Nils Gårder (POSK) reserverade sig om kyrkohandboken

Nu finns hela det reviderade kyrkohandboksförslaget på Svenska kyrkans webbsida>>

Kyrkans Tidning skriver om kyrkohandboksremissen>>

Kyrkostyrelsen klubbade i onsdags igenom handboksförslaget i oenighet. Nils Gårder, Posk, reserverade sig. Han säger nu: – Materialet behöver utsättas för en genomlysning innan det går ut som förslag.

Kyrkans Tidning berättade i onsdags om att det nya, reviderade förslaget till ny kyrkohandbok klubbades igenom i en oenig kyrkostyrelse. Nils Gårder reserverade sig. Ytterligare två ledamöter avstod att rösta.

Nils Gårder säger nu att det inte är rätt väg att gå att sända ut förslaget på remiss. – Det som remitteras till församlingarna bör vara ett slutgiltigt förslag. Jag är inte övertygad om att det här är ett slutgiltigt förslag.

Nils Gårder vill i stället att materialet först skärskådas i samtal och seminarier, därefter följer remissomgången. – Remisstiden är för kort. Församlingarna kommer inte att hinna gå igenom det ordentligt.

Nils Gårder anser inte heller att ledamöterna i kyrkostyrelsen fått tillräckliga möjligheter att gå igenom förslaget. Först två veckor före beslutet fick Nils Gårder se det. – Jag har inte fått tillräckligt med tid. Jag tror inte heller att jag eller någon annan i kyrkostyrelsen egentligen är kompetent nog att bedöma förslaget i sin helhet. Det behövs språkliga, litterära, teologiska och musikaliska experter till det, säger han.

Samtal och seminarier skulle även skapa ett större intresse för handboken, enligt Nils Gårder.

– Handboken beskriver själva identiteten för Svenska kyrkan, det är ett så viktigt grunddokument. Det går många årtionden mellan gångerna som kyrkan antar en ny handbok. Då ska vi ta möjligheten att diskutera gudstjänsten och göra händelsen till något stort.

Nils Gårder ifrågasätter även innehållet i förslaget och att det ger församlingarna så många alternativ. – Förslaget är oerhört brett. Den likhet som tidigare präglade handboken finns inte i förslaget. Nu skapas olikhet. Gudstjänsten blir oerhört olika och det i sig är en fråga som behöver diskuteras.

(Kyrkans Tidning)

 Här kan du läsa hela Nils Gårders reservation till kyrkostyrelsens protokoll:

Överröstad i kyrkostyrelsen reserverar jag mig mot beslutet att nu
remittera förslaget till kyrkohandbok del 1 (2016:1) till församlingarna
m fl.

Sedan jag för två veckor sedan fick del av förslaget med kommentaren har jag ytterligare övervägt frågan om remittering. Det är omöjligt att som lekman och inte musiksakkunnig att på kort tid självständigt bedöma förslaget. Kommentarerna är intressanta men tydliggör inga konkreta alternativ annat än de som är borttagna från 2012 års förslag. På ett tidigt stadium bad jag att få en öppen redovisning över de handlingsalternativ som bedömts möjliga och vilka argument som varit
avgörande för det eller de alternativ som valts. Ett sådant underlag har inte redovisats. Upprepade upplysningar om att förslagen är noga övervägda ger ingen information.

Jag sätter kyrkohandboken i ett sammanhang. Min kortfattade analys är att Svenska kyrkans relation till människor successivt blir allt
svagare. Det som döljer denna bild är att kyrkans ekonomi är fortsatt
god. Det finns en stark fördröjning mellan intäktsbortfall och den
betydelse människor anser att kyrkan har i deras liv. Ett beslut att
utträda fattas ofta först generationer efter det att delaktigheten
upphört. En viktig mätare på vilken relevans kyrkan har är deltagandet i
söndagsgudstjänsten. Grovt uppskattat har delaktigheten minskat med
ungefär en tredjedel på några årtionden. Deltagande i av kristen
tradition präglade övergångsriter bevaras längre och består till dess de
nya riter vunnit en allmänt accepterad form. Det är angeläget att
stödja sederna kring dop, konfirmation, kristen vigselgudstjänst och
kristen begravningsgudstjänst men samtidigt viktigt att inse den
allmänna gudstjänstens avgörande långsiktiga betydelse. I kommentaren till förslaget (sidan 13 mitten) uttrycks helt rätt att delaktighet ”… handlar om allas tjänst att lovsjunga och be i gudstjänsten, ta emot  Bibelns ord och gå vidare i vardagens tjänst…”.

Att vinna människor för Kristus och skapa delaktighet är naturligtvis
inte något som kan uppnås endast av en gudstjänstordning. Om vi vill nå ut till andra än till dem som redan kommer finns dock skäl att ägna formen stor uppmärksamhet. Förkunnelsens allvar och relevans är viktigast men även gudstjänstens språkliga och musikaliska uttryck kan vara avgörande för att nå fler.

Finns en vilja till verklig gudstjänstförnyelse? Finns en vilja att
bryta den brant nedåtgående trenden i deltagandet? Då bör den möjlighet,
som en ny kyrkohandbok ger, användas på ett mycket genomtänkt sätt.
Tillfället erbjuds mycket sällan. Kyrkohandboken måste vara teologiskt
tydlig men även sådan att också ”utomkyrkliga” finner den vara språkligt
och musikaliskt så bra att den väcker intresse och att den får en
respekterad plats i det fortlevande och vitala kulturarvet. Kulturarv är
inte bara byggnader och föremål. Om kyrkohandboken från början är
misstrodd eller ringaktad blir förutsättningarna för dess introduktion
dålig. Den kommer inte att locka till besök eller leda till positiva
samtal eller artiklar. Ju bredare delaktighet som förekommit i processen
fram mot antagandet ju större är förutsättningen till framgång.

I många församlingar används lokala gudstjänstordningar. Om dessa
församlingar skall övertygas om att använda kyrkohandboken måste även i
dessa församlingar väckas ett positivt intresse. Om ett sådant intresse
inte väcks, tror jag inte att den nya handboken i praktiken kommer att
tas i bruk som väntat. Finns i verkligheten möjlighet att framtvinga ett
bruk?

Den föreslagna remisstiden är enligt min mening alltför kort för en så
omfattande uppgift som att pröva, överväga och yttra sig över ett så
omfattande material som en kyrkohandbok med flera serier, fakultativa
och valfria moment. Min bedömning är, att om kyrkostyrelsen nu
remitterar förslaget och remissutfallet efter en kort prövotid inte blir
alltför negativt, kommer förslaget att läggas fram till kyrkomötet och
antas. Men jag tror inte att vi därmed uppnår det vi vill. Det är inte
endast den inomkyrkliga opinionen utan även den bild som ges i media och
litteratur som har betydelse för människors attityder. Jag tror att
förslaget istället nu bör bli föremål för ett brett samtal i seminarier
och symposier. Till dessa bör språkliga och musikaliska experter
inbjudas liksom andra aktiva i kyrko- och kulturlivet. Det är för ett
gott resultat avgörande att dessa kategorier samverkar i en skapande
kontext. Förslaget skulle på det sättet göras känt och måhända skulle
väsentliga bidrag kunna mottas. Naturligtvis är det en uppgift för
Svenska kyrkan att bestämma om kyrkohandboken men om den kan utarbetas i
en dialog med det omgivande samhället ser jag det som en stor fördel
och en möjlighet att väcka intresse.

Tyvärr har, som alla vet, den hittillsvarande processen med eller utan
fog blivit kritiserad. Det viktiga vore därför att nu eftersträva en
förankring.

En gudstjänstförnyelse är mer än en ny handbok. Den kräver långsiktigt
arbete med rekrytering och utbildning av präster. Detta har jag berört i
annat sammanhang. Men det samlade arbetet kräver hängivenhet och
arbetsvilja så att fler erbjuds möjlighet att delta i gudstjänstlivet.
Handboken är ett viktigt led i detta. Den är konstitutiv för Svenska
kyrkan, vilket med rätta framhölls i inledningstexten till 2012 års
förslag. Betydelsen av att handboken har ett brett förtroende och
allmänt uppskattas kan knappast överskattas.

Sålunda anser jag att det nu föreliggande förslaget bör offentliggöras
och bli föremål för behandling vid seminarier och symposier till vilka
kyrkostyrelsen inbjuder. Invändningen att detta tar ytterligare tid och
att behandlingen på kyrkomötet kan bli senarelagd är naturligtvis
befogad. Tidsaspekten är dock enligt min mening underordnad. En
behandling vid seminarier efter remissbehandling ser jag som olämplig.
Det som skall remitteras till församlingarna bör vara det slutliga
förslaget.

Uppsala den 16 december 2015

Nils Gårder

17 december 11:34 Kyrkohandboken: Biskop gläds över att förslaget nu lämnar skrivbordet>>

16 december 13:16 Oenig kyrkostyrelse säger ja till handbok>>

Kyrkans Tidning debatt: Vad tycker du om kyrkhandboksförslaget>>