Dagens evangelietext – Andra söndagen i fastan

Den kämpande tron

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.

 

När jag läst detta tänker jag att vi är så snabba på att döma andras och våra egna handlingar. Men Gud dömer eller värderar aldrig våra handlingar. Gud ser oss som vi är, där vi kämpar på. Jesus visar på hur Gud alltid är öppen för vilka handlingar vi än må göra.

Gud ser på oss utan att döma och älskar oss precis som vi är. Ibland är det så lätt att glömma bort det, när vi håller på och jämför oss med andra och försöker vara så himla ”perfekta” hela tiden. En strävan som Gud nog ibland suckar lite åt och jag tänker mig att Gud skakar kärleksfullt på huvudet åt vår strävan efter det perfekta. Gud har skapat oss precis som Gud vill ha oss. Med alla våra brister och förtjänster. Det är inte alltid så lätt att komma ihåg i bruset. Passa på att fasta lite från det där bruset för att tydligare kunna se att Gud älskar dig. Precis som den du är.