Ubuntu!

I dag kommer ett gästblogginlägg från en av våra POSK-sympatörer från Umeå, Stefan Karlsson.

Jag läste Annika Borgs artikel om mötet med Mitri Raheb och vill dela lite tankar. Framför allt känner jag frustration över den anda av misstro mot dem som inte delar ens egen ståndpunkt, som avslöjas. Såväl från Mitri Raheb och Anna-Karin Hammar som från Annika Borg. Det har lett till ganska fastlåsta positioner hos dem som skriver och yttrar sig ofta.

Proffstyckare låter negativt – men ni förstår säkert vad jag menar. Min upplevelse är att det bland oss som inte figurerar i media finns en öppnare och ödmjukare attityd. Och vi har nog inte det bekräftelsebehov, som jag gissar driver dessa som jag benämner proffstyckare. Men vi kanske borde höja vår röst oftare? I alla fall försöka vara whistleblowers…

Nyligen tog jag fram min lärobok från konfirmationen (1954!) Grunden av Bo Giertz och läste om 8:e budet. Bl.a. står det:

Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

Jag efterlyser mer av "å ena sidan och å andra sidan-resonemang" där man verkligen försöker sätta sig in i meningsmotståndares tankegångar och urskulda, tänka och tala väl och tyda allt till det bästa. Visa kristlig kärlek och omtanke i stället för att sprida misstro.

Situationen som Annika Borg beskriver skulle säkert beskrivas annorlunda av Anna-Karin Hammar som tydligen fanns med i periferin.

Annika Borg har ju tidigare figurerat i debatt på Seglora Smedja där Helle Klein m.fl. var hennes motpart. Mycket trista anklagelser kastades mellan kontrahenterna och någon försoningsprocess blev det aldrig. På tal om försoning läste jag att Göran Skytte och KG Hammar försonades vid bokmässan i Göteborg. Försoning är ett centralt kristet begrepp men alltför sällan kommer det fram i förkunnelse och praktik.

Jag ska på Palmsöndagen vara textläsare i Umeå Maria kyrka och bl.a. läsa:

"Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen…"

Jag har i Sydafrika kommit i kontakt med begreppet UBUNTU. Vi behöver mer av Ubuntu i våra kyrkliga sammanhang, men också i samhället! Vem startar Ubuntu-partiet?

Ubuntu – hälsningar!
Stefan Karlsson Umeå

P.S. Jag är inte präst eller teolog. Möjligen odonteolog… D.S

KORT OM UBUNTU

Först citat från Desmond Tutus bok ”Ingen framtid utan förlåtelse”. (Norstedts, 2000) Den handlar om Sannings- och försoningskommissionen>>:

Ubuntu är mycket svårt att översätta till ett västerländskt språk. Det rör själva meningen med att vara människa. När vi vill hylla någon särskilt säger vi ”Yu, u nobuntu”, Å, den och den har ubuntu.” Då är man generös, gästvänlig, vänlig omtänksam och medlidsam. Man delar med sig av det man har. Det betyder: ”Min mänsklighet är fångad avoch oupplösligt förenad med din.” Vi hör hemma i samma knippe av liv. Vi säger: ”En person är en person genom andra personer.” Vi säger inte: ”Jag tänker, därför existerar jag”, utan snarare: ”Jag är mänsklig för att jag hör hemma någonstans. Jag är en del av något som jag delar med andra.” En person med ubuntu är öppen och tillgänglig för andra, bejakar andra, känner sig inte hotad av att andra är duktiga och goda, för han eller hon har en inre säkerhet som beror på att han eller hon hör hemma i ett större sammanhang, och den personen försvagas när andra förödmjukas eller försvagas, när andra torteras eller förtrycks, eller behandlas sämre än de förtjänar.

Harmoni, vänlighet och gemenskap är stora värden. Social harmoni är för oss summum bonum – det största värdet. Allting annat som undergräver detta eftertraktade värde ska man sky som pesten. Ilska, agg och hämndlystnad, liksom även framgång genom aggressiv konkurrenskraft som fräter sönder detta värde. Att förlåta är inte bara att vara altruistisk. Det är den bästa formen av egennytta. Vad som berövar dig din mänsklighet berövar obönhörligen även mig min mänsklighet. Det ger folk återhämtningsförmåga, en möjlighet att överleva och bevara sin mänsklighet trots alla ansträngningar att beröva den,”

Jag köpte en bok om ubuntu i Kapstaden. Citerar också ur den:

Core values:    Associated values:
Humanness      Warmth, tolerance, understanding, peace, humanity
Caring              Empathy, sympathy, helpfulness, charitable, friendliness
Sharing            Giving (unconditionally), redistribution, openhandedness
Respect            Commitment, dignity, obedience, order, normative
Compassion      Love, cohesion, informality, forgiving, spontaneity

Today ubuntu is:
–    the value basis of the constitution of the Republic of South Africa
–    part of the vision and mission of the transformation of the new public service
–    a principle upon which all future welfare politics will be based
–    the business philosophy or various companies in the private sector
–    taught in schools in the Gauteng Province under the subject Guidance
–    the basis upon which the hearings of the Truth and Reconciliation Commision was held.

Av det jag hittills lärt om ubuntu inser jag att vi behöver den livsfilosofin även i Sverige. Låt oss hjälpas åt att sprida ubuntu även här!

Stefan Karlsson