Stilla veckan – verkligen?

Vem kom på att kalla veckan innan påsk för stilla veckan? Är det någon vecka under kyrkoåret när det är så många gudstjänster och så mycket att göra egentligen? Så för vem är det en still vecka?

Det är passionsandakter, det är agapemåltider, det är skärtorsdagsmässor, långfredagsgudstjänst, påsknattsmässor, påskdagsgudstjänster och annandagsgudstjänster. Utöver detta är det påsklov och mat och familj och allt vad det innebär. Vem är det som har det stilla egentligen?

Och även i bibelns texter så är det fullt drama hela tiden. Ingen stillhet där inte. Så för vem är det stilla egentligen?

Oavsett om vi tycker det är stilla vecka eller vi känner en press över allt som ska hinnas med under den här veckan så hjälper alla dessa gudstjänster, med sina enkla men tydliga tecken oss att faktiskt uppleva påskens drama och under.

Jag blir lika berörd varje år när jag är med på skärtorsdagens gudstjänst och när altaret efter gudstjänsten plockas av och allt tas bort. Kvar är det nakna altaret och allt släcks ner. På långfredagen när det är så tydligt att Jesus dör och sorgen går genom märg och ben. Och glädjen på påskdagen, när graven är tom, när det är fest och glädje.

Nej, jag känner inte att det är en stilla vecka för det är en himla massa att göra – men jag är så glad över möjligheten att få uppleva hela påskveckan drama och mirakel! Jag hoppas att ni alla tar vara på den möjligheten även i din församling.