Advent med förväntan i blicken

Manilla Bergströms lördagskrönika i Göteborgs posten inför andra advent. Om en kvällspromenad då hon skådade ljusen som glittrade vackert i fönstren och fick henne att fundera – Vad hoppas du på?

När adventsljusstakar och stjärnor äntligen stod på plats i mina fönster fick jag lust att ta en kvällspromenad. Lite frisk luft efter städning, fönsterputsning och förberedelser vore skönt, tänkte jag och tog på mig ordentligt, med mössa och vantar.

När jag kom ut genom porten var det en enorm skillnad att komma ut i vintermörkret för i alla fönster lyste det varmt och vackert. I hus efter hus längs promenaden möttes jag av glittrande fönster och upplysta trädgårdar där det nyss hade varit becksvart överallt märktes förberedelser som glittrade i förväntan.

Längtan efter ljus och att det strålar vackert från alla hus säger något om en förväntan hos oss som bor här i vintermörkret. Det är som om det går ett sus om hopp där ljusen tänds i hus efter hus efter hus. Och även om det blir vackert inne i husen där stjärnorna blänker i nyputsade rutor så blir skillnaden ännu större för den som går utanför i mörkret.

En kvällspromenad i advent fick mig att tänka på en större förväntan som glittrar till och som sprider sig mellan husen som ett tyst sus.  Och en psalm som jag gärna sjunger i advent hördes inom mig och väntade på att få sjungas igen:

Det susar genom livets strid en fläkt av himmelsrikets frid, en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst i jordens alla zoner.
O mänsklighet ställ dörr’n på glänt – Det är advent, det är advent!

Och steg för steg längs den mörka gatan tänkte jag på att nytända ljusen i alla hus finns där av en alldeles särskild anledning. Vi fixar och förbereder och gör långa listor när adventsljusen handlar om ett himmelskt ljus som kommer med kärlek, nåd och försoning.

Han kommer hit, en mänskoson ur Faders rike fjärran från och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt – Det är advent, det är advent!

På vägen hem från promenaden tänkte jag på adventstiden är både trivsam och utmanande samtidigt. Hur frimodiga är vi? Vågar vi öppna våra dörrar? Vågar vi öppna och bjuda in?

Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt – Det är advent, det är advent!

Några som är bra på att sprida ljus är barnen i min närhet. Barns ögon glittrar frimodigt och förväntansfullt och det smittar av sig i varma leenden som kan spridas mellan oss som hoppfulla ringar på vattnet. Bakom tindrande ögon och våra leenden sinsemellan finns hoppet och jag undrar: Vad hoppas du på? Vad får dina ögon att glittra av förväntan?

Manilla Bergström
Kyrkoherde i Göteborg

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>