Hur väl förberedd?

Något som är värt att göras är värt att göras ordentligt!

Det är väl en bra devis – men tyvärr är det allt för oftast som vi kyrkan tror att vi kan göra saker bara på känn. Att vi bara genom att vi är så snälla eller har varit med några gånger vet hur man gör. Vet hur man läser en text, förstår hur man går i en procession, bär ett kors eller en evangelieprocession. Att det aldrig behöver övas.

Jag fick höra historien om prästen som var lite irriterad när en av kyrkvärdarna/gudstjänstvärdarna skulle läsa texten. För kyrkvärden ville ha texten minst fyra veckor i förväg. Och sedan ringde kyrkvärden flera gånger till prästen och frågade "hur uttalar man det här?" eller "Varför står det så här? Vad innebär det?"

Och prästen tyckte det var lite jobbigt. Istället för att se vad som hände. Nämligen att den här personen verkligen tog sitt jobb på allvar, förberedde sig och hade bibelstudie över texten i fyra veckor!

Den här historien fick mig att tänka på hur vi gör.

Sen fick jag höra en annan historia om den fullständiga irritationen som en person kände vid gudstjänsten när det visade sig att prästen kom till gudstjänsten och endast hade några stödord för predikan och sedan "svamlade" ihop en predikan som var så lång, så lång. En predikan som oftast inte gav någonting. Det har slutat med att den personen bytt gudstjänstkyrka. För irritationen blev för stor!

Något som är värt att göras är värt att göras ordentligt!

Självklart ska vi våga göra spontana saker. Självklart!

Men om vi kommer till jobbet och chefen ska hålla ett möte och är dåligt förberedd – är vi inte lite irriterade då? Om vi kommer till konserthuset och upptäcker att orkestern inte förberett sig – blir vi inte lite irriterade då? Och när vi kommer till kyrkan och upptäcker att gudstjänsten går på rutin, utan inlevelse eller att de som på olika sätt tjänstgör inte fått öva eller känner sig säkra i sina roller (det kan vara svårt att höra textläsaren, man vet inte åt vilket hålla man ska gå) – blir vi inte irriterade då?

Jag blir det – jag vill givetvis försöka göra mitt bästa. Och jag vill, när jag firar gudstjänst, också känna att jag får vila i en gudstjänst som är väl förberedd, där alla har har möjlighet att öva och förbereda sig och känner sig säkra.

För – är något värt att göras är det värt att göras ordentligt.

Och gudstjänst är verkligen värt att göras – utan gudstjänst ingen kyrka!