med olika bakgrund och att vi delar engagemanget och intresset för kyrkan. POSK har ingen partipolitisk agenda, säger hon. Hon tror att många vill se en kyrka fri från partipolitiska förtecken – en kyrka som bygger på den kristna tron, utan politisk färg.

Margreth är bekymrad över att kyrkan förlorar både sin trovärdighet och sin roll som självständig aktör i samhället om partipolitiken får större utrymme.

Kyrkovalet närmar sig. Margreth vet att det ofta kallas det ”glömda valet”, men hon anser att det är allas ansvar att väcka intresset. – Vi behöver synas mer, finnas där människor är.

Vad säger du till den som vill engagera sig i POSK men tvekar på grund av partipolitikens närvaro?
– Att avstå av den anledningen får motsatt effekt. Ju fler som ställer upp för POSK, desto starkare blir vi – och desto mer inflytande får vi, säger Margreth Johansson.

Text: Eva Klang Staxäng Foto: Victor Ramström

Margreth Johansson

Är född i Kalmar och uppvuxen på landet. Hon är förtroendevald för KD i regionpolitiken och kandiderar för POSK i kyrkovalet. Hon har läst företagsekonomi på högskolan i Kalmar, och arbetat med ekonomi och administration hela livet. Hon har också arbetat ideellt som barnledare i sin hemförsamling.

POSK verkar för

– att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologisk förståelse och inte partipolitiska ställningstaganden.
– att Svenska kyrkan behåller direkta val till kyrkofullmäktige och återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

Axel Nydén

Tibro församling

Vilken är den socialdemokratiska synen på nattvarden? Sekulär ideologi är svår att applicera på inomkyrkliga frågor. Därför ställer jag upp för POSK i kyrkovalet, även om jag också är medlem i Vänsterpartiet. 

 

Vi är stolta över Svenska kyrkan!

Skrivet av

Är du stolt över att tillhöra Svenska kyrkan? Det är vi också. Tycker du att kyrkan är viktig för att det görs så mycket bra där? Det tycker vi också.

Vi är stolta över mötesplatserna, gudstjänstlivet, människorna och rörelsen framåt tillsammans. Vi ser vikten av att kyrkan fortsätter vara en tydlig diakonal kraft, och en röst för alla människors värde och värdighet. Vi tar mångfald på stort allvar.

Nu är valrörelsen igång inför det stundande kyrkovalet, och vi ser med oro på hur debatten allt mer präglas av polarisering och radikalisering. Och den här utvecklingen förekommer inte bara i de nomineringsgrupper som också är riksdagspartier, utan även i budskapen från grupper som är – eller påstår sig vara – partipolitiskt obundna.

Vissa röster ropar att kyrkan är vänstervriden och att det till varje pris måste motarbetas. Några menar att kyrkan inte längre är kristen eller är på väg att överge Bibeln. Andra ropar att kyrkan var bättre förr och att utvecklingen framåt är farlig. Ytterligare andra menar att kyrkan måste vara ännu mer progressiv, så till den grad att man vill införa förbud och hårdare regler. Alla dessa åsikter bygger på en idé om att Svenska kyrkan idag inte är på rätt väg, att kyrkans verksamhet och inriktning inte är någonting att vara stolt över.

POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) accepterar inte den retoriken. Istället står vi emot dessa polariserande yttringar. Vi menar att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap och att den aldrig kan bygga på partipolitiska grundantaganden, som höger-vänster-skalan. Det som förenar människorna som utgör kyrkan är viljan att ha en relation med Gud och Jesus, och inte vilka åsikter vi har om skattesatser eller bygglovsregler.

Det här betyder att POSK är rätt val för dig som, precis som så många andra, tycker att kyrkan är viktig och i stort sett fungerar väl redan idag. Du ser allt gott som görs för barn och unga, hur körsången engagerar och det fina i att gudstjänster kan se helt olika ut i olika sammanhang. Du uppskattar att kyrkan tydligt tar ställning för utsatta människor och grupper och vill att det ska fortsätta vara så. Du delar vår stolthet.

Så POSK är alltså emot att kyrkan förändras och utvecklas? Självklart inte. Kyrkan kommer ständigt att förändras, människor kommer och går, nya medlemmar tar med nya erfarenheter och perspektiv in till kyrkan – denna utveckling är vi naturligtvis positiva till. Det är den ständiga rörelsen framåt, i samklang med samhället i övrigt, som gör att vi är en folkkyrka.

Vi behöver inte försöka laga det som inte är trasigt. Rösta på POSK i kyrkovalet.

Helena Taubner, Hjo
Svante Jildenhed, Skövde
Alma Wallin Bustad, Skövde
Axel Nydén, Tibro
Gunnar Götlind, Falköping
för POSK i Skara stift



Med församlingen och Kristus i centrum

Skrivet av

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att diskutera samverkan med kommun kring människor i utsatta livssituationer, få fira gudstjänst med ungdomar, ha själavårdssamtal och leda sorgegrupper och bjuda lov-firande barnfamiljer som mår gott av sammanhang på tacos och lek. Det där levande gudstjänst- och församlingslivet som skapar mening och liv. I en Facebook-tråd häromdagen såg jag en POSK-kandidat formulera ”veckorna är här när jag andas i påse, övar mig i acceptans och hårt väljer vilka strider jag tar”. Dessa valveckor skapar ett påtagligt skarpt skav i fler än mig, ett skav det är värt att sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Vi har så oerhört mycket att vara stolta över i Svenska kyrkan, och kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Det pågår skrämsel och fördummanden av Svenska kyrkan i en valrörelse, vilket är mitt skav. Det går ingen nöd på mig, och inte på Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan heller, däremot blir jag ledsen för vår kyrkas skull – att templet blir ett rum för slagord och misstro och hur det köpslås åt en massa möjliga håll. Jesus ville något annat. Vi också.

Förtidsröstningen har öppnat och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med människor i socioekonomisk utsatthet och marginalen är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. Det är tröttsamt. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Och uppdraget är detsamma idag och alla dagar. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget uppdrag. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK

Dags för partierna att lämna kyrkan

Skrivet av

Anders Brännström, ordförande för POSK i Uppsala stift och Martin Nilsson, ordförande för POSK i Uppsala pastorat skriver i en debattartikel om att lojaliteten för dem som verkar inom kyrkan ska vara kyrkans tro, bekännelse och lära, inte politiska ideologier eller politiska partier.

Svenska kyrkan skildes från staten för 25 år sedan. Tanken var att kyrkan inte längre skulle vara en del av det politiska systemet i Sverige utan ha en självständig roll i likhet med övriga trossamfund och andra aktörer i samhället. Kyrkans medlemmar skulle genom sina egna personliga engagemang och intressen styra kyrkan och dess utveckling.

Många har accepterat beslutet och anpassat sig till de nya förutsättningarna. Tre politiska partier – Centerpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – har dessvärre inte accepterat konsekvenserna av beslutet. De försöker fortfarande behålla sitt partipolitiska grepp om kyrkan. Det har i grunden att göra med makt som partipolitik i grunden handlar om. Följden har blivit att delar av det partipolitiska systemets negativa sidor har blivit kvar inom kyrkan.

Därigenom blir det naturligt att ta med det politiska sättet att arbeta till kyrkan. Det innebär att ställa olika politiska ideologier mot varandra, försöka skapa majoriteter och manövrera för att den egna politiska ideologin skall kunna få genomslag också inom Svenska kyrkan. Valrörelsen inför kyrkovalen får för de politiska partierna extra styrka genom att den kan drivas med ekonomiskt och praktiskt understöd från partiorganisationen. Andra grupper som vill engagera sig som förtroendevalda kan inte räkna med något sådant understöd, och ges därför sämre förutsättningar att få fram sina budskap.

Anna-Karin Hatt, Magdalena Andersson, Jimmie Åkesson och deras politiska kollegor har en utomordentligt viktig uppgift i samhället, att representera sina väljare i de politiska organisationer – riksdag, regioner och kommuner – till vilka de är valda. De är hjärtligt välkomna att också personligen engagera sig i Svenska kyrkan, men de ska hålla sina politiska partier borta från kyrkan. Lojaliteten för dem som verkar inom kyrkan ska vara kyrkans tro, bekännelse och lära, inte politiska ideologier, politiska partier och partiledare. Vi bejakar till fullo vårt svenska demokratiska system. Vi ser det som en rätt och en skyldighet för alla att själva utnyttja sin rösträtt till riksdag, region och kommun. Men var sak ska vara på sin plats!

21 september är det kyrkoval. Vi hoppas att väjarna vill ge uttryck för en positiv utveckling av Svenska kyrkan genom att lägga sina röster på de nomineringsgrupper som inte bygger sin grund på partipolitisk tillhörighet. Inför förra kyrkovalet 2021 uttryckte flera av Svenska kyrkans tidigare ärkebiskopar att utvecklingen inte har varit optimal sedan år 2000. Ärkebiskop emeritus KG Hammar menade att ”Partipolitiken är destruktiv för kyrkan” (Dagen 2021-07-29).

Vår nomineringsgrupp – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) – vill att det ska vara kyrkan och dess medlemmar som sätter målen och ambitionerna i stället för politiska ideologier och politiska partier. Vi uppskattar och har ett bra samarbete med förtroendevalda ur de partipolitiska nomineringsgrupperna, men deras politiska partier har inget positivt att tillföra till det samarbetet. Vi menar att det är människor som är intresserade och villiga att aktivt engagera sig i Svenska kyrkan, utan partipolitisk påverkan, som säkrast leder till målet.

Vi verkar för en kyrka där partipolitiken hålls utanför och att Svenska kyrkan i stället präglas av mångfald och respekt där alla tillsammans strävar efter att uppnå kyrkans syften och målsättningar.

Anders Brännström
Ordförande POSK i Uppsala stift

Martin Nilsson
Ordförande POSK i Uppsala pastorat

Mycket att ta tag i för Svenska kyrkan

Skrivet av

Toivo Sjörén, ordförande för POSK i Stockholms stift skriver i en debattartikel om att många förslag till kyrkomötet är lovvärda, men vi kan inte som kyrka göra allt. Frågan som alltid måste ställas är ”hur bidrar förslaget till kärnverksamheten?”

Det finns mycket att ta tag i under de närmaste mandatperioderna! En del är glädjande och annat kommer att vara smärtsamt men nödvändigt. Det ökande intresset för Gud och trosfrågor och Svenska kyrkans kärnverksamhet blev en överraskning för många, något som vi bara kan glädjas åt, men den måste också bemötas med lyhördhet och klokhet.

Förnyelse för unga i dag är inte detsamma som det var för generationen innan. När den förra generationen tog bort knäfallen vid altarringarna kanske den nya tar dem tillbaka. Poängen är inte just altarringarna, utan att verkligen lyssna och inte ha förutfattade meningar. Vad innebär det att vara kyrka just nu, i just denna tid, för dagens människor?

Mångfalden är en styrka för kyrkan och gör att fler kan känna sig hemma och komma till tro. Vi kanske inte alltid uppskattar allt, men olikheten skapar bredden som vi behöver. Ett uttryck för detta ökade intresse för kyrkan är att fler begär inträde i kyrkan och fler behöver bli döpta som vuxna. Vi behöver fundera på om dopritualen i den nya handboken också behöver kompletteras med en liturgi för vuxendop.

Dopet är en av de största utmaningarna för kyrkan. Hur ska vi nå fler föräldrar så fler barn, i alla sociala grupper, får bli döpta? Drop-in dop är ett uttryck för nytänkande, men vad kan vi göra mer? Vad kan vi göra annorlunda? Denna fråga behöver få högsta prioritet.

Vi vet att ekonomin blir sämre. Vi kommer inte kunna ha lika många anställda i framtiden. Trots detta har vi ökat antalet anställda med 7 procent de senaste tio åren. Detta trots att kyrkans medlemmar minskat i antal och kyrkan har färre församlingar. Detta är ohållbart.

Det som ökar är dessutom huvudsakligen tjänster utanför kärnverksamheten. Administratörerna har ökat med 10 procent trots att vi slagit samman församlingar för att minska administration. Vi måste förenkla, inte komplicera. Många förslag till kyrkomötet är lovvärda, men vi kan inte som kyrka göra allt. Frågan som alltid måste ställas är ”hur bidrar förslaget till kärnverksamheten?”, inte om förslaget är bra eller dåligt. Vad blir priset för förslaget, i arbetstid och administration?

Frivilliga kommer vara centrala för framtidens kyrka. Därför är det så oroande att vi tappat så många frivilliga under de senaste åren. Hur får vi nya? De kommer nämligen att behövas på väldigt många områden när antalet anställda måste minska. Det ställer också frågan hur vi organiserar samarbetet mellan anställda, fackförbunden och frivilliga. Det är ju alltid lättare att ha anställda för uppgifterna som man kan schemalägga.

Med frivilliga blir det svårare, och här måste vi motivera och utbilda personal för att underlätta övergången, när frivilliga ersätter anställda. I dag har vi också en märklig skillnad mellan frivilliga och förtroendevalda. I många församlingar får de förtroendevalda ersättning för att sammanträda i två timmar medan frivilliga är just frivilliga. Båda grupper har ju samma syfte med sitt engagemang för kyrkan, varför ska då den ena gruppen ha betalt?

I framtiden tror jag vi måste ta bort större delen av arvodena utom för de mest krävande förtroendeuppdragen. Ett första steg är att stoppa alla automatiska höjningar som ligger inne i arvodessystem som är kopplade till basbeloppen. Sedan behöver vi börja avveckla.

Vi behöver reformera valsystemet. I dag är det kyrkliga valet en kopia av de allmänna valen. Det är en omfattande valapparat som kräver stora resurser – ekonomiska naturligtvis, men också i arbetstid av anställda och förtroendevalda. En del nomineringsgrupper med partipolitisk bakgrund använder kyrkovalet som ett övningsval inför nästa allmänna val.

Kyrkovalet har också tre nivåer, precis som de allmänna valen. De valen handlar ju om olika områden i samhället. Sjukvård och kollektivtrafik för regionerna, staten med alla sina uppgifter och kommunerna med sina åtaganden. Inom kyrkan har vi också en regional nivå, men dess uppgift är att huvudsakligen stödja den lokala församlingen, inte att bedriva någon egen verksamhet. Det vore därför naturligt att låta församlingarna utse stiftsstyrelserna. Det finns ingen anledning att ha ett separat stiftsval.

Kyrkomötet då? Här samlas stiften för att lösa gemensamma angelägenheter. Ledamöterna väljs stiftsvis. De kunde lika gärna utses av stiften. I grunden är ju kyrkomötet också till för att stödja verksamheten i församlingarna, så det vore helt naturligt att stiften utsåg ledamöterna till kyrkomötet.

Är inte detta odemokratiskt? I så fall skulle många av våra folkrörelser och stora organisationer vara odemokratiska. Att ha tre separata val medverkar till att partipolitiken får en stor plats i Svenska kyrkan. För många upplevs det som något mycket konstigt att vi har nomineringsgrupper vars kyrkopolitiska program även bestäms av icke-medlemmar – det vill säga av externa partier.

Det är svårt att förstå att psalmbokens innehåll eller kyrkohandbokens utformande ska påverkas av människor som inte är medlemmar i Svenska kyrkan. Ett enda val där väljarna, precis som nu, röstar i församlingar och pastorat skulle göra det tydligt att basen för Svenska kyrkan är församlingarna.

Toivo Sjörén
Ordförande POSK i Stockholms stift

Ekumeniska mötet uppmärksammas

Skrivet av

Mellan den 18–24 augusti pågår den Ekumeniska veckan i Stockholm. Då högtidlighåller Sveriges kristna råd 100-årsminnet av det stora ekumeniska Stockholmsmötet från 1925 och dess fokus på fred och gemenskap.

Det var 1925 som dåvarande ärkebiskop Nathan Söderblom bjöd in till det ekumeniska möte som blev en viktig milstolpe för den ekumeniska rörelsen. Ett stort antal internationella företrädare för ortodoxa och protestantiska kyrkor samlades då till mötet där freden stod i centrum.

Grunden till att detta 100-årsminne nu uppmärksammas är en motion från tre POSKare. Det var till kyrkomötet 2017 som Anders Roos, Marie Rydén Davoust och Anders Brunnstedt lämnade in motionen med förslaget: ”att uppdra till kyrkostyrelsen att på lämpligt sätt högtidlighålla det ekumeniska mötet i Stockholm 1925, lämpligen år 2025.”

Motionen togs väl emot och ekumenikutskottet föreslog att motionen skulle bifallas, vilket också blev kyrkomötets beslut. Ett enigt kyrkomöte slöt upp bakom motionen och från talarstolen anförde Marie Rydén Davoust, ”–Tjoohoo, vi ses 2025!”

 Nu är det alltså dags och i Stockholm anordnas i veckan över 70 seminarier, lovsångsgudstjänst och en högtidsgudstjänst med inbjudna internationella kyrkoledare och gäster. Programmet i sin helhet finns att läsa på Sveriges kristna råds hemsida.

POSK skriver i sitt program: Som en följd av vår bekännelse om en enda allmännelig kyrka är det av särskild vikt att ekumenisk dialog får prägla den fortsatta teologiska och liturgiska fördjupningen utan att göra avkall på vår evangelisk-lutherska identitet. POSK vill uppmuntra församlingarna att arbeta mer aktivt ekumeniskt för att stärka den kristna gemenskapen.

Victor Ramström
informatör

POSK och S debatterar valsystem

Skrivet av

Valtemperaturen stiger. Inför kyrkovalet satsar Kyrkans Tidnings ledarskribent Fanny Willman på att bjuda in kyrkomöteskandidater för att debattera i sin podcast Makten och härligheten. En valspecial i sex avsnitt där POSKs ordförande Amanda Carlshamre i första avsnittet möter Jesper Eneroth som är gruppledare för Socialdemokraterna i kyrkomötet.

I 59 minuter samtalas det under frågan: En hållbar demokrati – ska Svenska kyrkan byta valsystem till indirekta val? För POSK är det ett självklart JA på frågan, medan Socialdemokraterna vill behålla det system med direkta val som är en kopia över hur det fungerar i de allmänna valen.

Enligt Eneroth leder det nuvarande systemet till stor delaktighet och kännedom och hävdar att systemet är så pass intressant att både den Norska och Isländska kyrkan tittar med inspirerande ögon och tar steg i samma riktning.

Carlshamre lyfter att andra kyrkor snarare blir förundrade över att Svenska kyrkan har det system hon har och delar inte bilden av att andra kollar på det med avund.

Jesper Eneroth återkommer gång på gång med inlägg som antyder att ett indirekt valsystem inte är demokratiskt. Vilket redan är utrett av kyrkostyrelsen där utredningen visade på att både ett indirekt valsystem som ett direkt valsystem är lika demokratiska. Eneroth verkar också dra slutsatsen att ett indirekt valsystem kommer leda till att kyrkans medlemmar inte går och röstar eftersom det är det direktvalda systemet som håller delaktigheten uppe.

För POSK är det en fråga om kyrkosyn att återgå till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet men behålla direkta val till kyrkofullmäktige. Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Att stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter har församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet är avgörande för deras insatser och gör att deras beslut lättare uppfattas som legitima.

POSK vill därför införa ett billigare och enklare valsystem som bättre speglar Svenska kyrkans kyrkosyn och där ledamöterna representerar sin respektive församlingar och stift, inte sekulära politiska partier.

I podcasten på Spotify kan du lyssna på hela debatten mellan Amanda Carlshamre och Jesper Eneroth.

Victor Ramström
Informatör

Unga behövs i kyrkans beslut

Skrivet av

I Svenska kyrkan får du som är 16 år eller äldre och medlem rösta i kyrkovalet. Det innebär att Svenska kyrkan i sitt valsystem gått före och tillåter att unga också är med och röstar. Däremot så måste du vara 18 år för att kunna bli vald till ett uppdrag. I en församling eller ett pastorat innebär det att du är valbar till kyrkofullmäktige, kyrkoråd eller ett församlingsråd först efter att du fyllt 18 år.

En motion i kyrkomötet gav för några år sedan kyrkostyrelsen i uppdrag att utreda en sänkt valbarhetsålder till församlingsråden, alltså att du skulle kunna bli vald till ett sådant uppdrag redan när du är 16 år. Kyrkostyrelsen har behandlat frågan och vill inte se en sänkt valbarhetsålder. Istället föreslås att unga kan adjungeras till församlingsråden. Alltså delta på mötena, men utan rösträtt.

POSKs ordförande Amanda Carlshamre tycker inte att detta är tillräckligt och lämnade ett särskilt yttrande till kyrkostyrelsens skrivelse där hon reagerar på att promemorian och skrivelsen fokuserar mer på hinder än möjligheter.

Till Kyrkans Tidning säger Amanda:
”– Man ska inte förminska betydelsen av att få vara med och besluta.”

Amanda fortsätter:

”– Det landar lite knasigt, för vi måste kunna balansera det rättsliga hindren med hur vi möjliggör för unga att vara engagerade på sina villkor och med fullt mandat, som man har om man är valbar.”

Unga kan och vill ta ansvar. Det finns ungdomsorganisationer i Sverige där ledamöter är under 15 år och ändå har fullt mandat. Kyrkostyrelsens utredning borde fokuserat på att hitta lösningar på de eventuella bekymmer som kan finnas med att låta valbarhetsåldern till församlingsråden vara 16 år.

”– Svenska kyrkan borde kunna gå före, när vi har gjort det med rösträttsåldern, som är 16 år. Det här hade varit ett önskvärt och naturligt steg vidare i frågan.” Säger Amanda Carlshamre till Kyrkans Tidning.

POSK vill att unga ska vara med och forma kyrkan på riktigt. Inte bara genom att sitta på en stol vid bordet. Det är när man får vara med och fatta beslut som engagemanget växer. POSK vill stärka barn- och ungdomsorganisationer inom Svenska kyrkan och vill att fler personer under 30 år har plats i beslutsfattande organ.

Victor Ramström
informatör

POSK fortsätter växa!

Skrivet av

Inför årets kyrkoval fortsätter POSK resan mot en kyrka fri från partipolitik och växer ytterligare.

De senaste åren har arbetet inför kyrkovalet den 21 september pågått för fullt i POSKs stiftsföreningar och lokala grupper. En del av arbetet har handlat om att få fler lokala grupper och att samla kandidater som ställer upp i valet. När nu kandidatlistorna är fastställda av stiftsstyrelserna kan vi konstatera att POSK fortsätter växa! Fler än 3 500 personer kandiderar för POSK i höstens kyrkoval.

POSK ställer också upp lokalt i valet till kyrkofullmäktige i fler församlingar/pastorat än tidigare. Vårt fokus på att få nya lokala grupper att ställa upp i kyrkovalet fortsätter att ge resultat. Vi var glada för de 31 grupper som tillkom inför valet 2021 och nu kan vi konstatera att ytterligare 23 nya grupper har bildats inför årets kyrkoval! Utöver det sker det indelningsändringar där 5 nya pastorat bildas och täcker fler församlingar där POSK tidigare bara ställt upp i några av dem. Totalt innebär det att det kommer gå att rösta på POSK, eller grupper som är anslutna till POSK men som ställer upp under ett eget namn, lokalt till kyrkofullmäktige i nästan 200 församlingar eller pastorat.

Precis som tidigare val ställer POSK upp till stiftsfullmäktige och kyrkomötet i samtliga stift. Alla väljare i landet har med det möjlighet att rösta för en fri kyrka. Från den 8 september och fram till valdagen den 21 september kan du som tillhör Svenska kyrkan och 16 år eller äldre rösta i kyrkovalet.

Varmt välkomna säger vi till de nya grupperna och alla kandidater som finns i dessa, och alla andra nya kandidater. Tillsammans siktar vi nu mot kyrkovalet i september!

I dessa församlingar eller pastorat finns de nya POSK-grupperna:
Halmstads församling
Orusts pastorat
Särö pastorat
Uddevalla pastorat
Frösö, Sunne och Norderö församling
Strömsunds pastorat
Sydöstra Jämtlands pastorat
Bodens pastorat
Burträsk-Lövångers pastorat
Haparanda församling
Båstad-Östra Karups församling
Helsingborgs pastorat
Uppåkra församling
Farsta församling
Gustav Vasa församling
Huddinge pastorat
Tyresö församling
Trosa församling
Roslagens västra pastorat
Söderala pastorat
Torsåkers församling
By-Folkärna pastorat
Ludvika församling

I dessa fem nya pastorat har POSK delvits funnits tidigare men täcker nu fler församlingar:
Kungsbacka pastorat
Medelpads norra pastorat
Medelpads södra pastorat
Upplands Väsby pastorat
Noraskogs pastorat

Victor Ramström
informatör

Årsmöte 2025 i Karlstad

Skrivet av

Årsmötet för POSK genomfördes den 10 maj i Karlstad och domkyrkans församlingshus. Ett 70-tal POSKare från hela landet var samlade och deltog i eller följde de beslut som fattades. Förutom de sedvanliga årsmötesförhandlingarna blev det också information inför det kommande kyrkovalet.

Under helgen var också POSKs kyrkomötesgrupp samlad i Karlstad.

På årsmötet valdes en ny styrelse som under det närmaste året kommer bestå av:
Amanda Carlshamre, ordförande
Per Lindberg, vice ordförande
Sofia Westerdahl, ledamot
Peter Lundborg, ledamot
Josefine Carlsén Åkerfeldt, ledamot

Anders Brunnstedt, ersättare
Samuel Körner Lilja, sekreterare
Victor Backström, kassör
Sara Sandelin, ersättare
Knapp Anna Eriksson, ersättare

Victor Ramström
informatör

 

Från vänster: Peter Lundborg, Anders Brunnstedt, Josefine Carlsén Åkerfeldt, Victor Backström, Sofia Westerdahl, Per Lindberg, Knapp Anna Eriksson, Sara Sandelin, Samuel Körner Lilja och Amanda Carlshamre.
Arkiv
Kategorier