Just nu när du kan, hav en lycklig minut…

Krönika av Lisa Tegby som publicerades första gången i Västerbottens-Kuriren den 2 juli.

Rosor och pioner håller på att slå ut. I skogen blommar skvattram och lingon. Syrenerna har gjort sitt för i år, men jag bär deras doft med mig ett tag till. Äppelträd och körsbärsträd har fått hjälp av insekterna och arbetar i det tysta för att det som var de där vackra blommorna för några veckor sedan ska ge frukt om en månad eller två.

Det är fint med sommar. Skönhet och njutning avlöser varandra. Men oj, vad fort det går. Det är redan juli.

Jag bär med mig några rader av Frans Michael Franzén i sommargrönskan. Han var biskop i Härnösand för nästan 200 år sedan, satt i Svenska Akademin, och hann dessutom med att skriva både dikter och psalmer. Det var han som skrev Bereden väg som vi sjunger till Första Advent och Vad ljus över griften, som jublar i kyrkorna på Påskdagen. Men just nu är det en strof ur hans Dryckesvisa som sjunger i mig:

En blomma är glädjen, idag slår hon ut
i morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan, hav en lycklig minut,
och tänk på det kommande sedan.

Visst är det lite vemodigt om blomstringens snabba framfart. Men framför allt är det en uppmaning och en utmaning att ta till sig det goda och vackra som livet ständigt ger oss. För mitt i politisk förvirring och pandemi finns också glädjens minuter. Mitt i mina privata bördor och komplikationer finns också leenden och skönhet. Gläd dig när du kan! Låt pionerna öppna sig mot just dig! Samla på glädjeminuter! Det vill jag göra.

Samtidigt vill jag inte glömma det svåra. Det är mitt ansvar att komma ihåg det och ta itu med det. Glädjen är en kraftkälla, inte en flykt.

Det blir så påtagligt när jag sitter där mitt i grönskan och ett utkast till en rapport från FN:s klimatpanel dyker upp i nyhetsflödet. Rapporten ska inte publiceras förrän i februari men det mesta är klart nu. Det behövs en transformation, en genomgripande förändring av processer och beteenden för individer, samhällen, näringsliv, institutioner och regeringar, säger rapporten. Livet på jorden kommer att förändras, vare sig vi vill det eller inte. Hittills har de som bidragit minst till miljöförstöringen drabbats hårdast av svält, översvämningar, sjukdomar och minskade arbetsmöjligheter. Allteftersom permafrosten tinar, skogsbränder och översvämningar ökar och temperaturen stiger kommer vi alla att drabbas alltmer. Om vi inte…

Vissa förändringar är redan oåterkalleliga men vi kan vara med och hindra att det blir ännu värre. Varenda tiondels grad som medeltemperaturen inte stiger gör skillnad. Varje insats av regeringar och institutioner, av företag och individer är betydelsefull. Men det behövs många och stora insatser. Våra konsumtionsvanor och våra matvanor, vårt resande, hur vi bor och hur vi sparar är viktigt. Allra viktigast är förstås de politiska besluten.

Medan jag läser om FN-rapporten pågår regeringsförhandlingarna. Alla partiföreträdare försöker tala om hur mycket bättre just de kan göra vårt samhälle. Men varför är klimatfrågorna så lågt prioriterade undrar jag. Livet är hotat och ändå nämner alla inte ens klimatet. Nu måste vi pressa på och bara rösta på dem som tar klimatframtiden på allvar.

Jag gläds åt lyckliga minuter i grönskan, åt surrande, hårt arbetande insekter och åt blommor som ger skönhet och frukt. Det vill jag att mina barnbarn och barnbarnsbarn också ska få göra om femtio eller hundra år. Liksom barnen i Guatemala och Bangladesh och överallt i världen. Så jag njuter av sommaren. Och vill samtidigt med öppna ögon ta till mig hur mycket det kommande behöver oss och all vår goda vilja och vår handlingskraft framöver.

Lisa Tegby
präst i Umeå

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>