När vi vänjer oss är slaget förlorat

Krönika av Lisa Tegby, införd i Västerbottens-Kuriren den 31 mars. Om att när vi inte längre skräms av ondskans makter, då är vi forlorade.

År 1909 avskaffade Dagens Nyheter djävulen. År 2017 sitter Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman i TV i ett samtal med ärkebiskopen om vår samtid och säger att DN kanske borde återinföra djävulen.

Avskaffandet 1909 hade, som allt annat, sitt sammanhang. Det skedde efter debatter om helvetespredikningar och djävulsdogmer, men också i en tro på modernitetens och förnuftets framsteg. Det var dock ett avskaffande som blev ifrågasatt.

Det mest intressanta ifrågasättandet kanske kom i ett telegram från djävulen själv, med författarens Hjalmar Söderberg som spökskrivare: ”Tack! Jag verkar helst inkognito.”

Djävulen som den lille hornprydde gubben är väl inte särskilt intressant. Men på något sätt måste ju människan få avbilda sina erfarenheter i konst eller dramatik. Och det är ju tydligt vad den hornförsedde står för.

Horn eller inte. Djävulska erfarenheter har inte saknats efter 1909. Förra århundradet blev mänsklighetens blodigaste. Och ondskan, säger Björn Wiman, och många med honom. Nu är det farligt.

Efter drygt två månader med en president i USA som ljuger och hittar på egna sanningar, som ifrågasätter demokratins grundprinciper och vill tysta sina kritiker är det mycket som ställs på huvudet och är i riskzonen. Men man blir ju så less. Och världen har inte gått under än.

Vår benägenhet att normalisera och blunda är stor. Det kanske ska gå bra ändå.

Men det går inte bra. Det går inte bra om vi inte tar vår oro på allvar, om vi inte inser hur hotade viktiga värden är och hur rädda vi är, eller har anledning att vara.

Och det handlar inte bara om en person. Martin Luther Kings dotter, baptistpastorn Bernice King, gav för ett tag sedan tio råd om att handskas med tillvaron i USA just nu. Ett av dem var: Använd inte presidentens namn så ofta! Prata om hans parti! De som följer honom är också ansvariga och ska stå till svars för det.

Och det handlar inte bara om en nation. Det handlar om hela världen och om varenda en utav oss. Den där makten, ondskan eller djävulen eller den stora likgiltigheten och uppgivenheten som så lätt tar tag i oss, vill att vi ska sänka garden. De som för fram lögner, vill undergräva demokratin, göra pengar på klimatmissbruk, få oss att ge upp och ägna oss bara åt vår egen lilla värld – de vill inget hellre än att vi ska sluta bry oss, låta bli att se, och tro att det hemska som händer nog inte ska drabba oss. Polarisarna smälter, men vi klarar oss nog. Barn svälter ihjäl men inte mina barn. Demokrati inskränks, men jag får väl alltid ha kvar min rätt. Eller …

Lögnens furste, likgiltighetens förespråkare, ondskefulla djävul. Tänk att jag skulle skriva en krönika om dig! Och tänk att Björn Wiman år 2017 vill lyfta in dig i DN igen!

Det handlar inte om horn och svans. Det handlar om att se de krafter som smyger runt inkognito, om den farliga likgiltigheten, om att strunta i fakta och glida på sanningen.

Man blir rädd när man ser ondskans krafter i vitögat. Men man får också kraft och energi. Passa er ondskefulla krafter, när vi ser er är vi många som kan stå upp tillsammans!

Lisa Tegby
präst i Umeå

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>