Ärkebiskopens sista officiella uppdrag
I går var vi nog ganska många som satt och tittade på prinsessan Leonores dop. Jag hade börjat med TV-gudstjänsten från Norrköping och flyttades sedan till Stockholm och kyrkan på Drottningholm.
Dopet blev ett fint dop tycker jag. Och de är för bedårande söta de små prinsessorna. Precis lika söta som alla barn.
Detta var ärkebiskopens sista officiella uppdrag innan han på lördag lägger ner staven och avslutar sin ärkebiskopstid. Och precis som vanligt kom han in i kyrkan och såg ut som en buspojk. (Har han ingen som rättar till hans kläder innan han tjänstgör?) Den stora skruden hänger lite på sne. Flera gånger när jag sett honom i biskopsmössa sitter den också lite på sne.
Men jag tycker att alla tre prästerna, Anders Wejryd, Lars-Göran Lönnemark och Michael Bjerkhagen på ett bra sätt lyfte dopet och den kristna tron i gudstjänsten och de efterföljande intervjuerna. De lyfte bland annat att dopet inte är en privat angelägenhet, att det är något officiellt som angår hela församlingen.
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
Aftonbladet: Vem stal showen. En trio. Gud, Jesus och Den heliga Anden>>