Nya uppdrag för Anna

Tre hängande hjärtan

Anna Lundblad, POSK, har suttit i kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott sedan slutet på 90-talet. Hon är diakon och har haft sitt arbetsområde i Linköpings stift. Nu går hon i pension och har då valt att inte ställa upp i valet till kyrkomötet. Men däremot finns hon med lokalt i Linköpings stift. Anna har suttit med i riksföreningen för POSK under många år och varit med och arbetat fram underlagen till de program som POSK har beslutat om på sina årsmöten och som vi har gått till val på.

Kyrkans Tidning har gjort en fin intervju med Anna Lundblad i veckans tidning.

 

”Förra veckan gjorde Anna Lundblad sin sista dag på jobbet. Som stiftsanställd och förtroendevald både nationellt och lokalt har hon varit en sammanhållande länk.

– Jag har tyckt att det är viktigt att ha den lokala förankringen och ta med erfarenheter och kunskaper åt bägge håll och att knyta ihop de tre nivåerna, säger hon.

I och med pensioneringen kandiderar hon inte till kyrkomötet och kyrkostyrelsen, där hon har suttit sedan 90-talet. Däremot fortfarande till kyrkofullmäktige i domkyrkoförsamlingen.

– Och nu står jag på lista till stiftsfullmäktige – som stiftsanställd har jag ju aldrig fått göra det förut.

Prästbarnet Anna Lundblad var övertygad att hon aldrig någonsin skulle jobba inom kyrkan, och blev kommunal förskollärare. Men en dag sa en kyrkvärd: ”Nu har jag en tjänst för dig.”

Hon blev ansvarig för församlingens barn- och familjetjänst och ledde vuxengrupper, ibland med människor i svåra livssituationer. Det gjorde att hon utbildade sig till diakon.

– Jag behövde en legitimitet att tala med människor och känna att jag hade ett uppdrag.

Att hon hamnade i Linköpings stift var mer en slump. Hennes första make avled plötsligt och hon stod ensam med småbarn. Hon ville bryta upp och blev församlingsdiakon i Åtvidaberg. Tills biskop Martin Lönnebo kallade henne till stiftskansliet.

På stiftet har hon jobbat med en rad områden: förskolefrågor, konfirmandarbete och vuxenpedagogik. Kontakt med förtroendevalda har ingått de senare åren. ”Förtroendevald – det vet jag inget om”, tänkte hon. Men snart nog fick hon själv frågan att kandidera.

Hon tog till sig ett råd från sin mamma:

– När människor visar en förtroende ska man säga ja, om man inte har starka skäl att säga nej.

När Anna Lundblad nu slutar kan hon räkna precis 40 år i Svenska kyrkans tjänst. Hon ser en röd tråd av diakoni i sitt arbete: att stödja människor att tro på sig själva.

– Det finns en risk att vi bara ser svagheten hos utsatta – jag upplevde det själv som ung änka, ingen sa att jag var modig som flyttade. Men om man fokuserar på den utsattas resurser kan man hjälpa.

Som pensionär ser hon fram emot att kunna gå ut och plocka svamp en vanlig tisdag, läsa skönlitteratur och gå på kulturella evenemang.

Engagemanget för gudstjänstlivet och musiken, för de diakonala frågorna – inte minst i Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, där hon är ordförande sedan många år – och för vuxenkatekumenatet lär fortsätta.

– Det ska bli skönt att inte behöva ägna så mycket tid till att läsa sammanträdeshandlingar. Men jag är oerhört tacksam både över mitt yrkesliv i kyrkan och över att jag nu är pensionär.”

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>