Marika Griehsel gör ny dokumentär för Svenska kyrkans internationella arbete. Hon har precis besökt flyktinglägret Kakuma i Kenya och avslutat inspelningen av en dokumentär tillsammans med Svenska kyrkan. Se hennes hälsning nedan och håll utkik, filmen släpps i början på 2016!
Kan ateister vara medlemmar? Den frågan ställer sig Majeed Olerud Khoso på debattsidan i dagens Kyrkans Tidning. (Nr 21/2015)
Kyrkans Tidning: Kan ateister vara medlemmar?>>
Frågan ställer han sig eftersom han själv inte är med i Svenska kyrkan, med ganska regelbundet ändå går på verksamhet i kyrkan. Han skriver:
Första gången jag gick på kyrkans barntimmar frågade jag prästen om jag på något sätt kunde göra rätt för mig som besökare, med tanke på att jag varken var troende eller betalande medlem. Det fanns inget sätt, vi var välkomna ändå.
Och Majeed skriver att han läser bibeln. Han verkar tycka att Svenska kyrkan som institution är bra – bara han slipper vara med och tro eftersom han skriver att kyrkan förmedlar en världsbild som helt enkelt inte är sann.
Han skriver:
Kan kyrkan acceptera att uttalade ateister löser ett medlemskap som inte innebär en tyst överenskommelse om att undvika teologiska spörsmål? Alltså en typ av medlemskap som uttryckligen tog avstånd från all teologi, ungefär som en samvetets friskrivningsklausul. Ett sådant medlemskap skulle innebära att ateister (och andra) fick möjligheten att stödja och påverka kyrkan utan att ge moraliskt stöd till den kristna mytologin.
Jag ser på nätet att Majeed Olerud Khoso är miljöpartist och arbetar på utrikesdepartementet.
Så min tankevurpa blir givetvis – skulle han som miljöpartist kunna tänka sig att människor blev medlemmar i miljöpartiet utan att ställa sig bakom de grundläggande värderingarna? Att få möjlighet, som medlem, att vara med och bestämma om miljöpartiet, att bli invald i olika styrelser?
Jag vill svara på Majeeds fråga. Både ja och nej skulle jag vilja svara. Vi har i Svenska kyrkan ingen koll på vad människor tror på eller hur de tolkar bibeln. Vi gör inget test eller prov. Alltså kan man som ateist vara medlem i Svenska kyrkan. Ingen kommer att slänga ut dig. Du kan som medlem rösta de kyrkliga valen. Du kan som medlem bli invald i de kyrkliga styrelserna. Alltså – som ateist skulle du mycket väl kunna vara med i Svenska kyrkan.
Personligen så tycker jag dock (vilket POSK också skriver i sitt program>>) att det är viktigt att de förtroendevalda ska hämtas från gudstjänstgemenskapen. Just för att de som ska vara med och ta ansvar för verksamhet, gudstjänster, kyrkan tro bekännelse och lära.
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.
Nej, vi ska inte ha ett särskilt medlemskap där man som ateist ska kunna vara med i kyrkan. Bara för att man vill vara med och stödja kyrkan men med en "samvetets friskrivningsklausul". Nä… det vore fullständigt tokigt.
Men om man inte vill vara med i kyrkan så finns det ju betydligt många fler sätt stödja kyrkan. Genom bidrag (enstaka eller återkommande) till den lokala kyrkan och dess diakonala verksamhet eller annat viktig verksamhet. Eller i söndagens kollekt. Eller genom bidrag till Svenska kyrkans internationella arbete.
Svenska kyrkans internationella arbete: Ge en gåva>>
Svenska kyrkan: Medlemskap>>
Foto: IKON
Ska Svenska kyrkan lägga sig i politiken? Nej, säger en del. Ja, säger andra.
Personligen så tycker jag att det är självklart att Svenska kyrkan ska lägga sig i när människor far illa i stort eller smått.
Häromdagen var det ett reportage på nyheterna om självmord. Självmord som ökar framförallt i de yngre åldrarna. Reportaget handlade om att man önskade att det jobbades lika hårt på en nollvision inom självmord precis som man jobbar på en nollvision av dödade personer i trafiken.
Men jag ser att det finns ytterligare problem. Det är inte bara de yngre som tar sina liv. Väldigt många äldre orkar inte leva längre. Därför att det inte finns en ordentlig äldrevård. Därför att de har ont. Eller de är ensamma. Eller de känner sig åsidosatta. De orkar inte kämpa. Därför att politikerna väljer att ha generella likartade lösningar istället för individuella lösningar som ser till den enskilda människans behov och önskemål.
Jag hör om makan som är tvungen att vårda sin svårt sjuke make dygnet runt och inte får någon hjälp eller avlastning. Till slut tar hon sitt eget liv för hon orkar inte längre.
Jag hör om änkan som lever med stor smärta och inte får hjälp med tillräcklig smärtlindring eller hjälp till ändrat boende. Som till slut tar sitt eget liv.
Jag hör om äldre personer, som bor ensamma, som faktiskt känner sig otrygga i sitt hem trots att de har hemtjänst som kommer flera gånger om dagen. Men det är olika personer och det är korta stunder. Och de får inte hjälp med det som behövs.
Det här är inte värdigt!
Detta är en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste säga ifrån och delta i politiken. Detta är också en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste gå in i den sociala omsorgen och skapa äldreboende som komplement till de boende som finns i samhället i dag. Boenden som man kan få flytta till innan man blir alldeles för sjuk. Boenden där man kan få leva goda år, med gemenskap, verksamheter och omvårdnad och någon som bryr sig. Att de som vill faktiskt ska kunna få flytta till ett gemensamt boende. Att de som vill bo kvar hemma ska kunna få göra det med en fungerande och värdig hemtjänst. Att det är människovärdet och livskvaliteten som ska styra och inte timmar och minuter hos de anställda.
Nej, självmord ska inte vara enda utvägen – varken för unga människor som står i början av sina liv eller för de äldre som ska kunna få avsluta sina liv värdigt och tryggt.
Statistiska centralbyrån: Var tredje äldre bor ensam>>
TV4: Långt från målen att minska självmord>>
Socialstyrelsen statistik: Äldre – vård och omsorg>>
SVT: Ny studie (2014): Var femte på äldreboende dör inom en månad>>
Svenska kyrkans sociala roll
Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.
POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst ochboenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.
Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.
Jag läser på bloggen "Det goda samhället>>" ett inlägg som får mig att fundera lite.
Det är Patrik Engellau som skriver: Öppet brev från en medlem i Svenska kyrkan med begäran om att kyrkan måtte ge andlig vägledning>>
Engellau skriver:
Jag är medlem i Svenska kyrkan och betalar den årliga avgiften. Därför anser jag mig berättigad att få vägledning i en själslig fråga. Jag tror inte säkert på Gud, men jag respekterar Bibelns värde som inspirationskälla i andliga frågor. (…)
Låt mig specificera frågan. Jag vill inte veta vad kyrkan anser att staten ska göra. Det har jag hyggligt hum om. Svenska kyrkan står på barrikaderna när det gäller att kämpa för en generös invandringspolitik. Nu råkar jag anse, i Luthers efterföljd, att kyrkan inte ska blanda sig i politiken, utan enbart syssla med andliga ting. Skattefrågor är inte andliga frågor. En människas nådaställning inför Gud påverkas inte av i vilken utsträckning vederbörande betalar skatt till staten.(…)
Alldeles bortsett från invandringspolitiken och skatterna har varje människa nämligen ett personligt ansvar som inte alls behöver sammanfalla med statens uppfattning. Att ge vägledning i sådana personliga frågor är, menar jag, kyrkans sanna uppgift. (”Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd”, skrev Luther i den 62dra tesen. Evangeliet borde kunna ge svar på min fråga.) Där tycker jag inte att kyrkan gör sitt jobb. Kyrkan har inte förklarat sin syn på mina skyldigheter. Jag vill veta vilka kyrkan anser dem vara. (…)
Nu vet jag att kyrkan genom tiderna har haft svårt att förkunna ett så kärvt budskap och därför letat sig fram till andra tolkningar, men detta är faktiskt Jesu förkunnelse. Evangelierna är kristallklara, det är bara att läsa innantill.
Skribenten verkar vara väldigt säker på vad både Jesus och evangelierna säger. Skribenten verkar också väldigt säker på vad Svenska kyrkan gör och inte gör. Och skribenten tycker inte att Svenska kyrkan ger andlig vägledning. Utan blandar sig i Sveriges politik. Och det ska Svenska kyrkan inte göra – enligt skribenten.
Det kan mycket väl hända att jag helt har missuppfattat Engellaus bloggpost och tolkar detta tokigt. Men jag ställer mig frågande till några saker.
Varför skulle Svenska kyrkan inte blanda sig i politiken? För mig är det självklart att Svenska kyrkan ska säga ifrån när människor kommer i kläm i vårt samhälle. Och då måste man blanda sig i politiken. Om Svenska kyrkan slutade bry sig skulle jag tycka att det vore ett mycket större problem.
Att blanda sig i politiken är inte det samma som att vara partipolitisk. Det är en väldig skillnad. Kyrkans ska vara partipolitiskt obunden och på det sättet kunna peka på orättvisor och systemfel oberoende av vem som har makten.
Vad är det för andlig vägledning som Engellau saknar? Det verkar (genom att läsa texten) som om Engellau redan har fått vägledningen via bibeln. Hur ska "Svenska kyrkan" kunna göra något mer?
Sägs det inte tillräckligt från predikstolar och andra undervisningstillfällen? Skrivs det inte tillräckligt på debattsidor och sociala medier? I själavårdssamtal, bibelstudier och bikt? Vad är det som Engellau är ute efter som inte redan Svenska kyrkan gör?
Ur POSKs vision och program>>:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.
POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro
Nu finns det möjlighet att "Runda upp" när du är och handlar och därmed bidra till Svenska kyrkans internationella arbete.
Så här skriver föreningen "Runda upp" i sitt pressmeddelande>>:
Svenska kyrkan har tecknat avtal med Runda Upp i Sverige AB kring samarbete vid större katastrofer. En av idéerna med Runda Upp är att man snabbt ska kunna erbjuda den svenska handeln att ställa sina butiker till förfogande för insamling i akuta katastroflägen.
Svenska kyrkan Internationella arbete verkar i princip över hela världen och är en av de organisationer i Sverige som snabbt är på plats vid en katastrof. Därför är det mycket positivt att ett avtal har knutits mellan Svenska kyrkan och Runda upp. Sedan tidigare är Röda Korset och Radiohjälpen knutna till Runda Upp.
– Vi ser Runda Upp som ett verktyg som gör det möjligt för människor som vill hjälpa till att enkelt göra det, säger Christian Lagerlöf på Svenska kyrkans insamlingsenhet. Ett problem är att man ofta saknar kontanter och att skriva ner ett bankgironummer från en affisch kan kännas krångligt, det är bland annat därför vi valt att gå med i Runda Upp, avslutar han.
– Runda Upp fortsätter att utvecklas och möjligheten att få handeln att samarbeta med våra svenska insamlingsorganisationer ter sig allt viktigare. Och i synnerhet i samband med katastrofsituationer. Därför är vi mycket glada över att vi nu fått möjligheten att inleda ett samarbete med Svenska kyrkan, säger Stefan Edwall Verksamhetsansvarig på Runda upp i Sverige AB.
Runda Upp ägs av Stiftelsen Runda Upp och drivs genom Runda Upp i Sverige AB. Idag samarbetar man med flera handelskedjor i Sverige såsom Lindex, Joy Shop, Bauhaus, Indiska Magasinet, Ur& Penn, The Body Shop med flera.
För mer information om samarbetet kontakta:
Runda Upp i Sverige AB
Stefan Edwall
070-676 97 20
stefan.edwall@rundaupp.se
Trossamfundet Svenska kyrkan
Christian Lagerlöf
018-169852
christian.lagerlof@svenskakyrkan.se
Medan vi ännu lever – om livet när döden är en antologi som just har kommit ut från Verbum och Ersta.
Jag har recenserat boken här>>
Priset för årets förnyare blir 2015 prästen Mikael Ringlander. Så här står det på Svenska kyrkans intranät>>
Projektledaren för Kultursamverkan i Göteborgs stift, prästen Mikael Ringlander, håller i arrangemang som temamässor med Eldkvarn och Bob Dylans musik, konserter, fotoutställningar, festivaler och program på bok-och biblioteksmässan. Han är spindeln i nätet vid gränsöverskridande arrangemang mellan
kulturliv och kyrka som lockar många människor.
– Men jag är långt ifrån ensam. Det är många goda krafter som är med och skapar allt detta. Det är ett stort lagarbete, säger Mikael Ringlander.
I motiveringen till priset står det bland annat ”han hjälper oss människor att med kulturen som främsta redskap fundera över det märkliga i att vara människa”.
– Det är både glädjande och hedrande, säger han. Och den där motiveringen ska jag ta och rama in. Tänk att få pris för att man har världens bästa arbete!
Kyrkans program på Se människan-scenen på Bok-och Biblioteksmässan har växt. Idag är man en av mässans största samarbetspartners och Mikael Ringlander är spindeln i nätet även om gruppen runt programmet och de praktiska arrangemangen är stor. Vad vill han då att människor ska uppleva i alla dessa möten mellan kultur och kyrka?
– Jag hoppas att man ska känna igen sig. Att man ska se att Gud är följeslagare genom livet, att det är medlevelsens och medlidandets Gud.
Motivering till priset:
Priset Årets förnyare i Svenska kyrkan 2015 går till prästen och projektledaren för Kultursamverkan i Göteborg, Mikael Ringlander. Han har initierat och verkar gränsöverskridande i arrangemang som når bredare än många andra mötesplatser. Allt präglas av ett gemensamt sökande efter förståelse och tolkning av livet i samverkan mellan kyrkan och övrigt kulturliv.
Han bidrar med stort allvar och ärlighet, vaken i samtiden och hjälper oss att med kulturen som främsta redskap fundera över det märkliga i att vara människa. Genom temamässor, konserter, utställningar, festivaler och Se Människan scenen på bok- och biblioteksmässan låter mötet med Gud sig inte begränsas. Det finns många goda krafter i denna kultursamverkan värda uppmärksamhet och Mikael får priset för sina mångåriga och målmedvetna insatser för nyskapande teologi i framkanten som stimulerar andra till arbete i samma anda.
Priset delas ut under Gotlands kyrkvecka>>
Foto: IKON, Magnus Aronsson
Kyrkans Tidning: Mikael Ringlander utsedd till Årets förnyare 2015>>
(PS det är väldigt roligt att kyrkomötet äntligen (gäller från 2017) har flyttat sitt första höstmöte så att mötet inte ska krocka med bok och biblioteksmässan.)
My news desk: Belönas för sitt arbete med kulturliv>>
I dag gästbloggar Eva-Maria Munck.
För drygt en vecka sedan kom jag tillbaka från elva dagar i Palestina och Israel.
Vi har varit en grupp på arton personer från Kristna fredsrörelsens ickevåldstränarutbildning och fick möjlighet att träffat människor som är engagerade i israeliska och palestinska fredsinitiativ. Jag bär med mig känslor av frustration, upprördhet, ilska men även skönhet, glädje, mod. Jag vill dela med mig en del av intrycken i denna och kommande bloggposter. Denna post handlar om militarism och vapen.
För mig blev det mycket påtagligt hur vapnen är en del av vardagen i Israel och Palestina. Många ser dem inte längre. Vapnen ses inte som något hotande eller dåligt, utan som en del av sceneriet. Symbolen för Israels militär, Israel Defense Forces (IDF) är ett svärd med en olivkvist lindad runt sig i en Davidsstjärna.
Martyrbilderna på husväggar är många i Palestina. Unga män håller på ett absurt, ”naturligt” stridsvapen i sina händer. Under de elva dagarna vi var i området såg jag troligtvis fler vapen än jag ser under flera år i Sverige.
Vi har fått träffa människor i alla åldrar som offrar sin bekvämlighet för att modigt ge ansikte och ord åt fred och hopp. Ett av de mest berörande mötena som var att träffa Sahar, en ung israelisk kvinna i 25 års-åldern som har bestämde sig för att inte göra militärtjänsten. Hon hade bestämt sig för att inte vilja vara en del i att upprätta fysiskt och strukturellt våld i sitt hemland. Nu, efter att ha suttit i fängelse för vapenvägran ägnar hon sin fritid och delvis avlönat arbete åt att problematisera militarismen för unga människor.
Fler och fler tänker på att det är möjligt att säga nej till militärtjänst. ”Mental health” – är en vanlig anledning till varför man avslutar sin militärtjänst. IDF är livrädda för självmord ibland soldater – därför är det värt de relativt få som ganska enkelt blir avskrivna på grund av mental hälsa-anledningar.
Sahar lyfte även upp militarismen i ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom de militära erfarenheterna är avgörande för resten av ditt liv och militärstrukturen från grunden är maskulin kommer kvinnor i militären alltid att vara underordnade. Om du var en stridssoldat i en bra militärbas är du ”modell-israelen” speciellt om du är vit och ung man. 0,05 % av stridssoldater är kvinnor. Konsekvenserna blir givetvis att kvinnors möjligheter att göra karriär är begränsade.
Israelisk militär är 6,5% av landets BNP. Genomsnittet är cirka 2,5% av ett lands BNP. Israel exporterar mest vapen per capita av alla länder i världen. Vapnen bär märkningen ”Battle-proved-weapons” vilket indikerar att de har används i strid.
Fysiskt och strukturellt våld spär på den förödande segregationen för att fred och försoning ska kunna bli en verklighet i Palestina och Israel. Mer än någonsin är jag övertygad om att vapnen och militär upprustning inte är en del av lösningen – det är ett av de mest grundläggande problemen.
Mika 4:3 ”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”.
Eva-Maria Munck,
förtroendevald för POSK i församling, stift och kyrkomöte
Foto. Sahar, som suttit i fängelse för vapenvägran. Eva-Maria Munck
Jordbävningen som har drabbat Nepal är omfattande.
Svenska kyrkan är med i hjälparbetet och skriver i sitt pressmeddelande>>
Svenska kyrkan anslår 1 miljon kronor till omedelbara insatser för de drabbade i jordbävningen i Nepal på lördagen, och har beredskap att skicka ut specialister på psykosocialt arbete.
Jordbävningen som drabbade västra delen av Nepals huvudstad Kathmandu mätte 7.9 på Richterskalan och är den starkaste i regionen på 81 år. Förödelsen är enorm, dödstalen fortsätter att stiga och de mänskliga behoven är mycket stora. Sjukhusen är överfulla, tusentals människor är hemlösa och tvingas sova på gatan. Svenska kyrkan finns redan på plats genom det internationella nätverket ACT Alliance, och är dessutom beredd att på kort varsel sända personal för psykosociala insatser. De mest akuta behoven för de drabbade är mat, vatten, filtar, kläder, medicin, tält och psykosocialt stöd. Dessutom behövs sökteam och spårhundar för att leta efter offren.
Svenska kyrkans internationella arbete vädjar om gåvor till de jordbävningsdrabbade.
SMS:a ordet NEPAL till 72905 och bidra med 100 kronor. Bidrag kan också ges via PG 90 01 22-3 eller BG 900-1223, märk gåvan NEPAL.
Läser ledaren in Kyrkans Tidning 16 april 2015
Kyrkans Tidning: Den post-kristna resan fortsätter>>
Barbro Matzols skriver om forskningsenhetens undersökning kallad "Kyrkbussen 2015". Jag hittar tyvärr ingen information om denna undersökning på nätet (2015) och kan inte lägga upp någon aktuell länk just nu. Men Kyrkans Tidning skriver om undersökningen på sid 4-5 i nummer 16/2015. (Däremot hittar jag förra årets undersökning – se länk längst ner)
En majoritet tycker inte att Svenska kyrkan ska lägga sig i samhällsdebatten. En majoritet tycker inte heller att Svenska kyrkan ska föra fram det kristna budskapet. En majoritet tycker också det var länge sedan man hörde Svenska kyrkan uttala sig offentligt. Däremot tycker en majoritet att det är OK att Svenska kyrkan gör sociala insatser och tycker att kyrkan ska lyfta frågan om de utsatta och samhällsproblemen.
Är det här något att bry sig om egentligen? Tja, jag tycker det är viktigt att vi vet vad svenska folket tycker. Om vi mäter hur det är nu så kan vi också mäta hur det är om några år. Om det har blivit skillnad – om det som kyrkan har gjort och sagt har påverkat.
Men rent krasst så tycker jag sen att det är ganska orelevant vad folk tycker egentligen. För oavsett vad de tycker så har vi fått en uppgift som kyrka. Jesus har tydligt sagt vad vi ska göra. Vi ska göra alla människor till lärjungar. Vi ska berätta om Jesus Kristus.
Och vi ska fira gudstjänst, vi ska missionera, vi ska utöva diakoni och självklart ska vi undervisa.
Så fortsätt med undersökningarna – men sluta inte prata om Jesus Kristus. Sluta inte missionera och utöva diakoni. Och sluta inte delta i samhällsdebatten och peka på orättvisor och orättfärdigheter! Det är vår skyldighet som kristna!
Och jag vill att Svenska kyrkan ska vara mer kaxig! Jag vill att kyrkan ska vara tydlig i olika frågor och rättvisefrågor – på en teologisk grund. Jag vill att kyrkan tar ton och sätter agendan!
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.
POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro
