På väg – i samma riktning

Lördagskrönika från Manilla Bergström, först publicerad i GP den 6 maj. ”Vi som läser detta har turen att bo i ett land som vi inte behöver fly ifrån. Vi bor i ett land som människor flyr till. För att klara livhanken”

Vägar korsas och vägar möts i livet. Många vägar går parallellt och ser olika ut men har ändå på något sätt samma riktning. Vart leder din väg? Vart är vi på väg?

Under tiden efter påsk firar kyrkan livet och uppståndelsen, segern som ger hopp om ett nytt liv. Efter de många samtal om integration som jag har haft på sistone och om kyrkans roll i fråga om att ge människor chansen till en ny start i ett nytt land, får helgens tema en ny innebörd. Uttrycket ”Vägen till livet” får en annan klang, dovare, djupare och med större resonans än tidigare. Alla är på väg mot framtiden och mot något som väntar. Vi är många som låter vägen leda oss framåt. Vi berikas av varandras erfarenheter och berättelser längs vägen. Många tar ut en ny väg mot ett nytt liv med en strävan att ge sitt eller sin familjs liv en verklig chans. Det finns en strävan i oss alla att välja en väg i livet som leder till liv. Till det liv man hoppas på, eller för att kunna leva över huvud taget.

Vi som läser detta har turen att bo i ett land som vi inte behöver fly ifrån. Vi bor i ett land som människor flyr till. För att klara livhanken. Vi bor på en plats i världen där det finns hopp om livet och en framtid att tro på. Jag tänker på de pojkar som kommit hit och vars framtid nu är så otrygg så att de inte vet om de vågar leva. Jag tänker på mannen som ordnar sig en tillvaro här men som inte har sett sin fru eller sina barn på ett par år eftersom de ännu inte har lyckats nå hela vägen fram utan fortfarande vistas i ett flyktingläger långt bort. Men han hoppas, strävar och tror. För livets skull.

När jag lyfter blicken lite och ser bort över havet, tänker jag på alla de som lämnade svälten i vårt land för att kunna få en framtid med mat och livsnödvändiga förutsättningar i Amerika. Det var annorlunda, för bara lite drygt hundra år sedan, men samtidigt var det precis samma sak då. Det nödvändiga valet att välja livet och en framtid av hopp. Jag ser alla de svenskar i min egen ålder vars föräldrar kom hit för att kunna få arbeta, eller för att få leva ett liv i frihet, öppenhet och solidaritet. Vi är alla på väg åt samma håll, med samma hopp och samma strävan, på vägen som leder till livet.

I bibeln kan vi läsa om hur invandraren ska behandlas väl och att vi alla har varit invandrare någon gång, eller varit främmande någonstans. Vi kan läsa om hur Gud leder oss på trygga vägar både i behagligt dagsljus eller i nattsvart mörker. Jag läser om vårt uppdrag som kristna att trösta och bygga upp våra medmänniskor och jag läser Jesus uppmaningar om att älska varandra. När Jesus är på väg mot korset och uppståndelsen säger han: en kort tid är jag kvar hos er, ni kan inte följa med nu men en gång ska också ni få vara där jag är. Och så ger han sina vänner ett bud att leva efter. Så som jag har älskat er ska ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Och jag ber: Gud, du som ger oss den glädje som ingen kan ta ifrån oss, för oss på dina vägar till det mål som du har lovat oss och lär oss att älska varandra. Amen.

Manilla Bergström
Präst

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>