Det här med TV-gudstjänster…

I dag har jag gått på TV-gudstjänsten. Jag har alltså tittat på TV och fått vara med på en gudstjänst som kom från Köping och var ett samarbete mellan tre frikyrkliga församlingar.

Alltså… det här med TV-gudstjänsterna. Jag har så svårt för det. Det blir liksom varken hackat eller malet. Det är så tillrättalagt och det känns så uppstyltat.

Jo, jag ser ju att de vill så väl. De har sett till att det är folk i kyrkbänkarna. Alla sjunger. Vi får följa med i texterna. Alla tittar i kameran och de säger att Jesus älskar mig. Många är de människor som varje vecka inte har något annat val än att välja TV-gudstjänst eller radiogudstjänst på söndagarna av en mängd olika orsaker. Det kan vara sjukdom, att det är långt till närmaste gudstjänstrum och gudstjänst eller att man inte kan ta sig ut.

Borde det inte gå att göra något annat av det här? Jag funderade på att det vore kanske bättre om vi hade en TV-församling. Eller en församling där vi kunde få varje gudstjänst ifrån. Så vi lär känna prästen, församlingen, kören och rummet. Att vi får vardagen och får känna oss som en del av det vi är med om. Inte bara gäster på ett högtidligt tillfälle.

Jag inser att detta inte är Public service uppdrag – de ska visa gudstjänster från olika samfund.

Så jag återvänder, med en dåres envishet, till mitt förslag att Svenska kyrkan borde ha en egen TV-kanal, där vi sänder gudstjänster, debatter, bibelstudier och andra uppbyggliga program. Varvat med roliga serier som har religiösa kopplingar. (Till exempel "Ett herrans liv" "Sjunde himlen" osv). Det är min dröm och jag tror att det skulle vara bra!

(Bilden har inget med dagens TV-gudsjänst att göra den här hittad här>>)