Vem ska stå för kostnaden för min kyrka?
På DN debatt den 25 december hade professor emeritus Svante Beckman en artikel om Svenska kyrkan och kyrkobyggnaderna. Han skriver i sin artikel och ifrågasätter den uppgörelse som Svenska kyrkan har med staten av vården av alla kulturhistoriska kyrkor.
DN.debatt: "Svenska kyrkan klarar inte skötseln av alla kyrkor">>
I går hade stf generalsekreterare Erika Brundin ett svar på den artikeln. Det finns också publicerat på Svenska kyrkans webbsida
Svenska kyrkan rustar för levande kulturarv>>
Den 1 januari 2014 förändrades den lokala strukturen för att rusta församlingarna att ta ansvar för både församlingsliv och byggnader, skriver Svenska kyrkans ställföreträdande generalsekreterare Erika Brundin i en debattreplik på DN.se.
Svenska kyrkans medlemmar förvaltar landets största sammanhållna kulturarv. Det ägs av Svenska kyrkan, men tillhör hela folket. Så har det varit genom historien och så vill vi att det ska förbli.
Relationsförändringen mellan Svenska kyrkan och staten hade en bred förankring inom såväl riksdagen som kyrkomötet. Det gjordes en överenskommelse om det kyrkliga kulturarvet mellan staten och kyrkan.
Principerna i denna är desamma som de som låg till grund för hela relationsförändringen: ett långsiktigt och delat ansvar där kyrkan äger,driver, använder och förvaltar kyrkorna och staten ersätter sådana merkostnader som orsakas av de krav staten själv ställer på förvaltandet. Svante Beckman har alltså rätt i att medlemmarna bär den största delen av kostnaden för kyrkans kulturarv.
Samtidigt är vi helt beroende av att staten håller sin del av överenskommelsen och på bibehållen nivå kostnadstäcker de merkostnader som betingas av kulturminneslagen.
Svante Beckman tecknar en överdrivet dyster bild av Svenska kyrkans framtida förmåga att förvalta kyrkobyggnaderna på DN Debatt på juldagen. Vad gäller den demografiska utvecklingen är den odiskutabel. En åldrande befolkning och stark avfolkning av landsbygden är en utmaning för både samhällsfunktioner och civilsamhällets organisationer.
Naturligtvis påverkas även Svenska kyrkan av denna utveckling, men vi har också rustat oss. Den 1 januari 2014 får Svenska kyrkan en förändrad lokal struktur. Syftet med förändringen är att rusta församlingar och pastorat att kunna ta ansvar för både församlingsliv och kyrkobyggnader.
Vi vill möjliggöra att engagemang och församlingsliv kan leva runt en kyrka även i mindre folktäta bygder. Samtidigt ges förutsättningar för en rationell förvaltning genom samverkan i ett pastorat.
Fler steg behöver dock tas och därför utreds just nu om och hur Svenska kyrkans ekonomiska utjämningssystem behöver förändras. Samma utredning ska föreslå former för en mer effektiv förvaltning av kyrkobyggnaderna.
Över tid kommer mer långtgående och hållbara lösningar att behövas. Hur de skall se ut kräver tankearbete och gemensamma ansträngningar. Men till skillnad från Svante Beckmans ”ytterlighetslösningar”, där antingen kyrkan eller staten ensidigt beslutar över kyrkobyggnaderna, kommer det att handla om former där Svenska kyrkan och staten är överens. Skälet är helt enkelt att kyrkorna är gudstjänstrum och ett unikt, nationellt kulturarv – på samma gång.
Svante Beckmans artikel handlar om en fråga som berör många fler än de som samlas till gudstjänst varje söndag. Frågan om det kyrkliga kulturarvet berör alla dem som sjunger i kör, går på barnens julspel, strövar i domkyrkan, beundrar medeltida altarskåp och tar hand om graven.
Även i dag, när det så ofta talas om hur sekulariserat det svenska samhället är, är kyrkorna naturliga och öppna rum där människor kommer i glädje och sorg. Varför? Den frågan har lika många svar som antalet ljus som tänds i våra kyrkorum varje år.
Erika Brundin
stf generalsekreterare, Svenska kyrkan
POSK skriver i sin vision och sitt program om dessa frågor:
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden.
(…)
Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill
värna. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och
värdepapper. POSK vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och därigenom skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet.