fbpx

Vem är målgruppen? Vad vill kyrkan säga?

Svenska kyrka har släppt två filmer om sommarkyrkan. En långversion (1:29) och en kortversion (0:26).

Jag såg båda filmerna i går. Jag brukar tycka att det mesta är bra som Svenska kyrkans nationella nivå producerar. Det finns en tanke och det är användbart på flera nivåer.

Men de här två filmerna förstår jag mig faktiskt inte på.

Vem är målgruppen?

Vad är budskapet? (Jo, jag ser att man på slutet skriver att det går att ladda ner Kyrkappen). Men varför ska jag ladda ner kyrkappen? För att barnen ska flyga drakar?

Nej, I´m sorry! Det här funkade inte för mig. Jag hade gärna sett att det varit något om gudstjänster, andakter, kanske något om Jesus?

Det finns en text tillsammans med filmerna på YouTube och en liknande text på Svenska kyrkans webbsida där man kan hittar sommarkyrkor. Där står det:

http://svenskakyrkan.se/sommarkyrkan

Kyrkobyggnaderna tillhör oss alla och de berättar om kristen tro, men också om landets och den lokala platsens historia. Under sommaren håller många kyrkor extra öppet för den som vill upptäcka kulturarvet, gå på gudstjänst eller andakt, konsert, utställning eller något annat arrangemang. På flera håll ordnas också café i anslutning till kyrkan. I kartan nedan hittar du information för sommaren 2015.

Se den långa versionen

Se den korta versionen

Här kan du läsa sommarkyrkoguiden>>

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten –  utan gudstjänst ingen kyrka. (…)

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna.

Foto: Sommarkyrkoguiden, Gustaf Hellsing

 

Gästblogginlägg från Almedalen #2

Från Inger Harlevi, POSK, samt boende i Visby har vi fått följande blogginlägg med anledning av Almedalsveckan.

Igår infann sig den riktiga sommarvärmen – och ännu varmare har det varit idag. Många deltagare i Almedalen har plockat fram shortsen – och många vintervita ben tittar fram.

Från torsdag eftermiddag så sjunker också intensiteten i Almedalsveckan. Ljudet av resväskors hjul mot de medeltida gatstenarna blir allt mera påtagligt. Och det innebär också att den årliga diskussionen om Almedalsveckan ska göras kortare, att partier ska dela på dagar och att det alltså blir två partiledartal per dag. Jag är övertygad om att det inte kommer att ske de närmaste åren. Frågan blir högaktuell först efter valet 2018 om ytterligare något parti skulle komma in i Sveriges riksdag.

Kyrkans roll och kyrkans ansvar i civilsamhället har varit ämne för många seminarier. Många politiker betonar vikten av att civilsamhällets organisationer i högre grad tar för sig på det området – och det är en uppfattning som slår tvärsigenom blockpolitiken.

POSK ska verkligen fortsätta att ha den frågan som prioriterad fråga även i nästa program.

Man hör lite då och då att det är så besvärligt att få utföra tjänster för kommunerna, att det är så krångligt med kommunala upphandlingar. Sigtunas kommunstyrelseordförande talade sig varm för möjligheten att civilsamhällets aktörer ingår ett partnerskap med kommunen för att utföra en viss tjänst. Allt behöver inte upphandlas. Smidigare och enklare för båda parter.

Utbildningsminister Gustaf Fridolin deltog för Miljöpartiet i kvällens Nikodemussamtal. Han hör till veteranerna: det var fjärde gången Gustaf deltog. Som flera andra ministrar/ partiledare under årens lopp, påpekade han hur skönt det var att veta att han efter en hektisk dag med 19 olika framträdanden, skulle få avrunda dagen under S:ta Marias valv. Naturligtvis handlade mycket av samtalet om utbildning och bildning där Gustaf Fridolin starkt betonade hur viktigt det är att barnen får en god bildningsgrund i grundskolan. Han talade också om sin oro för hur ett främlingsfientligt parti i vårt land växer sig allt starkare. Efter Almedalsveckan väntar lite ledighet med familjen Fridolin- där inte minst den tämligen nyfödda dottern fick det att lysa extra mycket i ögonen på ministern!

Inger Harlevi, POSK

Foto: Mattias Wahlgren, Visby församling

Gästblogginlägg från Almedalen

Inger Harlevi, POSK, och gotlänning, gästbloggar från årets Almedalsvecka.

När jag skriver detta onsdag natt, har halva Almedalsveckan kommit till halvtid. En vecka som många trodde skulle krympa efter förra årets rekordvecka på grund av supervalåret. Men så är det inte. Det är lika många seminarier i år, lika trångt i de hetaste kvarteren, lika mycket publik vid partiledartalen i Almedalen. Därtill ett aldrig sinande solsken.

Efter långa dagar i detta sus och brus med jäkt mellan seminarier och möten, är det alltid lika skönt att få avrunda dagarna med domkyrkans Nikodemussamtal. Lugna, berikande samtal, ingen skjutjärnsjournalistik utan en reflekterande dialog, kryddat med en och annan spetsfundighet.

Först ut under årets Almedalsvecka var Centerpartiets vice ordförande, Anders W Jonsson. Precis som förra gången han deltog, betonade Anders W Jonsson Nelson Mandelas betydelse för hans politiska engagemang. Ändå är det som barnläkare han känner sig mest hemmastadd. Det är hans identitet, politiken är ett uppdrag.

Det är en inställning som många politiker borde reflektera över. Anders Jonsson finns kvar i sitt yrke på helgerna, han tappar inte sitt fotfäste. Den dagen det politiska uppdraget tar slut, återvänder han till sin roll som barnläkare. När partiföreträdarna vågar bjuda på sig själva får Nikodemussamtalen en extra krydda.

Det bidrog Anders Ygeman (S) till i högsta grad. Han bjöd friskt på den 19-årige punkaren som kunde Imperiets låtar utantill. Ja, han sjöng till och med några strofer. Blixtsnabbt växlade han sedan över i samtalet till att beröra de stora, viktiga och svåra frågor han har att hantera som inrikesminister (polisväsendet, säkerhetsfrågor och civil krishantering). Anders Ygeman har ingen relation till kyrkan, är varken döpt eller konfirmerad. Ändå var det lite förvånande att han var så totalt oförstående för behovet av att ha kunskap om olika religioners inre kärna för att lösa de olika konflikter som kontinuerligt dyker upp också i vårt land.

Tredje samtalet fick en mera inifrån-karaktär. KD företräddes av Jakob Forssmed som har en gedigen förankring i frikyrkan. Samtalet speglade också den utveckling som KD genomgått, inte minst i frågor som rör HBTQ och aktivt deltagande på Pride. Jakob Forssmed har under de åtta åren med alliansstyre varit en stark och ledande person för det samarbetet. Och så fick vi veta att han varit rockmusiker – något som det inte ges tidsutrymme för längre.

Förra året missade SD att anmäla representant till Nikodemussamtalet och Gudrun Schyman fick istället möjlighet att hålla show. I år representerades SD av 25-årige Aron Emilsson, inte bara riksdagsledamot utan också ledamot av kyrkomötet. Arons framtoning stämmer inte med den vi normalt förknippar med SD: han uttryckte på ett lågmält sätt en gedigen förankring i partiets ideologi. Han berättade att han, när hans politiska intresse väckts under tonåren, mycket noggrant studerat de olika partiprogrammen och att han övervägt medlemskap i såväl KD som S. Men till sist vägde det över till SD’s fördel: de stod för något nytt och hade en stabil grund för sin politiska ideologi.

Aron bejakar Svenska kyrkans dialog med andra men tycker varken att kyrkan ska vara trendsättare eller vara alltför följsamma. I min värld betyder det att kyrkan ska ägna sig åt att stå absolut stilla…

I år har Svenska kyrkan och Sensus utökat samtalen i domkyrkan: under tre kvällar har Nikodemus K stått på programmet och liksom de numer traditionella Nikodemussamtalen varit mycket välbesökta. Det har varit tre mycket olika och mycket personliga samtal.

Först ut var Alexandra Pascalidou, sedan Stina Oscarsson och igårkväll onsdag) Göran Rosenberg.

Kyrkan syns och hörs i Almedalen, kyrkliga företrädare blir allt mer efterfrågade i paneler på seminarier som handlar om helt andra frågor.  Till exempel hade domprost Mats Hermansson igår till uppgift att diskutera drönare.

Inger Harlevi (POSK)

Läs mer: http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/seminarium-2015

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/arkebiskopen-i-almedalen

På Svenska kyrkans webbsida står att läsa>>

Syftet med Svenska kyrkans engagemang i Almedalen är att bidra till det politiska samtalet. Genom vår närvaro vill vi lyfta angelägna frågor och föra diskussionen framåt. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan.

Genom vårt breda diakonala och sociala arbete, både i Sverige och
internationellt, har vi konkret och ibland unik kunskap om människors
livssituation. Det handlar om allt från barn och unga, jourhavande präst
och arbete med flyktingar till biståndsfrågor, fred och försoning. 
I Almedalen möts representanter för Svenska kyrkan, politiker,
opinionsbildare och journalister. Därför finns Svenska kyrkan på plats,
dels med egna seminarier, dels som medverkande i andras.
Svenska kyrkans internationella arbete lyfts på olika scener, både i
egen och andras regi. 

Nikodemussamtal, där inbjudna partiledare/representanter talar om livsfrågor hålls varje kväll i S:ta Maria domkyrka.

Välkommen att möta oss! 

Jord att leva på SKR inspirationsmaterial

Sveriges Kristna Råd kommer under måndagen på Almedalsveckan att presentera sitt inspirationsmaterial "Jord att leva på" som kommer att vara temat under de kommande två årens Globala vecka.

Kyrkornas globala vecka äger rum 15-22 november 2015.

Inspirationshäftet innehåller material för dig som vill lära dig mer om klimatförändringarna och dess konsekvenser för mänskliga rättigheter och göra aktiviteter under Kyrkornas globala vecka. Häftet är en plocklåda med olika delar att välja ur efter behov och sammanhang

I augusti kommer alla församlingarna att få tillgång till häftet, men redan nu kan du själv ladda ner det från SKRs webbsida>> eller så kan du läsa det direkt här nedan i ISSUU.

Läs SKR blogg>>

Svenska kyrkan i Almedalen

Svenska kyrkan har etablerat sig på Almedalsveckan och erbjuder i år flera olika seminarium bland den gigantiska floran av föredrag som finns att välja mellan.

Seminarier som Svenska kyrkan arrangerar under veckan:

Måndag 29 juni

  • Vad är det som gör det ideella engagemanget så starkt i Sverige?
  • Att hitta sig själv och en känsla av sammanhang – psykosocial hälsa efter flykten
  • 700 000 vill engagera sig ideellt i Svenska kyrkan – hur

Tisdag 30 juni

  • Mellanöstern bortom rubrikerna – om en av vår tids mest konfliktfyllda regioner
  • Den korrigerade människan – uppfostran, personlighetsutveckling eller manipulation?
  • Hur motverkar vi könsbaserat våld i Sverige och världen?
  • Vapenexportutredningen- vad händer nu?
  • Kakuma – om livet i ett av världens största flyktingläger

Onsdag 1 juli

  • Politik och aktivism i klimatfrågan – vem skapar egentligen samhällsförändring?
  • Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?
  • Sverige – en humanitär stormakt?
  • Framtida utmaningar för svenskt humanitärt bistånd
  • Religioner mot hat
  • Tron som drivkraft i aktivism

Torsdag 2 juli

  • Ingen fred utan kvinnor; fredsperspektiv från Afghanistan och Colombia
  • Hur kan kultur och religion bidra till hopp och fred?
  • Nationella och internationella perspektiv
  • Kan ett samspel mellan religion, andlighet och kultur bidra till ett bättre samhälle?

På Svenska kyrkans webbsidan kan du hitta alla seminarier och ärkebiskopens program och information om Nikodemussamtalen i domkyrkan.

https://www.svenskakyrkan.se/almedalsveckan

Läs hela pressmeddelandet på MyNewsDesk>>

Johannes döparen

Vad ska jag skriva på bloggen i dag frågade jag min son. -Tja… det är Johannes döparens dag i dag – du kanske kan göra något av det, svarade han.

Ja, Johannes döparen. Vägröjaren. Obekväm. Annorlunda. Egen.

Jag kan inte så mycket om honom egentligen, inte mer än det som jag läst om i bibeln eller hört präster säga från predikstolen.

Men det går ju att fundera över – vem är det egentligen som är vägröjare i dag? Vem är det som pekar på Jesus i dag?

Det borde vara du och jag! Det borde vara så att vi tillsammans är som Johannes döparen. Som genom våra liv och våra gärningar pekar mot Jesus – frälsaren. Eller hur?

Och det får mig att fundera över – hur bra är jag på att vara som en Johannes? Lite obekväm, lite egen, men med en tydlig riktning fram mot Jesus – även om det innebär att jag till och med blir fängslad för att jag tycker till om makten och försöker peka på fel?

Det stämmer till eftertanke…

Johannes döparen>>

Den helige Johannes döparens dag>>

Bild: http://www.klosterikoner.com/#!helige-johannes-dparen/c15h6

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Bara en liten prick…

Förra veckan presenterades olika twitterlistor. Listor som på olika sätt hade mätt och på något sätt försökte säga vem som var ”bäst” på twitter.

Den ena grafen är Twittercensus.

http://twittercensus.se/graph2015/#

Den mäter egentligen bara hur många följare man har och hur många man själv följer.

Här hittar du riksPOSK på den kartan

http://twittercensus.se/graph2015/pos/0.36839_0.4749_40

Den andra listan tittar istället på hur många hur twittrarna interagerar och pratar med varandra. Då blir det helt andra listor. (I den listan fanns POSK inte med).

Graf över samtal på svenska Twitter Q1 2015>>

Det spelar kanske inte så stor roll men jag tycker att vi som kyrka ska fundera på varför det är så få tydligt kyrkliga profiler som finns med på denna twitterarena. Och det gäller båda listorna.

Är inte detta en bra kanal att också bedriva mission och teologiska samtal? Som ett komplement till gudstjänster, bloggar osv?

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet.
(…)
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

"låt de döda begrava sina döda"

"Låt de döda begrava sina döda" (Matt 8:22)

Så skriver Jonas Eek i dagens Kyrkans Tidning (24/15) där han vill att de som överklagat Göteborgs stiftsstyrelses beslut ska ta tillbaka sitt överklagande.

Kyrkans Tidning: Dra tillbaka överklagandet>>

Frågan om att Göteborg ska vara ett pastorat eller splittras upp i nio enheter har delat förtroendevalda och kyrkoherdar i Svenska kyrkan i Göteborg. Och splittringen går också rätt igenom nomineringsgrupperna. Jag vill vara väldigt tydlig att jag skriver det här blogginlägget som Carina, förtroendevald i kyrkonämnd, kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Detta är ett strikt personligt inlägg!

Jag tror personligen att den bästa lösningen för Svenska kyrkan i Göteborg är att vara ett pastorat. Varför tror jag det?

Jonas Eek frågar efter en framtidsvision för Svenska kyrkan 2040. Jag ska säga vad jag tror om 2040 om beslutet inte blir upphävt.

Jag tror att de nio enheterna kommer att ha fullt upp med att organisera sig, administrativt, ekonomiskt, personellt och med fastigheterna så att man bara koncentrerar sig på sig själv i 15-20 år. Därefter kommer man att lyfta näsan över församlingsgränsen och se att man kanske skulle samverka och samarbeta om det som vi i dag redan gör.

Jag tror inte den enskilda församlingsmedlemmen kommer att märka en så stor skillnad utan gudstjänsterna kommer att fortsätta som vanligt, men jag tror heller inte att det finns ork att driva någon utveckling av verksamheten. Jag tror alltså inte att kyrkan på något sätt har utvecklats fram till 2040. Möjligen stagnerat och kanske på sina håll också avvecklats.

Det kommer säkert att bli bra så småningom (kanske 2040), säkert annorlunda och det är inte säkert det blir sämre. Men innan dess har vi ödslat en massa tid och pengar på en massiv omorganisation och uppdelning. Jag tror också (vilket inte behöver vara helt fel) att församlingarna måste jobba hårdare på att samla in pengar för att kunna bevara verksamhet och personal. Insamling genom att hitta sponsorer, ordna basarer och på andra sätt.

De gemensamma verksamheterna som vi har i dag finns inte kvar – men kan givetvis ha utvecklats till att bli något annat eller i nya former.

I överklagande beskrivs problemet och orsaken till överklagandet så här:

Dessa är i huvudsak följande: Uppfattningen att Göteborg är ett pastoralt område, som behöver en pastoral styrning och en pastoral ledning; den svaga ekonomiska bärkraften i främst invandrarrika Nylöse pastorat, med låg kyrkotillhörighet (28%) och låg medelinkomst, men också Domkyrkopastoratet – dessa två skulle enligt stiftets utredning vid oförändrad verksamhet behöva höja sin kyrkoavgift med 38 resp. 14 %; oro för att många gemensamma pastorala verksamheter inte kommer att kunna fortsätta om Göteborg delas, såsom verksamheten vid de stora sjukhusen, kyrkan i högskolan, skolkyrkan, verksamheten vid häktet osv.; de negativa konsekvenserna av en uppdelning av ekonomi- och fastighetsförvaltning och, inte minst, begravningsverksamheten; samt oro för anslagen till andra organisationer såsom Göteborgs kyrkliga stadsmission, av vilka två (Kyrkans Jourtjänst och Kyrkans Familjerådgivning), båda med omfattande verksamhet, har samfälligheten som huvudman.

Låt de döda begrav sina döda citerar Eek bibeln. Som om det var ett val vi hade att göra. Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Det finns lagar och regler som styr detta. Och det beslutet som stiftsstyrelsen har tagit innebär att Svenska kyrkan bryter mot dessa lagar och regler.

Jag har personligen inget problem med att släppa huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Låt kommunen ta över, för allt i världen! Svenska kyrkan skulle sedan kunna sälja sina tjänster och sköta kyrkogårdarna osv. Men innan vi är där så måste vi fullfölja vårt samhälleliga uppdrag.

Just i dag har kyrkostyrelsen uppe ett förslag på en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg. De diskuterar ett förslag som innebär att det skulle göras ett permanent undantag för Göteborgs begravningsverksamhet och att det i kyrkoordningen skulle införas en ny paragraf. En paragraf som tillåter det att finnas en Göteborgs begravningssamfällighet. Om kyrkostyrelsen beslutar så kommer detta förslag att skickas på remiss till Göteborgs stift och Göteborgs kyrkonämnd i morgon och sedan skulle förslaget kunna presenteras och beslutas på kyrkomötet i höst. Om kyrkomötet är beredda att återigen särbehandla Göteborg återstår att se.

Nej, Jonas Eek, det är just för att några av oss ser att lösningen för utveckling, mångfald och växt handlar om solidaritet och inte splittring som vi också ställer oss bakom överklagandet. Grundtanken i strukturutredningen var just att låta församlingen, stor som liten, få växa, även om man inte har möjlighet att genomföra all ben i den grundläggande uppgiften. Ett ansvar för upgiften som då ligger i pastoratet istället.

Och för Göteborgs del så skulle det kunna innebära att vi kunde haft 62 församlingar i pastoratet (jag vill minnas att vi har 62 invigda kyrkorum i samfälligheten) där man samlas till gudstjänst, bön och gemenskap. Det är den utvecklingen jag hade sett 2040! Inte en kyrka där jag om jag flyttar från Askims församling till Nylöse församling eller Göteborgs Domkyrkoförsamling får betala helt olika kyrkoavgift. Eller där det bedrivs helt olika verksamheter enbart på grund av de ekonomiska förutsättningarna.

Kyrkan i Göteborg kommer att överleva – det handlar inte om det. (Om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess). Men jag personligen tror att solidariteten och delandet bland många är den rätta vägen att gå, andra tror att en uppdelning och splittring är den rätta vägen för kyrkan.

 Foto>>

Läs mer om utredning och stiftet beslut här>>

Biblar på vift

Svenska kyrkan i Umeå satsar på ett något ovanligt drag för att sprida biblar. Så här skriver de på sin webbsida>>:

Torsdagen den 4 juni släppte vi ut nio biblar i det fria med start i kulturhuset Väven, Umeå. Vi tog med dem en bit på vägen och lämnade dem på platser där vi hoppas att de ska bli hittade av någon annan.

Har du hittat en av biblarna? Läs några rader, en sida eller ett kapitel. Ta gärna med dig bibeln en bit på din resa. Lämna den på en plats där någon annan kan hitta den.

Vi är nyfikna på biblarnas resor så ta gärna en bild och dela på Instagram och/eller andra sociala medier med #bibelpavift. Du kan också registrera att du hittat boken på Bookcrossing med det unika ID-nummer som står på insidan av pärmen. 

Vi önskar dig allt gott på din resa.

Har du stött på någon av de nio biblarna? Har du hört talas om någon som har gjort det?

Här kan du se instagramflödet med hashtagen #bibelpavift och se var bilderna på biblarna är tagna.