fbpx

Den känslan…

Skrivet av

Den känslan… Det är överskriften på årets fastekampanj som Svenska kyrkan just har startat.

Utrota hungern (ett slagord som väckt mycket diskussion) är huvudtemat på Svenska kyrkans internationella arbetes kampanj. Det handlar om att 800 miljoner människor lägger sig varje kväll hungriga, för de har inte tillgång till mat eller vet om de har något att äta nästa dag.

Nu kan du vara med och ge av dina pengar för att människor i världen ska få det bättre.

Så här skriver Svenska kyrkan på sin webbsida>>
Den känslan …
Ikväll går 800 miljoner människor och lägger sig hungriga, de flesta utan att veta om de kommer att kunna äta något imorgon. Den känslan, den ovärdiga situationen och den orättvisan kan utrotas. Om vi delar med oss.
#utrotahungern #denkanslan

Var med i kampen!
"Se till att barnen äter ordentlig frukost innan de går till skolan." Ett gott råd som många föräldrar i Sverige fått höra. Runt om i vår värld finns en annan verklighet. Där finns föräldrar som bara kan önska att de hade någon frukost att ge sina barn. Föräldrar som inte vet när vare sig de eller deras barn ska få äta nästa gång.
Den 15 februari – 29 mars tar vi krafttag för att sprida information
om, och samla in pengar till, kampen mot hungern i världen. Var med du
också!

Så här kan du ge:

  • SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kronor.
  • Ge en gåva via plusgiro 90 01 22-3 eller bankgiro 900-1223.
  • Swisha valfritt belopp till 9001223.
  • Ge med ditt betalkort eller via din internetbank.
  • Bli månadsgivare för att stötta Svenska kyrkans internationella arbete regelbundet.

Så här minskar din gåva utsatthet, fattigdom och hunger:

  • Självhjälpsgrupper för kvinnor ger utsatta människor en
    möjlighet att tillsammans spara ihop ett kapital som de sedan kan låna från för att skapa försörjning.
  • Genom att kvinnor kan börja föda upp djur får de en möjlighet till inkomst, samtidigt som djuren ger mat och extra trygghet.
  • Genom utbildning i odlingstekniker som växelbruk, ekologisk
    odling och terrassodling kan självförsörjande bönder skapa ett hållbart jordbruk. 
  • Nya grödor och grönsaksodling för att ge självförsörjande
    jordbrukare möjlighet att öka skördar och anpassa sig till
    klimatförändringarna.
  • I akuta hungerkatastrofer arbetar Svenska kyrkan med humanitär
    hjälp för att minska undernäring, som bland annat kan bestå av
    distribution av mat och utsäde samt redskap för att kunna starta
    jordbruksproduktion.
  • Borrning av brunnar så att fler människor får tillgång till rent vatten.

Ur POSKs vision och program>>
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda.
(…)
Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom
stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

Vad skulle hända om (s) lämnade kyrkovalet?

Skrivet av

Förra veckan skrev Erik Lindberg i Aktuellt i Politiken (AiP) en debattartikel där han ifrågasatte att socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet som parti.

Jag skrev om hans artikel på bloggen här>>

Sofija Pedersen Videke (S) och ledamot av kyrkomötet har i AiP bemött Erik Lindbergs artikel.

AiP: Analysera M-nedgången i kyrkovalet>>

Sofija Pedersen Videke>> försvarar att socialdemokraterna som parti ska vara i kvar i kyrkovalet.

Hon säger sig vara stolt över att tillhöra (S)-gruppen i kyrkomötet (som är den största gruppen med 73 mandat). Och hon skriver:

För det femte, jag är stolt över att vara en del av Svenska kyrkan. Jag har konverterat och valt ett samfund, som är en öppen folkkyrka, som aktivt arbetar som en del av det mångkulturella samhället. Varför då göra det otydligare för medlemmarna vilka värderingar det är som styr vår nomineringsgrupp?
(…)
Och slutligen, hur vore det om också vi analyserade Borgerligt alternativs kraftiga nedgång med hela tio mandat efter namnbyte och relationsförändring till Moderata samlingspartiet samtidigt som Socialdemokraterna ökade med två mandat?

Vill man att socialdemokratiska värderingar ska fortsätta höras i Svenska kyrkan, är såväl vår nomineringsgrupps namn som relation till partiet värda en ordentlig genomlysning. Jag ser fram emot kongressens diskussion och beslut!

Att den socialdemokratiska stämpeln skulle vara en garanti är något som också Wanja Lundby Wedin uttrycker i flera artiklar. Bland annat i AiP från 2013 03 11 när det var klart att hon skulle stå med på röstsedeln för Socialdemokraterna. 

AiP: Wanja Lundby-Wedin toppar kyrkolista>>

Det föreslagna toppnamnet Wanja Lundby-Wedin lyfter fram värderingsfrågorna i kyrkan; det viktigaste är att stå för alla människors lika rätt och värde.
– Det är mycket tack vare att Socialdemokraterna höll ihop som vi fick kyrkan att säga ja till homoäktenskap. Det ska inte få finnas utrymme för kvinnoprästmotstånd och homofobi i kyrkan.
(…)
Gudstjänster kan göras mer tillgängliga, kyrkan kan även vara en arena för diskussioner. Och kyrkan har en viktig roll att spela för att skapa trygghet och gemenskap. 
– Kyrkan ska inte ta över statens ansvar för en fungerande välfärd men det är ändå viktigt att kyrkan finns där för människor som har det svårt. Vi ser att det finns ordentliga brister i välfärdsnätet i dag, där tror jag kyrkan kan spela en roll.
Socialdemokraterna bör självklart ställa upp som politiskt parti i kyrkovalet; det underlättar för väljarna, enligt Wanja Lundby-Wedin. Om de kända politiska partierna lämnade kyrkopolitiken är hon rädd att det skulle leda till ett lägre valdeltagande.
– När du ska rösta som väljare vet du vad de politiska partierna står för värdemässigt, du får en varudeklaration redan i namnet. Det är mycket svårare att veta med andra namn som alltför ofta döljer väldigt konservativa strömningar.

Jag har verkligen inget problem med att Sofija eller Wanja ställer upp och vill ta ansvar i Svenska kyrkan. Båda gör ett utmärkt jobb som ledamöter i kyrkomötet. Sofija är präst och har varit med i flera mandatperioder och sitter nu ordförande i gudstjänstutskottet. Det utskott som kommer att få ansvar för kyrkohandboken, en av de stora tunga frågorna som kommer under mandatperioden. Wanja är ju helt ny i kyrkopolitiska sammanhang.

Mitt problem är alltså inte personerna. Jag vill göra det väldigt klart!

Mitt problem är när partiets värderingar verkar vara det som styr vilka frågor som ska drivas i kyrkan. Att partiets värderingar övertrumfar debatter och diskussioner inom kyrkan, en debatt som borde föras på teologisk och biblisk grund – inte på ett partis värderingar eller program. Det kan i vissa fall sammanfalla – men det ska inte vara partiprogrammet som väger över!

Detta är mitt problem med att Socialdemokraterna som parti ställer upp i kyrkovalet. Inte att Wanja eller Sofija (eller någon av alla de andra duktiga socialdemokraterna) är aktiva i kyrkopolitiken.

Så vad skulle hända om Socialdemokraterna som parti valde att lämna kyrkovalet? Om de socialdemokrater som är aktiva i kyrkopolitiken bildade en egen nomineringsgrupp och fick ta ansvar utan att ha partikansliet bakom sig?

Ja, det skulle säkert bli en stor skillnad för gruppen. Men jag tror det skulle vara bra. Framförallt tror jag det skulle vara bra för Svenska kyrkan, men jag tror också att det skulle vara bra för de socialdemokrater som ställer upp som förtroendevalda. För då skulle de kunna få driva egna kyrkliga frågor, istället för att behöva driva en partilinje. Många socialdemokrater som är med i kyrkomötet är aktiva församlingsbor, som tar ett stort ansvar i sin lokala församling.

Men jag känner också, tyvärr, socialdemokrater som sitter i ett kyrkoråd och tar ett stort ansvar där, eftersom man är lojal mot sitt uppdrag och sitt parti. Men som aldrig sätter sin fot i kyrkan. Aldrig går på en gudstjänst. Inte har en aning om vad som händer i den dagliga verksamheter eller delar gudstjänst, bröd, vin, böner och lovsång med församlingen.

Det är därför jag tror det är bra om Socialdemokraterna som parti inte är med i kyrkovalet. Det är därför jag tror det blir bättre om de kristna socialdemokraterna istället bildar en egen nomineringsgrupp (eller om de går med någon av de befintliga grupperna om de känner sig hemma där) och tar sitt ansvar inom kyrkan och med kyrkans värderingar i botten i första hand.

Ur POSKs vision och program>>
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.
(…)
De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt

Faritrade #dubbelomtanke

Skrivet av

Alla hjärtans dag 14 februari har blivit större och större även i Sverige. Vi delar med oss av gåvor till dem vi tycker om. Choklad eller rosor eller ett kort kanske.

Fairtrade uppmanar oss att göra detta med dubbel omtanke. Att köpa Fairtrade-märkta rosor eller Faritrade-märkt choklad. Då blir det dubbel omtanke.

Faritrade dubbel omtanke>>

När du väljer Fairtrade-märkt choklad i butiken där du handlar, eller ger
bort en Fairtrade-märkt ros till någon som du tycker om, så gör du
skillnad. Då visar du inte bara omtanke om den som får din uppskattning,
utan också om de människor som står bakom rosen och chokladen. Dubbel
omtanke helt enkelt!

Dela din bild på de Fairtrade-märkta rosor du får eller ger bort på alla hjärtans dag i sociala medier med hashtaggen #dubbelomtanke. Då syns även fotot på vår hemsida.

Från POSKs vision och program:
Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Det viktigaste är…

Skrivet av

Vad är det viktigaste i Svenska kyrkan? Är det hur vi är organiserade? Är det viktigast vem som bestämmer och vem som som sitter i kyrkorådet? Vem som är kyrkoherde eller församlingsherde eller domprost?

Vad är det viktigaste att jag gör? När det verkligen gäller?

För mig som förtroendevald så tror jag ju att jag har fått ett alldeles särskilt uppdrag av Gud att faktiskt göra just det jobbet bra. Vi som gillar att ta ansvar och att bestämma – vi ska göra det bra.

Men när organisationen förändras och förutsättningarna rycks undan – vad ska jag göra då?

Vad är då det viktigaste? Ja, personligen känner jag att livet i den församling där jag är aktiv är det allra viktigaste. Om jag inte var förtroendevald då skulle jag ändå fortsätta med allt det där som jag gör också. Att vara kyrkvärd, sjunga i kören, ställa de bibliska scener eller vad det mer kan vara.

Jag har hört att det finns de som tappar sugen när organisationen förändras – och då väljer att lämna verksamheten. Ett val som för mig är konstigt.

Det är väl verksamheten, gudstjänsterna och livet i församlingen som är det viktigaste? Överbyggnaden och organisationen är inte det viktigaste. Det är församlingen! Där vi lyssnar på ordet, delar bröd och vin i gudstjänsten, möter varandra i diakoni och där vi får grund för att kunna missionera.

Så oavsett vad som händer rent organisatoriskt – lämna inte din församling. Lämna inte det som är basen – gemenskapen, församlingen, gudstjänsten, där du har ditt hjärta!

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

Vad vet du om fastan?

Skrivet av

I går la Lunds stift ut en You Tube-film om fastan med biskop Johan Tyrberg. Bra initiativ!

Men när jag tittar på filmen igen så får jag lite frågor och funderingar.

För det första – filmen är egentligen alldeles för lång. Den är 4.30 – den borde max vara 2 minuter. Eller 1,5 minut.

Sen undrar jag vad jag egentligen får lära mig om fastan. Att jag inte ska äta kakor? Att jag ska fasta från saker som som jag kan undvara. Men vad ska jag göra istället? Det framgår inte så tydligt tycker jag.

Jag trodde att fastan var till för att be och läsa bibeln ännu mer. Att istället för att ägna tiden åt mat, sociala medier, TV eller annat – så ska jag ägna tiden åt bön och bibelläsning. Det tycker jag inte riktigt framgår i filmen.

Att kyrkan behöver folkbilda folk om fastan och vad det innebär – det blir tydligt när man hör de personer som Lunds stift valde att intervjua.

Wikipedia beskriver påskfastan så här>>

På Svenska kyrkans webbsida står det om fastan>>

Martin Luther säger: ”Tron är en förändring som gör att ögon, öron och hjärta, ser, hör och känner annorlunda än förr”.

Fastetiden är en väg där våra ögon, öron och hjärtan kan få tränas i
att se på oss själva och andra på nytt. Där vi kan tränas i att kunna ge och kunna ta emot. Fastan kan i vår tid påminna oss om hur kärleken kan ta sig uttryck i vardagen och världen. Som kristna i västvärlden kan vi ofta avstå mat, pengar, och annat. Men fastan kan också uppmana oss till handlingar som i vardagen handlar om att ge av oss själva, men också kunna inse vår brist och ta emot av andra. Vad behöver du bli påmind om att kunna ge och att kunna ta emot?

Från POSKs vision och program>>:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Foto: Svenska kyrkan Värsås pastorat

Vad får man säga egentligen?

Skrivet av

I går publicerade jag Erik Eckerdals artikel här på bloggen>>. Den bloggposten spred sig vidare och bland annat på kyrkomötets facebook-sida utbröt det en lång diskussion.

Några hade uppfattat artikeln som en påhopp på kyrkostyrelsens förste vice ordföranden. Den som läser artikeln ordentligt och de kommentarer som Erik Eckerdal skrivit förstår att det inte handlar om någon enskild person. Det handlar om själva sakfrågan.

Frågan om hur kan det komma sig att en helt kyrkligt oerfaren person plötsligt hamnar på en av de högsta positionerna i Svenska kyrkan. En person som inte suttit i kyrkomötet eller har någon annan styrelse i kyrkan på riks eller stiftsnivå. Är det inte konstigt? Förväntar vi oss inte att de som sitter på beslutande poster ska ha en förankring i kyrkans organisation och liv?

Bloggposten har blivit ifrågasatt. "Är detta verkligen POSKs uppfattning?" "Ska POSK ägna sig åt personliga påhopp?"

Nej, POSK ägnar sig inte åt personliga påhopp. Den här artikeln som Erik Eckerdal skrivit gav bara ett exempel för att visa på det som POSK tycker är orimligt. Nämligen att det ska gå att få en toppost inom Svenska kyrkan utan kyrklig erfarenhet, bara för att man är med i ett parti.

Och ja, det är POSKs uppfattning – nämligen att politiska partier och partipolitiken inte har med Svenska kyrkan att göra. Det går att läsa vårt program

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna
kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de
som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är
gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka
som företräder POSK.
(…)
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

POSK kommer att fortsätta driva frågan om en Fri kyrka på på riktigt! Inga partipolitiska partier ska blanda sig i Svenska kyrkan angelägenheter. Det skriver vi i vårt program.

Inga politiska partier, men däremot är alla engagerade medlemmar välkomna att engagera sig för Svenska kyrkan och dess organisation. Oavsett om man är medlem i ett parti eller inte.

(S) A-lag och B-lag av medlemmar

Skrivet av

Erik Lindberg, sekreterare i STS Stcokholmsdistrikt skriver i Aktuellt i Politiken 6 februari. Han skriver att Kyrkopolitiken splittrar det socialdemokratiska partiet.

Lindbergs skriver att socialdemokraterna har varit aktiva i kyrkovalet i 83 år och att man började för att motverka mörka krafter. Men det har inte samma relevans längre. Socialdemokraterna har ingen egen majoritet i kyrkomötet och man är avhängigt av andra stödgrupper för att få igenom sina frågor.

Lindberg skriver:

Lika grandiost som självförtroendet är när det gäller att beskriva sina insatser i kyrkomötet, lika svag är självtilliten när man ställs inför möjligheten att bli en nomineringsgrupp som själv fastställer sitt program och sina vallistor. I dag gör många S-förtroendevalda goda insatser i Svenska kyrkan. Varför skulle de 7 000 S-förtroendevalda förlora kreativitet och engagemang om de bemyndigades att själva fatta beslut?
Gruppen är tillräckligt stor för att bilda en slagkraftig organisation. Partiet kan hjälpa dem att komma igång.

Nu rör det på sig. Stockholms arbetarkommuns styrelse fick nyligen nästan igenom sin motion till partikongressen att göra S-gruppen självständig. I Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är frågan aktuell, men förbundet är splittrat.

Frågan kommer igen. En sådan reform skulle göra att partiets grundorganisationer helt skulle kunna ägna sig åt de frågor vi bör syssla med: kamp för rättvis fördelning, miljö , jämställdhet och människors lika värde. De kamrater som vill ägna sig åt Svenska kyrkan eller andra trossamfund och organisationer är värda vårt stöd, men som parti kan vi inte ha a-medlemmar  som tillhör Svenska kyrkan och b-medlemmar som förväntas jobba för val där de inte har rösträtt.

Det ska bli spännande att följa diskussionen som socialdemokraterna för mer och mer aktivt inom sina egna led. Vi får verkligen hoppas att den partipolitiken verkligen är en parentes i Svenska kyrkan.

Ur POSK vision och program:

Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Från fackpamp till andlig ledare

Skrivet av

Erik Eckerdal har delat med sig av sin artikel som är publicerad i Axess nr 1/2015. Erik Eckerdal är präst och just nu doktorand i Ekumenik.
Erik Eckerdal är POSKare.

Från fackpamp till andlig ledare

Av Erik Eckerdal

Wanja Lundby-Wedin bär inte kyrkans utan sitt partis förtroende.

Wanja Lundby-Wedin verkar vara en sympatisk person, med en imponerande karriär som lett hela vägen till positionen som Sveriges mäktigaste fackliga företrädare. Min fråga gäller därför inte främst Lundby-Wedin som person, utan det fenomen hennes nya kyrkliga kometkarriär utgör och vad det säger angående Svenska kyrkans schizofrena och motsägelsefulla organisation.

På några månader och ett kyrkoval förändrades Lundby-Wedins position från fackpamp till andlig ledare och en av Svenska kyrkans främsta företrädare. Ja, den allra främsta kyrkopolitiska företrädaren som kyrkostyrelsens första vice ordförande, vid sidan av Ärkebiskopen som självskriven ordförande. Som sådan har hon att fatta beslut om komplexa frågor om antropologi, kyrkosyn, filosofiska och socialetiska frågeställningar i relation till kyrkans tro, liv och lära. Frågor som kräver kunskap och erfarenhet det annars brukar ta är av studier och andlig träning att tillgodogöra sig.

Till det yttre är det inte svårt att se hur hennes kyrkliga karriär iscensattes av Socialdemokratiska partiet. Det är bland yrkespolitiker en vanlig väg, att efter trogen tjänst ges nya uppdrag. Kyrkomötet är ett sådant vanligt uppdrag. Lundby-Wedin är inte ensam om sin kyrkliga karriär. Andra är Lars Stjernkvist och Birgit Friggebo. Vid kyrkovalet 2013 lanserades Lundby-Wedin som första namn för Sossarna och medlemmarna uppmanades, elegant uttryckt av sossarnas valstrateg Olle Burell i sin beskrivning av valstrategin, att ”lyfta arslet ur soffan och gå och rösta”.

Uppenbarligen gillades de vackra orden för Lundby-Wedin fick flest röster av alla sossar, vilket väl endast kan betyda att Lundby-Wedin är väldigt populär, alternativt att en sosse gör som hen blir tillsagd. Huruvida de också tänkte på Jesus och kyrkans väl är oklart. Väl invald i Kyrkomötet befallde den socialdemokratiska partiledningen, bestående av både dem som är och inte är kyrkotillhöriga och både ateister och muslimer, att partiets kyrkomötesgrupp skulle rösta in Lundby-Wedin som förste vice ordförande i kyrkostyrelsen (att jämföra med vice statsminister) samt ge den tidigare vice ordförande Levi Bergström en slickepinne och uppdraget som förste vice ordförande i Kyrkomötet (att jämföra med vice talman). Lydigt utförde partigruppen befallningen.

Från sekulärt perspektiv är detta inte mycket att säga om. Det är så representativ demokrati fungerar, eller inte. Men i kyrkligt perspektiv blir det problematiskt om man betänker vad ordet förtroendevald egentligen betyder. För var och en, som inte är partiideologiskt förblindad, är det uppenbart att Lundby-Wedin – för att ta henne som exempel – inte är vald med förtroende av kyrkan, utan av det socialdemokratiska partiet. Det är partiet som lanserar, som uppmanar att rösta och som verkställer att Lundby-Wedin blir invald. Det är i egentlig mening inte kyrkans förtroende hon uppbär. Att vara förtroendevald i kyrkan är något annat: Den person som kyrkans folk har känt igen som föredöme som människa och kristen och vars liv bär frukt i goda gärningar, har kyrkan i förtroende utvalt.

Traditionellt finns det två typer av förtroendevalda i kyrkan; formellt och informellt valda. De formellt valda är de män och kvinnor som utväljs, utbildas och formeras för att vigas till diakon, präst eller biskop för att leda kyrkans liv. De informellt valda är alla de män och kvinnor i vilka kyrkan har igenkänt särskilt andliga gåvor. Till exempel: Heliga Birgitta, Nicolaus Hermanni, Lina Sandell, Eva Spångberg, Britt G Hallqvist, Anne-Marie Thunberg, Per-Olof Sjögren, biskop Martin Lönnebo. Nu är inte min poäng att man måste vara en andlig gigant för att vara förtroendevald i kyrkan, men kyrkligt val, om det skall kunna kallas kyrkligt, handlar om urskillning och igenkänning av personliga egenskaper, inte om aktivism och maktpolitik som präglar de politiska partiernas agerande.

Att Wanja Lundby-Wedin befinner sig tämligen långt från ett sådant kyrkligt grundat förtroende blev tydligt vid senaste Kyrkomötet då hon glatt facebookar: ”Morgonens möte med Kyrkomötets S-grupp avslutades med ’Internationalen’ och Kyrkomötet avslutades med psalmsång. En fin mässa i Domkyrkan som leddes av biskop Åke Bonnier från Skara stift.” Så strax innan Lundby-Wedin tillsammans med övriga Kyrkomötet gemensamt bekänner sin tro i trosbekännelsen på Jesus Kristus som den som frälser från död till liv och konkret tar emot Kristi kropp och blod i kyrkans heliga nattvard gav alltså de socialdemokratiska ledamöterna hals för en annan trosbekännelse, som i ”Internationalens” andra vers säger:

I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi, nej, själva vilja vi oss frälsa,och samfälld skall vår räddning bli.

Ja, tydligare än så kan väl inte den kristna tron förnekas. Naturligtvis är Lundby-Wedin fri att bekänna vilken otro hon vill, men är det verkligen trovärdigt att hon gör det som Svenska kyrkans främsta valda ledamot? Eller hur skall hennes och de andra sossarnas dubbla trosbekännelse förstås? Vilken är det hon egentligen omfattar och vilken hycklar hon?

Främst visar hela pinsamheten att Svenska kyrkans partibaserade och elitistiskt odemokratiska organisation spelat ut sin roll och att Olle Burell, Wanja Lundby-Wedin och de politiska partierna, med deras egna ord, borde ”lyfta på arslet” och lämna kyrkan i frihet. Sedan är de naturligtvis välkomna att som alla andra döpta bli förtroendevalda på riktigt i kyrkan!

Erik Eckerdal

Foto: Knivsta pastorat

Teologidebatter

Skrivet av

Just nu pågår Teologifestivalen i Uppsala. Det är fjärde gången festivalen ordnas och i tretton olika "strömmar" får deltagarna diskutera och lyssna på teologi från en mängd olika synvinklar och ämnen.

Jag valde att gå på strömmen som hette "Hur reformeras vår kyrka?" som jag hoppades skulle innehålla information om reformationen för 500 år sedan, vad som hänt sedan dess i Svenska kyrkan och vad som händer nu samt framåt. 2017 ska vi ju ha stort jubileum. En del av det fick jag – och en hel del annat också.

Men det är inte bara på teologifestivalen som det sker teologiska diskussioner. Två av våra POSKare har i dag varit flitiga och har fått in debattartiklar i både DN och GP.

På DN debatt skriver i dag Annika Borg och Johanna Andersson en mycket kritisk artikel till en av de inbjudna föreläsarna under festivalen.

DN: "Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar!">>

Den här artikeln har under dagen varit upphov till mycket prat och synpunkter under rasterna på festivalen. Nu har biskop Hans-Erik Nordin gått in med en replik som publiceras på DN där han försvarar inbjudan.

DN: Biskop försvarar utpekad palestinsk pastor>>

Biskop Åke Bonnier skriver på sin facebooksida om artikeln:
Har just läst Annika Borg och Johanna Anderssons kritiska artikel på DN-debatt (http://www.dn.se/…/svenska-kyrkan-talar-med-kluven-tunga-o…/) .

Jag måste säga att jag är kritisk till Mitri Rahebs teologiska tolkning. Jag har lyssnat till honom i Betlehem och jag har samtalat med honom och jag har svårt att förstå denna ersättningsteologiska hållning. Biskop Munib Younan som är evangelisk luthersk biskop i det Heliga landet och Jordanien samt ordförande i Lutherska världsförbundet är mycket mer nyanserad och samtidigt skarp.

Man måste skilja mellan det judiska folket och israelisk politik. Det senare måste man kunna kritisera liksom palestinsk politik, svensk politik och annan politik därför att man ogillar den aktuella regeringens politiska hållning.

Samtidigt är det svårt att helt och hållet förstå den lokala situationen i både Israel och Palestina när en inte själv lever i det lokala sammanhanget. Vad som nu är viktigt är att vi som kristna i Sverige tydligt står upp mot all antisemitism och därmed också ersättningsteologi avsett hur den kommer till uttryck och oavsett vilka som ger röst åt den. Om detta har jag skrivit i mitt senaste blogginlägg: http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier

Dessutom har Johanna Andersson skrivit en ledare som publiceras i GP i dag.

GP: Kyrkan undergräver tilltro till myndigheter>>

Artikeln handlar om de rådgivningsbyråer som Svenska kyrkan har startat för att hjälpa församlingar som hjälper och stöttar flyktingar och asylsökande som bor i deras församlingar eller i särskilda boenden.

Finns det ett rätt eller ett fel? Är saken svart eller vit? Nej, jag tror inte det – men det som glädjer mig är just att det faktiskt pågår en debatt. Att vi har så högt i tak att vi kan ifrågasätta det som Svenska kyrkan gör på nationell nivå eller via sina stift. Att vi får stöta och blöta våra argument och våra syften att göra olika verksamheter eller gärningar.

Ur POSKs vision och program:
POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Stängda förskolor i Täby församling splittrar kyrkorådet

Skrivet av

Från vår POSKare Bertil Persson, Täby, har vi fått följande blogginlägg angående turerna med deras förskolor.

Stängda förskolor i Täby församling

I Kyrkans Tidning har man under hösten vid ett par tillfällen kunnat läsa om hur en majoritet i kyrkorådet velat lägga ned två förskolor med heldagsomsorg i Täby församling. Bakom dessa notiser ligger mycket dramatik och ett jätteengagemang av både föräldrar och förtroendevalda i framför allt POSK.

I Täby har Moderata Samlingspartiet i många år haft majoritet i fullmäktige och kyrkoråd. I senaste valet lyckades Borgerligt Alternativ (BA, fd Moderaterna) få med personer både från FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), Centerpartiet och KR (Kristdemokrater i Svenska kyrkan) på sin lista. Men det hjälpte inte. I kyrkovalet 2013 vann POSK för tredje gången.

Nu ser det ut så här i kyrkofullmäktige:

– BA 16 mandat (- 4)
– POSK 13 mandat (+ 3)
– Socialdemokraterna 6 mandat (+ 1).

Även denna mandatperiod valde BA att gå ihop med S om presidieposter m.m. varför hela oppositionen utgörs av POSK. Inom moderaterna har frågan om församlingen ska bedriva förskolor varit aktuell i flera år. Under sommaren 2014 bestämde sig majoriteten BA + S + vår nya kyrkoherde för att göra slag i saken.

Ett synnerligen bristfälligt underlag "bevisade" att förskolorna kostade församlingen 1,5 miljon kr årligen och det kunde man inte hålla på med. Redan första gången frågan kom upp i kyrkorådet argumenterade poskarna emot och reserverade sig. Sedan startade en cirkus där massor av inlagor och kommentarer till inlagorna producerades från olika håll. Föräldrar till barnen på de aktuella förskolorna agerade snabbt och synnerligen väl underbyggt.

En fd förskollärare, nu ledamot i fullmäktige för S, gick tidigt emot sin grupp och påvisade massor av brister i det material som kyrkorådet fått i frågan. Någon barnkonsekvensanalys hade inte gjorts och när kritik kom mot det så tillverkades först en med hjälp av en tjänsteman på stiftet. Denna höll inte måttet och då köptes en barnkonsekvensanalys in genom ett konsultuppdrag till PWC. 

Allt skulle gå fort, ja så fort att majoriteten i kyrkorådet beslutade att lägga ned de två förskolorna. För att nedläggningen skulle genomföras snabbt så informerades Täby kommun om församlingens (=kyrkorådets) beslut innan protokollet ens var justerat.

Kyrkorådsbeslutet överklagades till domkapitlet i Stockholms stift som med ett s.k. inhibitionsbeslut uttalade att församlingen inte fick fortsätta planerna på en nedläggning. När kyrkorådet insett sitt misstag kallades till ett extra fullmäktige i november. Det blev inställt i sista stund. Vid nästa fullmäktigemöte insåg majoriteten att det kanske inte gick att bara köra på. Återremiss föreslogs och en s.k. analysgrupp skulle bildas. I den ingick representanter för alla tre nomineringsgrupperna samt för föräldrarna: "syftet är att bemöta framförda föräldrasynpunkter och att tydligt klargöra Kyrkorådets förslag till beslut" (citat ur fullmäktiges protokoll) !!! 

Det blev snart uppenbart för alla att detta bara var ett spel för galleriet. Genom föräldragruppens och POSK:s energiska insatser på olika sätt uppstod en tydlig spricka inom S-gruppen. Det blev också tydligt att det inte var ekonomiska skäl i första hand som låg bakom BA:s hårda linje utan principiella invändningar mot att församlingen bedrev verksamheter som kommunen hade det primära ansvaret för.

Ett utsatt extra fullmäktigemöte i december blev inte av men ett nytt sattes ut till den 12/1. Mängden av handlingar hade nu blivit sådan att det inte räcker med full A4-pärm.

Vid detta extra möte med kyrkofullmäktige hade S-gruppen spruckit och fyra av deras ledamöter föreslog som en kompromiss att förskolorna skulle drivas vidare i två år på vissa villkor vad gäller ekonomin. POSK valde att stödja detta förslag (som för övrigt låg mycket nära det som poskare och föräldrar tillsammans jobbat för hela hösten).

Kyrkorådets förslag fick i omröstningen 17 röster (15 BA + två S), kompromissförslaget fick 17 röster (alla 13 från POSK + fyra S). En BA-ledamot avstod och ordförandens röst fick fälla utslaget! 

Kyrkorådsmajoritetens krumbuktande och många märkliga turer inkl. beslutet att kyrkorådet självt skulle kunna fatta beslut om en sådan förändring av verksamheten har gjort att många undrar vad man håller på med inom BA. Och tydligt är, i efterhand, att det inte varit särskilt mycket diskussion inom BA utan gruppen styrs med järnhand av sin kyrkorådsordförande som fått starkt stöd av kyrkoherden och länge av hela S-gruppen.

Om det finns någon segrare i hela detta tråkiga ärende så är det POSK. Det är synd att man inte kan ordna extraval till kyrkofullmäktige så som det föreslogs till riksdagen.

Bertil Persson
gruppledare för POSK i Täby samt kyrkomötesledamot

POSK i Täby>>

Foto: IKON