fbpx

Vägen bort från partipolitiken i kyrkan (1): Exemplet Enköping

Skrivet av

Dagens stora nyhet 9 december i ”kyrkovalsvärlden”:
Den Socialdemokratiska Arbetarekommunen i Enköping har beslutat sig för att inte ställa upp som parti i nästa års kyrkoval. Detta kungjordes i en nyhetsartikel i Enköpings-Posten 8 december. 

I artikeln  intervjuas tre representanter för arbetarekommunen, bland annat Mats O Karlsson, mångårig kyrkopolitiker och bl.a. ordförande i stiftsfullmäktige i Uppsala stift. Mats är en av dem som, tillsammans med bland annat Sören Ekström, har drivit frågan inför två tidigare (s)-kongresser. Arbetarekommunen i Enköping har motionerat även inför vårens kongress.

Även Kyrkans tidning har, 9 december, uppmärksammat nyheten, och intervjuar Mats O Karlsson. Artikeln är låst för icke-prenumeranter, men kan för en tid läsas via POSKs Facebooksida.

Beslutet i Enköping tas sexton år efter det att Visby som första arbetarekommun tog motsvarande steg. Vi är övertygade om att det inte dröjer lika länge innan nästa arbetarekommun följer efter.

Det ÄR på tiden med en REFORMATION av valsystemet i kyrkan. Beslutet i Enköping är därför mycket glädjande, som ett steg på vägen i denna riktning. Och socialdemokrater och andra politiskt engagerade som ser att det är dags att avveckla partiernas engagemang i kyrkovalen är självfallet välkomna till POSK.

De socialdemokrater i Enköping som är engagerade i kyrkan tänker i stället för en (s)-lista ”bilda en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp och ställa upp med en valsedel till kyrkofullmäktige. 

– Jag tror att en fördel med en sådan nomineringslista blir att vi får in andra församlingsbor som delar vår värdegrund men som inte vill stå på listan med vår partibeteckning”, säger Linda Johansson, vice ordförande i arbetarekommunen.

Det återstår att se vilket namn och vilken inriktning den planerade gruppen i Enköping kan komma att få. Det är dock inte helt okomplicerat om man vill ”få in andra församlingsbor som delar vår värdegrund”. Vilken värdegrund är detta – och hur ska den uttryckas, om man inte ska riskera att falla tillbaka i att förlita sig på ett socialdemokratiskt ”varumärke”?

Med den väg andra partier har valt skulle namnet ”Socialdemokrater i Svenska kyrkan” (SiSK) ligga nära till hands – men frågan är om ett sådant namn skulle locka fler utanför den vanliga (s)-kretsen? Knappast, och det namnet är kanske inte heller vad som föresvävar initiativtagarna.

Vi får se hur det utvecklas.

Under tiden kommer vi att återkomma med fler blogginlägg kring bland annat nomineringsgruppers namn och föregivna ”partipolitiska obundenhet”.

 

Lars-Gunnar Frisk
POSK-informatör,
1. vice ordf. i stiftsstyrelsen, Luleå stift

Lågt valdeltagande? Kyrkoval 2017 – 71,71 veckor kvar!

Skrivet av

Röstkort från POSKs årsmöte 2016

Idag, 4 maj 2016, är det 501 dagar kvar till kyrkovalet 17 september 2017. (Igår var det 71,71 veckor…) De flesta upplever nog trots allt denna händelse som ganska avlägsen, men för några av oss som är kyrkopolitiska nördar, eller exempelvis valombud i en nomineringsgrupp, bidrar vetskapen till en stegrad feberkänsla för varje vecka som går.

De flesta kyrkomedlemmar – och därmed potentiella röstande – blir nog medvetna om denna händelse först de sista veckorna innan valet. Då skickas röstkorten ut till alla medlemmar, en omfattande operation som motiveras av att ingen ska kunna undgå att det är val på gång. Dessvärre innebär detta utskick också att många blir påminda om sitt medlemskap på ett så pass konkret sätt att de ser sig föranledda att anmäla utträde ur Svenska kyrkan.

Utöver röstkorten påminns den vanliga medlemmen kanske också av en eller annan pliktskyldig kyrkovalsartikel i den lokala tidningen. Intresset för kyrkovalet brukar inte vara så stort i media, och tyvärr brukar mycket av det som skrivs vara bara alltför förutsägbart. Två teman, eller variationer på ett likartat tema brukar vara legio; det ena har rubriken ”Det glömda valet” och den andra handlar om det påstått ”låga valdeltagandet i kyrkovalet”.

Båda dessa teman utgår från en helt orimlig jämförelse mellan kyrkovalet och de allmänna valen – som om kyrkan vore en del av statsapparaten. Sådana jämförelser var orimliga redan på statskyrkotiden, och framstår idag som än mer absurda. Sedan år 2000 när kyrkan och staten gick skilda vägar borde det vara en självklarhet – om man tycker det är nödvändigt att älta frågorna om kyrkovalets uppmärksamhetsvärde och valdeltagande – att jämföra med andra större, folkrörelseliknande, organisationer i civilsamhället, snarare än med de allmänna valen.

Det hävdas ibland av debattörer att Svenska kyrkan är något helt annat än andra folkrörelser, för att vi har så många medlemmar. Men antalet kan knappast vara avgörande för hur man värderar medlemsengagemang och valdeltagande – möjligen i så fall genom att ju större en organisation är desto svårare är det att engagera den enskilda medlemmen. Och de övriga folkrörelserna är inga småföreningar de heller!

Hur stort är valdeltagandet bland de 3,4 miljoner medlemmarna när Kooperativa förbundets kongressledamöter utses? Hur stor andel av de 1,5 miljonerna fackliga LO-medlemmarna är med och röstar fram ledamöterna i lokala styrelser eller regionala representantskap? Hur många av riksidrottsförbundets 3 miljoner medlemmar ”glömmer bort” att det sker demokratiska val till deras beslutande församlingar på olika nivåer.

Jag har inga aktuella siffror på valdeltagandet i de nämnda organisationerna, eller bland hyresgäster, nykterhetsivrare och andra folkrörelsemedlemmar. Men utifrån egen erfarenhet vågar jag påstå att deltagandet är minimalt – emellanåt rentav mikroskopiskt – och definitivt klart lägre än i Svenska kyrkans val. Och handen på hjärtat: när hörde du senast talas om dessa val i exempelvis media eller i en diskussion runt fikabordet? Nej, just det – här kan vi verkligen tala om totalt bortglömda val!

Vad kan det då bero på att dessa val inte omskrivs som ”De bortglömda valen”, medan kyrkovalet beskrivs just så?

Här finns det också utrymme för en liten reflektion kring det hela, även om den kanske av någon uppfattas som att ”svära i kyrkan”:
Om jag är medlem i barnens lokala simklubb, men inte aktiv eller engagerad på annat sätt; eller i konsumföreningen eftersom mina föräldrar alltid varit det (och man får återbäring) men jag i övrigt inte bryr mig: Är det så konstigt att jag då inte heller – eftersom jag inte är aktivt engagerad, inte känner någon kandidat, och inte vet vilka frågor som är viktiga i organisationen – tycker det känns så viktigt att rösta?

Det riktigt tråkiga i sammanhanget är att den märkliga vanföreställningen om ”Det låga valdeltagandet” i kyrkovalet har fått en sån genomslagskraft att den färgar av sig på många kyrkligt aktiva. Detta till den grad att den blivit en del av den kyrkliga självbilden, och så att många – både kyrkligt anställda och kyrkopolitiskt aktiva – bekymrar sig storligen över ”problemet”, och till och med själva aktivt sprider bilden vidare.

Låt oss därför göra upp med denna destruktiva föreställning och sluta upp med att sprida den vidare!

Låt oss i stället glädja oss storligen över att nära 700 000 kyrkomedlemmar röstade i senaste kyrkovalet – ett helt ojämförbart engagemang bland svenska folkrörelseorganisationer!

Biskopspodden – lär känna våra biskopar!

Skrivet av

Karlstadsbiskopen Esbjörn Hagberg är först ut. Foto: Magnus Aronsson
Kyrkans tidning har lanserat Biskopspodden, en serie ljudinspelade intervjuer med ett antal av våra biskopar, där de berättar om sin bakgrund, och delar tankar och för deras personliga utveckling viktiga livserfarenheter.

Så här skriver Kyrkans tidning:
”I Biskopspodden berättar biskoparna om sin egen tro och sina tvivel, om hur de ber och om hur de kan vara till hjälp för andra som söker en mening med livet.”
Hittills har en intervju per vecka publicerats sedan starten för tre veckor sen. Det framgår inte klart om alla biskopar kommer att medverka, och om tidningen har för avsikt att återkomma till respektive biskop flera gånger. Framtiden får utvisa!
Samtalen leds av Barbro Matzols, och varje avsnitt är ca 50-60 minuter långt.

En stark Gudsupplevelse under en ensam promenad
Först ut var Esbjörn Hagberg, som snart avgår som biskop i Karlstads stift.
Han berättar om hur en frågeställning på en gammal arbetsplats fick en stark påverkan på honom och hans livsval. Frågan var: Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du göra då? Esbjörn Hagberg berättar också om när han fick veta att han var adopterad, och om den kanske värsta sorgen en förälder kan uppleva.

Lyssna till Esbjörn Hagberg här.
De var som sagofigurer i sina kläder
I del två möter vi Johan Dalman, relativt nytillträdd biskop i Strängnäs stift.
Redan under uppväxten kom han i kontakt med olika grenar inom den svenska kristenheten, och han berättar varför han ägnat så mycket tid åt ekumenik. Han delar också sina tankar om hur man kan jämföra bön med tandborstning, och han berättar även om hur syster Dalmatia ledde in honom i trädgården – bokstavligen och andligt.

Lyssna till Johan Dalman här.
En mörk kväll ändrades allt
I biskopspoddens tredje avsnitt kan vi lyssna till Eva Nordung Byström, biskop i Härnösands stift.
Hon berättar om att vara en ”nej-sägare”, som ständigt letts av Gud dit hon först inte trodde att hon ville gå. Vi får också veta vilken musik hon helst lyssnar på vid städning, och om de stora kyrkorumsutmaningarna för det stora stiftet.

Lyssna till Eva Nordung Byström här.
En översikt över de publicerade avsnitten finns här.
<www.kyrkanstidning.se/amne/biskopspodden>

Funderingar kring biskopsval

Skrivet av

Detalj från Karlstads stifts biskopskåpa. Foto: Torgny Lindén.

Just nu pågår en process kring det stundande biskopsvalet i Karlstad.
Biskopsvalen i Svenska kyrkan tenderar, rent generellt, att bli allt mer vidlyftiga tillställningar – som åtminstone i ett inomkyrkligt sammanhang får allt större uppmärksamhet.

Man kan fråga sig om detta är ett tidens tecken. Riskerar detta att bli en kyrklig variant på samtidens alla mästarutkorande tävlingar och stjärnkult? Detta tål att tänkas på, i dagens medialiserade samhälle.

Förr i tiden förbereddes valen av kyrkoherdar i församlingar bland annat genom provpredikningar, en företeelse som länge varit ur bruk – men som nu tycks återkomma i kvadrat, med full medial uppbackning.

Visst är det kul med uppmärksamheten, och nog är det bra att de som ska vara med och utse vår episkopala kyrkas ledare får tillfälle att bekanta sig med de aktuella kandidaterna. Och att dessa får svara på frågor och stå upp för vad de ser som viktigt i kyrkan framöver.

Samtidigt kan det också finnas anledning till en stunds självrannsakan, både hos dem som ska välja och dem som kandiderar för att väljas.
   Finns det en risk att vi som ska välja, påverkade av dagens managementfilosofier och mediedramaturgi, riskerar att falla för ytligheter och förmåga att formulera snärtiga ”one-liners”?
   Finns en risk att de som kanske kan (och absolut vill!) väljas frestas att fukta fingret och hålla upp för att se vartåt det blåser? Att kandidater, i popularitetsiver och strävan att ”bygga sitt varumärke”, lyssnar in och anpassar sig efter vad man tror är gångbart?

Med andra ord:
Riskerar de som fått förtroendet att välja att bländas av ytan, och glömma kärnan?
Riskerar de potentiella biskoparna att bli opportunistiska, inte genuina?

Med detta sagt, och med dessa tankar på vägen –
här kan du läsa mer om det just nu pågående biskopsvalet i Karlstads stift:

Kandidaterna
De åtta kandidater som är kvar efter provvalet finns på bild här:
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/biskopskandidater>

”Provpredikningarna”
finns här, i form av mässor i Karlstads domkyrka under februari-mars, då kandidaterna medverkat (och filmats).
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/massor-med-biskopskandidaterna>

Hearing i Karlstads domkyrka
Den 5 april utfrågades kandidaterna av en panel bestående av Jonas Lindberg, domkyrkokomminister i Uppsala, Amanda Carlshamre, förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga och Hedvig Nilsson, journalist. Varje utfrågning videofilmades, och kan ses här (ca 30 min. per utfrågning):
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/hearing-med-biskopskandidaterna>

Röstberättigade
Vilka är då de som, enligt brasklappen ovan, ska se upp för ”att bländas av ytan, och glömma kärnan”. Se här:
<https://svenskakyrkan.se/karlstadsstift/vilka-far-valja>

Första omgången av biskopsvalet sker 19 april. Om ingen kandidat får mer än 50% blir det en ny valomgång 28 april, mellan de två som fått högst röstetal i första omgången.
   Ytterligare en del annat kring biskppsvalet finns att läsa på Karlstads stifts hemsida, i anslutning till ovanstående sidor.

Här är några citat ur POSKs program som berör biskoparna och deras roll i Svenska kyrkan:

”En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon.”
 
”För POSK är det en självklarhet att det finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. POSK är emot särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som övriga frivilliga i Svenska kyrkan.”
 
”Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.”

Solidaritet med världens kämpande kvinnor

Skrivet av

Idag på den Internationella kvinnodagen har varje svensk tidning med någon självaktning inslag i form av artiklar, temadelar, topplistor och liknande där kvinnor uppmärksammas.

Ett exempel är Expressen, som under rubriken ÅRETS KVINNOR 2016 topplistar 100 kvinnor – ”som har varit framgångsrika, modiga eller på annat sätt varit förebilder”. En av dessa är förstås vår ärkebiskop, Antje Jackelén.

En annan variant är landsortspressens mer lokalt färgade listor – med eller utan ranking. Här exemplifierat av Västerbottens-Kurirens lista Länets framgångsrika kvinnor där bl.a. en av POSKs kyrkomötesledamöter återfinns.

Visst blir man lite nyfiken inför såna här listor, och det kan vara trevligt att bli påmind om hur många kompetenta och välmeriterade kvinnor det finns. Och även om inte alla är sådana man själv beundrar så är det ändå uppmuntrande att oftast i alla fall hitta ett antal man känner sympati för på ett eller annat sätt.

Men jag tycker ändå att många av dessa listor ofta lider av en slagsida, på så sätt att de i stor utsträckning upphöjer och uppmuntrar dem som redan belönats i rikt mått, med beröm, karriär, framgång och publicitet. Kändisfaktorn är minsta sagt hög, kan man utan överdrift säga.

För oss, som är en del av den världsvida kyrkan, och därmed har både en kallelse och förmånen att vara en del i ett globalt sammanhang, är det naturligt att också uppmärksamma Internationella kvinnodagen ur ett globalt perspektiv. Kvinnor är mer än halva mänskligheten, men bär kanske två tredjedelar av världens bördor och ansvar på sina axlar. När vi genom Svenska kyrkans internationella arbete tar del av alla erfarenheter och vittnesmål från fattiga länder runtom i världen så är det lätt att se vilken nyckelroll kvinnor har i det utvecklingsarbete vi får vara delaktiga i.

Samtidigt som kvinnor bär ett oproportionerligt stort ansvar för sina barns trygghet och familjernas försörjning så utsätts också alltför många kvinnor för våld, misshandel, sexuella övergrepp och systematiska våldtäkter – inte minst i samband med krig och konflikter.  

Alla dessa kvinnor runt om i världen kämpar oftast sin kamp för fred och utveckling, undervisning och överlevnad, långt från all medial uppmärksamhet. De är värda att lyftas fram en dag som denna. Låt mig därför bidra med några exempel på arbete kring kvinnors problem, och kämpande kvinnor världen runt:  

På Svenska kyrkans blogg om det internationella arbetet berättas om en grupp indiska kvinnor i slumområden som slutit sig samman för att bekämpa det utbredda våldet mot kvinnor: Enade mot våld mot kvinnor 

I många krigssituationer används sexuella övergrepp och systematiska våldtäkter som förstör kvinnors liv. Många gånger är detta rentav satt i system som en del av krigföringen. SIDAs tidning Omvärlden berättar en historia om Mayakvinnor som efter åratal av kamp för rättvisa äntligen vunnit en seger i kampen mot detta: Seger för mayakvinnor 

Förföljelse på religiösa grunder har tilltagit i omfattning de senaste åren, och i samband med många väpnade konflikter sätts även detta i system på ett förfärande sätt. Ett exempel bland alltför många är det som terrorrörelsen Islamiska staten (IS) gör mot kristna och yazidier i Irak och Syrien, och som är att beteckna som folkmord, enligt vad EU-parlamentet uttalade i en resolution nyligen: IS-fånge vittnar om övergreppen 

LWF, Lutherska världsförbundet, uttrycker solidaritet med de 200 miljoner kvinnor som utsatts för könsstympning, och berättar om hur kyrkor runt om i världen arbetar för att motarbeta dessa förfärliga övergrepp: It is life threatening – end it now 

Påven Fransiscus, och många med honom, förfäras och upprörs över mordet förrra veckan på fyra nunnor från Indien, Rwanda och Kenya, verksamma i ett kloster och vårdhem för äldre och handikappade i Aden: Terrorattack mot Moder Teresa-systrar: påven anklagar världen för att inte bry sig 

Nättidningen +972 uppmärksammar i ett bildkollage ett år av israeliska och palestinska kvinnors – ofta mödrar, mormödrar och mormorsmödrar – fredliga kamp mot den israeliska ockupationen av Västbanken. Som motvikt till det senaste årets upptrappning, med meningslösa och destruktiva våldsattacker, är det viktigt att uppmuntra och stödja fredliga metoder. A year of women’s struggles in Palestine and Israel 

Låt mig så avsluta med att återvända till Sverige, och ett helt annat område där kompetenta kvinnor uppmärksammas:
Jonas Bromander, tidigare analyschef i Svenska kyrkan, är bland mycket annat en passionerad slöjdare. Han tipsar på Facebook om en presentation av kvinnliga slöjdare – och den handlar inte om det som ofta uppfattas som ”typisk kvinnlig” slöjd, som sömnad, vävning och annat. Här berättas i stället om kvinnor – i England, Sverige, Frankrike och USA – som är verksamma inom ett ofta manligt dominerat område, träslöjd. Läs och fröjdas! 7 Women of Woodworking You Need to Know About 

Lars-Gunnar Frisk
Stolt internationellt ombud i Svenska kyrkan,
stiftsstyrelseledamot i Luleå stift.

Foto: ACT/NCA

Erfarenheter – utmaningar för kyrkans framtid

Skrivet av

POSKs stiftsföreningar i Strängnäs och Linköpings stift kom samman i Norrköping 17 oktober till en regional kyrkodag under mottot: ”Erfarenheter – utmaningar för kyrkans framtid”

Vi började denna lördag i dimma, vilken så småningom blev till sol och vackra höstfärger.

30-talet POSK:are möttes till välkomstfrukost i Östra Eneby församlingshem, fortsatte till kyrkan för mässa med Mikael Leckström och därefter inspirerande och intressant föredrag av biskop emeritus Hans-Erik Nordin.

Hans-Erik inledde med det historiska perspektivet 2005-2015 och pekade på konsekvenserna av kyrkans profetiska röst. Han reflekterade över några kyrkomötesbeslut under sina tio år som biskop:

– Samkönade äktenskap. Det som togs för givet i kyrkomötesbeslutet, att präst ska ha rätt att inte behöva gå emot sitt samvete, ifrågasätts redan vilket skadar legitimiteten.

– Strukturfrågan. Pastoratet blev en pastoral nivå.
Vi behöver tänka igenom om idealiteten förloras till förmån för stor professionalitet. Diskussion om organisation behövs löpande eftersom den är en del av teologin, men var aktsam så att den inte överskuggar än viktigare uppgifter.

– Biskoparnas ställning. Biskoparnas ord väger tungt i frågor, och det finns numera från 2011 en särskild beslutsordning som ger biskopsmötet större inflytande.

– Ekumenisk överenskommelse. Svenska kyrkan och Missionsförbundet kunde sluta en överenskommelse. Nu gäller det Equmeniakyrkan. Synen på dopet är centralt.

– Palestina-Israel. Kyrkomötet uppmanade regeringen att erkänna Palestina som stat. Sveriges regering har som bekant gjort detta.

Fortsättningen handlade om viktiga framsteg och händelser som Svenska kyrkans finanspolicy, rekryteringsförfarandet av präster och diakoner. Den ökade medvetenheten om idealiteten och frivillighetens betydelse. Verksamheterna gudstjänst, diakoni, mission och undervisning måste integreras i varandra, inte vara fyra stuprör med var sin uppgift.

Den teologiska reflektionen bör ligga som grund medan statistiken är värdefull och ger oss information utifrån ett sociologiskt perspektiv. Vi måste akta oss för att lägga energin på att antalet medlemmar ska öka. Viktigare att fokusera på att vara trogen evangeliet och leva i vittnesbörd och tjänst. Om 10 år spås Svenska kyrkan ha 50 % kyrkotillhöriga. Är det resultatet av bristande kunskaper? Vi är många, som behöver och vill ha andlig vägledning. Vi kan inte blunda för den isärdragning som finns – och som  ökar.

Ska kyrkans röst höras i det offentliga rummet? Ett högt röstläge var påskupproret och också när människor utförsäkrades i det nya socialförsäkringssystemet. Det gav eko. Politiker i regering och riksdag lyssnade. De kristna värderingarna framställs ibland som något annat än de mänskliga rättigheterna, vilket är en farlig väg (Ryssland). I Sverige i vårt postsekulära samhälle är religion allt mer synlig men möts också med misstänksamhet. Citatet: ”Tänka globalt och handla lokalt” kom Hans-Erik tillbaka till flera gånger. Han betonade klimatkrisen, också som orsak till ökade flyktingströmmar.

Hur ser våra utmaningar ut?

– Vi behöver ha relevanta förhoppningar att vårda traditioner och möta dagens och framtidens  behov i ”nya kostymer”. Detta manar till eftertanke, regelbunden undervisning och goda samtal om trons kraft.

– Den profetiska rösten idag om vördnaden för skapelsen och skapelsens upprättelse måste höras både i vårt land och utanför.

– Ledord för kyrkan i tiden och framtiden: Hopp och frimodighet. Hopp blir tro i handling.

Anna Lundblad Mårtensson var samtalsledare och ledde workshopen i smågrupper. Hon uppmanade oss att gå hem och ta del av det nya valprogrammet för POSK inför kyrkovalet och lämna synpunkter före 15/12.

Hans-Erik Nordin gav följande lästips:
Naomi Klein: ”Det här förändrar ALLT”
Hans-Erik Nordin:  ”Mötas i ögonhöjd”

Dagen avslutades med eftermiddagsfika och Hans-Erik ledde oss i välsignelsen.

Helena Cimbritz

Replik till Johanna Andersson

Skrivet av

Med anledning av blogginlägget den 28 december>> har Lars-Gunnar Frisk skrivit följande kommentar:

Först en liten rättelse: Kampanjen är inte ett ”insamlingsobjekt” i julkampanjen.

På ingångssidan för julkampanjen lyfts särskilt fram en rad olika insamlingsobjekt: arbete med stöd till barn i flyktingläger, liksom olika projekt i Colombia, Syrien, Sydsudan, Kongo och Centralafrikanska republiken.
Tänd ljus för barnen i december>>

Som en del i allt detta finns även med den kampanj om ursprungsmärkning som inte alls handlar om ”olika bojkottåtgärder mot Israel” som Johanna Andersson felaktigt påstår i GP-krönikan.

Johanna Andersson lyfter dock INTE frågan om vem ”i Svenska kyrkan som beslutar om hur en kampanj ska utformas”. I just den detaljen har hon faktiskt rätt: Innehållet i kampanjen – som är ganska harmlöst – ligger mycket väl i linje med en sedan länge väl grundad policy inom kyrkan.

Denna policy har vid upprepade tillfällen formulerats av kyrkostyrelsen, kyrkomötet och Internationella nämnden. När det sen kommer till utformning av enskilda kampanjer inom ramen för olika policies är det självfallet en tjänstemannafråga.
====
Kampanjen om ursprungsmärkning ligger helt i linje med, och utgör en fortsättning på HOPP-kampanjen som startades 2004 och pågick under ett par år. Bakom kampanjen stod Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Kristna Fredsrörelsen, Caritas, Diakonia, Evangeliska Brödraförsamlingen, Frikyrkliga Studieförbundet (Bilda), Individuell Människohjälp och KFUK-KFUM.

Som en del i en av fem punkter i HOPP-kampanjen, som i övrigt handlade om ickevåld, rättvisa, fred och försoning, fanns: ”uppmanas Sveriges konsumenter att inte köpa bosättarprodukter från de ockuperade områdena.”

Beslut om Svenska kyrkans deltagande togs av kyrkostyrelsen i mars 2003. Till Kyrkomötet 2004 motionerade Joakim Svensson (Frimodig kyrka) och Eva Nyman (Sverigedemokraterna) om att Svenska kyrkan skulle lämna HOPP-kampanjen. Beslutet blev ett Nej till motionerna – och ett stöd för fortsatt arbete inom kampanjen.

Ekumenikutskottets betänkande, som antogs av Kyrkomötet, kan läsas här:
Eu 2004:2>>

Deltagandet i HOPP-kampanjen var alltså väl grundat i de beslutande organen. Den nu (2013) aktuella kampanjen är betydligt mer begränsad än HOPP-kampanjen; den uppmanar inte uttryckligen till bojkott av varor, utan begränsar sig till en enda fråga: att kräva god konsumentupplysning, i form av ursprungsmärkning.

Detta är uppenbarligen ändå tillräckligt för att trigga Johanna Andersson till ännu ett rasande angrepp på Svenska kyrkan – men det kan inte sägas sakna stöd i de hittillsvarande ställningstagandena inom kyrkomöte och kyrkostyrelse.

Om nu någon, av någon anledning, skulle tycka att ståndpunkter från 2003 och 2004 inte längre skulle vara giltiga så kan man söka sig till de senaste årens ställningstaganden, till exempel Kyrkomötets skrivelse 2012:6: Där tog man bland annat ställning för att: "rekommendera församlingarna /- – -/ att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem."
Kyrkomötets skrivelse 2012:6 http://svenskakyrkan.se/955952

Tilläggas kan att krav på ursprungsmärkning ligger helt i linje med EU:s nuvarande hållning när det gäller varor från Israel.

I kontinuitet med med tidigare ställningstaganden har även Svenska kyrkans Nämnd för internationell mission och diakoni sammanfattat Svenska kyrkans hållning i ett ”Positionspapper för långsiktigt hållbar fred mellan Israel och Palestina”, antaget av internationella nämnden 22/11 2012.

Positionspapperet kan laddas ner för läsning här:
Position för lånsiktig hållbar fred mellan Israel och Palestina 
www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=976639>>

I detta dokument sägs bl.a: ”Metoder som avser att förhindra ekonomiskt stöd till ockupationen är legitima vägar att arbeta för fred. En sådan metod kan vara kampanjer riktade mot varor producerade i israeliska bosättningar.”

I policydokumentet sägs även: ”Svenska kyrkan är emot en bojkott av Israel inom internationellt erkända gränser. Svenska kyrkan erkänner och stödjer Israels rätt till existens inom internationellt erkända gränser.” För den som bemödar sig om att läsa det tillgängliga materialet står det helt klart att det varken är orimligt ensidigt eller ”handlar om olika bojkottåtgärder mot Israel” som Johanna Andersson i sitt enögda och rasande angrepp på kyrkan gör gällande.

Sammanfattningsvis:
Svenska kyrkans policy kring Palestina/Israelfrågan är inte ensidig utan väl genomtänkt, formulerad och balanserad.

En ”kampanj” är till sin natur fokuserad på ett begränsat område eller en fråga. Att komma med anklagelser om att en kampanj är ”ensidig” blir därför ganska poänglöst. Däremot kan man naturligtvis ifrågasätta innehållet/sakfrågorna.

POSK har nyligen drivit en valkampanj. Ingen har kommit på den befängda tanken att anklaga oss för att i denna vara ”ensidiga”. Vi kan ju inte gärna uppmana till röstning på flera olika grupper. Däremot kan och bör olika sakfrågor i POSKs program givetvis diskuteras.

Johanna Andersson är naturligtvis i sin fulla rätt att hävda att varor från bosättningar på de ockuperade områdena inte ska ursprungsmärkas, och att svenska konsumenter som inte vill köpa sådana varor därmed ska tvingas avstå från att köpa allt som exporteras från Israel. Men då vore det en fördel om hon argumenterade för detta.
/larsgunnar

Rapport från Luleå stift

Skrivet av

Ordföranden för POSK i Luleå stift har delat följande glädjande resultat med oss:

Kyrkomötet:

%         Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
17,42    7793         3                9,27    4247          2
Detta innebär en ökning med närmast sagolika 83,5% räknat i antal röster. Och en ökning från 2 till tre mandat på Lulestiftsbänken i Kyrkomötet. (Sammanlagt ökade POSK från 33 till 38 mandat i Kyrkomötet, och avancerade därmed från fjärde till näst största grupp!) Oerhört glädjande!

Stiftsfullmäktige:
%         Röster     Mandat  %-09    Röst-09 Mandat-09
17,06    7658       9          9,44      4356       6
Detta innebär en ökning med 76% i antal röster. Med tanke på att antalet platser i Stiftsfullmäktige minskat från 67 till 51, så är vår ökning från 6 till 9 mandat fantastiskt bra. (Om Stiftsfullmäktige fortfarande haft 67 mandat skulle det ha motsvarat nästan 12 mandat!) Vi gläds mycket över detta fina resultat, som är frukten, och summan, av allas våra gemensamma ansträngningar i de lokala församlingsgrupperna runtom i stiftet.

Tack, alla, för ert fantastiska arbete! Vi är också, från stiftsföreningens styrelse, POSK i Luleå stift, mycket glada att vår satsning på att målmedvetet bygga ut våra kontakter i stiftet har gett så fint resultat i form av ett antal nya grupper som mycket påtagligt har bidragit till det strålande resultatet.

I valet 2009 kunde man välja POSK i församlingsvalet i 14 församlingar – i årets val hade det ökat rejält: Man har nu kunnat välja POSK lokalt i 22 församlingar runtom i stiftet! Vi ser det goda resultatet som ett tydligt tecken på att vår grundval, den partipolitiska obundenheten, har framtiden för sig.   

Vi vill även framhålla att samtidigt som detta ger oss inspiration att frimodigt fortsätta vårt arbete så innebär resultatet också ett stort ansvar att förvalta kyrkomedlemmarnas i Luleå stift visade förtroende – på ett klokt sätt och med ödmjukhet.   

En valrörelse innebär alltid att skillnader mellan grupper framhävs, och eventuella åsiktsskillnader skärps. Men nu är den fasen över, och nu gäller det att lägga valrörelsen bakom oss; se framåt och arbeta för att grundlägga ett konstruktivt samarbete med andra grupper så långt som möjligt.

Vi ska från stiftsföreningens sida göra allt för att – inte minst i stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen – försöka leva upp till ansvaret. Vi vill på allt sätt söka ett konstruktivt samarbete med alla goda krafter bland övriga förtroendevalda – och för den kyrka som vi alla älskar!

Så över till det roligaste av allt … de många fina resultaten bland våra lokala POSK-grupper. Vi går summariskt igenom resultaten, från norr till söder:(Reservation för att det i hastigheten kan ha smugit sig in enstaka fel …)

Gällivare-Malmbergets pastorat (Gällivare och Malmbergets församlingar)
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
11,52    109    4                    –    –    –
Gällivare-Malmberget är en ny grupp som vi haft glädjen att hälsa välkomna i POSK-gemenskapen. Kärnan i gruppen utgörs av den tidigare gruppen "Kyrklig samling i Gällivare kyrkliga samfällighet", som i valet 2009 fick 8,3% av rösterna. I ett läge med kraftigt minskat valdeltagande har gruppen ändå befäst sin ställning, och ökat från 2 till 4 mandat.

Råneå församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
55,42    225    8                 58,48    293          9  
Råneå är sedan gammalt den grupp som haft det starkaste lokala stödet i stiftet. 2009 gjorde gruppen ett mycket bra val och tog ett mandat från (s). I år minskade valdeltagandet, och ett mandat "gick tillbaka" till (s), men Råneågruppen är fortfarande vår klart starkaste grupp, med egen majoritet.

Nederluleå församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
15,08    302    4                 –    –    –
Ännu en en av våra nya grupper, som har hjälpt till att etablera och stärka POSK i Luleå. Och vilken start! Tredje största grupp i fullmäktige, med lika många mandat som tvåan Kr, som bara hade 31 fler röster! 

Norrfjärdens församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
34,38    240    5                 27,48    197         4
Norrfjärden är en av våra riktigt stabila gamla POSK-grupper som denna gång tog ett rejält kliv framåt. Ökning med nästan 7 procentenheter, och ett nytt mandat. De har nu passerat (c) med råge och är näst största grupp. 

Piteå församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
16,98    474    6                  8,18    260         2
Pite-POSKarna gladde oss som en ny grupp i förra valet. Deras 8,2% då blev en förövning till årets rejäla kliv uppåt. Upp 82% i antal röster, och ökning från 2 till 6 mandat.

Skellefteå pastorat (Fem församlingar: Skellefte lands, St Olov, Kågedalen, Byske-Fällfors och Jörn-Boliden)
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
47,42    2261    19              (            )
POSK-gruppen i Skellefteå pastorat bildades genom samgående mellan sex oberoende grupper inom det nybildade pastoratet, tre gamla POSK-grupper och tre andra obundna grupper. Lokalt kallar sig gruppen "Levande kyrka i Skellefteå pastorat". Chans fanns att nå egen majoritet, och de nådde nästan ända fram. Med 47% och 19 mandat är de klart största grupp.

Bygdeå församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
29,40    239    8                 21,82    163          6
Ännu en "veterangrupp" inom Lule-POSK. Liksom Norrfjärden tog de i år ett rejält kliv framåt; 47% fler röster gav dem i år 8 mandat; en ökning med 2.

Vännäs-Bjurholms pastorat
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
19,75    238    5                (            )
En riktig "Fem-i-tolv"-grupp! Sista möjliga dagen för nominering blev det klart med vår allra senaste  grupp, i det nybildade Bjurholm-Vännäs pastorat. De kom från ingenstans, och blev med sina 19,8% direkt tredje största grupp av sex.

Holmsunds församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
45,05    373    11               25,03    200         5
Efter två mandatperioders uppehåll omstartades POSK i Holmsund 2009, och tog direkt 25%. Nu tuffade de på, och tack vare gediget fotarbete ökade de sitt röstetal med 86,5% och ökade från 5 till 11 mandat, så att de nu är näst störst, hack i häl på (s). 

Hörnefors församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
33,80    146    5                (            )
Ännu en i för år ny POSK-grupp. Slog till direkt, och med sina 33,8% och 5 mandat blev de näst största grupp. (Noteras kan att [s] förlorade sin tidigare egna majoritet; de minskade från 61 till 48,8%)

Nordmalings församling
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
12,95    87       3                 6,14    54           2
POSK i Nordmaling var tillsammans med Piteå en av de helt nya grupperna 2009. De tog 6,14% då, vilket blev ett avstamp för ökningen i år, från 6 till 13%. Det gav en ökning från 2 till 3 mandat.  

Umeå pastorat  (Fem församlingar: Umeå stadsförsamling, Umeå landsförsamling, Teg, Umeå Maria och Ålidhem)  
%    Röster     Mandat        %-09    Röst-09    Mandat-09
33,82    2809    18             20,80    1322        12
Detta innebär en ökning med nästan 1500 röster, eller smått otroliga +112,5% i antal röster!. Med våra 18 mandat är vi nu nästan ikapp (s), som backade från 21 till 19 mandat.

Lars Gunnar Frisk
ordförande för POSK i Luelå stift

SD kvar i kyrkomötet
så länge (s) behöver dem?

Skrivet av

Sverigedemokraterna har fått en oförtjänt och orimligt stor uppmärksamhet i samband med årets kyrkoval – som en skrämselbaserad grund för uppmaningar av typen ”Rösta i kyrkovalet för att motverka SD:s inflytande”.

Inte minst SAP (Socialdemokratiska arbetarpartiet) har flitigt använt sig av denna uppmaning för att mana sina mer kyrkligt ointresserade medlemmar att trots ointresset gå och rösta. På (s) förstås, som väl är de enda som kan rädda kyrkan från det enorma hot som SD påstås innebära. Sanningen är att (s) i morgon dag skulle kunna bestämma sig för att rycka undan hela grunden för SD:s närvaro i kyrkomötet – om de bara ville.

När Svenska kyrkan förberedde statskyrkans avveckling inför år 2000 så beslutade Kyrkomötet även om ett nytt valsystem. Tidigare val hade skett helt på lokal nivå, i församlingarna. Dessa valde sedan s.k. elektorer som samlades och utsåg ledamöter till Stiftsfullmäktige och det nationella kyrkomötet. Detta var naturligt, eftersom stiften och rikskyrkan inte primärt har en relation till enskilda medlemmar, utan främst har till uppgift att främja församlingarnas verksamhet.

De flesta av de politiska partierna, med (s) som pådrivande, beslutade emellertid inför år 2000 att ändra valsystem och införa direktval till stift och kyrkomöte. Vi var många som var emot detta, och även varnade för att detta skulle öppna dörren på vid gavel för grupperingar som med det nya valsystemets hjälp (med utjämningsmandat och utan spärrar) skulle kunna ta sig in i kyrkans högsta beslutande organ utan någon som helst förankring i den lokala kyrkliga verksamheten i församlingarna.

Av grupperna i kyrkomötet var det dock bara POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, och (c) som röstade emot förändringen, som därför kunde drivas igenom.

Som ett brev på posten kom, ingenstans ifrån, Sverigedemokraterna in i kyrkovalet 2001. De blev genom detta beslut bjudna på en gratischans på vägen in i de parlamentariska finrummen, mobiliserade stort och lyckades så skrapa ihop de ynka 0,83% som räckte till två mandat(!) i kyrkomötet. Detta blev så ett avstamp och uppmuntran – och mycket gratisreklam! – för dem i det fortsatta arbetet på att ta sig in i riksdagen.

Även miljöpartister och vänsterpartister kunde från 2001 göra entré i Kyrkomötet utan bakomliggande lokal församlingsförankring.

Det trista i sammanhanget är att (s), (m) med flera partipolitiska grupper (även FP och KD var med på tåget, om än inte drivande på samma sätt) senare inte på något sätt varit villiga att självkritiskt göra upp med det inträffade. I stället använder flera grupper, framför allt (s), helt skamlöst SD:s närvaro i Kyrkomötet som ämne för sin valpropaganda med skrämseltema. ”Rösta på oss, och stoppa SD” lyder parollen.

Den allra tristaste effekten av detta är att det hos den oinsatta väljaren skapar en bild av ett eländigt tillstånd inom Svenska kyrkan, som som skulle vara hotad av ett massivt SD-inflytande. Att detta är falskt visas förtjänstfullt av statsvetaren Andreas Johansson Heinö i inlägget ”SD:s kyrkopolitiska makt är ett medialt påhitt” på SVT.se/Debatt. I själva verket torde motståndskraften i kyrkan mot SD:s främlingsfientlighet vara betydligt mer solid än det politiska systemets. De få SD:arna i Kyrkomötet har inte haft minsta framgång i sina obskyra strävanden.

Slutsatsen av detta är att med ett enkelt beslut om återgång till de indirekta val av Kyrkomöte och Stiftsfullmäktige som gällde före år 2000 så skulle SD:s närvaro i Svenska kyrkans Kyrkomöte i ett slag raderas. Inflytandet är redan noll, så det kan inte bli lägre. Men vi skulle slippa bjuda SD på en massa gratisreklam. Men hur är det: Vill verkligen (s) bli av med SD i Kyrkomötet – eller är det bekvämt att ha ett spöke att elda sina medlemmar med?

Lars-Gunnar Frisk
POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Två tunga argument mot partival i Svenska kyrkan

Skrivet av

Två tunga argument mot partival i Svenska kyrkan

Under rubriken ”Viktigt kyrkoval” (LT 17 april) argumenterar Henrik Munck af Rosenschöld (C) för partival i kyrkan från utgångspunkten att främsta invändningen mot allmänpolitiska partier i kyrkovalet skulle vara att de inte är ”trovärdiga”. Men frågan om trovärdighet är knappast den vanligaste invändningen mot partiernas roll i kyrkovalet.

Den främsta invändningen mot att driva kyrkopolitik utifrån allmänpolitiska partilinjer är förstås densamma som för vilken annan svensk folkrörelse som helst, den handlar om att partierna inte har sin relevans inom kyrkan. Partier har en viktig roll i samhällsdebatten och för det demokratiska inflytandet i stat, landsting och kommuner. De har bildats utifrån olika ideologiska uppfattningar om hur stat och samhälle ska organiseras.

Men varje organisation och folkrörelse har sina egna frågor och problemlösningar. På en konsum- eller LRF-stämma, eller i den lokala idrottsföreningen skulle nog ingen drömma om att kandidera till styrelsen med argumentet ”rösta på mig för jag är socialdemokrat / centerpartist, och därför lämpligast att sitta i styrelsen”. Föreningsmedlemmarna skulle antingen bli upprörda – eller möjligen skratta ut den som argumenterade så.

Men i kyrkan förväntas människor rösta på vissa allmänpolitiska partier utifrån partisympatier i de allmänna valen, trots att partiernas politiska agendor totalt saknar relevans för kyrkans frågor. Detta är en mer och mer otidsenlig kvarleva från tiden då Svenska kyrkan var statskyrka. Den tiden är förbi, det borde även centern kunna inse.

Vad ger centerns näringspolitik, företagarinriktning eller socialpolitik för vägledning om hur Svenska kyrkan ska möta utmaningen att föra ut sin kristna tro och svara på de andliga behoven bland dagens människor? (Och är det Stureplanscenterns ultraliberalism eller landsbygdscenterns mer konservativa hållning som gäller i kyrkan?) Bristen på relevans för kyrkans frågor är det främsta argumentet emot partipolitiken i kyrkan.

Det andra tunga, och nog så viktiga, argumentet mot partipolitiken handlar inte om kyrkomedlemmarnas röstande, utan om möjligheterna att engagera sig och ta ansvar som förtroendevald. Kyrkan behöver, liksom alla andra folkrörelser, i sina beslutsorgan ha engagerade medlemmar som är förankrade i verksamheten och därigenom kan kyrkans egna och speciella frågor och problem.

Det finns hundratusentals sådana medlemmar. Gudstjänstbesökare, körsångare, kyrkvärdar, aktiva i internationella grupper, hembesöksgrupper med mera. Men bara en bråkdel av dessa är medlemmar i politiska partier, färre än fem procent. Det blir en väldigt smal rekryteringsbas för kyrkliga styrelser och andra beslutsorgan – och riskerar att leda till ett slags politiskt elitstyre. För att vi ska kunna tillvarata kunnande, engagemang och skaparkraft hos de övriga 95 procenten behövs något annat än politiska partier som grund för de kyrkliga valen.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, finns till för att de 95 procenten ska kunna ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan utan att knyta detta till ett allmänpolitiskt parti. POSK tar ställning helt utifrån medlemmarnas kyrkliga erfarenheter och visioner för framtiden.

Vårt program kan läsas på vår webbsajt, www.posk.se. Ett delmål är att på sikt medverka till ett kyrkligt valsystem där engagemang och kunnande är i centrum, snarare än partipolitiska etiketter.

Lars-Gunnar Frisk
Styrelseledamot i POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.