Medlemsiffrorna planar ut

Skrivet av

Från Svenska kyrkans intranät>>

Betydligt färre valde att aktivt lämna Svenska kyrkan 2014 jämfört med 2013. Minskningen är väntad eftersom 2013 var ett kyrkovalsår, då utträdessiffrorna brukar öka. Totalt sett minskade antalet medlemmar i Svenska kyrkan med 1 procent från 6 360 000 till 6 300 000 medlemmar.

  • Antalet aktiva utträden förra året är ca 48 000 personer vilket motsvarar 0,76 procent av medlemmarna 2014.
  • Samtidigt valde drygt 8 000 personer 12 år eller äldre att
    aktivt inträda i Svenska kyrkan – ungefär lika många som 2013. De siffrorna är de högsta under 2000-talet och beror delvis på att allt fler ungdomar inte är medlemmar men blir det i samband med konfirmationen.
  • Under 2014 skedde cirka 53 000 dop i Svenska kyrkan. Andelen
    döpta av alla födda är 46,3 procent. Bland barn med minst en förälder som är medlem är andelen 67,9 procent. Dock är doptrenden negativ
    överlag.

För övrigt visar statistiken inga generella avvikelser jämfört med tidigare år.
Jämfört med 2010, som också var året efter ett kyrkovalsår, har något
färre medlemmar begärt utträde under 2014. Totalt lämnade 0,76 procent av medlemmarna Svenska kyrkan under 2014, jämfört med 0,86 procent 2010.

Varje medlem som lämnar kyrkan är självklart en förlust. Det innebär
dessutom att vi som kyrka får sämre förutsättningar för att finnas till
för dem som verkligen behöver oss.

Dopet är viktigt för kyrkan, därför ser vi naturligtvis allvarligt på
att allt färre döper sina barn.Vi måste arbeta för att bryta den
trenden och presentera och erbjuda dopet på ett nytt sätt. En ny tid
innebär nya utmaningar för kyrkan även i fråga om en urgammal rit.

Genom dopet blir vi del av något som är större än vi är själva. Vi
inlemmas i en gemenskap med alla de andra människor på jorden som är döpta, genom hela historien fram till idag.

Fulllständig statistik hittar du på internwww.svenskakyrkan.se/statistik >>

Kyrkans Tidning: Kyrkostatistiken: Färre utträden 2014>>

Dagen: Allt färre lämnar Svenska kyrkan>>

Stöd Syrienflyktingarna!

Skrivet av

Från Svenska kyrkans webbsida>>

Den 15 mars 2015 är det fyra år sedan konflikten i Syrien bröt ut. Det har inneburit fyra år av lidande och förluster vars omfattning inte går att föreställa sig. Tack för alla gåvor till skolor, toaletter, gasvärmare och meningsfull sysselsättning!

I samband med fyraårsdagen går 130 frivilligorganisationer tillsammans ut i en global kampanj under parollen #WithSyria och en vädjan om att "Slå på ljuset" i Syrien.

Satellitbilder visar att 83 procent av ljuset som syntes från luften nattetid i Syrien 2011 har slocknat. Bokstavligt talat har brutaliteten släckt ljuset.

– Nu behöver allmänheten och politiker agera för att slå på ljuset för syrierna. Jag ber dig fortsätta ditt engagemang för att få ett slut på våldet och lidandet. Var med i den globala kampanjen Slå på ljuset i Syrien!, säger direktorn för ACT-alliansen Pauliina Parhiala.

Svenska kyrkan är en av medlemmarna i ACT-alliansen. ​
Skriv på kampanjen här >>
Se kampanjens film Rädd för mörket – Slå på ljuset i Syrien (1 min:27 sek):

Över 3,9 miljoner människor har flytt från Syrien. I ökenlägret Za’atari i Jordanien bor 84 000 av dem.
– Svenska kyrkan har bidragit bland annat till boende och sanitet för människor i Za’atari. Stödet består också i utrustning för skolbarn, hygienpaket och varma kläder och gasvärmare på vintrarna, berättar Tina Sandkvist, humanitär programhandläggare.  

Tina fortsätter:  
– En viktig del är det stöd vi bidrar med inom det psykosociala arbetet. Redan 2012 sände vi ut psykosociala tematiker i fält som assisterat våra samarbetspartners i att utveckla detta arbetssätt.
– Det handlar bland annat om att arbetet ska formas utifrån människors egna behov och rättigheter och att de är delaktiga i beslut som rör deras liv, men också att skapa aktiviteter som ger mening och struktur i tillvaron.  

Ett exempel på detta är byggandet av en fritidsgård i Za’atari som vi bidragit till i samarbete med tidningen Lands läsare. Konflikten i Syrien går nu in på sitt femte år och tycks bli allt mer komplex för varje dag som går. Samtidigt växer behovet av omvärldens stöd. Ge en gåva direkt här via betalkort eller din internetbank >>
Tack för ditt stöd!

Ett sjungande folk

Skrivet av

POSKs kyrkomötetsgrupp är i Oslo på studieresa och egna överläggningar.

Vi var och träffade personal på Norska kyrkans kyrkokansli igår fredag. Samt träffade en kyrkoherde i en lokal norsk församling. Vi har fått mycket input och mycket tankar och idéer.

Mycket är likt och vi kan lära av varandra. Både vad som är bra och kan göras likadant – och sådant som inte gått lika bra och som man kan undvika.

Vi har våra egna överläggningar och då är vi i Svenska kyrkan i Norge och har också fått veta hur den församlingen verkar och vad den gör. Samt historien om hur man under andra världskriget dagligen delade ut soppa till barn och behövande. Som mest delade man ut 6700 portioner om dagen.

Vi fick också höra om vad som hände under terrordådet den 22 juli 2011. Svenska kyrkan var då helt tom, flyktbilen var parkerad precis utanför kyrkan. Alla fönstren i kyrkan krossades. Nu sitter det nya fönster där.

Jag ska försöka skriva mer om detta om det blir tillfälle.

Men jag vill dela psalmsången från i morse. Morgonpsalmerna sjöngs både enstämmigt och fyrstämmigt.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

PS På kvällen passar vi på att sjunga med när vi tittar på Mello på storbildskärm på Svenska kyrkan.

En upptäcksfärd genom Bibeln

Skrivet av

Nu befinner POSKs kyrkomötesgrupp i Oslo på studiebesök. Jag ska skriva mer om det efteråt. Men nu kommer jag att publicera att gästblogginlägg från Maria Hammarström från Svenska Kyrkans Unga som berättar om Bibeläventyret.

En upptäcksfärd genom Bibeln…

Tänk dig att någon ska presentera innehållet i Gamla respektive Nya testamentet för dig – hur känns det? Bereder du dig på en långsittning med viss träsmak och många frågetecken?

Bibeläventyret är en metod för att i skolans år 4 och år 5 på 4,5 timmar presentera innehållet i Gamla testamentets respektive Nya testamentets berättelser på ett pedagogiskt varierat och lustfyllt sätt. Man
använder kartor, bilder, ramsor, rörelser, trolleri och musik för att etablera en slags röd tråd genom de olika böckerna i Bibeln.  En Bibeläventyrare är oftast en församlingsanställd som gått en fyra dagars utbildning först i Bibeläventyret Gamla testamentet och sedan, efter viss praktik, tre dagar i Bibeläventyret Nya
testamentet.

Svenska Bibelsällskapet,>> ekumeniskt sammansatt av huvudmännen Svenska kyrkan, frikyrkofamiljen och Katolska kyrkan, förvaltar sedan 2004 Bibeläventyret och idag har drygt 1000 Bibeläventyrare utbildats, de flesta inom Svenska kyrkan. Cirka 1500 Bibeläventyr genomförs varje år för cirka 30 000 elever. Metoden uppskattas av lärarna för att den fångar elevernas intresse och samtidigt bidrar till att uppfylla mål i kursplanen för år 4-6.

Ett äventyr är därför noggrant utformat så att det inte innehåller inslag av förkunnelse eller konfessionella tolkningar av berättelserna.

Skolan betalar 2000 kronor i arvode till äventyraren och 600 kronor för elevmaterialet, pengar som församlingen eller till exempel ett lokalt ekumeniskt råd också kan välja att sponsra med. Från början var det
församlingarna som sökte upp skolorna och informerade om Bibeläventyret men idag finns det skolor som hör av sig och själva frågar efter lokala Bibeläventyrare för att de hört mycket gott om metoden.

Läs mer på http://www.bibelaventyret.se/

 

Begravningsverksamheten

Skrivet av

En av de tankar som kulturminister Alice Bah Kunkhe lyft är Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten. Det säger hon i Kyrkans Tidning den 5 mars.

Kyrkans Tidning: Alice Bah: Inte självklart med kyrkan som huvudman i framtiden >>

När den artikeln hade publicerats så skrev generalsekreterare Helén Ottosson Lovén på Svenska kyrkans intranät följande uttalande>>:

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke säger i en intervju i Kyrkans Tidning att regeringskansliet diskuterar alternativ till Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten. Kyrkostyrelsen har dock inte fått några sådana signaler från kulturdepartementet.

Dagens Kyrkans tidning (5 mars) innehåller en intervju med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Ministern säger bland annat att det på regeringskansliet pågår en diskussion om alternativ till Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten. Regeringen har hittills inte aviserat en sådan diskussion med Svenska kyrkan.

Begravningsverksamheten är en viktig funktion, både för samhället och för den enskilde. Ur samhällets perspektiv handlar begravningsfrågan om säkerhet och krisberedskap, men också om hur vi tillsammans visar respekt för våra döda och omsorg om sörjande. För den enskilda människan är en begravning ett sammanhang som berör på djupet.

Historiskt sett har begravningsverksamheten varit kyrkans uppgift.
Vid relationsändringen 2000 valde staten att också fortsättningsvis ge Svenska  kyrkan uppdraget att ta ansvar för begravningarna i hela landet (undantaget Stockholm och Tranås). Det är ett omfattande och komplext arbete som engagerar många medarbetare runt om i Svenska  kyrkans församlingar.

Det är också ett uppdrag som vi tar på stort allvar och genomför utan ekonomisk vinning. Vi ställer århundradens erfarenhet till
förfogande, av både det praktiska arbetet och av att möta människor i kris och sorg.

I detta sammanhang är det viktigt att konstatera att Svenska kyrkan hanterar begravningsuppdraget på ett bra sätt. Det visar granskningar från Riksrevisionen och har också uttryckts i kontakter med andra samfund och religiösa företrädare. Inte heller politiska företrädare har förmedlat något annat.

Vår uppfattning är att det finns ett stort och brett förtroende för Svenska kyrkan som huvudman för landets begravningsverksamhet: från människor som berörs, från granskande myndigheter och från politiken. Vi ser fram emot en dialog med ministern om såväl begravningsverksamheten som andra gemensamma frågor.
Helén Ottosson Lovén
Svenska kyrkans generalsekreterare

En svarsartikel i Kyrkans Tidning publicerades 6 mars.

Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan vill ha dialog med regeringen om begravningsverksamheten>>

I POSKs vision och program skriver vi om begravningsverksamheten följande:

Begravningsverksamheten är primärt en samhällelig uppgift som innefattar myndighetsutövning. Det är viktigt för Svenska kyrkans identitet som trossamfund att frågan om vem som ska vara huvudman kommer upp till förnyad och fördjupad diskussion. En kyrkogård kan skötas såväl med som utan ett huvudmannaskap.

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. POSK vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och därigenom skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet.

Jag tycker det är bra att det blir en diskussion med regeringen om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. När det nu införs en gemensam begravningsavgift i hela landet från och med 2016, så kommer det att påverka verksamheten. 

Det finns inget som säger att Svenska kyrkan inte ska fortsätta att erbjuda tjänsten att ha hand om den lokala begravningsverksamheten. Men jag kan inte se att det är nödvändigt att Svenska kyrkan är huvudmän för verksamheten.

Det viktiga är att vi möter de levande och de sörjande, i glädje och sorg, i kris och själavård, för tröst och uppbyggnad.

 

Malmö – för stort eller optimalt

Skrivet av

Den 26 februari fanns det i Kyrkans Tidning en debattartikel som skarpt kritiserade den nya kyrkliga organisationen i Malmö.

Jag skrev om det här>> och vad jag tyckte.

I dagens Kyrkans Tidning (11/2015) finns det flera olika svar och synpunkter om organisationen.

Läs alla artiklarna här>>

En av våra POSKare i Malmö, Camilla Andersson, har också skrivit en artikel som inte kom med i Kyrkans Tidning. Vi publicerar den här istället.

Uppdaterat kl 16.50. Efter jag skrivit det här blogginlägget så har Camillas artikel publiceras på Kyrkans tidning.

Här kommer länken>>.

Mina tankar såhär en tid in i den nya organisationen Svenska Kyrkan i Malmö

Omorganisation, bara ordet kan ju få vem som helst att bara tappa sugen.

Men ibland behövs det tas nya tag och det var väl det som ”någon” tyckte när strukturutredningen kom på tal.

Första gången jag stötte på den var när vi skulle komma överens i Malmö att alla gåvomedel som varje församling hade skulle samlas in och administreras på ett ställe. Hur skall detta gå? Tar dom våra pengar??

Då var det Göteborgs Kyrkliga Samfällighet som var i Malmö, Limhamns Folkets Hus och informerade om hur enkelt och smidigt det hade fungerat hos dom och de rekommenderade oss att göra likadant. Visst hade det funnits församlingar som satt sig på tvären men de räknade med att allt inom sinom tid skulle lösa sig till det bästa.

Nu är det kanske vi som kan hjälpa och tipsa Göteborg?

Vi i Malmö hade val till ett kyrkofullmäktige för ett och ett halvt år sedan. Jag kan väl säga att jag var med på tåget från början. Kanske lite väl entusiastisk och naiv men ibland känner jag att förändring inte
alltid behöver bli till det sämre.

 Vi har nu ett kyrkoråd och sex församlingsråd och ett antal verksamhetsråd, ofta ett för varje kyrka.

Ur församlingsråden bildas verksamhetsråd.

I början tänkte jag, JA nu sätter det igång! Men icke… tråkiga möten, oklara besked, konstiga rutiner och så vidare och så vidare. Jag kände mej utanför. Vi fick ju inte bestämma något! Jag höll på att tappa lusten
helt på församlingsarbetet. Jag förstod inte hur det kunde komma sig att våra förmöten i POSKgruppen Malmö för kyrkorådet blev inställda för att det inte fanns ärende.

Ett kyrkoråd som inte har ärende? Vem beslutar nu? Tjänstemän? Jag började bli misstänksam mot Anders Ekhem, vår nya kyrkoherde. Toppstyrde han allt helt själv? Delegerande han hej vilt? Var blev demokratin av? Jag som hade varit så positiv till hela strukturomvandlingen, hade jag haft så fel?

Det visar sig nu att återigen är det utbildning, information som ska till. Och tid, framför allt tid.

Anders Ekhem kom till ett verksamhetsrådsmöte i januari i år och vi fick tillfälle att ställa frågor. Jag gick till attack! Hur var det egentligen med demokratin, vem bestämmer egentligen? Är de ”de tre vise männen”. Kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och chefstjänstemannen??

Vi fick ett bra samtal den kvällen. Jag förstod att det som nu kallas kyrkoråd inte alls arbetar på samma sätt som vi gjorde förr. I kyrkorådet i gamla organisationen stöttes och blöttes allt från personalfrågor kring problem och anställningar, inköp av inventarier, budget, festplanering, vårmarknader och allt man kan tänka sig.

Det gör verkligen inte det nya kyrkorådet i Malmö. De beslutar bara kring de frågor som ett arbetsutskott bereder. Många förarbeten görs ute i församlingarna fortfarande. Församlingsherden är självklar medspelare i alla rekryteringar. Verksamhetsplanerna som har ersatt det traditionella budgetarbetet är ett redskap som alla församlingar måste jobba nära.

I arbetet med verksamhetsplanerna får vi i verksamhetsrådet en kontinuerlig inblick i hur församlingen ska arbete och hur det fungerar under hela verksamhetsåret. Det ligger ett stort ansvar på församlingsherden att göra verksamhetsplanen tillsammans med verksamhetsrådet. Det är då lättare
för oss alla att ta hjälp av varandra.

Anders Ekhem jobbar nära församlingsherdarna och vad jag förstått av vår herde känns det bra att inte vara ensam i sina beslut kring främst personal. Anders Ekhem delegerar mycket och även han behöver nog tid att känna sig för hur de olika delegationerna fungerar.

Jag trodde att tyngdpunkten skulle ligga i församlingsrådet. Där fick jag också fel. Det är i verksamhetsrådet vi diskuterar och följer med i verksamheten. I församlingsrådet tas ofta bara formella beslut. Jag tror istället att församlingsråden i framtiden kan bli ett forum för de olika verksamhetsråden att utbyta erfarenheter i.

För att återkomma till gåvomedelshanteringen så börjar nog den också ta form, efter fyra år.

Jag ska be ekonomiavdelningen i Malmö ringa Göteborg.

Camilla Andersson

Ersättare i Husie Församlingsråd i Malmö

Medlem i POSK

Foto: Konstverket "Way to go" av Åsa Maria Bengtsson. På en bro i Malmö.

Israel och Palestina

Skrivet av

Debatten om Israel och Palestina är inte ny. Men den är fortfarande högaktuell. För den uppmärksamme läsaren av kyrkliga (och andra) tidningar så har det framgått att bland annat Israels ambassadör Isaac Bachman har kritiserat Svenska kyrkans hållning. Och sedan har ambassadören haft ett samtal med ärkebiskop Antje Jackélen.

Vid det samtalet diskuterades Svenska kyrkans hållning i Israel Palestina-frågan. Och vilken ställning dokumenten "Guds vägar" samt "Kairosdokumentet" har i Svenska kyrkan.

Det ena dokumentet "Guds vägar" är antaget av kyrkomötet och togs upp återigen 2014 med en ny uppmaning att läsa och diskutera det. Kairosdokumentet är inte antaget av kyrkomötet. Däremot finns dokumentet på Svenska kyrkans webbsida för att läsa och begrunda. Dåvarande nämnden för internationell mission och diakoni svarade på dokumentet.

På webbsidan står det bland annat om Kairosdokumentet

"Dokumentet gör inga anspråk på att vara en objektiv analys av konflikten mellan Israel och Palestina. Det är istället ett rop inifrån en situation som gränsar till hopplöshet. Det är så vi måste läsa och ta emot dokumentet. Och det är utifrån den förståelsen vi måste ta det till oss och reflektera över hur vi skall handla.

Kyrkorna i den världsvida gemenskapen uppmanas att reflektera över vad de kan göra för att aktivt stödja arbete för fred och försoning i den till synes oförsonliga konflikten mellan Palestina och Israel. "

Samtalet mellan ambassadören och ärkebiskopen redovisas bland annat via Kyrkans Tidning och tidningen Dagen.

Dagen: Israels ambassadör: Inget hopp att Svenska kyrkan ska ändra uppfattning>>

Kyrkans Tidning: Antje Jackelén mötte Israels ambassadör >>

Guds vägar Judendom och kristendom>>

Guds vägar – ett inomkyrkligt samtalsdokument>>

Kariosdokumentet>>

Allt det här rör teologi, tolkningar och politiska ställningstaganden som kan vara svåra att hänga med i. Men vi får bra underlag från Svenska kyrkan – så att alla som i församlingarna vill diskutera och försöka förstå, historiskt och teologiskt, faktiskt kan göra det.

Det är vår skyldighet att sätta oss in i frågan. Att läsa, försöka förstå och diskutera. Men också att göra det med ögon och öron öppna för varandras argument och överväganden. Att läsa bibeln och försöka förstå och göra våra tolkningar. Sätta in situationerna i sitt sammanhang och sin tid. Det är vår skyldighet.

Ur POSKs vision och program>>

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Den religiösa kränktheten

Skrivet av

Annika Borg, präst och frilansskribent, skriver i dagens Sydsvenskan. (Annika Borg är också POSKare och förste ersättare i kyrkomötet för Stockholms stift.)

Sydsvenskan: "Oroväckande nog vädrar den religiösa kränktheten morgonluft">>

Annika Borg skriver:

Som världen och historien ser ut behöver varje troende person och varje samfund ställa sig frågan: Vad i min tro kan alstra hat?

Att inte idka självrannsakan och reflektera över det är djupt oansvarigt. Att göra sig oantastlig är i praktiken att ställa sig på barrikaden för en smygande inskränkning som inte står hädelselagstiftning långt efter.

Religionsfriheten är knuten till oss som individer, andra människor kan inte avkrävas min vördnad och respekt inför gudomen, trossystemet, Guds son, profeten eller vad det nu månde vara. Andra behöver inte förhålla sig alls till det jag tror på, alla får förhålla sig precis hur de vill.
(…)
Och är det några områden som behöver kritiska frågor så är det de religiösas. Tro mig.
Annika Borg

———————————

Hur mycket kritik kan min tro klara? Vem får lov att häda och vem får inte? Vad är en kränkning? Och ett påhopp på min trosuppfattning – när är jag personligen ansvarig för den? Och vilka åtgärder får jag i så fall ta?

 

Foto: Från Annika Borgs webbsida Jan Lipka

En ny psalm varje vecka!

Skrivet av

Bilden föreställer deltagarna i Anders Frostenssons psalmskola. Foto från Maria Löfbergs blogg.

Bertil Murray, präst och ledamot och gruppledare i kyrkomötet (Frimodig kyrka) berättar nedan om sitt spännande psalmprojekt. En ny psalm till varje vecka från och med påskdagen.

Vid den fördjupade psalmskolan* förra året fick vi deltagare stråla samman med musiker. Vår uppgift var att i förväg skriva en pingstpsalm som sedan också i förväg tonsatts av en av de medverkande musikerna. På plats i Hjo fick vi möta varann, lyssna och reflektera och pröva ett fortsatt samarbete, både så att fler texter tonsattes och så att vi fick textsätta en färdig melodi av samma tonsättare/musiker.

Det senare svårt men mycket lärorikt. För min del sammanfördes jag med Maria Löfberg, kyrkomusiker i Morups församling vid Falkenberg. Det var en väldigt givande samverkan som ledde till fortsatta kontakter och delande av texter och musik per mail.

Så småningom väckte Maria tanken att vi skulle samverka om ett riktigt stort projekt som hon länge tänkt på, att skriva en ny psalm för kyrkoårets alla söndagar.

Vi har nu bestämt oss och kommer att ta oss an utmaningen med början på Påskdagen och ett år framåt. Skulle vi misslyckas så är det inget mer med det. Vi gör det för vår egen glädjes skull och i tron att psalmerna kan bli till inspiration och välsignelse i många församlingar. Några kommer kanske med fördel att framföras av kör, andra naturligt som församlingssång.

Stil och karaktär kommer antagligen att variera kraftigt. Det som Maria hittills tonsatt spänner över ett fält från hårdrock till Bäck.

Psalmerna kommer att finnas tillgängliga för fritt bruk under aktuell söndag genom att såväl ljudfil som not- och textfil kommer att finnas utlagda på Marias hemsida, "Musik av Maria Löfberg" under rubriken "Veckans psalm" http://www.septema.com/veckans-psalm.html

www.septema.com

Bertil Murray

*Psalmskolan drivs av af-stiftelsen, Anders Frostenssons sätt att understödja fortsatt psalmskrivande i Sverige. Stiftelsen har i fyra omgångar erbjudit en tvåårig utbildning (i form av 6 seminarietillfällen à tre dagar med mellanliggande hemarbete) som ett stipendium till psalmskrivare. Deltagarna i dessa fyra omgångar erbjöds därefter att söka till en fördjupningsomgång med motsvarande upplägg. Det är denna omgång som pågår nu och där jag mötte Maria Löfberg.

Skolan avslutas i maj, varefter en ny nybörjargrupp kommer att tas in 2016. Mer information finns på http://www.andersfrostenson.com/

Frimodig kyrkas blogg: En helt nyskriven psalm i veckan>>

Foto: Maria Löfbergs blogg – psalmkursen samlad sommaren 2014

 

 

Ur POSK vision och program:

Musiken i kyrkan är ett redskap för att utforska, förmedla och fördjupa
tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd. Musiken är en
viktig del i vårt gudstjänstliv och tillför en dimension som förstärker
och förtydligar evangeliet om Jesus Kristus.

Sveriges Kyrkosångsförbund är Sveriges i särklass största körorganisation och körsång är en av Svenska kyrkans största ungdomsverksamheter. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet. POSK vill med kraft verka för att stärka musiken i församlingarna.

En trång värld…

Skrivet av

Talas det om religion och om kristen tro i debatten i samhället i dag? Ja, det skulle jag vilja säga att det gör.

När jag var på MEG15 förra veckan så lyser det igenom hela tiden. Bara detta att Ärkebiskop Antje är inbjuden och är en av de medverkande. Att hon också är utsedd till en av de 150 superkommunikatörerna (på plats 8), att Svenska kyrkan är nominerad till Sveriges kommunikatörers stora kommunikatörspris. (du kan vara med och rösta på där om du vill!)

Religionen lyfts ur flera perspektiv. Både från Svenska kyrkans håll och från andra håll. Det är tydligt att det provocerar och berör. Ingen lämnas oberörd. Oavsett vilken ingång man har.

Så ja, det talas om religion i debatten.

Talas det tillräckligt? Nej, det tror jag inte. Är det alltid sakligt? Nej, det tror jag inte heller!

Men jag tror att vi måste våga gå flera olika vägar. Vi måste föra samtalet och debatten, kritiken och berömmet, på alla nivåer. I det lilla sammanhanget (fikabord och lokala tidningar) och i det stora sammanhanget (i paneler och föredrag samt debattsidor och bloggar).

Sen tycker jag ibland att det känns fruktlöst. Uttalar Svenska kyrkan sig inte blir det kritik mot det. Uttalar Svenska kyrkan sig så blir det kritik mot det (då är det fel, inte tillräckligt tydligt eller helt fel). Det är inte lätt att tillfredsställa alla. Vilket det heller inte ska vara, för då är vi inget salt i världen.

Vi ska vara rädda om vår yttrandefrihet. Vi ska vara rädda om vår religionsfrihet. Och vi ska inte vara rädda vittnen, utan vi ska öppet och frimodigt våga stå upp som kristna.

Jag läser på en av Svenska kyrkans bloggar "Opinion". En av de utsända för Svenska kyrkans internationella arbete skriver :

Aldrig förr har jag känt att utrymmet och de mänskliga rättigheterna för oss i det civila samhället är så begränsade som där jag är nu. Aldrig har så många bett mig att behålla delad information för mig själv. Jag skulle vilja berätta för er om den fina kliniken som en av kyrkorna driver sedan trettiotalet, men jag tror inte att jag vågar. Jag är inte orolig för min egen skull, men för dem som lever och arbetar här dagligen. Jag vill inte riskera deras arbete, deras livsmöjligheter. Detfinns en reell risk att de drabbas om jag som utlänning visar mitt intresse alltför öppet i detta land där de kristna är i minoritet. Här, där de kristna samfunden hukar och inte tillåts ha internationella samarbeten om de också innehåller finansiering. Här, där inga Visa eller Mastercard fungerar på grund av omvärldens embargo. Här, där väldigt många utländska enskilda organisationer blivit ”non grata” under de senaste åren. Här, där man inte ens får fotografera på gatan.

Svenska kyrkan Opinion: Det känns så trångt>>

Svenska kyrkan finns med genom sitt internationella arbete på flera håll i världen. Det går inte alltid att skrika högt, men det går att stötta och stödja det arbetet som pågår, på olika sätt.

Låt oss fortsätta driva diskussioner och debatter på olika nivåer. Låt oss göra det utifrån vår kristna kallelse. Låt oss värna yttrandefriheten och religionsfriheten. Och låt oss göra det sakligt och klokt. Utan att pajkastning och ful retorik.

För jag vill inte att vi ska bidra till en trång värld. Jag vill att vi ska bidra till en värld där människor kan leva öppet, dela tro och gemenskap och utan rädsla.

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro