Varför ska Göteborg särbehandlas?

Varför ska Göteborg särbehandlas? Det är en helt relevant fråga som man kan ställa sig. De POSKare som känner mig kanske undrar varför just jag ställer den (eftersom jag bor i Göteborg).

Det är som sagt en helt relevant fråga. Efter den stora omorganisationen i Svenska kyrkan 2014 när alla samfälligheter togs bort, utom Göteborgs kyrkliga samfällighet som fick fyra års respit för att hinna klara upp alla praktiska detaljer, så närmar vi oss nu slutet på den respittiden.

Eftersom stiftsstyrelsen i Göteborg sedan beslutat att splittra upp Göteborg i nio pastorat så finns det väldigt mycket praktiskt att ordna – fortfarande.

En av de stora frågor som inte är lösta med stiftsstyrelsens beslut är hur begravningsverksamheten ska fungera. Ska den delas upp i nio enheter eller ska den hållas ihop? Och om den ska hållas ihop, hur ska det då göras? För det finns faktiskt inga formella möjligheter med de lagar och regler som finns i dag att göra det.

Men då kommer kyrkostyrelsen in. Och den 12 juni 2015 skickade de ut en remiss till Göteborgs stift och till kyrkonämnden i Göteborg där de har ett förslag att det ska göras en särlösning just för Göteborg. I Göteborgs skulle det få bildas en särskild begravningssamfällighet – så att begravningsverksamheten skulle kunna hållas ihop. (Möjligheten att dela upp begravningsverksamheten i nio enheter efter de församlings/pastoratsgränser som beslutas finns inte eftersom det i flera enheter saknas alla de nödvändiga förutsättningarna för att bedriva begravningsverksamhet.)

Kyrkostyrelsen föreslår alltså att Göteborg ska få ett undantag, en särlösning just för Göteborg. Att det ska skrivas in i kyrkoordningen att just Göteborg skulle få ha en begravningssamfällighet. Men hur styrningen och ledningen skulle se ut är inte klart – det ska kyrkostyrelsen få mandat att besluta.

Då ställer jag mig frågan – och så gjorde också kyrkonämnden i Göteborg – varför ska just Göteborg särbehandlas i den här frågan? Varför tillåter man inte istället begravningssamfälligheter i Svenska kyrkan? Och löser frågan och styrning och ledning? Det kan ju mycket väl hända att två närliggande pastorat i Svenska kyrkan någon annanstans än i Göteborg också vill samverka? Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Kyrkostyrelsen har haft den här frågan på sitt bord drygt ett halvt år. Trots detta skickar man ut en remiss med en remisstid på 10 dagars svarstid varav fem dagar är helgdagar. Hur himla seriöst är detta på en skala? (En fråga som också kyrkonämnden påpekade i sitt svar).

Frågan om en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg ska enligt planen komma upp på kyrkomötets bord i höst. Hur kommer det att gå? Det vet inte jag – men jag hoppas verkligen att organisationsutskottet (som jag gissar får frågan i sitt utskott) funderar både en och två gånger om det verkligen är klokt att binda sig vid att endast låta Göteborg få begravningssamfällighet i Svenska kyrkan och låsa upp sig vid olika specialregler i kyrkoordningen.

Så jag ställer frågan igen. Varför ska just Göteborg särbehandlas?

 

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

"låt de döda begrava sina döda"

"Låt de döda begrava sina döda" (Matt 8:22)

Så skriver Jonas Eek i dagens Kyrkans Tidning (24/15) där han vill att de som överklagat Göteborgs stiftsstyrelses beslut ska ta tillbaka sitt överklagande.

Kyrkans Tidning: Dra tillbaka överklagandet>>

Frågan om att Göteborg ska vara ett pastorat eller splittras upp i nio enheter har delat förtroendevalda och kyrkoherdar i Svenska kyrkan i Göteborg. Och splittringen går också rätt igenom nomineringsgrupperna. Jag vill vara väldigt tydlig att jag skriver det här blogginlägget som Carina, förtroendevald i kyrkonämnd, kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Detta är ett strikt personligt inlägg!

Jag tror personligen att den bästa lösningen för Svenska kyrkan i Göteborg är att vara ett pastorat. Varför tror jag det?

Jonas Eek frågar efter en framtidsvision för Svenska kyrkan 2040. Jag ska säga vad jag tror om 2040 om beslutet inte blir upphävt.

Jag tror att de nio enheterna kommer att ha fullt upp med att organisera sig, administrativt, ekonomiskt, personellt och med fastigheterna så att man bara koncentrerar sig på sig själv i 15-20 år. Därefter kommer man att lyfta näsan över församlingsgränsen och se att man kanske skulle samverka och samarbeta om det som vi i dag redan gör.

Jag tror inte den enskilda församlingsmedlemmen kommer att märka en så stor skillnad utan gudstjänsterna kommer att fortsätta som vanligt, men jag tror heller inte att det finns ork att driva någon utveckling av verksamheten. Jag tror alltså inte att kyrkan på något sätt har utvecklats fram till 2040. Möjligen stagnerat och kanske på sina håll också avvecklats.

Det kommer säkert att bli bra så småningom (kanske 2040), säkert annorlunda och det är inte säkert det blir sämre. Men innan dess har vi ödslat en massa tid och pengar på en massiv omorganisation och uppdelning. Jag tror också (vilket inte behöver vara helt fel) att församlingarna måste jobba hårdare på att samla in pengar för att kunna bevara verksamhet och personal. Insamling genom att hitta sponsorer, ordna basarer och på andra sätt.

De gemensamma verksamheterna som vi har i dag finns inte kvar – men kan givetvis ha utvecklats till att bli något annat eller i nya former.

I överklagande beskrivs problemet och orsaken till överklagandet så här:

Dessa är i huvudsak följande: Uppfattningen att Göteborg är ett pastoralt område, som behöver en pastoral styrning och en pastoral ledning; den svaga ekonomiska bärkraften i främst invandrarrika Nylöse pastorat, med låg kyrkotillhörighet (28%) och låg medelinkomst, men också Domkyrkopastoratet – dessa två skulle enligt stiftets utredning vid oförändrad verksamhet behöva höja sin kyrkoavgift med 38 resp. 14 %; oro för att många gemensamma pastorala verksamheter inte kommer att kunna fortsätta om Göteborg delas, såsom verksamheten vid de stora sjukhusen, kyrkan i högskolan, skolkyrkan, verksamheten vid häktet osv.; de negativa konsekvenserna av en uppdelning av ekonomi- och fastighetsförvaltning och, inte minst, begravningsverksamheten; samt oro för anslagen till andra organisationer såsom Göteborgs kyrkliga stadsmission, av vilka två (Kyrkans Jourtjänst och Kyrkans Familjerådgivning), båda med omfattande verksamhet, har samfälligheten som huvudman.

Låt de döda begrav sina döda citerar Eek bibeln. Som om det var ett val vi hade att göra. Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Det finns lagar och regler som styr detta. Och det beslutet som stiftsstyrelsen har tagit innebär att Svenska kyrkan bryter mot dessa lagar och regler.

Jag har personligen inget problem med att släppa huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Låt kommunen ta över, för allt i världen! Svenska kyrkan skulle sedan kunna sälja sina tjänster och sköta kyrkogårdarna osv. Men innan vi är där så måste vi fullfölja vårt samhälleliga uppdrag.

Just i dag har kyrkostyrelsen uppe ett förslag på en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg. De diskuterar ett förslag som innebär att det skulle göras ett permanent undantag för Göteborgs begravningsverksamhet och att det i kyrkoordningen skulle införas en ny paragraf. En paragraf som tillåter det att finnas en Göteborgs begravningssamfällighet. Om kyrkostyrelsen beslutar så kommer detta förslag att skickas på remiss till Göteborgs stift och Göteborgs kyrkonämnd i morgon och sedan skulle förslaget kunna presenteras och beslutas på kyrkomötet i höst. Om kyrkomötet är beredda att återigen särbehandla Göteborg återstår att se.

Nej, Jonas Eek, det är just för att några av oss ser att lösningen för utveckling, mångfald och växt handlar om solidaritet och inte splittring som vi också ställer oss bakom överklagandet. Grundtanken i strukturutredningen var just att låta församlingen, stor som liten, få växa, även om man inte har möjlighet att genomföra all ben i den grundläggande uppgiften. Ett ansvar för upgiften som då ligger i pastoratet istället.

Och för Göteborgs del så skulle det kunna innebära att vi kunde haft 62 församlingar i pastoratet (jag vill minnas att vi har 62 invigda kyrkorum i samfälligheten) där man samlas till gudstjänst, bön och gemenskap. Det är den utvecklingen jag hade sett 2040! Inte en kyrka där jag om jag flyttar från Askims församling till Nylöse församling eller Göteborgs Domkyrkoförsamling får betala helt olika kyrkoavgift. Eller där det bedrivs helt olika verksamheter enbart på grund av de ekonomiska förutsättningarna.

Kyrkan i Göteborg kommer att överleva – det handlar inte om det. (Om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess). Men jag personligen tror att solidariteten och delandet bland många är den rätta vägen att gå, andra tror att en uppdelning och splittring är den rätta vägen för kyrkan.

 Foto>>

Läs mer om utredning och stiftet beslut här>>

Det sitter i väggarna

I dag tänkte jag skriva om något personligt, men som jag faktiskt tror är ganska allmängiltigt för många i kyrkan.

I dag har jag varit på en begravning i "min" kyrka. En mycket gammal person hade fått lämna jordelivet. En person som lämnar en maka, barn, barnbarn, släkt och vänner efter sig. En person som varit aktiv i församlingen för många år sedan och som har haft ett företag på torget vid kyrkan.

Begravningsgudstjänsten äger rum i kyrkan. Efteråt är det samling i församlingshemmet, som är sammanbyggt med kyrkan.

Jag språkar med organisten. Vi konstaterar att det är så olika på begravningar. Hur surret låter innan gudstjänsten, vilken stämning det är, vilken inställning de sörjande har. I dag pratade prästen mycket lite om den bortgångne. Prästen talade istället mycket om Jesus. Om nåden. Om glädjen. Om tryggheten.

Vår kyrka och församlingshem är snart 60 år. "-Tänk att de här tegelväggarna inte är mer slitna, så mycket som de fått vara med om…" skrattade organisten vid vårt samtal innan. Det händer så mycket i våra lokaler. Där är glädje och sorg, vi samlas till fester, sammanträden, undervisning, samtal, lekar, arbete – listan kan nästan göras hur lång som helst. Det är ett hem.

Hela tiden omslutna om Guds väldiga nåd. Hela tiden omsluten av bönen. Tryggheten.

Jag fick sjunga två sånger vid begravningen och jag avslutade med "Som när ett barn kommer hem om kvällen…" av Göte Strandsjö.

Och det är precis så – att få komma hem, att få vara i sin kyrka, att få möta Gud och nåden och vila i det. Mitt i bruset, mitt i oron, mitt i livet.

Det sitter i väggarna… väggarna som inte blir slitna för att vi använder dem.

Psalm 774

Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn. 
Så var det för mig att komma till Gud 
Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mig.
Och jag kände: Här är jag hemma.
Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Text o Musik Göte Strandsjö

Prästen Mikael Ringlander årets förnyare

Priset för årets förnyare blir 2015 prästen Mikael Ringlander. Så här står det på Svenska kyrkans intranät>>

Projektledaren för Kultursamverkan i Göteborgs stift, prästen Mikael Ringlander, håller i arrangemang som temamässor med Eldkvarn och Bob Dylans musik, konserter, fotoutställningar, festivaler och program på bok-och biblioteksmässan. Han är spindeln i nätet vid gränsöverskridande arrangemang mellan
kulturliv och kyrka som lockar många människor.

– Men jag är långt ifrån ensam. Det är många goda krafter som är med och skapar allt detta. Det är ett stort lagarbete, säger Mikael Ringlander.

I motiveringen till priset står det bland annat ”han hjälper oss människor att med kulturen som främsta redskap fundera över det märkliga i att vara människa”.
– Det är både glädjande och hedrande, säger han. Och den där motiveringen ska jag ta och rama in. Tänk att få pris för att man har världens bästa arbete!

Kyrkans program på Se människan-scenen på Bok-och Biblioteksmässan har växt. Idag är man en av mässans största samarbetspartners och Mikael Ringlander är spindeln i nätet även om gruppen runt programmet och de praktiska arrangemangen är stor. Vad vill han då att människor ska uppleva i alla dessa möten mellan kultur och kyrka?

– Jag hoppas att man ska känna igen sig. Att man ska se att Gud är följeslagare genom livet, att det är medlevelsens och medlidandets Gud.  

Motivering till priset:
Priset Årets förnyare i Svenska kyrkan 2015 går till prästen och projektledaren för Kultursamverkan i Göteborg, Mikael Ringlander. Han har initierat och verkar gränsöverskridande i arrangemang som når bredare än många andra mötesplatser. Allt präglas av ett gemensamt sökande efter förståelse och tolkning av livet i samverkan mellan kyrkan och övrigt kulturliv.
Han bidrar med stort allvar och ärlighet, vaken i samtiden och hjälper oss att med kulturen som främsta redskap fundera över det märkliga i att vara människa. Genom temamässor, konserter, utställningar, festivaler och Se Människan scenen på bok- och biblioteksmässan låter mötet med Gud sig inte begränsas. Det finns många goda krafter i denna kultursamverkan värda uppmärksamhet och Mikael får priset för sina mångåriga och målmedvetna insatser för nyskapande teologi i framkanten som stimulerar andra till arbete i samma anda.

 

Priset delas ut under Gotlands kyrkvecka>>

Foto: IKON, Magnus Aronsson

Kyrkans Tidning: Mikael Ringlander utsedd till Årets förnyare 2015>>

(PS det är väldigt roligt att kyrkomötet äntligen (gäller från 2017) har flyttat sitt första höstmöte så att mötet inte ska krocka med bok och biblioteksmässan.)

My news desk: Belönas för sitt arbete med kulturliv>>

Ny POSK-grupp i Göteborg

I går kväll bildades formellt en ny POSK-grupp i Göteborg.

POSK på Öster som är en sammanläggning av föreningarna i Björkekärr, Härlanda och Örgryte försammlingar. Föreningen tar också ansvar för S:t Pauli (där det inte har funnits någon lokal POSK-grupp).

Anledningen till att lägga samman de lokala föreningarna är bland annat beslutet i stiftsstyrelsen att dela upp Göteborgs kyrkliga samfällighet i nio enheter. De fyra församlingarna kommer efter 1 januari 2018 att bilda ett nytt pastorat.

En av uppgifterna som föreningen har är ju att förbereda listor inför kyrkovalet. Och vid valet 17 september 2017 ska det väljas ett kyrkofullmäktige för det nya pastoratet. Kyrkofullmäktige ska sedan utse kyrkoråd och församlingsråd.

Där kommer de lokala nätverken att vara viktiga och den nya föreningen ser som sin uppgift att hålla det lokala engagemanget levande – så att vi hittar de kompetenta och intresserade personer som vill ingå de beslutande organen.

Ur POSKs vision och program:
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den
behövs.

Gudstjänst för vem?

I dag har jag varit på huvudgudstjänst i en församling som invigde en vandring med frälsarkransen inne i kyrkan.

Ett mycket bra tänk. En liten folder som berättar om de olika pärlorna och var man kan hitta dem. En liten kort text och en liten bön för varje pärla och ställe i kyrkan. Väldigt bra tänk.

Och i dag var det alltså en "Frälsarkransgudstjänst med mässa". Prästen ledde gudstjänsten och mellan de pratade partierna i gudstjänsten så sjöng kören. Det är en fantastiskt duktig kör och allt var mycket genomtänkt.

Men jag kände mig exkluderad. Det kändes som att vara på en konsert med kören med lite gudstjänstinslag. Vi fick inte sjunga en psalm. Vi fick endast vara med och sjunga två mässånger.

Nje – det här var inte en gudstjänst som var i min smak. Men jag tror säkert att det var många som uppskattade den.

Men kära vänner – det här är ju detta som är styrkan och glädjen över den härliga mångfald av gudstjänster som vi i Svenska kyrkan kan erbjuda! Att det finns gudstjänster som passar en massa olika människor – allt i Svenska kyrkans ordning.

Så – den här gudstjänsten var inte min "kopp av te" som man skulle kunna säga. För jag vill vara involverad. Jag vill sjunga och delta på en huvudgudstjänst. Men jag är glad över de duktiga musikerna och för gudstjänsten i alla fall.

Därför är också den kommande kyrkohandboken så viktig – så att jag kan känna igen mig i gudstjänsten – även om den är annorlunda än jag brukar vara med om.

Foto>>

Frälsarkransen 20 år>>

POSK är med och tar ansvar

I dag gästbloggar Mats Rimborg. Mats sitter i POSK riksstyrelse samt är ordförande för POSK i Göteborgs stift.

Det var jag som gjorde anmälan till domkapitlet. Och jag har inga problem med att Svenska kyrkan viger samkönade par. Däremot är jag angelägen om att Svenska kyrkan inte ska splittras av att det finns två olika uppfattningar om äktenskapet, utan de ska även i fortsättningen rymmas inom Svenska kyrkan och inom POSK.

Därför är det nödvändigt att de överenskommelser som träffades och var förutsättningen för kyrkomötets beslut 2009 upprätthålls, och det är anledningen till att jag skrev till domkapitlet och bad dem utreda vad Ljungskile församling höll på med. Det hade varit ett lika stort problem om de hade krävt att de sökande skulle svara nej på deras fråga om villighet att viga par med samma kön.

Präster i Svenska kyrkan har inte vigselplikt, det som går att begära är att de ska ha vigselbehörighet. Det handlar inte om diskriminering ifall en enskild präst inte viger, diskriminering uppstår om par inte får bli vigda. Det är dessutom fullt möjligt för samfund att ha vigselrätt utan att viga samkönade par, som till exempel den romersk-katolska kyrkan, och det är inte heller diskriminering utan en konsekvens av att religionsfriheten i det fallet väger tyngre.

Det är självklart inte så att kyrkopolitikerna i Ljungskile har ställt den här frågan för att kunna tillgodose en enorm tillströmning av par med samma kön som kommer och vill gifta sig i deras kyrkor. I hela landet är det färre än 200 par om året som vill ha en sådan vigsel, och en enda flitig vigselpräst med vidlyftig resebudget skulle täcka hela det faktiska behovet. Det handlar om att man vill ha någon slags lackmustest för något annat, i föreställningen att det finns en koppling mellan synen på äktenskap och en allmän liberalteologisk hållning.

Inte ens det är sant, det finns gott om hyfsat liberalteologiska präster, män och kvinnor, som har kommit fram till att de inte vill viga par med samma kön. Svenska kyrkan har i sin tur kommit fram till att det går att rymma två syner på äktenskapet inom kyrkan, men självklart ska alla som vill gifta sig få göra det, och det är i praktiken aldrig något problem. Problemet är snarare att de giftaslystna paren inte räcker till åt alla präster som är angelägna om att visa hur moderna och frisinnade de är.

Ni som anser att kyrkan ska vara en snäv åsiktsgemenskap i stället för en trosgemenskap bör ta er en extra funderare över vad det synsättet skulle leda till i sin förlängning. För det är naturligtvis inte bara i den här frågan som det skulle finnas önskemål om likriktning. Rensa ut de oliktänkande går an att säga, men vilka blir till slut kvar då?

Samma sak gäller er som anser att det episkopala system vi har med domkapitel som kan lägga sig i vad som händer i församlingar och pastorat borde ersättas av en kongregationalistisk ordning där församlingarna kan bestämma allt själva. För det är naturligtvis inte bara vilka frågor som ställs vid anställningsintervjuer som det kan finnas önskemål om att få bestämma alldeles själv, utan att stiftet lägger sig i.

POSK kommer alldeles självklart att fortsätta värna om mångfald och åsiktsfrihet, och se det som en möjlighet och inte ett hot. Detta är ett av våra särdrag, något att vara stolt över, och som utmärker oss bland andra nomineringsgrupper. POSK är beredda att ta ansvar och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt. Att se till att domkapitlet talade om för Ljungskile församling vad vi i Svenska kyrkan genom kyrkomötet har kommit överens om ska gälla är ett uttryck för det ansvarstagandet.

Mats Rimborg

Svenska kyrkan i Göteborg blir nio

Beslutet är fattat i stiftsstyrelsen med röstsiffrorna 8-6 för att dela upp Svenska kyrkan i Göteborg i nio enheter. Tre församlingar och sex pastorat.

Göteborgs stifts intranät står att läsa>>:

De 28 församlingarna i Svenska kyrkan i Göteborg kommer att delas upp i nio enheter från och med 1 januari 2018, enligt ett beslut i stiftsstyrelsen. I dag är de alla samlade i en samfällighet.

Frågan om Svenska kyrkans framtida indelning i Göteborg har utretts under flera år, detta sedan kyrkomötet beslutat att begreppet samfällighet inte ska finnas längre i kyrkans organisation.

Två förslag har arbetats fram:

1) Samtliga 28 församlingar samlas i ett stort pastorat som omfattar hela Göteborg, och pastoratet led av en kyrkoherde.

2) Göteborg delas upp i nio enheter med varsin kyrkoherde: sex pastorat (som består av flera församlingar) samt tre församlingar (s k enförsamlingspastorat).

I dag har stiftsstyrelsen med röstsiffrorna 8-6 fattat beslut enligt förslag 2.  

Uppdelningen, som berör omkring 280 000 medlemmar i Svenska kyrkan i Göteborg,  ser ut så här:

De tre församlingarna blir Torslanda-Björlanda, Askim och Lundby.

De sex pastoraten blir Domkyrkopastoratet ( består av församlingarna Domkyrko, Vasa, Johanneberg, Haga, Annedal och Tyska Christinae), Carl Johans pastorat (Masthugg, Oscar Fredrik, Carl Johan och Högsbo), Västra Frölunda pastorat (Västra Frölunda, Älvsborg, Tynnered, Näset och Styrsö), Örgryte pastorat (S:t Pauli, Härlanda, Björkekärr och Örgryte), Nylöse pastorat (Nylöse, Bergsjön, Kortedala och Angered), Backa pastorat (Backa och Tuve-Säve).  

Vad händer nu?
Den 28 april samlas stiftets och samfällighetens ledningsgrupper för att lägga upp det fortsatta arbetet. Varje församling ska sedan utse ledamöter till indelningsdelegerade, vilket kommer att vara klart framåt hösten. Det är denna grupp som ska bland annat ska dela upp de gemensamma tillgångarna i samfälligheten.
Vid kyrkovalet i september 2017 utses de förtroendevalda som ska leda de nio enheterna från 1 januari 2018.  Stiftsstyrelsens beslut kan inom tre veckor överklagas till Svenska kyrkans överklagandenämnd.

___________________________________

Det som ska lösas nu fram till 1 januari 2018 är hur ekonomin, personalen, byggnaderna och de gemensamma resurserna ska delas upp. Sen måste det också till en lösning av begravningsväsendet.

Kyrkans Tidning: Göteborgs samfällighet splittras>>

Ansvarslösa politiker kan splittra Svenska kyrkan

Ansvarslösa politiker kan splittra Svenska kyrkan

Domkapitlet har efter en anmälan från Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift, slagit fast att Ljungskile församling handlar i strid mot kyrkostyrelsens och kyrkomötets beslut när de kräver att sökande till prästtjänster ”med glädje” ska kunna viga både hetero- och homosexuella par för att komma ifråga för anställning. Ljungskile församling, där nomineringsgruppen Öppen kyrka har egen majoritet, redogör utan omsvep för hur det går till när någon ska anställas i församlingen, och verkar inte alls inse problematiken som finns i deras rutiner.

Så här skriver domkapitlet i sitt beslut:

”Domkapitlet konstaterar att Svenska kyrkan bejakar att det inom kyrkan ryms olika syn på äktenskapet. Frågan om hur man ser på samkönade vigslar får därmed inte ha någon avgörande betydelse vid anställning av präst. Enligt domkapitlets bedömning innebär detta emellertid inte att frågan om hur man ser på samkönade äktenskap inte får ställas. Vid denna bedömning har domkapitlet beaktat kyrkoherdens lokala ansvar för att alla par oavsett kön ska bemötas med samma pastorala öppenhet och omsorg i samband med en uttalad önskan om vigseltjänst. Ljungskile församling har uppgett att det krävs ett jakande svar på frågan om vigsel av samkönade par, för att komma ifråga för en tillsvidareanställning som präst i församlingen. Denna tillämpning strider klart mot vad som framgår av kyrkostyrelsens skrivelse.”

Det har inte gått särskilt lång tid sedan Svenska kyrkan år 2009 gjorde det möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel. Som domkapitlet konstaterar framgår det av kyrkostyrelsens och gudstjänstutskottets förarbeten att Svenska kyrkan bejakar att det inom kyrkan kan rymmas olika syn på äktenskapet. Frågan om hur man ser på vigsel med par av samma kön ska därför inte ha betydelse vid exempelvis prövning av prästkandidat eller anställning av personal i kyrkans tjänst.

POSK menar att beslutet som kyrkomötet har fattat om vigsel mellan personer med samma kön ska stå fast i sin helhet. Därför var det naturligt att begära att domkapitlet skulle pröva Ljungskiles praxis vid tillsättning av prästtjänster, och det är glädjande att domkapitlet har kommit fram till att den klart strider mot hur det ska gå till. De utfästelser som lämnades när beslutet om vigsel mellan par av samma kön skulle fattas var nödvändiga för att Svenska kyrkan inte skulle splittras. Kyrkoordningen förutsätter och bygger på att det finns ett ömsesidigt förtroende i kyrkan för det som beslutas av kyrkomötet. Därför är det ett ansvar för oss alla i kyrkan att ingen ska särbehandlas oavsett synen på äktenskap. POSK är beredda att ta ansvar och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.Beslutet i sin helhet kan laddas ner här

https://www.dropbox.com/s/agu8maynm6jx1nk/DomkapitletGbg_20150408_p39.pdf?dl=0

Foto: IKON Magnus Aronsson

Ur POSKs vision och program:

Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast. Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.