Att hålla på det egna laget
Så här på söndag morgon innan jag ska i väg till kyrkan sitter jag och funderar på den enorma debatt som rasar i Svenska kyrkan just nu. Debatten som startat med de frågor som ställdes under ärkebiskopsutfrågningen.
Måste inte ärkebiskopen hålla på det egna laget?
Jo – givetvis. Ärkebiskopen och stiftets biskop måste vara väldigt tydlig med att man tror och vet att det egna laget kommer att vinna matchen. Man har det bästa laget, man har toppat med sina bästa spelare, man har den bästa tekniken. (Och nu tror jag att jag ska lämna den här sportmetaforen, för jag har ingen aning om vad jag pratar om när det gäller sport!)
Men givetvis behöver Svenska kyrkan en ledare som tror på sitt eget lag, som säger ställa sig bakom hela Svenska kyrkan.
Jag är glad åt att det faktiskt finns en debatt. Att det faktiskt finns frågor som berör. Den sekularisering som Svenska kyrkan beskylls för – det finns motkrafter. Min erfarenhet av Svenska kyrkan är inte så stor, jag går mest i kyrkan i Göteborg. Jag har inte hört så många präster utan mest dem som har funnits i mina församlingar där jag varit verksam. Jag läser min bibel. Jag hör och jag tänker. Jag vet vad jag fick med mig när jag konfirmerades. Det är min erfarenhet och det som jag bygger min tro på.
En tanke som slår mig är om någon skulle kunna göra en fejkad intervju med de som ställde frågorna under ärkebiskopsutfrågningen med "rätt svar"? Ett rätt facit som vi kunde jämföra med, så att vi skulle veta att DETTA är Svenska kyrkans lära, rätta svar och riktlinjer!
Ledaren behöver hålla på sitt eget lag. Är det någon som egentligen tror att någon av de fyra utfrågade prästerna inte håller på sitt eget lag? Som dessa präster inte tror på Jesus Kristus? Att dessa präster inte är så hängivna att de faktiskt har vigt hela sitt liv till att tjäna sin Herre och sin kyrka?
Jag är glad åt debatten men jag är samtidigt ledsen över de påhopp som görs.
I dag är det tacksägelsedagen. Låt oss gå till kyrkan, tacka för att vi har en Svensk kyrka som får fira gudstjänster utan att någon hindrar oss. Att vi får lov att vara kristna. Att vi får föra våra debatter. Låt oss vara tacksamma för att någon känner kallelsen att ta på sig det svåra uppdraget det är att vara ledare, ärkebiskop, för en så stor och bred folkkyrka som Svenska kyrkan är. Och låt oss be om vishet, öppenhet, frimodighet och mångfald för våra ledare och för oss själva!
Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.
(…) Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av
uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling.
Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om
ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt
ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom
kyrkan.
(…) De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska
kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att
respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt
fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom
ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna
uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på
att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar.