fbpx

Borgåöverenskommelsen granskad

Respondenten Erik Eckerdal och opponenten Susan K Wood strax efter disputationen den 22 september vid Uppsala universitet

Erik Eckerdal, ersättare i POSKs styrelse, disputerade i fredags i Uppsala inför ett hundratal åhörare på en avhandling om Borgådeklarationen från 1993. Apostolic Succession in the Porvoo Common Statement – Unity through a deeper sense of apostolicity är titeln på den omfattande avhandlingen. På mer än 500 sidor gör Erik en grundlig genomgång av den process som ledde till ett av de stora ekumeniska genombrotten, Borgådeklarationen av år 1993.

Representanter för 12 anglikanska och lutherska kyrkor på Brittiska öarna, i Norden och i de baltiska staterna ansåg sig i Borgådeklarationen ha kommit fram till en synlig enhet genom en gemensam kyrkosyn och en gemensam förståelse av den apostoliska successionen. 15 lutherska och anglikanska kyrkor har anslutit sig till deklarationen, exempelvis Church of England och de nordiska folkkyrkorna. Kyrkomötet beslöt år 1995 att Svenska kyrkan skulle ansluta sig till Borgådeklarationen, vilket bl a innebär att Svenska kyrkans medlemmar tas emot av de övriga kyrkorna och ska kunna delta i den andra kyrkans gudstjänster och verksamhet, och att Svenska kyrkans präster ska kunna tjänstgöra i de andra kyrkorna utan att någon ny vigning äger rum.

En stötesten i relationen mellan de anglikanska och lutherska kyrkorna har tidigare varit den olika synen på biskopsämbetet, där anglikanerna fäst stor vikt vid den obrutna följden av biskopsvigningar sedan urkyrkans tid. Svenska kyrkan och den Finska lutherska kyrkan har också bevarat denna ”apostoliska succession” och ser den som värdefull men inte nödvändig i en luthersk kyrka, medan vigningsföljden bröts under reformationen i Danska folkkyrkan och i Norska kyrkan.

Erik beskriver i sin avhandling hur man genom en djupare förståelse lyckats överbrygga dessa motsättningar. Erik problematiserar denna ”djupare förståelse”, som han menar tolkas olika i olika kyrkor, och menar att innehållet i Borgådeklarationen är radikalare än kyrkorna velat inse. I sitt avslutande kapitel ger han rekommendationer till Borgågemenskapen om fortsatta steg för fördjupad gemenskap.

Opponenten, prof. Susan K Wood från Marquette University i USA (själv katolik!), ansåg vissa av dessa vara väl långtgående. Förslaget att Borgågemenskapen skulle kalla sig ”Evangelisk katolska kyrkan” var hon tveksam till. Men Eriks arbete fick många goda omdömen. Han är den första som har gjort en grundlig genomgång och analys av diskussionerna som ledde fram till antagandet av deklarationen (eller i Danmarks fall avvisandet av den – Danska folkkyrkan kom med i Borgågmenskapen så sent som 2009).

Hans utmejslande av kvarstående problem och framtida möjligheter är mycket värdefull för de deltagande kyrkorna, och påverkar naturligtvis också POSKs tänkande i ekumeniska frågor. Vi skriver i vårt handlingsprogram att ”Svenska kyrkans långa tradition som brokyrka ger ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet. Ekumeniskt samarbete bör uppmuntras där det finns olika kristna kyrkor i närheten av varandra. POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft för att stärka den kristna gemenskapen.”

 

Hans-Olof Andrén

POSKs ordförande, på plats i Uppsala

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>