Den goda döden
I dag har jag varit på ett seminarium på Jonsereds herrgård med temat "Den goda döden".
Det handlade om eutanasi (dödshjälp) och läkarassisterat självmord.
Seminariet inleddes med Lars Sandman , professor i vårdetik vid Högskolan i Borås och Linköpings universitet och Gunnar Eckerdal, överläkare, onkologiska kliniken och smärtläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Efter deras båda inledningar var det ett öppet samtal. Oerhört intressant.
De etiska problemen, de känslomässiga problemen, de vetenskapliga problemen, de personliga problemen, personalproblemen. Olika personer berättade olika historier.
Detta är sannerligen ingen enkel fråga. Jag har flera gånger lyft frågan i kyrkomötet. Bland annat 2001.
2008 var frågan uppe igen.
I Kyrkans Tidning 2007 säger Göran Möller handläggare på kyrkokansliet att det är en självklar uppfattning för Svenska kyrkan att aktiv dödshjälp strider mot människovärdet.
Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan mot aktiv dödshjälp>>
Det som jag framförallt lärde mig i dag är att det inte pågår någon vetenskaplig forskning om eutanasi så att man kan vara helt säker på att man gör rätt. Så att man faktiskt inte dödar människor som egentligen inte vill dö.
Jag lärde mig också att det är oerhört komplicerat att införa eutanasi i Sverige på grund av vår lagstiftning. (Vilket jag personligen är glad för eftersom jag inte är för eutanasi).
Nu vill jag göra helt klart att detta är ingen fråga som har diskuterats i POSK eller står i vårt program. Detta är mina helt egna funderingar.
Men jag tror faktiskt att detta är en av de stora frågor som kommer att poppa upp inom den närmaste tiden och då tror jag att Svenska kyrkan måste bearbeta frågan ur ett större teologiskt perspektiv.