(S) A-lag och B-lag av medlemmar
Erik Lindberg, sekreterare i STS Stcokholmsdistrikt skriver i Aktuellt i Politiken 6 februari. Han skriver att Kyrkopolitiken splittrar det socialdemokratiska partiet.
Lindbergs skriver att socialdemokraterna har varit aktiva i kyrkovalet i 83 år och att man började för att motverka mörka krafter. Men det har inte samma relevans längre. Socialdemokraterna har ingen egen majoritet i kyrkomötet och man är avhängigt av andra stödgrupper för att få igenom sina frågor.
Lindberg skriver:
Lika grandiost som självförtroendet är när det gäller att beskriva sina insatser i kyrkomötet, lika svag är självtilliten när man ställs inför möjligheten att bli en nomineringsgrupp som själv fastställer sitt program och sina vallistor. I dag gör många S-förtroendevalda goda insatser i Svenska kyrkan. Varför skulle de 7 000 S-förtroendevalda förlora kreativitet och engagemang om de bemyndigades att själva fatta beslut?
Gruppen är tillräckligt stor för att bilda en slagkraftig organisation. Partiet kan hjälpa dem att komma igång.
Nu rör det på sig. Stockholms arbetarkommuns styrelse fick nyligen nästan igenom sin motion till partikongressen att göra S-gruppen självständig. I Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är frågan aktuell, men förbundet är splittrat.
Frågan kommer igen. En sådan reform skulle göra att partiets grundorganisationer helt skulle kunna ägna sig åt de frågor vi bör syssla med: kamp för rättvis fördelning, miljö , jämställdhet och människors lika värde. De kamrater som vill ägna sig åt Svenska kyrkan eller andra trossamfund och organisationer är värda vårt stöd, men som parti kan vi inte ha a-medlemmar som tillhör Svenska kyrkan och b-medlemmar som förväntas jobba för val där de inte har rösträtt.
Det ska bli spännande att följa diskussionen som socialdemokraterna för mer och mer aktivt inom sina egna led. Vi får verkligen hoppas att den partipolitiken verkligen är en parentes i Svenska kyrkan.
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.