Ska självmord vara den enda utvägen?

Skrivet av

Ska Svenska kyrkan lägga sig i politiken? Nej, säger en del. Ja, säger andra.

Personligen så tycker jag att det är självklart att Svenska kyrkan ska lägga sig i när människor far illa i stort eller smått.

Häromdagen var det ett reportage på nyheterna om självmord. Självmord som ökar framförallt i de yngre åldrarna. Reportaget handlade om att man önskade att det jobbades lika hårt på en nollvision inom självmord precis som man jobbar på en nollvision av dödade personer i trafiken.

Men jag ser att det finns ytterligare problem. Det är inte bara de yngre som tar sina liv. Väldigt många äldre orkar inte leva längre. Därför att det inte finns en ordentlig äldrevård. Därför att de har ont. Eller de är ensamma. Eller de känner sig åsidosatta. De orkar inte kämpa. Därför att politikerna väljer att ha generella likartade lösningar istället för individuella lösningar som ser till den enskilda människans behov och önskemål.

Jag hör om makan som är tvungen att vårda sin svårt sjuke make dygnet runt och inte får någon hjälp eller avlastning. Till slut tar hon sitt eget liv för hon orkar inte längre.

Jag hör om änkan som lever med stor smärta och inte får hjälp med tillräcklig smärtlindring eller hjälp till ändrat boende. Som till slut tar sitt eget liv.

Jag hör om äldre personer, som bor ensamma, som faktiskt känner sig otrygga i sitt hem trots att de har hemtjänst som kommer flera gånger om dagen. Men det är olika personer och det är korta stunder. Och de får inte hjälp med det som behövs.

Det här är inte värdigt!

Detta är en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste säga ifrån och delta i politiken. Detta är också en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste gå in i den sociala omsorgen och skapa äldreboende som komplement till de boende som finns i samhället i dag. Boenden som man kan få flytta till innan man blir alldeles för sjuk. Boenden där man kan få leva goda år, med gemenskap, verksamheter och omvårdnad och någon som bryr sig. Att de som vill faktiskt ska kunna få flytta till ett gemensamt boende. Att de som vill bo kvar hemma ska kunna få göra det med en fungerande och värdig hemtjänst. Att det är människovärdet och livskvaliteten som ska styra och inte timmar och minuter hos de anställda.

Nej, självmord ska inte vara enda utvägen – varken för unga människor som står i början av sina liv eller för de äldre som ska kunna få avsluta sina liv värdigt och tryggt.

Statistiska centralbyrån: Var tredje äldre bor ensam>>

TV4: Långt från målen att minska självmord>>

Socialstyrelsen statistik: Äldre – vård och omsorg>>

SVT: Ny studie (2014): Var femte på äldreboende dör inom en månad>>

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst ochboenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Kyrkans uppgift?

Skrivet av

Jag läser på bloggen "Det goda samhället>>" ett inlägg som får mig att fundera lite.

Det är Patrik Engellau som skriver: Öppet brev från en medlem i Svenska kyrkan med begäran om att kyrkan måtte ge andlig vägledning>>

Engellau skriver:

Jag är medlem i Svenska kyrkan och betalar den årliga avgiften. Därför anser jag mig berättigad att få vägledning i en själslig fråga. Jag tror inte säkert på Gud, men jag respekterar Bibelns värde som inspirationskälla i andliga frågor. (…)

Låt mig specificera frågan. Jag vill inte veta vad kyrkan anser att staten ska göra. Det har jag hyggligt hum om. Svenska kyrkan står på barrikaderna när det gäller att kämpa för en generös invandringspolitik. Nu råkar jag anse, i Luthers efterföljd, att kyrkan inte ska blanda sig i politiken, utan enbart syssla med andliga ting. Skattefrågor är inte andliga frågor. En människas nådaställning inför Gud påverkas inte av i vilken utsträckning vederbörande betalar skatt till staten.(…)

Alldeles bortsett från invandringspolitiken och skatterna har varje människa nämligen ett personligt ansvar som inte alls behöver sammanfalla med statens uppfattning. Att ge vägledning i sådana personliga frågor är, menar jag, kyrkans sanna uppgift. (”Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd”, skrev Luther i den 62dra tesen. Evangeliet borde kunna ge svar på min fråga.) Där tycker jag inte att kyrkan gör sitt jobb. Kyrkan har inte förklarat sin syn på mina skyldigheter. Jag vill veta vilka kyrkan anser dem vara. (…)

Nu vet jag att kyrkan genom tiderna har haft svårt att förkunna ett så kärvt budskap och därför letat sig fram till andra tolkningar, men detta är faktiskt Jesu förkunnelse. Evangelierna är kristallklara, det är bara att läsa innantill.

Skribenten verkar vara väldigt säker på vad både Jesus och evangelierna säger. Skribenten verkar också väldigt säker på vad Svenska kyrkan gör och inte gör. Och skribenten tycker inte att Svenska kyrkan ger andlig vägledning. Utan blandar sig i Sveriges politik. Och det ska Svenska kyrkan inte göra – enligt skribenten.

Det kan mycket väl hända att jag helt har missuppfattat Engellaus bloggpost och tolkar detta tokigt. Men jag ställer mig frågande till några saker.

Varför skulle Svenska kyrkan inte blanda sig i politiken? För mig är det självklart att Svenska kyrkan ska säga ifrån när människor kommer i kläm i vårt samhälle. Och då måste man blanda sig i politiken. Om Svenska kyrkan slutade bry sig skulle jag tycka att det vore ett mycket större problem.

Att blanda sig i politiken är inte det samma som att vara partipolitisk. Det är en väldig skillnad. Kyrkans ska vara partipolitiskt obunden och på det sättet kunna peka på orättvisor och systemfel oberoende av vem som har makten.

Vad är det för andlig vägledning som Engellau saknar? Det verkar (genom att läsa texten) som om Engellau redan har fått vägledningen via bibeln. Hur ska "Svenska kyrkan" kunna göra något mer?

Sägs det inte tillräckligt från predikstolar och andra undervisningstillfällen? Skrivs det inte tillräckligt på debattsidor och sociala medier? I själavårdssamtal, bibelstudier och bikt? Vad är det som Engellau är ute efter som inte redan Svenska kyrkan gör?

Ur POSKs vision och program>>:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Nytt skalv i Nepal – du kan hjälpa!

Skrivet av

Ett nytt skalv har på förmiddagen inträffat i Nepal med en styrka på 7,4 på Richterskalan. Det är bara tre veckor sedan förra skalvet, där över 8 000 personer avled.

Nu drabbas denna del av världen igen.

Svenska kyrkan finns på plats genom sina samarbetspartners.

Du kan bidra med dina ekonomiska medel för att hjälpa den drabbade i Nepal. Så här skriver Svenska kyrkans internationella arbete:

Vi fokuserar på de mest utsatta i Nepal: barn, kvinnor och äldre i avlägsna byar. Behoven är enorma. Ge direkt här: http://svenskakyrkan.se/nepal eller sms:a NEPAL till 72 905 och ge 100 kr. Tack för ditt stöd! ‪#‎ACTAlliance‬

Så här står det på Svenska kyrkans webbsida>> (före dagens händelser)

Akuta insatser
FN uppskattar att det krävs över 3,5 miljarder kronor för att nå de drabbade med livräddande insatser och skydd de kommande tre månaderna. Hittills har 10 procent av detta kommit in. Med monsunperioden runt hörnet handlar akuta insatser just nu om att förse människor med tak över huvudet samt tillgång mat och rent vatten.

Svenska kyrkan har genom ACT-alliansen en god beredskap att hjälpa, både i den nu akuta fasen och på lång sikt. Våra partners har arbetat i landet i över 30 år med förebyggande insatser. De fanns på plats när skalvet inträffade och kunde inom några timmar komma igång med hjälparbetet.

Svenska kyrkan bidrar genom ACT-alliansen med:

  • Tillfälligt boende för 23 500 familjer. Familjerna får material såsom presenningar för att bygga ett tillfälligt boende. 
  • Vatten och sanitet åt 35 000 familjer. I en akut kris är hygien mycket viktigt för att minska smittorisker.
  • Matpaket och förnödenheter åt 25 000 familjer.
  • Paket med köksutrustning, tvål, filtar och handdukar åt 30 000 familjer.
  • Tillgång till en säker och trygg skolmiljö åt 15 000 barn.​ 
  • Tusentals skolor har förstörts och över en miljon barn saknar nu tillgång till utbildning.
  • Psykosocialt stöd åt 14 000 personer. 

Det handlar om att se helheten och ge ett stöd som stärker människor och deras välbefinnande även på sikt, till exempel genom att aktivt involvera de som vi ska hjälpa. Hur stödet ska utformas kartläggs just nu av våra lokala partners i samråd med en av våra psykosociala specialister.      

Krisen förväntas pågå under lång tid och Svenska kyrkan räknar med att stöd till de drabbade kommer att behövas långt efter att den akuta fasen passerat. Därför har Svenska kyrkan fått extra medel från Sida.  

Foto: Antti Helin, FCA/ACT Alliance

Följ Svenska kyrkans arbete i Nepal genom deras blogg>>

Svenska kyrkans katastrofansvariga åker till Nepal 14 maj>>

Ordets kyrka med plats för döva

Skrivet av

Från Svenska kyrkans intranät kommer följande information om arbetet med att öka delaktigheten för döva i vår kyrka.

Svenska kyrkans intranät: Ordets kyrka med plats för döva>>

Hur kan döva integreras i en kyrka som baserar sig på det skrivna ordet? Under våren har en teckenspråkig pilotutbildning startats på Strömbäcks folkhögskola med syfte att förbättra dövas möjligheter till delaktighet. Under 2016-2017 erbjuds stiften flera kurser.

Den första kursen ”Kulturmöte – en kyrka för alla” samlar ett 30-tal personer, döva, hörande förtroendevalda, ideella och anställa i Härnösands och Luleå stift tre helger i mars, maj och oktober. Bakom pilotutbildningen står Luleå stift, Härnösands stift och nationell nivå som tillsammans bildat en arbetsgrupp med Strömbäcks folkhögskola. Uppsala stift stöttar också satsningen ekonomiskt. Första utbildningsdagarna i mars tog upp språk och kultur, ett dövsamhälle i förändring. Föreläsningar varvades med workshops. Läraren Thomas Karlsson berättar om fortbildningen.

– Hur är det i Svenska kyrkan – är det hela tiden döva som får underordna sig hörande? Hur kan döva integreras i kyrkan som baserar sig på det skrivna ordet? Vad händer när hörande möter döva? Hur kan vi skapa villkor som gagnar både döva och hörande? Vårt första kulturmöte kändes positivt, men det är gigantiska frågor att ta tag i, konstaterar han.

Förutom att förbättra dövas möjligheter till delaktighet är också syftet med kursen att deltagarna ska fördjupa sin kunskap och medvetenhet om dövkulturens och teckenspråkets plats inom Svenska kyrkan.

Thomas Karlsson beskriver kursen som en process som måste få ta tid: bearbeta frågor, rapporter, inspirerande input från föreläsningar, dokumentation etc. Ytterst handlar det om hur det ska kunna landa i vardagen, i församlingslivet i Svenska kyrkan. Han ser ett stort engagemang från stift och nationell nivå i utbildningen.

– Det var en väldigt spännande start med tre kulturer som möttes! säger Annalena Norberg, stiftsdiakon för teckenspråkigt arbete i Luleå stift. Hörande har en maktställning gentemot döva. Här skapar vi utrymme att på samma villkor mötas i dialog och prata om den teckenspråkiga världen i förhållande till den hörande kyrkan. Ibland tror sig hörande ha alla svaren, men det kanske inte är så… Det finns fördomar om och förtryck av varandra på båda håll. På kursen blir vi tvungna att lyssna på varandra.

När vi gör gudstjänst, pratar om kristen tro står vi dels i den hörande kulturen, dels i den kyrkliga, säger Annalena Norberg.  – Vi utgår ifrån att döva har hört berättelserna i Bibeln, att döva vet att påsken är den största kristna helgen… Men det har inte varit tillgängligt för döva. Det betyder att Svenska kyrkan har misslyckats att få ut det kristna budskapet.
 
Fyra kurser 2016-2017
Under 2016-2017 erbjuds alla stift kursen Kulturmöte och ytterligare fyra kurser: 
1. Grundkurs i kristen tro
2. Gudstjänstutveckling
3. Grundkurs i teckenspråk med dövrealia
4. Fortbildning teckenspråk, avancerad nivå
Läs mer om kurserna>>. 
 
Teckenspråkigt centrum
– Det har saknats utbildning inom området för både döva och hörande i Svenska kyrkan. Nationella har inte orkat driva frågan tillräckligt. Dels behöver vi utbilda personal inom Svenska kyrkan. Dels behövs utbildning för döva och ideella medarbetare. Det är resursslöseri att vi inte samordnar exempelvis kyrkvärdsutbildning för ideella i teckenspråkig verksamhet till en utbildningsort, istället för att varje stift ska ordna detta, säger Annalena Norberg.

Luleå stift har länge arbetat för att stärka och utveckla teckenspråks- och dövkulturkompetens inom Svenska kyrkan. Det är därifrån som visionen kommer om att göra Strömbäcks folkhögskola till ett teckenspråkigt resurs- och kunskapscentrum, genom att samla utbildning och resurser dit.
Roland Asplund  

Foto: Strängnäs stifts teckenspråkssida

Herre Gud & Co

Skrivet av

I dag vill jag göra er uppmärksamma på en underbart duktig tecknare, Royne Mercurio, informatör i Linköping. Han har en blogg, en facebook-sida och ett instagramkonto där han lägger upp sina underfundiga små teckningar under titeln "Herre Gud & Co"

Gå gärna in och titta på de ljuvliga teckningarna.

http://herregudochcompany.blogg.se/

https://www.facebook.com/herregudco?fref=ts

https://instagram.com/herregudco/

2015 års årsmöte avklarat

Skrivet av

I dag har riksorganisationen hållit sitt riksårsmöte i Västerås. En strålande solig, men lite kall dag och det kom medlemmar från alla stift utom från två.

Årsmötet inleddes med lunch och sedan hälsades årsmötet välkomna av biskop Thomas Söderberg som också berättade om Västerås stift med "Aktör för välfärd". Ett spännande projekt som nu ger ringar på vattnet. Det ligger helt i linje med POSKs program om social ekonomi och socialt företagande.

Efter biskopens föredrag genomfördes årsmötet med sedvanliga årsmötesförhandlingar. En motion hade kommit in till årsmötet och besvarades.

I styrelsen skedde vissa förändringar. Lena Petersson som suttit med i riksstyrelsen i många år (det var ingen av oss som faktiskt visste hur länge, inte ens Lena) lämnade styrelsen. Istället går Nils Gårder upp på en ordinarie plats och in som ersättare istället för Nils Gårder kommer Victor Ramström in (Växjö stift).

Du kan läsa hela sammansättningen av styrelsen här>>

Efter årsmötet berättade först Ingemar Egelstedt (Västerås) hur den lokala organisationen ser ut i Västerås och hur de jobbat där. Och sedan berättade Per Lindberg om den rykande färska utredningen "Gemensamt ansvar" (den skrev jag om här>>)

Efter kaffet skildes vi åt och påbörjade våra resor hem, påfyllda av POSK-gemenskap och information.

Ett stort tack till Västerås som tog så bra hand om oss i dag!

Det sitter i väggarna

Skrivet av

I dag tänkte jag skriva om något personligt, men som jag faktiskt tror är ganska allmängiltigt för många i kyrkan.

I dag har jag varit på en begravning i "min" kyrka. En mycket gammal person hade fått lämna jordelivet. En person som lämnar en maka, barn, barnbarn, släkt och vänner efter sig. En person som varit aktiv i församlingen för många år sedan och som har haft ett företag på torget vid kyrkan.

Begravningsgudstjänsten äger rum i kyrkan. Efteråt är det samling i församlingshemmet, som är sammanbyggt med kyrkan.

Jag språkar med organisten. Vi konstaterar att det är så olika på begravningar. Hur surret låter innan gudstjänsten, vilken stämning det är, vilken inställning de sörjande har. I dag pratade prästen mycket lite om den bortgångne. Prästen talade istället mycket om Jesus. Om nåden. Om glädjen. Om tryggheten.

Vår kyrka och församlingshem är snart 60 år. "-Tänk att de här tegelväggarna inte är mer slitna, så mycket som de fått vara med om…" skrattade organisten vid vårt samtal innan. Det händer så mycket i våra lokaler. Där är glädje och sorg, vi samlas till fester, sammanträden, undervisning, samtal, lekar, arbete – listan kan nästan göras hur lång som helst. Det är ett hem.

Hela tiden omslutna om Guds väldiga nåd. Hela tiden omsluten av bönen. Tryggheten.

Jag fick sjunga två sånger vid begravningen och jag avslutade med "Som när ett barn kommer hem om kvällen…" av Göte Strandsjö.

Och det är precis så – att få komma hem, att få vara i sin kyrka, att få möta Gud och nåden och vila i det. Mitt i bruset, mitt i oron, mitt i livet.

Det sitter i väggarna… väggarna som inte blir slitna för att vi använder dem.

Psalm 774

Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn. 
Så var det för mig att komma till Gud 
Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mig.
Och jag kände: Här är jag hemma.
Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Text o Musik Göte Strandsjö

Prästen Mikael Ringlander årets förnyare

Skrivet av

Priset för årets förnyare blir 2015 prästen Mikael Ringlander. Så här står det på Svenska kyrkans intranät>>

Projektledaren för Kultursamverkan i Göteborgs stift, prästen Mikael Ringlander, håller i arrangemang som temamässor med Eldkvarn och Bob Dylans musik, konserter, fotoutställningar, festivaler och program på bok-och biblioteksmässan. Han är spindeln i nätet vid gränsöverskridande arrangemang mellan
kulturliv och kyrka som lockar många människor.

– Men jag är långt ifrån ensam. Det är många goda krafter som är med och skapar allt detta. Det är ett stort lagarbete, säger Mikael Ringlander.

I motiveringen till priset står det bland annat ”han hjälper oss människor att med kulturen som främsta redskap fundera över det märkliga i att vara människa”.
– Det är både glädjande och hedrande, säger han. Och den där motiveringen ska jag ta och rama in. Tänk att få pris för att man har världens bästa arbete!

Kyrkans program på Se människan-scenen på Bok-och Biblioteksmässan har växt. Idag är man en av mässans största samarbetspartners och Mikael Ringlander är spindeln i nätet även om gruppen runt programmet och de praktiska arrangemangen är stor. Vad vill han då att människor ska uppleva i alla dessa möten mellan kultur och kyrka?

– Jag hoppas att man ska känna igen sig. Att man ska se att Gud är följeslagare genom livet, att det är medlevelsens och medlidandets Gud.  

Motivering till priset:
Priset Årets förnyare i Svenska kyrkan 2015 går till prästen och projektledaren för Kultursamverkan i Göteborg, Mikael Ringlander. Han har initierat och verkar gränsöverskridande i arrangemang som når bredare än många andra mötesplatser. Allt präglas av ett gemensamt sökande efter förståelse och tolkning av livet i samverkan mellan kyrkan och övrigt kulturliv.
Han bidrar med stort allvar och ärlighet, vaken i samtiden och hjälper oss att med kulturen som främsta redskap fundera över det märkliga i att vara människa. Genom temamässor, konserter, utställningar, festivaler och Se Människan scenen på bok- och biblioteksmässan låter mötet med Gud sig inte begränsas. Det finns många goda krafter i denna kultursamverkan värda uppmärksamhet och Mikael får priset för sina mångåriga och målmedvetna insatser för nyskapande teologi i framkanten som stimulerar andra till arbete i samma anda.

 

Priset delas ut under Gotlands kyrkvecka>>

Foto: IKON, Magnus Aronsson

Kyrkans Tidning: Mikael Ringlander utsedd till Årets förnyare 2015>>

(PS det är väldigt roligt att kyrkomötet äntligen (gäller från 2017) har flyttat sitt första höstmöte så att mötet inte ska krocka med bok och biblioteksmässan.)

My news desk: Belönas för sitt arbete med kulturliv>>

Så satsar Svenska kyrkan på Reformationsåret 2017

Skrivet av

Svenska kyrkan skriver i ett pressmeddelande 5 maj: Svenska kyrkan satsar på Reformationsåret 2017>>

2017 är det 500 år sedan Martin Luther enligt traditionen spikade upp sina 95 teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg. Det blev starten på reformationen – en av historiens mest dramatiska omvälvningar.

Reformationsåret 2017 kommer att uppmärksammas i många länder. Kyrkostyrelsen har den 5 maj satt ramarna för Svenska kyrkans satsningar under året.

Stora arrangemang som kyrkostyrelsen lägger särskilda resurser på är Teologifestivalen i Uppsala i februari, Världens fest i Västerås i juni, som denna gång fått namnet "Världens Luther", och Reformationsveckan i slutet av oktober, som kulminerar då reformationsdagen 31 oktober firas i landets domkyrkor.

Reformationsåret kommer också att märkas på Svenska kyrkans Se människan-scen under bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september. Mycket kommer också att hända i kyrkans stift och församlingar under året.

Ett mål med Svenska kyrkans satsningar är att allmänheten ska få mer kunskap om och förståelse för luthersk teologi och vad den har bidragit till i den svenska samhällsutvecklingen – hur den exempelvis har främjat läskunnighet och folkbildning, säger Cristina Grenholm, kyrkosekreterare i Svenska kyrkan. – Vi ska lyfta fram viktiga reformatoriska begrepp som nåd, rättfärdiggörelse, evangelium och förlåtelse, och hur de kan förstås och bli relevanta för dagens människor.

– Vi vill också visa på reformationens teologi som en resurs i dag, i det mångkulturella samhället. Luther betonade den allmänna etiken, att alla människor har en moralisk kompass. Gud verkar på många sätt, inte bara genom kristna. En förhoppning är också att kunna nyansera den ofta negativa bild av Luther som finns i Sverige, fortsätter Cristina Grenolm.

-Vi vill visa att han betonade sådant som individens frihet och ansvar, hur han myndigförklarade och uppmuntrade alla att tänka själva också i trosfrågor.

– Men vi ska heller inte blunda för Luthers problematiska sidor. Vi kommer exempelvis att belysa hans antisemitism och hur den har påverkat kyrkans relation till judendomen. Det blir också ett tillfälle att kritiskt belysa vår egen historia, säger Cristina Grenholm.

Under 2017 kommer det ekumeniska perspektivet att vara tydligt närvarande, ett samarbete kommer att ske med Sveriges kristna råd, som samlar alla stora kyrkoriktningar.

Ett gemensamt dokument har också tagits fram av lutheraner och katoliker inför 2017. Dokumentet, med namnet Från konflikt till gemenskap är ett underlag för samtal mellan Svenska kyrkan och Romersk-katolska kyrkan i Sverige. Det är också en grund för gemensamma arrangemang mellan de båda under 2017.

Efter kyrkostyrelsens beslut i dag startar nu detaljplaneringen av projektets olika delar. Ett arbete påbörjas också med att ta fram inspirationsmaterial till Svenska kyrkans församlingar. Så snart som möjligt ska också ett nationellt kalendarium
över händelserna under 2017 öppna.

KONTAKTPERSON: Cristina Grenholm, kyrkosekreterare, 018-16 96 86

Om Martin Luther och reformationen:
Martin Luther (1483-1546) var tysk augustinermunk och professor. Han förde länge en personlig kamp med en Gud som han upplevde som krävande och dömande. Det blev en stor befrielse för Luther när han kom till insikten att människan själv inte kan göra något för att bli rättfärdig inför Gud.Människans frälsning är helt och hållet Guds verk, "Nåden allena".

Han vände sig också emot en rad kyrkliga läror som han menade inte hade någon förankring i Bibeln, och framhöll Bibeln som det enda rättesnöret lärofrågor, "Skriften allena".Luthers syfte var inte att skapa en ny kyrka, men hans budskap innehöll en sprängkraft som resulterade i en splittring av den västliga kyrkan.

Luther följdes av andra reformatorer, som Jean Calvin och Huldrych Zwingli, vilkas teologi ligger till grund för olika reformerta trosriktningar.

Stora lutherska kyrkor finns i dag i Norden och länder som Tyskland, Etiopien, Tanzania och USA.

Kristna fredsrörelsens ickevåldstränarutbildning #1

Skrivet av

I dag gästbloggar Eva-Maria Munck.

För drygt en vecka sedan kom jag tillbaka från elva dagar i Palestina och Israel.

Vi har varit en grupp på arton personer från Kristna fredsrörelsens ickevåldstränarutbildning och fick möjlighet att träffat människor som är engagerade i israeliska och palestinska fredsinitiativ. Jag bär med mig känslor av frustration, upprördhet, ilska men även skönhet, glädje, mod. Jag vill dela med mig en del av intrycken i denna och kommande bloggposter. Denna post handlar om militarism och vapen.

För mig blev det mycket påtagligt hur vapnen är en del av vardagen i Israel och Palestina. Många ser dem inte längre. Vapnen ses inte som något hotande eller dåligt, utan som en del av sceneriet. Symbolen för Israels militär, Israel Defense Forces (IDF) är ett svärd med en olivkvist lindad runt sig i en Davidsstjärna.

Martyrbilderna på husväggar är många i Palestina. Unga män håller på ett absurt, ”naturligt” stridsvapen i sina händer. Under de elva dagarna vi var i området såg jag troligtvis fler vapen än jag ser under flera år i Sverige.

Vi har fått träffa människor i alla åldrar som offrar sin bekvämlighet för att modigt ge ansikte och ord åt fred och hopp. Ett av de mest berörande mötena som var att träffa Sahar, en ung israelisk kvinna i 25 års-åldern som har bestämde sig för att inte göra militärtjänsten. Hon hade bestämt sig för att inte vilja vara en del i att upprätta fysiskt och strukturellt våld i sitt hemland. Nu, efter att ha suttit i fängelse för vapenvägran ägnar hon sin fritid och delvis avlönat arbete åt att problematisera militarismen för unga människor.

Fler och fler tänker på att det är möjligt att säga nej till militärtjänst. ”Mental health” – är en vanlig anledning till varför man avslutar sin militärtjänst. IDF är livrädda för självmord ibland soldater – därför är det värt de relativt få som ganska enkelt blir avskrivna på grund av mental hälsa-anledningar.  

Sahar lyfte även upp militarismen i ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom de militära erfarenheterna är avgörande för resten av ditt liv och militärstrukturen från grunden är maskulin kommer kvinnor i militären alltid att vara underordnade. Om du var en stridssoldat i en bra militärbas är du ”modell-israelen” speciellt om du är vit och ung man. 0,05 % av stridssoldater är kvinnor. Konsekvenserna blir givetvis att kvinnors möjligheter att göra karriär är begränsade.

Israelisk militär är 6,5% av landets BNP. Genomsnittet är cirka 2,5% av ett lands BNP. Israel exporterar mest vapen per capita av alla länder i världen. Vapnen bär märkningen ”Battle-proved-weapons” vilket indikerar att de har används i strid.

Fysiskt och strukturellt våld spär på den förödande segregationen för att fred och försoning ska kunna bli en verklighet i Palestina och Israel. Mer än någonsin är jag övertygad om att vapnen och militär upprustning inte är en del av lösningen – det är ett av de mest grundläggande problemen.

Mika 4:3 ”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”.

Eva-Maria Munck,
förtroendevald för POSK i församling, stift och kyrkomöte

Foto. Sahar, som suttit i fängelse för vapenvägran. Eva-Maria Munck

Arkiv
Kategorier