Mission och inspiration

Den här helgen har jag varit på en unconferense – eller en knytkonferens som man kan säga på svenska. En konferens som ordnas helt av ideella krafter.

Jag har varit på Webcoast – för oss som älskar webben>>. Det är en konferens för alla som på ett eller annat sätt älskar internet och webben. Och det finns inget program bestämt innan. Utan alla kommer dit utan att veta vad det ska handla om – det är deltagarna som gör programmet. 20 eller 40 minuter kan man bidra med, vad man vill föreläsa om, diskutera eller hålla workshop om.

Det är fantastiskt inspirerande och energirikt att vara på den här konferensen. Det är en stor variation av personer; män, kvinnor, gamla, unga, "nördar" och amatörer. Det som vi har gemensamt är intresset för webben. Utan det intresset hade de flesta av oss aldrig träffats.

Som del av Svenska kyrkan så börjar jag givetvis fundera över hur likt det egentligen är vår egen organisation. Vi är medlemmar i Svenska kyrkan, gamla, unga, "nördar" och "nybörjare" och vi delar något gemensamt – nämligen vår tro och bekännelse av Jesus Kristus.

Tänk om vi i Svenska kyrkan skulle våga vara som den här "knytkonferensen"! Att dela med sig av det vi vill berätta om. Att våga bjuda på sig själv. Att vilja föreläsa, diskutera och hålla workshop.

Vi var flera som på ett eller annat sätt också hade anknytning till Svenska kyrkan. Och vi pratade om hur vi skulle kunna använda oss av idéer och koncept inom vårt område. Vi fick många idéer!

För visst handlar det om att våga dela med sig. Hela tiden! Det jag tror på och det jag vet är något som är bra för mig – det vill jag ju också dela med mig av… eller hur?

Ur POSKs Vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Medlem, medlem på väggen där…

Medlemsstatistiken för Svenska kyrkan kom häromdagen. Så här skriver Svenska kyrkan på sin webbsida>>

Preliminär medlemsstatistik för 2013 [2014-03-11]

Svenska kyrkans preliminära medlemsstatistik för 2013 visar att 65,9 procent av befolkningen, 6,4 miljoner personer, tillhör Svenska kyrkan.

Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskade under 2013 med 1,4 procent jämfört med året innan. Sammanlagt valde 71 693 personer (1,13 procent av medlemmarna) att lämna kyrkan. Siffran är betydligt högre än året innan, men samtidigt ungefär lika stor som sist det var kyrkoval. Valåret 2009 lämnade 1,10 procent av medlemmarna Svenska kyrkan.  

Antalet personer som under 2013 aktivt valde att gå med i Svenska kyrkan, 8 355 stycken, är det högsta under 2000-talet. Till aktivt inträde räknas nya medlemmar som är 12 år eller äldre.

Förra året blev även 51 658 barn under 12 år medlemmar i Svenska kyrkan i samband med att de döptes. Av barn med minst en kyrkotillhörig förälder döptes 69,7 procent. Andelen döpta barn av alla nyfödda är 48,4 procent.

Under 2013 avled 73 718 av Svenska kyrkans medlemmar och totalt minskade andelen medlemmar i Svenska kyrkan med 1,4 procent jämfört med 2012.

På webbsidan hittar du en länk med uppgifter så att du kan hitta ditt eget stift och din egen församling. Siffror som är bra att ha till hands när ni i kyrkoråd och andra styrelser ska planera verksamhet och lägga er budget.

Ska vi vara oroliga eller är detta helt naturligt? Ja, jag tror att vi kan svara ja på båda frågorna. Det är klart att vi ska vara oroliga. Samtidigt är det naturligt. Så länge som vi lever i ett sekulariserat samhälle där det är svårt att få prata om Jesus Kristus som den levande frälsaren så kommer medlemsantalet att minska.

Både Kyrkans Tidning och Dagen väljer att skriva om statistiken och lyfter både det negativa och det positiva.
Kyrkans Tidning: Färre än hälften av barnen i Sverige döps>>
Kyrkans Tidning: Näst största medlemstappet någonsin>>
Dagen: Färre än hälften av alla svenska barn döps i Svenska kyrkan>>

Jag fick i går frågan från en person jag träffade på en kurs (och som såg att jag hade något med Svenska kyrkan att göra) varför hon skulle fortsätta vara medlem i Svenska kyrkan. Hon kallade sig själv agnostiker och trodde inte på Gud, sa hon.

I mitt svar lyfte jag fram alla diakonala uppgifter som Svenska kyrkan gör både i församlingar, institutioner och utomlands via internationella arbetet och utlandskyrkorna. Och sen lyfte jag även kulturskatterna och kyrkorna.

Och sen sa jag att jag som kristen också tyckte det var viktigt med gudstjänsterna, men att jag förstod att det inte var något som hon prioriterade.

Hon tackade för mitt svar och verkade ta det till sig. Hon hade haft samma diskussion med en annan kompis (som heller inte var kristen) men som hade sagt att hon ville vara kvar i kyrkan, just av de anledningar som jag nämnt.

I POSKs Vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

FOTO: IKON

POSKaren Lena roligast i Gävle

Lena Mattsson, POSKare, kyrkopolitiker, journalist, revyförfattare och bloggare har blivit utsedd till Gävles roligaste person 2014.

Jag måste givetvis ringa upp Lena för att gratulera och få en kommentar.

Och jag möter en glad Lena i telefonen som är överraskad och glad över utmärkelsen och särskilt glad över att hon i samband med detta har fått möjlighet att också prata om andlighet, Gud och sin kristna tro.

I många år har Lena varit med och skrivit revy eller som hon hellre vill kalla det, musikteater, i Gävle. Temat på dessa årliga evenmang har varit skiftande som kvinnokroppen, familjerelationer, mamma… teman som alla på ett eller annat sätt kan känna igen sig i.

Och till hösten kommer temat att bli Döden.

-Det är något som kommer att drabba oss alla – inför döden är vi lika, säger Lena.

-Det ska bli spännande att förvalta titeln, Roligast i Gävle, under det här året, säger Lena.

Och jag kan bara säga Grattis igen och glädjas över att POSK har en av Sveriges roligaste personer som förtroendevald!

Arbetarbladet: Lena är Gävles roligaste>>
Gevle dagblad: Lena är roligast i stan>>

ingenhumorutanallvar.blogspot.se

Foto: Per-Erik Jäderberg

Uppdrag förtroendevald: Medlemskommunikation

Uppdrag förtroendevald>> har gjort en film om medlemskommunikation. Varför då kan man fråga sig. Det är väl bara personalen som ska se till att det fungerar?

Jo, men det är kyrkorådets ansvar att sätta ramarna och visionerna för den kommunikation som församlingen ska ha till alla sina medlemmar. Så att diskutera kommunikation, vad som är viktigt och syftet med den är bra. Fastna bara inte enbart i vilka kanaler ni ska använda utan diskutera framförallt vilka som är målgruppen.

Och ni kan ha olika målgrupper och olika syften med er kommunikation. Och beroende på målgrupp och syfte så väljer man sedan olika kanaler. Och där ska kyrkorådet lyssna på de ansvariga i församlingens som kan detta.

Uppdrag förtroendevald har gjort en liten film om just det här med medlemskommunikation.

Uppdrag förtroendevald : Församlingsinstruktion

På den alldeles utmärkta webbplatsen Uppdrag förtroendevald>> läggs det hela tiden upp nytt material. Det finns därför anledning att med jämna mellanrum återvända till den sidan för att uppdatera sig om material eller läsa nytt.

Senast så kom det upp en film om hur man gör en församlingsinstruktion. Vad det är och vad den ska användas till. Så filmen här – den är bara 3min 20 sek lång.

 Så här står det på webbplatsen om församlingsinstruktionen:

För varje församling ska det finnas en församlingsinstruktion. Församlingar som ingår i ett pastorat ska ha en gemensam församlingsinstruktion.
Förslag till församlingsinstruktion ska utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i samråd med domkapitlet. När det gäller en gemensam församlingsinstruktion ska kyrkorådet även samråda med församlingsråden inom pastoratet. Det är kyrkofullmäktige som beslutar om församlingsinstruktionen och så godkänns den av domkapitlet.

Jobbet med församlingsinstruktionen är en spännande resa, men det gäller att man ser till att själva instruktionen också blir ett dokument som är levande på det viset att det går att följa upp det som står där och mäta resultat. Det ska inte vara "snömos" och vackra ord.

I en kyrka nära dig?

Var går du i kyrkan? Hur nära har du till din närmaste gudstjänst?

Själv har jag 1,7 km till den kyrkan där jag oftast går i gudstjänst. Det tar mig 10 minuter med buss och 5 min med bil (20-30 min att promenera). Jag har också 850 m till den kyrka som ligger närmast mig. Och 2,1 km till ytterligare en nära kyrka. Som boende rätt så centralt i Göteborg kan jag alltså välja på flera olika kyrkor (givetvis betydligt fler än dessa tre) och en mängd olika gudstjänster. Och jag vet prästerna i dessa församlingar också går i gudstjänsterna när de inte själva tjänstgör.

Varför ställer jag de här frågorna? Jo, jag läser i Kyrkans Tidning om att var femte kyrka inte används till gudstjänster regelbundet.
Kyrkans Tidning: En av fem står tom>>

Och jag läser Dag Sandahls blogg där han är djupt oroad över gudstjänsterna i sin närhet.
Dag Sandahl: Läser Smålandsposten>>
Dag Sandahl: Leverera!>>

Sandahl oroar sig för att det är få gudstjänster, att det är få högmässor och att prästerna inte leder gudstjänster i de församlingarna där de tjänstgör.

Så min fråga till dig är – hur långt har du det till din närmaste kyrka? Och hur långt är det till din närmaste söndagliga gudstjänst?

Vi i POSK skriver i vår Vision och program:
I hela landet ska det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet.
(…)
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella
församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande
gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

100 dagar…

För tredje året i rad utmanas bloggare att blogga 100 dagar i rad. Förra året var jag en av de som antog utmaningen och bloggade via den här bloggen 100 dagar i rad.

Och nu är det dags igen. Från och med 1 mars drar bloggandet igång. Och jag har åter antagit utmaningen. Vågar du?

Tänk vad roligt det skulle vara om kyrkans bloggare passade på att synas och höras under 100 dagar! En utmaning för kyrkoherdar, präster, diakoner, musiker, pedagoger, frivilliga och andra engagerade i kyrkan att anta
utmaningen! Jag vågar – vågar du?

Tidningen Dagen skriver ut bloggutmaningenhttp://www.dagen.se/nyheter/kristna-redo-for-bloggmaraton/

Läs om Blogg100 här>>

 

Att se ett ljus i mörkret – även som förtroendevald

I går var jag på utbildning för nyvalda förtroendevalda. De som höll i kursen tittade lite skeptiskt på mig när jag kom… "…men, du kan väl redan allt?" sa de. Men nej, nej, så är det inte alls. Trots att jag har varit förtroendevald sedan förra seklet så kan jag inte alls allt!

Framförallt så är det många nya regler som kyrkomötet infört i kyrkoordningen. (även om jag varit med och beslutat om dem så innebär det inte att jag kommer ihåg allt.)

Och sen är det alltid bra att höra vad de helt nya får höra på en utbildning.

Jag pratade med en av deltagarna som var helt ny som förtroendevald. Hon hade blivit invald i en församling där hon bor, men inte bott så länge. Hennes nomineringsgrupp hade fått fem mandat, men de hade bara en person på listan.

Nu sitter hon i församlingens kyrkofullmäktige, församlingens kyrkoråd och församlings arbetsutskott. Hon sa att hon kände sig helt förvirrad och inte riktigt visst hur hon skulle ta in allt. Det kändes nästan övermäktigt.

Och visst kan det kännas så – det är helt naturligt när man kommer in i en en helt ny uppgift. Men tanken med de utbildningarna som erbjuds är just att hjälpa till att räta ut frågetecknen och att man ska få ett ansikte på personer som man kan fråga om man har någon mer fråga. Det går att se ett ljus i mörkret!

Jag uppmanar er alla – gamla som nya förtroendevalda, att försöka vara med på så många utbildningar som möjligt. Det kommer att erbjudas utbildningar i början på mandatperioden, men även senare.

Och våga fråga! Be någon i ditt kyrkoråd att de kan vara mentor till dig, så att du har någon som du kan fråga. Ingen fråga är för dum eller svår. Allt går att få en rätsida på, även om det ibland kan ta lite tid.

Den boken som utbildningen igår hänvisade till är den utmärkta boken "Uppdrag Förtroendevald" utgiven av Verbum. Det är en bok som jag hoppas att ni alla har tillgång till om du är förtroendevald. Till boken finns en alldeles utmärkt och levande webbsida där du hittar mer information och superbra länkar till olika nyttiga webbsidor. Reglelverk, tips, information och allt annat som kan vara bra att ha tillgång till som förtroendevald.

Gå gärna in och titta på den webbsidan! (där hittar du också till utbildningen i barnkonsekvensanalys)

www.uppdragfortroendevald.se

700000 frivilliga till Svenska kyrkan

Svenska kyrkan meddelar i dag i ett pressmeddelande att 700 000 personer kan tänka sig att engagera sig ideellt i Svenska kyrkan. Framförallt kan dessa personer tänka sig att göra en insats inom kyrkans sociala arbete.

Det här är fantastiska siffror!

Nu måste alla nyvalda kyrkoråd fundera över hur de kan hjälpa församlingen att hitta vägar att nå alla dessa människor.

My news desk: 700 000 vill engagera sig i kyrkan>>

Ur POSK vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.
(…)
I Svenska kyrkan finns det och behövs många som tar ansvar och gör ideella insatser inom olika områden. POSK vill, som ett uttryck för vår kyrkosyn, värna om det ideella engagemanget och ta till vara de frivilligas olika kompetenser samt stimulera och utveckla engagemanget genom utbildning, delaktighet, inflytande och ansvar.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat