Ibland blir det bara stopp
Jag har ju hoppat på bloggutmaningen att blogga 100 dagar i sträck den så kallade "Blogg 100". Det är roligt! Och det är oftast inte svårt att hitta något att skriva om. POSK vill så mycket och vi har så många duktiga människor som ställer upp som ideella, frivilliga och förtroendevalda, så det är inte svårt att hitta något att skriva om, egentligen.
Men ibland blir det bara stopp. Ska jag skriva om det här eller det där andra? Ska jag lyfta den här frågan, ge mig in i den här debatten eller…
Och är det någon som läser vad jag skriver egentligen? Spelar det någon roll?
Tja, det kanske gör det. I det långa loppet antagligen inte. Men jag ger inte upp. Jag fortsätter skriva.
Och då tänker jag på gudstjänsten jag firade i min församling igår. Härlig gudstjänst, bra predikan och den blev ju inte sämre av att dottern var med och spelade flera stycken på tvärflöjt. Modershjärtat svämmade över av stolthet och det är roligt när flera i församlingen efteråt kommer fram till dottern och berömmer henne. De har sett henne sen hon var baby – och nu står hon där, ska fylla 21 i år och ska söka in på musikhögskolan.
Då är jag tacksam för de barn jag fått, den församling som jag fått glädjen att vara med i och för de personer som finns med i församlingen.
På kvällen var jag i Halmstad och såg Västanå teater som kommer från Värmland. De spelade det tragiska dramat Kung Domalde som bygger på Oidupus. Tragikernas tragik. Förfärlig handling. Men fullständigt lysande spelat. Och glädjande nog har jag förstått att Västanå teater kommer att medverka på något sätt under Världens fest i Karlstad.
Västanå teater har satt upp flera föreställningar tillsammans med Svenska kyrkan som bygger på olika bibliska berättelser. Jag ska verkligen försöka ta mig dit när jag är på Världens fest!
…se där… det blev visst en bloggpost i alla fall!
PS Du glömmer väl inte att POSK har sitt årsmöte i Karlstad fredagen 30 maj kl 12.00.