Huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
Sten Janson skriver om en av motionerna till höstens kyrkomöte som han själv, Hans-Olof Andrén, Stefan Linderås och Jörgen Åkesson undertecknat. Alla ledamöter i kyrkomötet för POSK.
Motionen i sin helhet kan du läsa här.
Det beslut riksdagen tog om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan från 1 januari 2000 innebar att staten anförtrodde åt Svenska kyrkans församlingar att fortsatt vara huvudmän för begravningsverksamheten, med undantag för Stockholm och Tranås där kommunen redan tidigare varit huvudman. Svenska kyrkan fick därmed två viktiga uppdrag av staten i samband med relationsförändringen, dels att vara ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift (Lagen om Svenska kyrkan), dels att vara myndighet för begravningsverksamheten (Begravningslagen).
Att riksdagen lät kyrkan få fortsatt ansvar för begravningsverksamheten berodde delvis på att man menade att det skulle underlätta den kommande relationsförändringen om Svenska kyrkan fick behålla myndighetsansvaret för begravningsväsendet. De flesta begravningsplatserna var kyrkogårdar runt en kyrkobyggnad, Svenska kyrkan har i alla tider skött begravningsverksamheten och gjort det bra, och det fanns inget tryck från kommunerna att överta verksamheten.
Nu har det gått 18 år och situationen är något förändrad. Man kan bl.a. notera att Svenska kyrkan har stabiliserats som fristående trossamfund och att behovet att vara begravningsmyndighet inte är påtagligt. Kyrkan bör snarare fokusera på sitt kärnuppdrag: att vara en missionerande och öppen evangelisk-luthersk folkkyrka. Vidare har Sverige i högre utsträckning blivit ett invandringsland och medlemstalet i Svenska kyrkan sjunker. 2024 bedöms mindre än 50 % av befolkningen tillhöra Svenska kyrkan. Beslutet 2016 om enhetlig begravningsavgift i hela landet med undantag för Stockholm och Tranås har väckt irritation på vissa håll, speciellt i Stockholms kranskommuner, där begravningsavgiften höjts dramatiskt.
POSK vill med denna motion lyfta fram att det är angeläget för Svenska kyrkan att nu granska det uppdrag kyrkan fick av staten vid relationsförändringen år 2000 att vara huvudman för begravningsverksamheten. Vi föreslår att kyrkostyrelsen låter tillsätta en grupp med bred kompetens som dels skall analysera och utvärdera hur Svenska kyrkan har hanterat sitt myndighetsansvar sedan 1/1 2000, dels utreda konsekvenserna av en eventuell överföring av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten från Svenska kyrkan till kommunerna.
Motionen framför dessutom tanken att ett ämne för ett eventuellt tematiskt kyrkomöte 2021 kunde vara just begravningsverksamheten i Svenska kyrkan och hur kyrkan vill ställa sig till detta uppdrag i framtiden.
/ Sten Janson
Göteborg
Ledamot i Kyrkomötet för POSK
Begravningsverksamhet innefattar myndighetsutövning gentemot hela befolkningen. För närvarande ingår den i det kyrkliga huvudmannaskapet. Förutsättningarna för huvudmannaskapet har nyligen ändrats genom att staten har infört en enhetlig begravningsavgift för hela landet med undantag av Stockholm och Tranås som har kommunalt huvudmannaskap. Detta medför en ojämlikhet för människor beroende på var man bor.
Mycket talar för att huvudmannaskapet kommer att ifrågasättas i kommuner som får en väsentlig höjning av begravningsavgiften. Svenska kyrkan bör därför skapa beredskap för och utreda konsekvenserna av en överföring av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten från Svenska kyrkan. Kyrkogårdar kan även fortsättningsvis skötas av Svenska kyrkan såväl med som utan ett huvudmannaskap.