Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Skrivet av

Två POSKare från Södertälje skriver på Kyrkans Tidnings debattsida 20 juni 2013.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Vi rekommenderar ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan, anser veckans debattörer.

Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet

Gustaf Bengtsson sitter också för POSK i kyrkomötet.

Från POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

 

 

Halvvägs in i försöksåret

Skrivet av

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs och kyrkomötesledamot rapporterar från kyrkohandboksförsöksåret.

Som Kyrkans Tidning påtalade häromveckan, har vi nu hunnit halvvägs in i året med försöken av ny kyrkohandbok och vilka erfarenheter har vi hittills gjort?

Säkert är det olika runt om i våra församlingar, men hos oss har det varit påfallande lite invändningar eller kommentarer. Alla våra regelbundna gudstjänstdeltagare är och har varit mycket medvetna om detta försök.

Några blev förvånade över de små förändringarna i texter och de olika momentens placering. Det som rönt störst uppmärksamhet är möjligheten att lägga bönen om förlåtelse efter predikan, vilket vi provade under adventstiden och tänker göra under en del av den långa Trefaldighetstiden.

Möjligheten är ju inte ny, utan finns ju redan i handboken från 1986. Fler har uttryckt det så att sina tillkortakommanden, brister och synder vill man bli av meddetsamma! Vi som ingår i den grupp som valt olika alternativ i såväl texter som musik, har strävat efter att pröva många alternativ – allt för att testa och se.

Vi har valt att blanda i musikserierna, d.v.s. vi använder ingen musikserie genomgående, men har nog lyckats att använda alla musikaliska alternativ vad gäller högmässan.

Runt nyår råkade flera av prästerna, diakonerna och även jag ut för total heshet, vilket visade sig vara av godo, trots allt. Då kunde vi pröva möjligheten med en lekman som försångare, även om det finns de som menar att t.ex. nattvardsbönen börjar med lovsägelsens inledning (sursum corda) och därmed är vikt för en prästvigd person.

MEN.. här fick vi några prov på en form av ökad delaktighet. Detta upplevdes av alla som ett lyft.

Negativ kritik har mest gällt prefationerna, inte minst från celebranterna. Svårast har de flesta haft med serie D, vilket jag har förståelse för. Det hade varit mer överkomligt för sjungande personer om man inte tvingat in texten och musiken i en fyrkantig 2/4-takt utan använt recitatonston istället.

Textunderläggningen blir väldigt märklig här och var och betoningen sker på fel ställen. Jag tror att prefationerna i de flesta nya serierna behöver ses över ordentligt.

På den nationella websidan har man möjlighet att ladda ner musik och texter och för att t. ex. göra en agenda för församlingen eller ett missale för eget bruk. Tanken är god, men dessvärre har många haft problem med att allting inte tycks vara med.

Jag har gjort vår församlings agendor från början, d.v.s. skrivit noterna och texten och inte använt webbverktyget utan utgått från den tryckta "Musikvolym Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1".

Det har då visat sig att det skiljer sig åt i melodier, textunderläggning och framförallt rytm. Mycket tid hade kunna sparats vid övning med präster och biskop om vi haft samma notbild och jag sluppit anmärka på ”felsjungning”!

Vi har också märkt att gudstjänstdeltagare "passar på" att ha synpunkter på sådant som egentligen inte har med försöksordningar att göra. Flera ifrågasätter den version av Herrens bön, som vi använt i mer än ett decennium! Här hoppar vi dock inte mellan den gamla och den nya utan håller fast vid "Vår Fader" utom vid gudstjänster på äldreboenden.

De senaste tjugo åren har vi regelbundet använt den nicenska trosbekännelsen utom vid dop och konfirmation, men har nu testat med att variera oss. Våra gudstjänstdeltagare är nog glada för det, men föredrar den nicenska vid högtidsdagar. ”Gud av Gud, ljus av ljus”….-knepigt att förklara, men måste man förstå allt?

Hos oss har vi alltid evangelieprocession vid högmässan utom under fastan, och i förslaget finns fyra olika hallelujarefränger att använda i samband med detta moment. Här tror jag att man utöka rejält eller inte vara rädd att ”svarva ihop” nya själv.

Vad gäller de kyrkliga handlingarna är åsikterna väldigt få. Det som senast kom på tapeten är att konfirmanderna nu inte enligt förslaget svarar "JA" på frågan, om de vill bli konfirmerade. En av prästerna löste det genom att i predikan fråga dem!

Skillnaderna vid dop, vigsel och begravning är av den naturen att deltagare inte märker något. Vi har inte provat sjungen förbön vid dop av flera skäl. Bl. a känns den inte särskilt upplyftande vid ett sådant tillfälle. Den känns alltför meditativ och rimmar inte särskilt bra med situationen där man gläds över en ny medlem. Möjligheten att utöka antalet psalmer vid begravningsgudstjänster känns kanske som ett slag i luften.

Hur kan man sammanfatta försöket hittills då?

Påfallande lite reaktioner, varken positiva eller negativa. En del av de äldre tycker att vissa textinslag har något av klåfingrigheten över sig. De olika mässmusikserierna får olika omdömen.

Många församlingsbor tycker det de är svåra att lära sig. Prästerna har ofta problem med prefationerna. Personligen tycker jag att det nya materialet är ganska tunt och är glad över att serie A finns.

Torvald Johansson
Domkyrkoorganist Strängnäs domkyrka

Nu smäller det!

Skrivet av

Nu smäller det!

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs, berättar här om sin församlings arbete med den nya kyrkohandboken.
Torvald sitter också i kyrkomötet för POSK.
Nu smäller det!

Det var kanske att ta i, men åtminstone en liten puff blir det väl? Jag tänker på året som kommer med försöksordningar enligt förslaget till ny kyrkohandbok. Hur har detta tagits emot hittills? Ja, förmodligen väldigt olika. Efter vad jag hört kommer en del församlingar att pröva en till två musikserier, andra allihop.

Förslaget blev bekant i juni detta år, alldeles innan vi gick på semester, vilket kanske har betytt att arbetet med att sätta sig in i alla alternativ har forcerats fram från mitten och slutet av augusti. Mitt personliga första intryck i juni var: Va? blev det inte mera än så! Var finns allt nyproducerat i musikväg? Vismässan – känns den nyskapande och fräsch? Hur hade en genomkomponerad serie av S-D Sandström eller någon annan låtit?

I vår församling började en grupp förbered sig redan under vintern 2011-2012 med att läsa det som dittills hade publicerats om handboksarbetet, men även andra skrifter om liturgik. Vi bestämde oss sedan för att lägga upp en plan för att på bästa sätt förankra det som komma skulle. Gruppen utökades med KR:s och KF:s ordförande, som var intresserade. Vi fastslog också att den mässmusik som vi musiker i församlingen har komponerat och som församlingen hittills använt med domkapitlets tillstånd skall få vila under detta försöksår.

I början av hösten åkte vi till stiftsgården och gick igenom allt material under 1,5 dag. Vi sjöng igenom musikserierna B-E på längden och tvären. A-serien känner vi ju ganska bra sedan 1986. Redan dagen efter fick vi presentera materialet vid ett kontraktskonvent. Medarbetarlaget fick ett antal presentationer och fick ge sina synpunkter och det anordnades några församlingsaftnar där alla fick möjlighet att lufta sina åsikter, liksom kyrkorådet, som ju så småningom avger en remiss.

Vi testade dessutom att vid en medarbetarsamling sjunga igenom de nya serierna i kyrkan och med orgelackompanjemang för att få en mer autentisk upplevelse. Det gick förvånansvärt bra. Vid församlingsaftnarna fick vi bl. a. lära oss att det finns ett behov av tystnad för egen reflektion i gudstjänsten. Det behöver inte betyda att det blir longörer, som hindrar flödet. Vidare anordnade stiftet två studiedagar, som belyste förslaget från olika utgångspunkter.

Våra gudstjänstdeltagares erfarenheter måste under året tillvaratas. Vi tänker oss att vid några tillfällen intervjua vid kyrkkaffet direkt efter gudstjänsten men också sätta upp en brevlåda i domkyrkan och skapa ett formulär på hemsidan. Allt för att ge kyrkorådet underlag till remissen.

Nu, i början av oktober, var det dags att sätta ner foten! Vi kom fram till att vad gäller högmässan, (vi firar alltid högmässa på söndagar) behöver vi agendor och ordningar för advent, jul, fasta, påsk och två trefaldighetsserier. Två, för att få omväxling under den långa trefaldighetstiden.

Som tur var fick vi veta att man kan blanda och inte endast vara bunden till en enda musikserie i en t. ex. adventsserie. Å andra sidan bör ju stilarna inte sticka ut mot varandra. Man kan t. ex. enligt vår uppfattning, kombinera Lovsägelsens inledning (Sursum corda) i musikserie A med Sanctus enligt serie C. Det öppnar möjligheterna.

Vilka val har vi gjort då? Vi använder oss främst av musikserierna A-D. Högmässan i vår domkyrka, med dess akustiska förutsättningar, församlingsbornas ålder mm ställer vissa krav. Veckomässorna på olika platser i katedralen ger andra möjligheter, liksom ungdomsmässorna i högkoret. Inte helt förvånande vann musikserie D gehör hos våra yngre medlemmar.

Vi bestämde också att under året några gånger prova en musikserie genomgående, d.v.s. att inte blanda olika alternativ. Detta för att få en uppfattning om hur det upplevs och eventuellt håller.
Jag har hittills, av naturliga orsaker, mest uppehållit mig vid musiken i förslaget, men vi har också diskuterat böner, val av trosbekännelser mm. Nattvardsbönernas antal har ju ökat markant. Hos oss har vi stannat vid dem som har en tydlig bön om Andens närvaro i brödet och vinet (epikles).

Äntligen, ropar jag, har vi gjort oss av med den nuvarande Lovprisningen (Benedicamus) i slutet av gudstjänsten. Ett moment som inte bara orsakat celebranten frustration utan också de som tvingats lyssna till försök att hitta rätt melodi. Tänk så många olika melodier vi hört under tidernas lopp, melodier som inte står i mässboken och som vi inte trodde fanns!

Vi har också i våra val försökt öka delaktigheten genom att vid många moment skriva P/D/L (Präst, Diakon, Ledare). Har man t.ex. ingen sjungande präst kan ju D eller L sjunga prefationen, litanian etc. eller man kanske alltid skall ha en lekman som gör det?

Hos oss har vi bestämt att alla tjänstgörande utom diakonen går ut i procession under sista psalmen. Efter ”Avslutande musik” (vi kallar det inte längre postludium) uttalar diakonen sändningsorden och går sedan ner till de övriga. Våra diakoner är mycket glada över detta!

Vi kommer successivt att införa nya ordningar för de kyrkliga handlingarna. Direkt efter 1 advent börjar vi med ”nya” dopgudstjänstordningar, efter nyår följer begravningsgudstjänster o.s.v.
Eventuellt kan jag återkomma under året med reflektioner som vi i vår församling gör.

Gott Nytt Kyrkoår!
Torvald Johansson

Läs mer om kyrkohandboksförslaget här

Arkiv
Kategorier